Visar alla blogginlägg med nyckelordet:
Modersmål

Översättning av text

Ett projekt som jag är enormt stolt över är webbplatsen Ett halvt ark papper där  August Strindbergs novell med samma namn finns översatt och inläst på närmare 40 språk. Jag tänkte att det var en bra ide att lyfta fram att det talas många språk i Stockholms skolor och novellen lätt skulle kunna översättas eftersom den är så kort. Eftersom vi inte hade budget för att anlita professionella översättare frågade jag våra modersmålslärare om de ville hjälpa till att översätta och läsa in novellen. Ett halvt ark papper 5

Översättningens svåra konst

Hade jag tänkt igenom alla svårigheter med att översätta texter, särskilt en så medvetet kort och koncis text som Ett halvt ark papper hade projektet aldrig blivit av. Men med facit i handen är jag glad att vi beslöt oss för att ge järnet och köra trots alla svårigheter som vi stötte på vartefter vi pratade om textens alla valmöjligheter: Skulle vi översätta så ordagrant det gick med risk att förminska texten? Om vi å andra sidan skulle försöka ligga så nära författarens språkval och stilistiska medel som möjligt för att återspegla den givna epoken, språkbruket och levnadssättet, skulle det bli för svårläst för eleverna? Vi funderade över:

  • Ålderdomliga former, exempelvis makarnes liv.
  • Begrepp som tuberkelfri mjöl, skall vi antyda vad som hänt? Att förr i tiden var tuberkolos en dödlig sjukdom. Det är det enda ordet som antyder orsaken till de tragiska händelserna, att frun och barnet dog. 
  • Metaforer som Ty det börjar skymma för hans ögon. Ville August Strindberg få oss att förstå att mannen gråtit och därför ser sämre?
  • Teknikförändringar, det framkommer i novellen att mannen satt vid en speciell plats i lägenheten och pratade. Huvudpersonen hade inte heller telefonnummer i telefonen, de få han hade satt uppe på ett papper vid telefonen.

Ett halvt ark papper 2 Har du synpunkter på översättning så hoppas vi att du hör av dig.  Senast förra veckan ändrade vi i en översättning efter synpunkter från läsare och tillika professionell översättare. Här kan du läsa novellen på svenska och övriga språk . Vi har även fått bidrag från personer som inte är modersmålslärare, exempelvis texten på latin som vi fick av Wolfgang Jenniges, översättare i EU. Texten på esparanto översattes av Sten Johansson och igbo bidrog min kollegas man med, Michael Chike Asiegbu.   rabeus På bilden ser du två av de medverkande modersmålslärarna, Jonny Ivanovitch som översatte och läste in novellen till romanska och Juliette Tabbakh till arabiska. De omfamnas av skådespelaren Johan Rabaeus som läste novellen på svenska, franska och engelska. ett halvt ark papper 1

Novellen är även teckentolkad

Det fick vi hjälp med av Tommy Krång som du kanske känner från otaliga teckentolkningar från Melodifestivalen. Även här agerade jag dock innan jag tänkt klart. Jag bokade Mediotekets filmare och ljudtekniker! Vår ljudtekniker Magnus Mählkvist fick mig att tänka till så ljudteknik avbokades så klart. När det var dags för inspelning frågade Tommy var prontern fanns. Ja hur hade jag tänkt här! Han kunde ju inte sitta och hålla i texten och samtidigt teckentolka. Men Tommy var generös och vi löste det genom att Tommy lärde sig stycken utantill som vi filmade vartefter. Förutom Tommy så blev det en till hjälte i detta drama, nämligen Mediotekets filmare Hasse Johansson som klippte ihop det till en hel film utan att kunna teckenspråk.

Ett halvt ark papper i bild

Stockholmskällan arbetade också med August Strindberg och hjälpte oss bland annat med att bildsätta novellen så att ålderdomliga ord gestaltades. Klicka på de fetstilta orden så kommer det upp bilder från Stockholmskällans bildarkiv : Sista flyttningslasset hade gått; hyresgästen, en ung man med sorgflor på hatten, vandrade ännu en gång genom våningen för att se om han glömt något. – Nej, han hade icke glömt något, absolut ingenting; och så gick han ut, i tamburen, fast besluten att icke mer tänka på det han upplevat i denna våning. Men se, i tamburen, invid telefonen, satt ett halvt ark papper fastnubbat; och det var fullskrivet med flera stilar, somt redigt med bläck, annat klottrat med blyerts eller rödpenna. Där stod det, hela denna vackra historia, som avspelats på den korta tiden av två år; allt han ville glömma stod där; ett stycke mänskoliv på ett halvt ark papper.  Han tog ner arket; det var sådant där solgult konceptpapper, som det lyser av. Han lade det på salskakelugnens kappa, och lutad över detsamma läste han. Först stod hennes namn: Alice, det vackraste namn han då visste, därför att det var hans fästmös. Och numret – 1511. Det såg ut som ett psalmnummer i kyrkan. Därpå stod: Banken. Det var hans arbete, det heliga arbetet, som gav brödet, hemmet och makan, grunden till existensen. Men det var överstruket! Ty banken hade störtat, men han hade räddats över på en annan bank, dock efter en kort tid av mycken oro.  Så kom det. Blomsterhandeln och hyrkusken. Det var förlovningen, då han hade fickan full av pängar. Därpå: möbelhandlarn, tapetserarn: han sätter bo. Expressbyrån: de flytta in.   Operans biljettkontor: 50 50. De äro nygifta och gå på Operan om söndagarne. Deras bästa stunder då de själva sitta tysta, och råkas i skönhet och harmoni i sagolandet på andra sidan ridån.  Här följer ett mansnamn, som är överstruket. Det var en vän, som nått en viss höjd i samhället, men som icke kunde bära lyckan, utan föll, ohjälpligt, och måste resa långt bort. Så bräckligt är det!  Här synes något nytt ha inträtt i makarnes liv. Det står, med en fruntimmershand, och blyertspenna: »Frun». Vilken fru? – Jo, den med den stora kappan och det vänliga deltagande ansiktet, som kommer så tyst, och aldrig går genom salen, utan tar korridorvägen till sängkammaren. Under hennes namn står Doktor L. För första gången dyker här upp namnet på en släkting. Det står »Mamma». Det är svärmodren, som diskret hållit sig undan för att icke störa de nygifta, men nu påkallas i nödens stund, och kommer med glädje, efter som hon behövs.  Här börjar ett stort klotter med blått och rött. Kommissionskontoret: jungfrun har flyttat, eller skall en ny anställas. Apoteket. Hm! Det mörknar! Mejeribolaget. Här rekvireras mjölk, tuberkelfri. Kryddbon, slaktarn etc. Huset börjar skötas per telefon; då är husmodren icke på sin plats. Nej. Ty hon ligger till sängs.  Det som sedan följde kunde han icke läsa, ty det börjar skymma för hans ögon, som det måtte göra för den drunknande på havet, när han skall se igenom salt vatten. Men där stod: Begravningsbyrån. Det talar ju nog! – En större och en mindre, underförstått, kista. Och i parentes var skrivet: av stoft. Sedan stod där intet mer! Stoft slutade det med; och det gör det. Men han tog solpapperet, kysste det och lade det i sin bröstficka. På två minuter hade han genomlevat två år av sitt liv. Han var icke böjd, när han gick ut; han bar tvärtom sitt huvud högt, som en lycklig och stolt människa, ty han kände att han dock ägt det skönaste. Hur många arma, som aldrig fått det!

Elevers synpunkter på novellen

Om eleverna inte får hjälp med att läsa och samtala om novellen är den för svår och eleverna lägger undan den. Något som jag blev förvånad över var att den var nästan lika svår för elever med svenska som modersmål som för elever med andra modersmål genom ålderdomliga former och ord.  Något som kan vara positivt att tänka på vid läsningen, för en gångs skull börjar alla elever på ruta ett. Några av Lillholms skolans elever delar med sig av sina intryck av novellen: lillholmläser Raha Jafaar, Lillholmsskolan ”Jag tänkte, kanske är det inte jag som är så dålig. Hur skulle jag kunna klara av ett språk som man brukade tala för 100 år sen? Jag har bara varit här i några år. Språket förändras ju hela tiden. Vi i klassen började kämpa med texten och översätta den från den gamla orden till de nya och så småningom förstod vi det hela. Nu tycker jag att det var en bra novell och att det är också bra för oss elever att känna till lite av det gamla svenska språket. Nu förstår vi alla hela texten och kan lätt nu svara på vilken fråga som helst kring texten! ” I filmen nedan kan du se Samira Abdiraxman 8c läsa om arbetet med att ta sig an Ett halvt ark papper. Inspelningen kommer från finalen av Strindbergsåret på Kulturhuset. ” Först när jag läste texten förstod jag inte hela handlingen. Det var något helt nytt för mig, men jag lärde mig en hel del. För det första var strukturen på novellen helt ny för mig, de var två tidsperspektiv som var i en ramberättelse. I texten var det korta meningar och man fick läsa mellan raderna nästan hela tiden. Men det var de som jag tycker var bäst, att man fick tänka själv och få en egen uppfattning. Alla andra berättelser där saker och ting står rakt av är inte lika kul att läsa, för då får man ju hela handlingen rakt upp och ner och då blir det tråkigt. Jag tycker om att läsa mellan raderna. Det är mycket roligare och bättre för då får man en utmaning som gör läsningen roligare. Språket i berättelsen var nog det svåraste att förstå och hur meningarna var uppbyggda. Men som tur gick vi genom språket i texten steg för steg på ett väldigt enkelt sätt. Efteråt tyckte jag att berättelsen var en text som alla kan förstå bara man försöker. Samtidigt lärde jag mig fler saker som t.ex. att aldrig ge upp när jag läser en text för att jag tycker den är svår. Utan istället göra som vi gjorde i klassen, att gå in på djupet i texten. Vi fick också höra novellen på flera olika språk. Jag tror att det var det som gav mig hopp att fortsätta försöka. Om andra kan översätta texten till ett annat språk så kan jag lika gärna översätta den till vår svenska vi använder dagligen. Så, jag har gått från att inte ha förstått något av novellen, till att kunna läsa och förstå den utan problem, det var en underbar känsla för mig. Innan kände jag att det inte fanns en chans att förstå den, men det blev till en utmaning. Det var själva utmaningen som får mig att tänka tillbaka och känna ”Fy fan vad jag är duktig!”

Bakgrund till att novellen blev en webbplats

2012 uppmärksammade Stockholms stad att det var 100 år sedan August Strindberg dog. Många av stadens institutioner var involverade och det var bestämt att alla elever skulle få novellen Ett halvt ark papper. Jag fick uppdraget och jag funderade länge över uppgiften. Skulle vi verkligen trycka upp en novell på två sidor och distribuera till alla elever? Det är en fantastisk novell som de flesta elever kommer i kontakt med under sin skoltid men kunde vi göra något som tillförde en extra läsupplevelse till novellen istället och underlättade för lärare att introducera novellen? Vi bestämde att istället satsa på en webbplats med lärarhandledningar och källmaterial om August Strindberg och novellen Ett halvt ark papper i synnerhet. 2017 kommer vi att uppmärksamma en annan författare, nämligen Per Anders Fogelström som föddes för 100 år sedan. Kulan kommer att informera om aktiviteter som är intressanta för skolan att ta del av. De äldre årskurserna kommer också att erbjudas ett bokprojekt likande det som erbjöds skolorna under kulturåret 2014-14. Kulan på Facebook och tkulan_avatarwitter , kulturerbjudanden och tips på hur du kan arbeta med  estetiskt lärande. Elisabeth Söder, elisabeth.soder@stockholm.se

Skapande skola för nyanlända elever

Författaren och läraren Annelie Drewsen reflekterar över vad som krävs för ett lyckat Skapande skola projekt med nyanlända elever. Annelie utgår från sina erfarenheter av författarbesök.

annelie3
Nyanlända elever i skolan har samma rättigheter som alla andra elever. De har också specifika behov som skolan ibland behöver ta särskild hänsyn till i undervisningen och i hela sin organisation. Det är glädjande att skolledare, huvudmän och politiker alltmer inser detta. Samtidigt är det inte ovanligt att de nyanlända eleverna enkelt glöms bort i olika sammanhang. Deltagande i kulturella aktiviteter är ett sådant. I värsta fall får inte ta del av samma aktiviteter som sina skolkamrater. Det händer också att de får följa med på en redan planerad aktivitet, utan att någon särskild hänsyn tas till deras behov och förutsättningar.

Det bästa är förstås om skolan inkluderar de nyanlända eleverna från början och ser till att de får den stöttning som behövs för att delta i och ta del av kulturella uttryck. Endast då kan skolan leva upp till sitt ansvar att alla elever efter grundskolan ”kan använda och ta del av många olika uttrycksformer såsom språk, bild, musik, drama och dans samt har utvecklat kännedom om samhällets kulturutbud”.

Det borde vara självklart att de nyanlända elever får gå på teater, ta emot författarbesök, möta professionella musiker och uttrycka sig i dans i samma utsträckning som andra elever. Men då krävs att alla som är involverade, från lärare och skolledare till kultursamordnare och kultutövare, synar sin egen inställning till och verksamhet för till nyanlända barn och ungdomar och gör de anpassningar som behövs.

anneli 1

Sex  förutsättningar för ett lyckat författarsamarbete

Som författare av lättlästa böcker med erfarenhet av att undervisa nyanlända elever i svenska som andraspråk har jag varit inbjuden till ett antal författarbesök och Skapande skola-projekt med nyanlända elever i olika åldrar. I exemplet utgår jag från ett samarbete med en förberedelseklass på Hjulsta grundskola och läraren Viveka Bergh vårterminen 2016. Jag besökte gruppen vid tre tillfällen och eleverna skrev berättelser som sedan sammanställdes i en bok, inom ramen för Skapande skola.

1. En engagerad lärare och goda förberedelser

Det här är inget specifikt för nyanlända elever, utan gäller alla författarbesök. Det är fantastiskt att kliva in i ett klassrum där eleverna har förberett sig genom att läsa någon av ens böcker, kanske funderat ut frågor och dessutom är förväntansfulla på vad som ska hända. Varje gång det sker är förklaringen en engagerad lärare.

En stor del av förberedelserna har skett i klassrummet, men en del handlar om att kommunicera med författaren. Det är särskilt viktigt när det handlar om nyanlända elever. För att mitt besök ska bli så givande som möjligt vill jag veta vilka elever jag kommer att träffa. Hur gamla är det? Hur länge har de varit i Sverige? Vilka språk talar de? Vad har de läst? Vad vill de skriva? Finns det några särskilda behov? Hur lång är lektionen? Skriver de på dator eller papper? Utifrån den informationen planerar jag mitt arbete och försöker anpassa upplägget efter elevernas behov och lärarens önskemål. Jag brukar till exempel alltid ha en powerpointpresentation med bilder som stöd för det jag säger, och försöker repetera några fraser på elevernas språk inför besöket.

Viveka och jag hade haft kontakt via mejl för att resonera kring hur vi skulle lägga upp projektet och jag visste ganska mycket om eleverna här jag kom dit. De flesta var från Afghanistan, men där fanns även elever från Syrien, Bulgarien och Marocko. Nästan alla var ensamkommande och det fanns ett par elever som inte kunde läsa och skriva. När jag kom till klassrummet kunde jag se att Viveka hade förberett besöket genom att läsa en av mina böcker och skicka hem information om besöket till vårdnadshavarna.

annelie5

2. Rätt kompetens och verktyg på plats utifrån elevernas behov

Nyanlända elever har rätt till studiehandledning på modersmålet. På många skolor finns studiehandledarna på plats under lektionerna och bör givetvis vara med även under författarbesök och Skapande skola-projekt, om möjligheten finns. Det kan även handla om att eleverna har tillgång till rätt verktyg, som datorer, surfplattor, lexikon eller annat material. Informera även författaren om detta in förväg.

När jag kom till Vivekas klass fanns studiehandledaren Shideh Hadjithomas där. Hon talade persiska och kunde tala med de daritalande pojkarna från Afghanistan. Eftersom Viveka talade arabiska kunde hon själva översätta till de syriska eleverna och jag själv fick nytta av mina kunskaper i både spanska och engelska. Att Shidhe fanns med under alla besöken var en förutsättning för att vi skulle kunna få alla elever att skriva något.

3. En bra start och fokus på här och nu

Att första intrycket är viktigt vet alla. Det gäller både det intryck författaren får av skolan och det intryck eleverna får av författaren. Att bli mött i entrén, erbjuden att hänga av sig kläder och en kopp kaffe är trevligt. Jag vet att det kan vara ont om tid att ta emot besökare i skolan, men se till att någon tar emot och visar författaren rätt.

Samma sak gäller när lektionen ska börja. Jag föredrar att läraren hälsar mig välkommen och lämnar över ordet, och sedan går och sätter sig bland eleverna. Sedan vill jag att både elever och lärare är fokuserade på den tid vi tillbringar tillsammans. Ibland har jag faktiskt fått säga till lärare att sätta sig ner och lyssna. En lärares oro eller nervositet sprider sig omedelbart till eleverna. Kliv in endast om författaren ber om det eller om det är uppenbart att hen behöver hjälp med ordning eller att genomföra en aktivitet.

Jag inleder alltid mina författarbesök med att be alla i rummet att presentera sig. När det är nyanlända elever brukar jag be dem att säga sitt namn, vilka språk de talar om vilken idrott de gillar. Jag presenterar mig själv först för att visa vad jag menar, sedan får eleverna göra samma sak. Även om det tar en stund är det värdefullt att höra alla elever prata. Dels får jag en kontakt med alla, dels får jag en känsla för hur mycket svenska de kan. Läraren och andra vuxna i rummet får presentera sig på samma sätt som eleverna.

I Vivekas klass var det under presentationen som jag förstod att hon talade arabiska. Det blev också tydligt vilka som knappt förstod någon svenska och vilka som hade mycket att säga. Det är bra att ha koll på det när man ska jobba med en grupp vid flera tillfällen.

4. Rimliga mål utifrån elevernas förutsättningar

Ska alla skriva en berättelse eller en dikt? Vad ska den handla om? Vad händer om någon inte vill eller kan skriva? Det är frågor som man måste ställa sig inför varje samarbete mellan lärare och författare. Just när det gäller nyanlända elever finns ytterligare en fråga som i alla fall jag ställer mig: Ska de skriva självbiografiskt eller inte?

Min fasta övertygelse är att jag aldrig kan tvinga någon att skriva om sitt eget liv. Det måste vara ett eget val. Samtidigt vet jag att många elever inget hellre vill än att berätta. De har hur mycket som helst inom sig och behöver få uttrycka det, och kanske även få en läsare eller lyssnare. Därför tycker jag ofta att den bästa varianten är att låta eleverna själva välja. Jag kan ge dem verktyg att skriva texter som är spännande och berör, sedan kan jag överlåta åt eleverna att välja vad den texten ska handla om.

För somliga kommer en mening att vara ett stort steg framåt, medan andra snabbt fyller fyra sidor med text. Som författare lägger jag ingen värdering i hur mycket eleverna skriver, utan att de kan uttrycka sig i någon form.

I Vivekas grupp fanns elever som inte kunde skriva, men också elever som hade ett enormt driv att uttrycka sig i text. Några ville skriva om sina egna erfarenheter medan andra inte ens ville tänka på vad de hade varit med om. Vi bestämde oss för att låta skrivuppgiften vara öppen och att fokusera på berättande snarare än skrivande, för att alla skulle kunna delta.

5. Lyhördhet för elevernas behov och uttryck

När skrivandet väl är igång är min främsta målsättning att alla ska skriva något. Ofta kommer de flesta igång på egen hand, men det finns alltid några som behöver lite extra stöd. Här är det utmärkt om det finns flera vuxna på plats som kan hjälpas åt. En elev kanske bara behöver hjälp att finna rätt ord på svenska. Då kan studiehandledaren hjälpa till. En annan har inte riktigt förstått vad man ska göra. Då kan läraren förklara. En tredje kanske sitter och är helt nollställd inför alltsammans. Då kan författaren hjälpa till att hitta något att skriva om. Jag brukar börja med att prata lite med eleven om något helt annat än det vi skriver om. Ofta dyker någon liten detalj upp, som kan vara utgångpunkt för skrivandet.

I Vivekas klass såg jag en pojke som ställde sig med sitt papper mot världskartan på väggen. Han skrev och skrev. Jag betraktade honom. Det visade sig att han skrev om sin flykt från Syrien, och behövde kontrollera namnen på alla länder han hade passerat.

annelie 4

När jag gick till nästa elev, som inte kunde skriva och därför hade ett blankt papper framför sig, frågade jag varifrån han kom.
– Marocko, svarade han.
– Kom, sa jag och gick till världskartan. Jag tog med hans tomma papper och vi började prata om platserna och personerna. Han kunde ytterst lite svenska, men det visade sig att han hade varit en längre period i Spanien. Eftersom jag kan spanska hade vi plötsligt ett gemensamt språk. Han berättade om familjen och bästa kompisen som var kvar i Marocko, om tiden på centret för ungdomar i Spanien och om hur han kom till Sverige. Jag skrev det han sa, fast på svenska. Efter en liten stund vid kartan hade pappret fyllts med pojkens ord, utan att han hade använd pennan. Men han hade berättat. Därefter bad jag honom rita sin vän, och han tog upp blyertspennan och började rita.

6. En gemensam slutprodukt och en uppmuntrande publik

När man arbetar men skrivande i skolan är det ofta läraren som är mottagare, även om bloggar och andra typer av publicering naturligtvis också förekommer. I samband med Skapande skola-projekt kan det vara roligt att skapa en mer bestående produkt av texterna. Att låta trycka upp en bok med elevernas texter vara ett sätt att bekräfta att deras uttryck har ett värde även utanför klassrummet. Flera gånger har jag varit inbjuden till bokrelease i klassrummet. Salta pinnar, saft och musik skapar feststämning och alla elever får ta emot var sitt exemplar av klassens bok under högtidliga former. Om rektor, bibliotekarie, föräldrar och andra intresserade kan vara med blir det extra festligt. Kanske håller någon ett tal?

I Hjulsta hade Viveka sammanställt elevernas texter och bilder i en bok. Texterna handlade om allt från flykten och huset hemma i Afghanistan till en utflykt med klassen och en läskig historia om en mörk skog. Jag bidrog med ett förord.

På releasen fick alla elever varsitt exemplar och jag välkomnade dem som författarkollegor. Eftersom det var eid blev det inte snacks, men väl en afghansk sång framförd av en elev. Självklart hamnade ett par exemplar av boken i skolbiblioteket. Jag såg till att få mitt eget exemplar signerat av alla författare.

 

De nyanlända elevernas röster behövs

När jag gick hem från bokreleasen bar jag med mig berättelserna från var och en av eleverna i Vivekas klass. Jag hade också en märklig känsla av att ha klivit rakt in i en av mina egna böcker. Då hade jag precis skrivit klart manuset till ”Dagboken”. Den handlar om Tarek, som är ensam i Sverige och brottas med det svenska språket. Hans lärare tjatar om att verbet ska vara på andra plats medan hans huvud är fullt av minnesbilder från kriget han flytt från. Men så kommer en vikarie som kan hans språk, arabiska. Det blir en öppning mellan dem som gör att han till sist känner sig sedd. Försiktigt provar han att skriva på svenska.

Viveka var precis som den läraren och tillsammans fick vi alla hennes elever att uttrycka något på svenska. När jag arbetade som lärare fick jag varje dag vara med när unga människor fann sin röst på svenska. Som författare får jag då och då kliva in i klassrummet och se när det sker. Det är fortfarande lika stort varje gång.

Jag hoppas att fler som arbetar med kultur i olika former inser det, och söker nya former för att samarbete med nyanlända barn, ungdomar och vuxna. Lika självklart som det är med lättläst litteratur borde det vara med teater, utställningar, film och musik på lätt svenska. Genom att bjuda in fler till kulturens rum kan vi på sikt bredda de konstnärliga uttrycken – och det kan mycket väl ta sin början i skolan.

annelie 2

Annelie Drewsen, författare

 

 Kulan på Facebook och tkulan_avatarwitter , kulturerbjudanden och tips på hur du kan arbeta med  estetiskt lärande.
Elisabeth Söder, elisabeth.soder@stockholm.se

Våra drömmar – så här arbetar vi med nyanlända

IMG_4819

Vi, Alexandra och Aziza arbetar på Sprintgymnasiet med nyanlända gymnasieelever utan tidigare skolbakgrund. Dessa elevers första möte med skolan börjar hos oss. Första mötet kan vara att lära sig hålla i en penna, forma en bokstav och ljuda sin första mening. För att motivera dessa elever, som har en lång väg att gå, till att fortsätta vara kunskapssökande individer ser vi vissa inslag som extra viktiga.

  • Höga förväntningar: inställningen till att eleverna presterar och är kompetenta individer.
  • Modersmålet: möjlighet att uttrycka känslor, tankar och erfarenheter oavsett språklig förmåga.
  • Estetiska uttryckssätt: skapande genom bild/form och teater/film.
  • Samhällsförankring: skapa möjligheter att hitta vägar ut i samhället och insikten av att vara en del i ett större sammanhang.

Hur vi arbetat med ämnesprojektet väskan

sprint 1

Under hösten-14 och våren-15 fick eleverna möjlighet att gestalta sin väska i fysisk form med ett innehåll. Innehållet bestod av ett minnen som också gestaltades i ett konstverk. Minnet fick tolkas fritt, se exempel i
KUL1415 böckerna. Minnena berättades muntligt på modersmålet och dokumenterades på svenska och på modersmålet. Eleverna fick därefter tolka sitt minne i ett fotografi .

Efter detta tog vi eleverna och deras berättelser till teatern och improviserade fram en föreställning tillsammans med två skådespelare, en regissör och en filmare. Improvisationerna baserades på elevernas berättelser. Detta blev filmen Drömmar.

Dessa berättelser fick nu under hösten flytta in på Bagarmossens bibliotek i form av en utställning under deras tema På flykt.

bagis 3

Vi anser att elever som kommer med en väska fylld med erfarenheter men som ännu inte har svenska språket för att uttrycka sig behöver andra uttrycksmedel till att börja med. Projektet blev mycket uppskattat och lever fortfarande vidare genom böcker och film.

IMG_4817

Nya elever och nytt projekt – Mina drömmars stad
Vi har smygstartat med ett undertema som går under namnet: Mina drömmars stad. Eleverna har fått skapa ett drömhus utav returmaterial. Under detta arbete jobbade elever med olika modersmål tillsammans dels för att träna basfraser som: kan jag få en sax, kan du hjälpa mig osv.
Syftet med övningen var även att träna på samarbete. De resultat vi fick se när olika kulturer möts och bygger något tillsammans var exempelvis: ett hus som både fungerar som kyrka och moské med ett stort garage. Korset på byggnaden var avtagbart för att fungera som ett formbart andligt hus.

Nästa steg var att skapa en stad tillsammans. Eleverna använde både vaxkrita och vattenfärg samt använde geometriska former för att skapa husen. Allas hus ska sättas samman för att bygga en hel stad.

Bilduppgifter är mycket uppskattade av eleverna och det ger en ro för många, som annars har en stor stress över sin privata situation.

Onsdagen 18 november såg vi föreställningen Brev till en ängel (manus: Farnas Arbabi. Regi: Jasmin Sandra) på Unga Klara. En föreställning på svenska och arabiska om en tjej som skriver ett brev till sin avlidna mamma. En föreställning om svek inom familjen, saknad och ansvar. Eleverna uppskattade föreställningen mycket och efterarbetet pågår fortfarande. Vi skriver nu egna brev till någon vi saknar.

Tanken är att eleverna ska försöka formulera sina drömmar i brevet för att fortsätta arbetet inom projektet.

Allt detta är grundarbetet som kommer fortsätta till januari då vi tar med oss berättelserna till teatern. Det finns bara ramar i projektet eftersom det är eleverna och deras drömmar som kommer bestämma riktningen. När vi sedan kommer till teatern börjar en ny resa och temat får ytterligare en form.

”Knuten & Sjalen”

Alexandra L-Sjölin & Aziza Ali

sprint 4

sprint 2

Missa inte Kulan på facebook och twitter, där finns kulturerbjudanden och tips på hur du kan arbeta med estetiskt lärande
/Elisabeth
kulan_avatar

Tänk själv med inspiration av interaktiv Strindberg på 40 språk

Har du koll på Ett halvt ark papper på webben? Det är utbildningsförvaltningens bidrag till stadens och nationens firande av August Strindberg. Målet med webbplatsen är att skapa en gemensam läsupplevelse för stadens alla elever där novellen Ett halvt ark papper och Strindbergsårets tema, Tänk själv, samspelar.

Här läser eller lyssnar du på Ett halvt ark papper på många av de språk som talas i Stockholms skolor. Flera av stadens modersmålslärare har översatt och läst in novellen. Dessutom läser skådespelaren Johan Rabaeus den på svenska, engelska och franska. Teckenspråksartisten Tommy Krångh gör den på teckenspråk.

Novellen kompletteras med pedagogiska planeringar för olika åldrar. De är till för att skapa reflekterande samtal, uppmuntra till eget skapande och visa möjligheter med digitalt lärande. Webbplatsen kommer också att leva kvar som lärresurs även efter Strindbergsårets slut.

Ett halvt ar papper är en del av en större satsning där Kulturrådet, Stockholms stad och Svenska institutet tillsammans ansvarar för webbplatsen Strindberg 2012.


Elever från Södra Latins gygymnasium  repeterar tonsättning av Ett halvt ark papper  tillsammans med Stockholms saxofonkvartett. Se film här.


Bagarmossens skola, klass 7:1, har gjort Illustrationer av Ett halvt ark papper. Se deras bilder här.


Modersmålslärararna Jonny Ivanovitch.G och Juliette Tabbakh skådespelaren Johan Rabaeus har läst in Strindbergs novell Ett halvt ark papper. Modersmålslärarna har översatt och läst in novellen på sitt modersmål och Johan har läst in novellen på franska, engelska och tyska. Lyssna på Ett halvt ark papper på 40 språk här.

Strindbergsåret final

Vi  firar vi August Strindberg med en stor avslutning på Kulturhuset och på biblioteken i Skärholmen och Vällingby söndagen den 20 januari.

Det blir en dag då allt får plats under samma tak: teater, frågesport, musik, kemiska guldexperiment, debatter, måleri, film, lågmälda samtal, litteratur, matlagning, workshops, barhäng och sagohörna. En dag för alla åldrar och alla konstarter. En dag då vi får svar på hur fria vi är idag. Hur innovativa, modiga och öppna. En dag då vi får veta:Lever Strindberg eller tog vi död på honom?

Stockholms skolor finns framförallt i Studio 3 där vi visar  på olika sätt att arbeta med novellen Ett halvt ark papper, klasser som gjort: kortfilmer, dramatiseringar, utställningar,  tonsättningar, textläsning, webbplatser. Ni som vill synas i detta sammanhang, kontakta elisabeth.soder@stockholm.se

/Elisabeth Söder