Visar alla blogginlägg med nyckelordet:
Multimodal bedömning

Film i undervisningen

Modeller och tips för att arbete med film i undervisningen, både för att samtala och göra egna filmer. Några modiga kollegor delar även med sig om av hur de resonerar vid bedömning av multimodala texter. Bilden kommer från Fanzingos skolverksamhet.

fanzingo


Filmkunnighet och styrdokument

Annika Wik har publicerat texten Filmkunnighet – för digital kompetens och källmedvetenhet på Skolverkets Lärportal. I texten tar Annika upp vilka färdigheter som ingår i filmkunnighet. ”De färdigheter som ingår i filmkunnighet är många och kan med fördel delas in i fyra grupper: att förstå vad som berättas, att förstå hur något berättas, att inta kritiska perspektiv och att ha kännedom om filmens kontext. Kategoriseringen underlättar för att tydliggöra vad man ska fokusera på och när. ” Färdigheter som vi kan vara tydliga med att vi tar med i vår bedömning av arbetet. Annikas text innehåller många förslag på lektionsupplägg och övningar.

MIK Skolverket


Katarina Lycken Rüter, lärare i svenska och religion på Anna Whitlocks gymnasium berättar varför hon använder sig av film i undervisningen i svenska. Undervisningen i ämnet ska bland annat ge eleverna förutsättningar att utveckla följande: ”Kunskaper om genrer samt berättartekniska och stilistiska drag, dels i skönlitteratur från olika tider, dels i film och andra medier.”  I kommentaren till detta skrivs: ”Film som berättande – tillsammans med skönlitterärt berättande, teater och berättande i andra medier – har en given plats i svenskundervisningen.

Eleverna kan till exempel studera hur budskap byggs upp och berättelser drivs framåt i sammansatta uttrycksformer. Med en sådan utgångspunkt blir film momenten väl integrerade med andra moment i svenskämnet, vilket är tanken, och filmkunskap blir inte ett eget ”underämne” inom ramen för svenskämnet.”

film2

Att studera hur film fungerar behöver inte nödvändigtvis betyda att göra film – tack och lov. Det komplexa och mångfacetterade arbete som det innebär att göra film kräver tillgång till teknisk utrustning, kvalificerad kompetens och ofta en väldig massa tid, vilket allt kan vara trånga sektorer i den vanliga svenskundervisningen. Man kan absolut både studera och bli bättre på att förstå film utan att producera en enda filmsekvens. Men…

         …OM man får chansen att faktiskt inte bara under tydliga och fokuserade former konsumera och analysera film, utan att också under lika tydliga och fokuserade former själv producera en kort filmsekvens ges man naturligtvis än större möjligheter att förstås och förhålla sig till film som medium. Att arbeta med att skapa film är att tvingas omvandla teoretiska kunskaper om berättarteknik, bilden som redskap och användning av formmässiga grepp till praktisk handling. Att skapa film tillsammans med andra är också att få tillfälle att bygga upp ett ämnesspråk kring bildanalys och filmiskt berättande, vilket är nog så väsentligt i en alltmer bildcentrerad massmedievärld.

film3


Övningar i filmkunskap

Svenska Filminstitutet, Filmpedagogik – så funkar det. 11 enkla klassrumsövningar. Det de har gemensamt är att de höjer filmupplevelsen och ökar förståelsen för hur film påverkar oss som åskådare:

  1. Filmintroduktions övning , tips för dig som pedagog men också förslag på hur du kan förbereda eleverna inför filmen.
  2. Upplevelsesamtal – direkt efter filmen
  3. Filmens språk – dramaturgi
  4. Filmens språk – Mise-en-scène ( visuella effekter)
  5. Filmens språk – Bildkomposition
  6. Filmens språk – klippning och montage
  7. Filmens språk – ljud
  8. Kortfilmsvisning i klassrummet
  9. Studera filmens karaktärer
  10. Studera filmens berättarperspektiv
  11. Normkritisk filmpedagogik

, så funkar det, Svenska filminstitutet


Bedömning av multimodala texter

För att kunna arbeta med uttrycksformer där ord, ljud och bild samspelar behöver vi veta hur de olika modaliteterna fungerar och vad som händer när de kombineras. Hur ser relationen mellan innehåll och uttrycksform ut? Hur organiserar du undervisningen för att vara tydlig med dina förväntningar på dina elever? Vilka begrepp är relevanta? Vad behöver du veta, synliggöra och kommunicera för att kunna göra en bedömning av dina elevers arbeten?

Filmpedagogerna Elin Jönsson och Elisabet Jonsved tar avstamp i kursplanen för svenska och Lgr11 och ger förslag på hur du kan arbeta med film i klassrummet, alltifrån att se och samtala till bedömning av elevernas eget filmskapande. I blogginlägget finns många konkreta tips, modeller, övningsuppgifter och filmtips.

kyrkogård10


Anna Bergkvist, lärare på Blackebergs gymnasium berättar hur hon resonerar inför bedömning, ”Min uppfattning är att allt som jag kan titta på och lyssna efter i traditionellt skriven och talad text, kan jag också se och höra i multimodala texter. Jag kan, förstås titta på en elevs språk, retoriska färdigheter, analytiska förmåga, på begreppsanvändning och litteraturanalys även i en film, men jag kan också se och höra så mycket mer!

Jag arbetar mycket med filmen som underlag för såväl lärande som bedömning i mina huvudämnen svenska och religion. Min erfarenhet är att eleverna gillar att arbeta med film och lusten till lärande är en framgångsfaktor som jag tror inte nog kan understrykas när det gäller undervisning. En annan erfarenhet jag har är att elever ofta är väldigt skickliga på filmarbete, inte bara tekniskt utan kanske främst i bildanalys och förmågan att tänka i och analysera ett ”filmiskt språk”. Detta gör filmen, menar jag, till en ypperlig ingång till att arbeta med många andra och kanske svårare färdigheter, som eleverna inte alls kanske har lika lätt för initialt. Svårigheten blir förstås att känna sig säker på bedömning av film och att få eleverna att förstå vad som faktiskt bedöms och vad som inte gör det.

Jag tänkte i min text dela in mina tankar kring bedömning av multimodala elevarbeten – i den här texten fokuserar jag helt på elevproducerade filmer, men tankarna torde gälla även för andra former av multimodala texter, såsom t ex poddar, radioprogram och bildspel – i tre delar: Läs hela blogginlägget om bedömning på Kulan 

anna.bergqvist@stockholm.se_


Kurser i filmpedagogik

Medioteket,  ger kurser i filmpedagogik för lärare, både i att berätta en historia med film till att arbeta och redigera med iPad. I digitalt berättande får du själv prova den digitala berättelsens alla steg – skriva manus, rita bildmanus, fotografera, spela in berättarröst och slutligen redigera i appen iMovie. Metoden fungerar utmärkt för att fånga barnens berättelser eller fantisera ihop egna. Filmen Kampen om bullen gjorde lärare som gick på Mediotekets fortbildningskurs Filma med ipad – grund. Ett realistiskt exempel på vad du efter några timmars kurs kan, både med tanke på teknik och kunskaper i filmens språk.


Film och mediepedagoger

Vill du ha förstärkning av en professionell film- och mediepedagog har jag gjort en utbudssida där de presenteras.


Kontakt med Kulan

Följ oss på Kulan facebook så missar du inte erbjudanden och information.
Prenumerera på Kulans veckobrev
Elisabeth Söder

 10155406_301412560009659_1397385610_n

Hur jag bedömer multimodala arbeten

Enligt forskaren Anna-Lena Godhe är vi lärare osäkra på hur vi skall bedöma andra uttryckssätt än talad och skriven text. I avhandlingen Creating and Assessing Multimodal Texts. Negations at the Boundry skriver Anna-Lena ”Bedömning hamnade i fokus när jag var ute och samlade in material till studien eftersom eleverna började fråga om hur de multimodala texterna skulle bedömas och hur de relaterade till den kurs de gick i svenska.

feedback-3240007_1920

I det här inlägget kan du läsa hur Anna Bergqvist, lärare på Blackbergs gymnasium resonerar om bedömning av filmer som eleverna gör i ämnet svenska.  Katarina Lycken Rüter, också lärare i svenska har i ett tidigare inlägg för Kulan skrivit om modalitetens betydelse.

bildmanusexempel

 

Hur bedömer jag multimodala texter?

Min uppfattning är att allt som jag kan titta på och lyssna efter i traditionellt skriven och talad text, kan jag också se och höra i multimodala texter. Jag kan, förstås titta på en elevs språk, retoriska färdigheter, analytiska förmåga, på begreppsanvändning och litteraturanalys även i en film, men jag kan också se och höra så mycket mer!

Jag arbetar mycket med filmen som underlag för såväl lärande som bedömning i mina huvudämnen svenska och religion. Min erfarenhet är att eleverna gillar att arbeta med film och lusten till lärande är en framgångsfaktor som jag tror inte nog kan understrykas när det gäller undervisning. En annan erfarenhet jag har är att elever ofta är väldigt skickliga på filmarbete, inte bara tekniskt utan kanske främst i bildanalys och förmågan att tänka i och analysera ett ”filmiskt språk”. Detta gör filmen, menar jag, till en ypperlig ingång till att arbeta med många andra och kanske svårare färdigheter, som eleverna inte alls kanske har lika lätt för initialt. Svårigheten blir förstås att känna sig säker på bedömning av film och att få eleverna att förstå vad som faktiskt bedöms och vad som inte gör det.

Jag tänkte i min text dela in mina tankar kring bedömning av multimodala elevarbeten – i den här texten fokuserar jag helt på elevproducerade filmer, men tankarna torde gälla även för andra former av multimodala texter, såsom t ex poddar, radioprogram och bildspel – i tre delar:

  • Film för att öka elevernas lust att lära
  • Film som examination av filmkunskap
  • Filmen som presentationsmodell för litterär analys

Jag utgår ifrån hur jag använder den elevproducerade filmen som redovisningsmaterial utifrån tre olika grundprinciper, där grunderna för bedömning kanske kan komma att skilja sig åt beroende på vilket huvudsyftet med filmproduktionen är. Jag försöker i texten att på vart och ett av exemplen ge ett autentiskt exempel från min egen undervisning och kommentera hur jag tänkte vid utformandet av uppgiften och varför jag valde att gå till väga på det sätt som jag gjorde. Efter de tre exemplen lyfter jag några generella tankar kring bedömning av film i, främst, svenskämnet.

IMG_5314 Blackan

Film för att öka elevernas lust att lära

Jag kan inte nog understryka hur viktig jag tycker att lusten är för elevernas inlärning. Att vilja lära sig är ofta detsamma som att faktiskt göra det. Film är ett utmärkt medel, anser jag, för att öka elevernas lust att lära. Många elever gillar helt enkelt att arbeta med film i klassrummet. Mitt andra bedömningsexempel är således av filmer vars mål egentligen är att öka elevernas lust för att lära sig något annat. Huvudsyftet här är alltså inte filmproduktionen i sig, utan något annat. Filmen blir det medel som används för att få eleverna att nå ett annat mål.

IMG_5296, blackan

Ett exempel här är mina elevers deltagande i UNG i Stockholm. Huvudsyftet i det projektet är ju integration: att elever från de nationella programmen (min klass är en årskurs 2 på samhällsprogrammet som deltar inom ramen för svenska 2) ska samarbeta under en längre tid med en klass från språkintroduktion. Eftersom huvudsyftet här är något annat än att undervisa eleverna i det filmiska språket, så kommer ju också bedömningen av de färdiga filmerna att bli lite annorlunda än i det första exemplet, men trots det måste jag ha tydliga exempel på vad som ska bedömas och hur. Det är viktigt både för mitt bedömningsarbete och för att eleverna ska kunna genomföra projektet på bästa sätt.

UNG i Stockholm har tydliga kriterier som inför projektet delades ut och gicks igenom med klassen. Dessa handlar dels om loggboksskrivande, dels om vad som ska finnas med i den färdiga filmen. Kriterierna tydliggör alltså förväntningarna som finns på arbetet. På det sättet liknar det min bedömning i det första exemplet. Dock har jag brottats lite med tankar om att filmen kan bli sämre (eller bättre?) på grund av faktorer utanför min kontroll, till exempel gruppsammansättning och språkförbistringar. Min lösning på detta problem har varit att lyfta blicken lite från projektbeskrivningen och också involverat svenska 2 i arbetet. Jag har alltså valt att komplettera filmarbetet med vanligt textarbete och mycket samtal, för att eleverna aldrig ska förlora kopplingen till svenska. Återigen tror jag alltså att tydlighet på vad som bedöms är A och O för ett lyckat arbete – för elever såväl som för mig som lärare och bedömare.

IMG_5312 Blackan

Film som examination för ”filmkunskap”

Mitt första exempel gäller den för en filmkunskapslärare kanske mest  självklara formen av filmredovisning, det vill säga den där den elevproducerade filmen används som examinationsform när något filmiskt, t ex dramaturgimodellen eller filmens språk, studerats. Jag brukar låta eleverna, som ett moment i t ex svenska, studera hur filmer är uppbyggda, hur den traditionella berättarstrukturen ser ut, samt vilka karaktärer som oftast finns med i västerländskt berättande. Kanske har man i klassrummet läst texter om detta, lyssnat på lärarens presentation, tittat på några filmexempel och sedan mynnar arbetet ut i produktionen av en egen, någon minut lång, film där de inlärda färdigheterna konkret ska visas.  Enligt min erfarenhet är detta inte bara en rimlig arbetsmodell för filmarbete , det är också  den tydligaste för bedömning, kanske pga av att lärare och elev oftast här är väldigt överens om vad som ska bedömas och  hur detta konkret ska gå till. Kort sagt finns det en samsyn mellan elevernas förväntningar och lärarens arbete.

Det är dock, anser jag, av yttersta vikt att ändå sätta dessa förväntningar på pränt och att ge eleverna, i god tid innan arbetet börjar, tydliga skriftliga instruktioner på vad de förväntas göra, vad de inte förväntas göra (jag brukar t ex vara tydlig med att eleverna inte ska skådespela eller ha dialog med i sina filmer, då detta är svårt att få bra och därigenom svårt att bedöma på ett objektivt sätt) och på vad bedömningen kommer att fokuseras. Jag brukar välja ut ett antal färdigheter som jag vill att eleverna ska visa att de behärskar (t ex etablerande anslag, vändpunkter, planteringar och avtoning) – de behöver, och ska inte, visa allt de lärt sig i denna enda film. Bättre för en vettig bedömning är att istället komplettera filmen med någon annan presentationsform om behov finns att kontrollera alla delar i det filmiska språket. Att ge eleverna dessa tydliga instruktioner gör filmen mer lättbedömd, det smalnar av det jag ska titta på och det gör det tydligare för eleverna hur de ska göra filmen bra. De kan fokusera på att finslipa detaljerna istället för att försöka visa allt.

Om filmen, vilket förstås kan ses som en självklarhet, görs som ett grupparbete brukar jag komplettera filmarbetet med en arbetslogg för att fånga in elever som arbetat bra i det tysta, men också för att kunna följa det arbete som eleverna gör när de tänker och planerar och som annars inte kommer mig som lärare till del. En arbetslogg är också ovärderlig att ha om det för någon elevgrupp, trots hårt arbete och rätt tänkande, av olika anledningar inte blir en bra slutprodukt eller ingen slutprodukt alls. Med en bra arbetslogg brukar arbetet ändå kunna användas som bedömningsunderlag.

IMG_5315 Blackan

Filmen som presentationsmodell för litterär analys

I svenska 3 ingår litterär analys som ett kunskapskrav och ett centralt innehåll. En sådan kan förstås med fördel skrivas på traditionellt sätt och jag propagerar ingalunda för att hoppa över en sådan. Däremot tycker jag att en skriven litteraturanalys med fördel kan kompletteras med en multimodal sådan. Min uppfattning är att eleverna, med rätt stöttning, har lättare att sätta multimodala ”ord” på sin analys än de kanske har att skriva den som traditionell text. En filmad ”analys” ger alltså fler elever möjligheter att visa sin allra bästa analytiska förmåga!

I år lät jag mina svenska 3-elever sätta tänderna i Majakovskijs ”Ett moln i byxor”. Det är en svår dikt på många sätt: svår att läsa och för en artonåring idag svår att analysera och förstå. Jag valde att låta eleverna arbeta med den i grupp och gemensamt välja ut strofer ur dikten som de analyserade, tolkade och konkretiserade genom att visualisera dem på film. Resultatet blev fantastiskt!  På intet sätt blev det heller svårbedömt. Jag hade sett eleverna arbeta i klassrummet och följt deras tankar och deras analys. Jag hade hjälpt dem att bena ut svåra textpartier. Jag hade hört dem diskutera texten och använda litteraturvetenskapliga begrepp. Vi hade parallellt med arbetet läst om modernismen och skrivit ett traditionellt prov och en litterär essä, så kunskapsmässigt var eleverna så förberedda som de kunde vara.

De fick inför det praktiska momentet mycket tydliga instruktioner på vad som skulle bedömas i filmerna. Här kunde det ju inte bli tal om att bedöma filmerna på samma traditionella sätt som i mitt första exempel, eftersom en modernistisk dikt ju saknar all logik och all ”dramaturgi”. Istället var jag tydlig med att jag i dessa filmer skulle titta på det analytiska, på det modernistiska språket och på vad de förstått och kunde tillämpa av modernismen som litterär epok. Min bedömning av deras filmer kom här alltså att i mycket likna den bedömning jag skulle ha gjort av traditionella skriftliga prov på samma tema. Eleverna fick även här skriftliga instruktioner och grund för bedömning. Då instruktionerna var tydliga med vilka färdigheter som faktiskt skulle bedömas i projektet, så hade eleverna också jobbat hårt med att visa just dessa färdigheter, varför filmskapandet som lärandesituation också blev mycket lyckat.

Eftersom filmarbetet i detta fall var ett grupparbete, kompletterades arbetet även här med en individuell arbetslogg.

 IMG_5307 Blackan

Sammanfattande tankar

Allt som jag kan bedöma i traditionella skrivna eller talade texter, kan jag förstås också bedöma i en multimodal text, till exempel en film. Film är en texttyp bland andra, och inte alltid ett självändamål. Att arbeta med elevfilm ger dock eleverna ofta känsla av variation och bidrar, enligt min erfarenhet, till en lustfylld lärandeprocess för många av dem.

Syftet med själva uppgiften måste få vara avgörande för hur en elevfilm bedöms och på vilka grunder bedömningen görs. Jag tror dock att grundtankarna måste vara desamma. Jag tror på tydliga instruktioner för hur arbetet ska gå till och vad som ska bedömas.

 

Jag tror att det är viktigt att vid bedömning av elevfilm ha lyhördhet för det som är bra. Låt lusten flöda och tillåt dig att blunda för missar som kanske bara är resultatet av elevernas kreativa glädje. Med tydliga bedömningsinstruktioner brukar det gå lätt att hitta det eleverna har lärt och förstått, även om det annars drunknat i ett kreativt ”potpurri”.

Loggbok är ofta bra för att följa arbetets gång, tydliggöra tankar och garantera ett bedömningsunderlag även om slutprodukten saknas. En arbetslogg brukar också dämpa eventuellt missnöje med en haltande grupprocess, eftersom elever kan skriva av sig och lyfta sina egna tankar och sin egen insats.

Skriftliga instruktioner om uppgiftens syfte är en självklarhet, men konkretisera – och minska gärna ned – vad som faktiskt ska visas upp denna gång. Det underlättar såväl elevernas arbete som din egen bedömning. Eleverna behöver inte alltid visa allting! Att skriftligt konkretisera vad som är underlag för bedömning denna gång brukar också hjälpa mig att bedöma slutresultatet på ett rättvist sätt – och med att hålla mig till kunskapskraven vid bedömning.

Slutligen: friskt vågat är hälften vunnet. Vi är ålagda att arbeta med multimodala texter och då dagens verklighets textvärld är multimodal, måste också skolans textvärld vara det. Det bästa med ett sådant arbetssätt är, tycker jag, att det är också är ett roligt och stimulerande sätt att låta eleverna lära. När de har roligt lär de, och när de lär har jag roligt! Mer film åt folket!

IMG_4911

Anna Bergqvist, lärare på Blackbergs gymnasium

Inlägg för Ung i STHLM-film