Visar alla blogginlägg med nyckelordet:
neuropsykiatriska funktionsnedsättningar

Hur får vi en skola för alla?

jag arbetade som lärare hade vi varje terminsstart en inspirationsföreläsare, ofta forskare som berättade att alla elever kan nå kunskapsmålen, men att det finns olika vägar dit. Jag satt hela tiden och längtade efter att någon skulle berätta hur jag skulle tänka och arbeta som lärare för att detta skulle uppnås. Det här inlägget handlar om en kulturkväll med rektor Elinor Kennerö Tonner, Teater De Vill  och Skoldatateket som alla på olika sätt gav svar på frågor jag önskat att jag fått när jag var lärare.

hyper

Bilden är från föreställningen med Hej Hyper. Med musik och teater vill Teater De Vill på ett lustfyllt sätt bidra till ökad förståelse för barn  med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar i skolan. Föreställningen har Kulanpremie.

Att skapa en tillgänglig skola

IMG_8694 (002)

Föreläsning av Elinor Kennerö Tonner, lärare och skolledare på Källbrinkskolan. Elinor inledde med att påminna om att vi pedagoger har mandat och ansvar och att vi hela tiden kan falla tillbaka på skollagen 2010:80, tredje kapitlet – Barns och elevers utveckling mot målen. ”elever som till följd av funktionsnedsättning har svårt att uppfylla de olika kunskapskrav som finns ska ges stöd som syftar till att så långt som möjligt motverka funktionsnedsättningens konsekvenser.” ” Om det kan befaras att en elev inte kommer att nå de kunskapskrav som minst ska uppnås, ska eleven skyndsamt ges stöd i form av extra anpassningar inom ramen för den ordinarie undervisningen såvida inte annat följer av paragraf 8″

Har antalet elever med funktionsnedsättning ökat ?

När jag var lärare på gymnasiet hörde jag nästan bara talas om elever med diagnosen dyslexi men nu har vi elever som även diagnostiseras med: dyskalkyli, dyspraxi, ADHD, ASD, Tourettes, språkhinder, OCD, BDD, ångest, bipolär sjukdom, EIPS och PTSD. Har antalet elever med funktionsnedsättning ökat? Eller har vi blivit bättre på att diagnostisera? Eller är det samhället och skolan som ställer helt andra krav idag och slår ut många av våra barn och unga? Diagnoserna går in i varandra men gemensamt för de flesta är svårigheter med de exekutiva funktionerna: att planera, strukturera, organisera, fokusera, flytta fokus, initiera, motivera, uppmärksamma, självkorrigera och uppfatta tid. Ellinor menade att det är stor risk att vi lärare betygsätter dessa funktioner istället för elevens kunskaper och färdigheter.

I dagens skola räknar forskningen med att 5–10 % av eleverna har neuropsykiatriska funktionsvariationer. Många av dessa elever upplever sin skolgång som svår och problematisk, något som kan leda till känsla av utanförskap, uppgivenhet och ångest. Betydligt fler elever än dessa 5–10 % gynnas av anpassningar i skolan, som traditionellt faller inom NPF-spektrat. Att stärka alla elevers egenmakt i skolan och att tillsammans med dem hitta strategier som främjar såväl mående som lärande är något som förbereder alla elever för framtiden.

Hur kan vi kompensera funktionsvariationer?

hjärnan

Ellinor Kennerö Tonner berättade om en liknelse hon tagit från Sissela Nutley. Minnet är som ett hus där förstugan är arbetsminnet och övriga huset är långtidsminnet. ( Om kortidsminnet och arbetsminnet har jag skrivit ett inlägg i Kulan baserat på hjärnsforskaren Sissela Nutleys föreläsning.)  Vår föreläsare Ellinor Kennerö Tonner utgick mycket från Sisselas forskning om korttidsminnet. I korttidsminnet får det inte plats med mycket information. Om eleven har svårt med de exekutiva funktionerna har vi pedagoger mycket kort tid på oss att fånga elevernas uppmärksamhet så att informationen inte försvinner ut genom en svängdörr när den bör in i långtidminnet. Vi kan hjälpa eleverna med att ”skapa krokar” något för eleven att hänga upp informationen på. Det är bra om vi börjar med någon kort inledande historia som väcker intresse, att vi tar vara på elevernas förkunskaper underlättar också informationens väg in till långtidsminnet.

studion

På Källbrinksskolan har alla lektioner en tydlig lektionsstruktur som finns uppskriven på tavlan. De har färgkodade scheman som ger eleverna överblick. Alla lektioner inleds med en tydlig genomgång av passets upplägg uppdelat på tydliga delmål. Kunskaps och färdighetsinhämtning sker med ett varierat arbetssätt. Slutet är lika viktigt som början, sluta i god tid så att du hinner sammanfatta lektionen. Lektionspassen är upplagda med flera brain- break, högst 10 minuters genomgång därefter 3 minuter för bearbetning och återhämtning. De tillåter också att eleverna tuggar tuggummi, har keps, luva och som Ellinor sa ”whatever rocks your boat”. Skolor som har dessa förbud har långt att gå enligt Ellinor.

Lärarna arbetar lösningsfokuserat och involverar eleverna i kunskapsinhämtandet. Vad ökar lusten hos eleverna? Det skapar det viktiga egenmakt! Lärarna ställer inga stora öppna frågor. Positiv förstärkning – tydlig och positiv feedback. Det är viktigt  att eleverna får höra sitt namn och får relevant feedback. Ellinor tipsade om att ha klassens deltagarlista framför sig och pricka av så att alla elever får feedback minst en gång varje vecka. Men också att att vi kan särbehandla eleverna. Några elever klarar sig bra med kollektivt beröm, som exempelvis, ni gav alla intressanta frågor till föreläsaren men några måste får mer specifik återkoppling och höra sitt namn.

Hur vill eleverna ha det?

De vill inte ha läxor, något som inte heller ges av lärarna. Som Ellinor sa, kunskapsinhämtning ska inte ske vid köksbordet av en trött förälder. Det ska ske av en professionellt utbildad lärare.
Det ska vara intressant, väcka intresse, korta pass, tydlighet och förståelse. Det viktigaste är dock ett hej i korridoren, att de har en relation till läraren. Relationen är det viktigaste pedagogiska verktyget.

Källbrinkskolan

källbrink

Skolan utgår från att det som är livsviktigt för elever med funktionshinder är bra för alla elever. Det är en vanlig kommunal skola. Skolbyggnaden är från 60-talet, inga grupprum och långa korridorer, stora fönster och många dörrar. Kort sagt en yttre miljö som inte är särskilt bra med dagens mått mätt. När de började arbetet med att NPF-säkra skolan (neuropsykiatriska funktionsnedsättningar) hade de alltså den yttre miljön emot sig. De har idag 30 % elever med  särskilda behov och en lång kö på elever som vill börja i skolan.

NPF-säkrad skola

Källbrinkskolan yttre miljö kan de inte göra något åt. Pengar finns inte förändring. Eleverna har fasta placeringar i klassrummen men är öppna för individuella anpassningar. De har koncentrerat sig på det som inte kostar så mycket. De intryckssanerar, det betyder inte att allt måste bort från väggarna men det ska finnas en tanke med det som hänger där och det ska gärna grupperas så att det finns rena ytor. Tydlig information i skolans korridorer så att alla hittar till syv, skolmatsalen etc. De har elever som gått till skolmatsalen flera år och ännu inte hittar dit ensam utan alltid slår följe med skolkamrater. De har en skolhund som haft stor betydelse för elever koncentration.

I arbetat med att göra en skola för alla elever har Källbrinkskolan arbetat i flera steg som alla fått ta sin tid.
De började med att se över skolans organisation och struktur: de har årskursvisa team och det finns någon från skolhälsoteamet i alla team, det ska vara korta och snabba vägar till beslut. Skolledare som är nära sin verksamhet, distribuerat ledarskap.
Utbildning och förhållningssätt: Utbildning i skollagen, hjärnforskning och NPF . De ställde frågor som, Vilka val finns det i skolan för elever? Hur har vi designat lärmiljön? De anpassningar vi har gjort, har vi utvärderat dem? Hur är skolkulturen? Pedagogerna ska inte prata om eleverna som problem. Kulturen som ska finnas i väggarna är i stället att fundera på vad det är utanför eleven som inte fungerar? Kan det vara metoder, planeringen eller klassrummet?  Så som vi talar om eleven – så blir eleven.

Vidmakthållande och vidareutveckling, inte slå sig till ro med konceptet,  tillsätta tillgänglighetsråd.

Skoldatateket

SkoldatateketPorträtt

Skoldatateket visade konkreta exempel som på hur vi kan tänka för att lärande, miljö, teknik och anpassningar går hand i hand. Vi fick veta mer om digitalisering ur ett specialpedagogiskt perspektiv. De erbjuder skolor  visningar, föreläsningar och workshops där vi kan pröva olika verktyg för att skapa en tillgänglig lärmiljö. De har bland annat en kurs som heter ”Anpassa för elevers variationer” som berör många av de delar som togs upp under kvällen på Teater De Vill. Tyngdkragar, sittkuddar, tidshjälpmedel med mera kan lånas till skolan under en period för att se hur många av eleverna som har behov av och önskar prylarna i klassrummet. Läs mer om Skoldatatekets låneverksamhet.

IMG_8656

Deras verksamhet är förfinansierad för dig som är anställd i någon av Stockholms kommunala grundskolor. Alla är självklart välkomna att ta del av den inspiration som finns på deras hemsida, på Facebook eller Instagram.

Teater de Vills föreställning Hej Hyper

Kvällen inleddes med att vi såg föreställningen Hej Hyper – en musikal om NPF (neuropsykiatriska funktionsnedsättningar) för förskoleklass–årskurs 3. Skolor erbjuds en musikal med handledningsmaterial direkt kopplat till Lgr 11. I paketet ingår också en föräldradel samt en karaokeapp som barnen kan använda hemma eller i skolan. Elinor har även varit med och tagit fram det lärarmaterial som finns med i projektet.

M lever i en kaosartad värld. I skolan säger de ”skärp dig” och på fritids är det svårt att leka med andra. Föräldrarna älskar henne, men har ändå ibland svårt att förstå hur det känns att vara just hon, att vara M. Men, i hennes alldeles egna lilla krypin, där mjukisdjuren trängs med instrumenten – kan hon vara precis som hon vill! Där spelar hon alla roller i sitt liv. I sin egen värld med sin musik och sina tankar kan hon växa sig stark. Så stark att hon kan känna att hon har rätt att vara precis den hon är – och att hon är stolt över att vara just M.

Hej Hyper innehåller nyskriven sång och musik av Grammisvinnaren Emma Nordenstam och manus av dramatikern Emma Broström. Hej Hyper är ett ”NPF-vänligt” projekt, vilket bland annat innebär att det finns hjälpmedel att låna under föreställningen. Här finns lärarhandledning och pyssel i anslutning till temathttps://hejhyper.se/lararhandledningar-pyssel/

Projektet är ett samarbetsprojekt mellan Teater De Vill, Stiftelsen Friends och Hjärnfonden. Projektet har stöd av Statens kulturråd, Stockholms Stad, Stockholms läns landsting och Postkodlotteriet.

Så här tyckte lärare och skolledare om kvällen, En skola för alla

  • Föreställningen visade på ett bra sätt hur en elev kan uppleva sin skoldag.
  • Musikalens budskap gjorde ett starkt intryck som jag kommer bära med mig.
  • Jag blev väldigt berörd av pjäsen och tycker att det här är något som alla pedagoger borde se! Känslan av att känna sig annorlunda tar jag med mig.
  • Att vi kan höra mycket, men att vi också ska vara ödmjuka inför vår roll vad vi förmår och klarar av utan hjälp på olika sätt, men att mycket finns att göra från toppen till botten i en organisation om alla är med på tåget blir det också lättare att nå delmålen.
  • Allt! Vi har kommit långt men det var en superkväll!
  • Att sådana här träffar ger inspiration och att det finns mycket mer jag kan göra för elever med särskilda behov.
  • Ett delvis nytt förhållningssätt och hur långt vår skola har kvar för att skapa en skola för samtliga elever.
  • Specialpedagogiken
  • Arbetssättet från Källbrink som jag hoppas kunna sprida på min skola och den viktiga insynen i hur en elev kan uppleva dagen genom teatern. Vi hoppas kunna bjuda in Teater de vill till vår skola så att alla får ta del av pjäsen.
  • Vad kan jag/skolan göra?
  • Jag tar med mig både delar av pjäsen och framför allt Elinors föreläsning
  • Jag tar med mig allt från den dagen.
  • Vi går vidare med att involvera hela skolan i tillgänglighetsarbetet. Vi blev så inspirerade av föreläsningen!
  • Föreläsningen med Ellinor var relevant för mig som skolledare. Bra tips som jag kan ta med mig till lärarna på skolan men även tankar kring organisation. Skoldatateket var inte relevant för mig då jag har full koll på deras utbud och vad de kan stötta med.
  • Igenkänningen av elever att förhållningssätt är viktig och måste genomsyra hela skolan Lugn miljö att alla behöver vara delaktiga. Många fina formuleringar.
  • Fick svar på aktuell fråga angående appar av Medioteket. Musikalens budskap gjorde ett starkt intryck som jag kommer bära med mig.
  • Jag blev väldigt berörd av pjäsen och tycker att det här är något som alla pedagoger borde se! Känslan av att känna sig annorlunda tar jag med mig.
  • Föreställningen visade på ett bra sätt hur en elev kan uppleva sin skoldag. En föreläsare som gärna raljerar om möten med andra skolor och tidigare åhörare riskerar att tappa sin publik. Att provocera sina åhörare, som föreläsaren tillstod att hon gärna gör, anser jag vara en dålig strategi när man föreläser för kolleger. Det föreligger stor riskt att faktiskt inte nå ut med sitt budskap – ett oerhört viktigt budskap! – om man som föreläsare raljerar alltför friskt.
  • Den känslomässiga upplevelsen av teatern och många konkreta ideer som föreläsaren gav.
  • Att teater verkligen väcker käsnlor och blir en viktig uttrycksform.
  • Många tankar om hur vi ska anpassa skolan för alla variations variationer.
  • Att vi jobbar i rätt riktning.
    Känslan som förmedlades genom teatern, det blev så tydligt hur elever kan känna. Föreläsningen var suverän, har lyssnat på Ellinor tidigare men det hon förmedlar är så bra. Alla pedagoger borde få lyssna på henne!

IMG_8689

Kvällen var ett samarbete mellan Teater De Vill, Mediotekets Pedagogiska café och Kulan 

 


Kontakt med Kulan

Följ oss på Kulan facebook så missar du inte erbjudanden och information.
Prenumerera på Kulans veckobrev
Elisabeth Söder

10155406_301412560009659_1397385610_n