Visar alla blogginlägg med nyckelordet:
normkritik

Könsnormer i bildspråket

Rapport från Kulans och Skolbio Stockholms gemensamma lärarkväll på Klarabiografen. Vi visade filmen Silvana och i anslutning till den ett samtal med en av filmens regissörer Olivia Kastebring och filmproducenten Anna Weitzi. Kvällen inleddes med Medierådets lärar- och elevguide, Könsnormer i bildspråket som Mediotekets filmpedagog Elisabet Jonsved visade. Alla bilder i inlägget kommer från Elisabets presentation och finns i lärar- och elevmaterialet. Nästa blogginlägg från kvällen kommer att handla om filmen Silvana med efterföljande samtal .

IMG_4696

Visuella mönster, könsnormer i bildspråket

Statens medieråds lärar- och lektionsupplägg är en bra ingång för att prata om normer kring manligt och kvinnligt. Lektionshandledningarna har ett generöst upplägg med bilder fritt att använda i klassrummet. Många elever tycker att en bild inte är så mycket att orda om när vi lärare uppmärksammar dem på en stereotyp bild. Då kan det vara intressant att visa flera bilder för att se om eleverna tycker att de kan skönja ett mönster. Be dem beskriva bilderna rätt upp och ned utan att värdera.

Finns det traditionellt kvinnliga och manliga poser?

Är kvinnan  eller mannen subjekt eller objekt på bilderna? Kameravinkel, fågel eller grodperspektiv? Bjuder de in eller tittar de bort? Är det någon som blir tittad på eller tittar på? Är det vanligt mönster att kvinnor håller om sin kropp och att män gärna visas i klassisk tänkarställning eller upptagen med någon aktivitet?

IMG_4699

Är bilderna annorlunda i TT:s bildarkiv?

Nu har vi sett några klassiska reklamposer men hur kan det se ut när politiker porträtteras? En fotograf som inte är så kunnig inom genus och könsstereotypa mönster faller lätt i fällan kring manliga och kvinnliga poseringar. Männen har männen bestämda tänkarpositioner, bortvända eller fångade i aktivitet? Tänk också på bakgrunden, alla män har en kall färg och en stram bakgrund. Kvinnorna tittar rätt in i kameran och ler. Många har blad och blommor som bakgrund. Är det en slump eller är det ett mönster vi ser? Är det svårt att lyckas som kvinnlig politiker om vi skulle agera som de manliga politikerna gör?

IMG_4703 IMG_4702

Är de här egenskaperna kopplade till kön?

IMG_4714

IMG_4712

Så här skulle det kunna se ut?

Vad hittar vi för bildspråk i genren spel? Vad kan vi avläsa utifrån kroppsposition, blick, ansiktsuttryck, kläder och färger? Anna Nilsson är en illustratör som tröttnade på att kvinnliga spelkaraktärer är så stereotypa. Hon bestämde sig för att ge ett  antal kända spelkaraktärer en makeover genom att förändra deras kläder och ge dem kroppspositioner som inte framhäver deras sexuella attribut.

IMG_4707
Eller de här spelkaraktärerna som Anna Nilsson skapat för att få in egenskaper som hon saknar i spelvärlden. Från vänster till höger Mrs Yamamoto, Shedevil och Eileen

IMG_4709
Ann Nilsson har också lekt med klassiska kvinnliga poser och kläder på manliga kroppar. Som Elisabet och Elin skriver i lärarhandledningen Könsnormer i bildspråket sid.5 ” ofta är det först när bildtraditioner bryts som de blir tydliga. Brott mot den ”manliga blicken” går att hitta t.ex. i den norska ungdomsserien SKAM där flera scener visar killar som blir objektifierade genom hur kameran avbildar dem. Hur ofta har ni sett killar bli avbildade på det här sättet?

IMG_4708

Hur kan vi arbeta för att de visuella normerna skall bli mer inkluderande?

Normer har inte alltid sett ut så här. De går att bryta. Vi får vässa blicken, göra genusspaning och anmäla till Allmänna reklamationsombudsmannen.

636465114822399869_79de6eb357d648c69b5e05429103ba4a

Tips på filmer och böcker på temat

Böcker och filmer för högstadiet och gymnasiet som handlar om att stå upp för sig själv och gå sin egen väg. Om att inte vilja eller kunna motsvara andras förväntningar och om hur vi ser på varandra.

Andra blogginlägg på tema stereotypier och normer

10155406_301412560009659_1397385610_n

Elisabeth Söder, Kulan, inspiration och guide till aktuellt kulturutbud för förskola och skola.
Följ Kulan på facebook

Belysa stereotypier och samtala om normer

I ett tidigare inlägg, tipsade jag om kunskapsbanken, Bilders makt. En webbsida med närmare 90 artiklar med teman som exempelvis : 1900 -talets myter om judarna som skyldiga till allt ont eller Bilder av asiater som en hotfull massa och utan individuella särdrag. Viktiga teman som var och en fungerar som en ingång för att belysa stereotypier och samtala om rasism.   

Hur ser stereotypa bilder ut 2018?

Den här annonsen hängde på bästa reklamplats vid Hötorget för en månad sedan. En svart fotbollsspelare och ordet predator, rovdjur på svenska. Jag tycker att det är en otroligt obetänksam annons år 2018. Hade jag reagerat på samma sätt om fotbollsspelaren haft ett stereotypt svenskt utseende? Nej inte på samma sätt, eftersom jag är matad med många liknande bilder på svarta och att den får mig att tänka på  västerlänningars behov av att avhumanisera svarta för att upprätthålla apartheid och slaveri .

Viktigt att vi tillsammans med eleverna analyserar bilder utifrån ursprung, historia och funktion. Bilder makt skriver på sidan Stereotypen av ”svarta” som primitiva vildar ” De koloniserade folken framställdes som ”vildar” som måste kuvas och ledas av Europa och väst. Samtidigt utgjorde det ”primitiva” en lockelse som gick att kommersialisera och förvandla till underhållning”.

adidas

 

Tips på pedagogiskt material för vidare fördjupning att ämnet

  • Genusfotografen Tomas Gunnarsson med handboken  Bilder som förändrar världen . Fritt tillgänglig att ladda ned eller att beställa utan kostnad förutom portokostnad på 40 kronor.

  • Elin Jönsson och Elisabet Jonsved pedagogiska material med lärarhandledning och elevuppgifter, Propaganda och bilders makt på Statens medieråd

medieråd

  • Samma författare, Elisabet Jonsved och Elin Jönson har också gjort lärarmaterial och förslag till lektioner till Könsnormer i bildspråket, också den publicerad på Statens medieråd. Där hittar du exempelvis den här filmen, Like a girl.  

teked

  •    Normkritisk pedagogik, lärarmaterial med förslag på hur du kan arbeta med normer. Ansvarig för sidan: Aisha Lundgren Aslla, pedagogisk handledare och utbildare i förskolans och skolans demokratiuppdrag, likabehandling och normkritisk pedagogik

normkritisk analys

/Elisabeth Söder

Inbjudan, filmvisning med samtal

636465114822399869_79de6eb357d648c69b5e05429103ba4a

Välkommen till kväll med tema normer och normkritik. Vi visar Guldbaggevinnaren, Silvana – väck mig när ni vaknat. ”På några få år har rapparen och aktivisten Silvana Imam blivit en tongivande person på den svenska hiphopscenen, och en förebild för unga människor i marginalen. Men det är en roll som har kostat på.

I dokumentären Silvana – väck mig när ni vaknat har tre kvinnliga regissörer fångat hennes uppgång, kollaps och återkomst – och ljuva små ögonblick från den spirande romansen med popstjärnan Beatrice Eli. Filmen ger ingångar till samtal om representation, mediebilder och vad som händer när både de som är framför och bakom kameran är kvinnor.” citat från Svenska filminstitutets filmhandledning.

Silvana erbjuds som skolbio under våren, läs mer om våren skolbio här

garfell

Producenterna Stina Gardell och Anna Weitz följer upp Silvana med ett samtal. Stina har i en artikel i Svd svarat på frågan om det krävs mycket mod för att göra dokumentärfilm ”– Det är inte vi som gör dokumentärer som är modiga utan dom som är med! Vilket extremt mod att våga visa sina dåliga sidor, sina rädda sidor, sina övergivna sidor. Det är så modigt att våga visa sig svag och jag tror att det är det som förändrar världen.”

normbild
Filmpedagogen Elisabet Jonsved har varit med och arbetat fram materialet Visuella mönster – om könsnormer i bildspråket till Statens Medieråd som presenteras under kvällen. ”Könsnormer i bildspråket är ett pedagogiskt material som visar hur vi ständigt kommunicerar med bilder och hur vi behöver analysförmåga för att kunna demaskera och förstå bilders budskap. Tränar vi på att läsa bilder blir vi bättre på att analysera, förstå och problematisera det vi ser.”

10155406_301412560009659_1397385610_n

Under tiden vi serverar matigt tilltugg har du möjlighet att hämta ditt kulturkort och prata med oss från Kulan och med Carina Häll, skolbioansvarig.

Information och anmälan

Målgrupp: Kulturombud, lärare och skolbliotekarier årskurs 7–gymnasiet
Datum:  12 februari klockan 17.00–20.00. Lätt förtäring serveras från klockan 16.30
Plats:  Klarabiografen i Kulturhuset.

Anmäl dig här

Vadå vardagsrasismen? Finns det något sådant?

Presentation av ett antirasistiskt och normkritiskt metodmaterial fritt för skolan att använda.

rasism 2 Jag börjar med att berätta lite om mig själv, vad jag gjort tidigare och … Förlåt vad sa du?” ”Ja jag undrade bara.. vart kommer du ifrån?” Tänk om detta kunde ha varit 1 miljon kronors frågan i programmet ”Vem vill bli miljonär”. Ibland har det känts så… För vad svarar jag egentligen på det?

Vanligtvis börjar jag rabbla upp mina halvor och kvartar: ”Ja jag är halvitalienare, en kvarts finsk och en kvarts svensk”. Sedan skämtar jag lite om att jag med dessa anlag antagligen har ett jävla temperament. Jag lägger även ibland till att jag ser väldigt mörk ut för att bära på dessa gener. Kanske har jag nordafrikanskt eller turkiska rötter någonstans? Ibland håller den andra personen med om att det är lite märkligt. ”Men är du bra på pastarätter då?” kan bli en halvseriös följdfråga. Oftast ler jag och svarar ”självklart”, halvt på skämt men även för att på något vis ändå passa in i den stereotypen jag vet att jag bäst hör hemma i.

Man kan säga att jag dels blir föremål för en annan människas behov att placera mig i ”rätt” kategori, men också för mina egna fördomar om hur jag borde vara utifrån det jag har sett och hört. Det värsta är ju att inte höra hemma någonstans alls, varför jag valde när jag var yngre att kalla mig ”italiensk” i hjärtat även om jag bodde i Sverige. Kanske gjorde jag detta val som en följd av att jag blev utpekad som annorlunda i samma stund som mina klasskompisar en gång skrek ”jävla apa!” på skolgården i lågstadiet? Det vet jag faktiskt inte. Det enda jag vet är att det har varit en smärtsam, förvirrande och djupgående identitetsproblematik till den dag jag kapitulerade i vuxen ålder, accepterade att jag inte hörde hemma någonstans och började kalla mig själv en alien. Dock kan jag inte påstå att den lösningen heller är exemplarisk. Vad jag vet är att krisen av att inte höra till, att inte ”höra hemma” någonstans, kan få vem som helst att känna utanförskap. Eller ett steg längre, sätta sig själv i ett utanförskap. Och som många samhällsforskare och andra människor säkert kan hålla med om, så är utanförskap ett av dem samhällsfenomen som genererar störst skada. Både på individnivå, men också på samhällsnivå.

rasism 3b

Ett sätt att komma ifrån detta, enligt mig, är att utmana och omforma tankemönster samt de existerande kategoriseringarna vi rättar oss efter. Istället för att se etniciteter och fysiska attribut behöver vi öva på att se enskilda unika individer. Både vad gäller de människor vi möter men också synen på oss själva. Istället för att fråga ”vart kommer du ifrån?” för att på så vis tycka oss kunna definiera en person bättre, så kanske vi ska börja med att ställa andra typer av frågor. Jag vill även markera att jag har förståelse för att de flesta som frågar denna fråga absolut inte menar något illa, men det är inte heller motivet bakom frågan jag önskar att peka på i detta fall utan snarare effekten samt följderna av den. För vad säger man egentligen med frasen ”vart kommer du ifrån?” ? Har den någon dold innebörd? Uppfattningen är alltid subjektiv, men jag har alltid kunnat översätta det till ”du ser inte ut att höra hemma här”. I nästan varje nytt möte med en annan människa, i ett land jag är född i och en stad jag har bott i under mina 30 år i livet, har jag alltså fått höra ”du ser inte ut att höra hemma här”. Och det är just när man anlägger det här perspektivet som begreppet vardagsrasismen, enligt mig, legitimeras och lyser igenom med full kraft. Låt mig då även få markera att detta bara är ett av flera exempel på hur vardagsrasismen förekommer i åtminstone mitt dagliga liv.

Under mina år som jag i vuxen ålder har arbetat på skolor och andra ungdomsverksamheter har jag fått intrycket av att vardagsrasismen är mer utbredd än någonsin, med en ribba som har höjts och med ungdomar som både stämplar varandra liksom sig själva i sitt vardagliga umgänge och tal. Många av dem känner antagligen, liksom jag, att de inte uppfattas som svenskar utifrån, och många av dem har nog istället valt att anpassa sig och sin självbild efter villkoren att ”inte höra hemma här”. Jag har sett vissa ta till olika medel för att försöka passa in bättre i det svenska majoritetssamhället, medan andra istället verkar ha gett upp och istället format sig en identitet på att vara ”icke-svensk”, vilket också är definierat utifrån ett stereotypiskt tankesätt. De flesta ungdomar hamnar dock någonstans där emellan.

Vad som blir tydligt för mig är att många av Sveriges ungdomar mår inte bra. Självbilden är beroende av de speglingar som ges utifrån, självförtroendet av de möjligheter som finns att visualisera samtidigt som klyftan mellan ungdomar med olika förutsättningar kraftigt ökar och fördomar kring vissa etniciteter normaliseras. I och med denna utveckling anser jag att det aldrig har varit viktigare för skolor samt barn- och ungdomsverksamheter att se över sitt värdegrundsarbete. Det finns ett behov av att uppdatera befintliga rutiner, handlingsmetoder samt kunskap om hur man genomför ett pedagogiskt, normkritiskt och antirasistiskt arbete tillsammans med barn- och ungdomar på ett framgångsrikt och långsiktigt sätt. Vi behöver medvetandegöra de rasistiska processer samt strukturer vi rör oss inom, tillsammans med våra unga, och etablera engagemang samt nya tankemönster som förhoppningsvis generar en positiv utveckling för kommande generationer.

rasismb

Teater Struktur är ett projekt inom organisationen Ungdom Mot Rasism och har nyligen lanserat ett innovativt och kostnadsfritt antirasistiskt metodmaterial som heter ”Leken Mellan Rum”. Materialet riktar sig till lärare och pedagoger och innehåller både information, begreppsförklaringar, ledarskapsövningar, tips samt färdiga lektionspass som går att applicera på ungdomsgrupper mellan 13-25 år. Projektet erbjuder även gratis utbildning till de verksamheter som önskar lite mer vägledning och stöd i sitt antirasistiska arbete. Välkommen att besöka vår hemsida!

 

/Julia Rosati, Utbildare på Teater Struktur

rasism