Visar alla blogginlägg med nyckelordet:
Oj nu blev jag blyg

En föreställning om att våga

Camilla Persson från Dotterbolaget gästbloggar om Oj nu blev jag blyg, en clownföreställning som vill uppmuntra barn att våga lite mer.

Foto av två clowner som står framför en mikrofon

Bearbeta skämsminnen

Att göra bort sig, att skämmas, att bli blyg…
Ibland när jag kommer att tänka på något tillfälle då jag gjort bort mig så börjar jag sjunga, humma lite, bara för att det är så jobbigt att tänka på så min hjärna genast försöker få mig att tänka på något annat. Humma kan jag men jag är dålig på att sjunga, ibland känner jag mig helt hjälplös inför min egen oförmåga. Nu har jag bearbetat mina skämsminnen genom att göra föreställningen Oj, nu blev jag lite blyg. Jag valde två skådespelare/clowner som är bra både på att sjunga och dansa så de säkert skulle lyckas på slutet.

Skillnaden mellan att vara blyg och skämmas?

Någon klok sa: Att skämmas är att slå ner ögonen för att man inte vill, att vara blyg är att slå ner ögonen för att man vill men inte vågar. Kanske stämmer det?  Men det ena kan väl också gå in i det andra och ibland kan kanske man blir så blyg så man inte längre vill. Claes som spelar en av karaktären (Lage)  i föreställningen Oj nu blev jag blyg ska sjunga fel i början av föreställningen, högt och falskt, fast det var meningen så skämdes han ändå och vill genast avbryta sången efter han sjungit fel. Jag fick mana på: – Sluta inte sjunga, fortsätt sjunga så där falskt länge innan du avbryter dig! Det blir pinsamt! Men barnen i publiken är peppiga, “-Kom igen Lage, vi hjälper dig”.  När Lage äntligen vågar sjunga så vågar inte Missin. hennes svenska är inte så bra och hon kanske kommer uttala ord fel. Barnen hejar på Missin också – ”Vi lovar vi ska inte skratta”.

Inför föreställningen

Vi har haft så väldigt roligt och tramsat mycket under repetitionerna. Mellan Lage och Missins sångförsök så spelar de sketcher om andra som på något sätt gjort bort sig med rösten. Det har varit befriande att göra korta roliga sketcher mitt i pjäsen. Vi har haft så många uppslag och valt bort nästan mer än hälften, man hinner inte så mycket på 35 min. Men vi hinner såklart med ett slut där Lage och Missin lyckas, barnen jublar.

Caroline Romare har gjort scenografi och kostym. Jag tyckte barnen skulle få något snyggt. Jag googlade loss på Wes Anderson bilder och på rutiga 60 tals-kostymer. Det kanske inte är de färger barnen tycker allra bäst om. Det är ofta rosa ljusblått och lila som gäller när man är sex sju – år.  Men jag tror ändå de ser och känner estetiken att allt är noga utvalt av Caroline och barnen uppskattar definitivt  alla luckorna som finns i scenografin. Caroline berättade att hon som liten bestämde sig för att hon ville bli scenograf när hon såg Beppes godnatttstund (för er som är för unga för att ha sett, så var det en stor man som låg i en jättesäng och i sänggaveln fanns det luckor där det bodde dockor.)  Kanske kommer någon liten person att vilja bli scenograf av att se Oj nu blev jag lite blyg. Kanske våga någon lite mer, kanske slipper någon gå hemma och humma för att de skäms.

Information om föreställningen

En föreställning som leker med ljud, röst och sång. Om att våga ta plats och göra sin röst hörd. Om hur blyg man kan bli och hur pinsamt det kan kännas när det blir fel. För de flesta av oss upplevs rösten som något identitetsskapande, något nästan privat, trots att vi använder den i nästan alla offentliga sammanhang för att kommunicera med andra. För många av oss är det konstigt när vi hör vår egen röst inspelad. När vi sjunger fel eller låter konstigt så skäms de flesta av oss. Behöver det vara så? Och vad gör man med sin skam?

I anslutning till föreställningen går det att boka workshopen, Gör din röst hörd
Föreställningen Oj nu blev jag lite blyg har Kulanpremie

Camilla Persson Dotterbolaget
Föreställningsfoto: Sigyn Stenqvist