Visar alla blogginlägg med nyckelordet:
pedofil blick

Har den pedofila blicken blivit en norm?

Rapport från Zebradagen, en inspirations- och fortbildningsdag för pedagoger inom skola och förskola. Jag funderade länge på rubriken för detta inlägg. Rubriken känns inte heltäckande eller rättvisande för den tankeväckande eftermiddagen som jag upplevde. Programmet handlade om hur synen på nakenhet och hur vi kan beröra barns kroppar har förändrats. En omtumlande dag som inte gav några svar men öppnade för ett fortsatt samtal bland kollegor. I inlägget förmedlar jag min upplevelse av Zebradagen 2019. 

Stopp_Min_Kropp.1080

Anna Sparrman, professor vid Linköpings universitet pratade om relationen mellan seende, bild och nakenhet från barnkulturen och konstsfären. Anna menar att ”vuxenvärlden idag tittar på och granskar både bilder av barn, barn, sig själva och varandra med en pedofil blick. Med det menar jag att den pedofila blicken har blivit en norm. En norm som vuxna idag organiserar barns vardag utifrån.” Anna Sparrman, Children, sexuality and visual Culture

Barn och vuxna är väl förtrogna med den viktiga kampanjen Stopp min kropp. Men har vår förändrade syn på barns kroppar och  respekten för deras integritet också inneburit att personal, framför allt manlig personal på förskolan inte törs ta upp ett barn i famnen och trösta? Det är ju inte något kampanjen Stopp min kropp vill åstadkomma.

Anna tog exempel från andra länder där det finns skyltar vid ingången till lekparken om att bara vuxna som eskorteras av barn får vistas i parken. Hon tog också upp en skola i England där det var noga reglerat hur och vilka som fick ta i ett barn. Om ett barn ramlade och slog sig skulle lärare inte plåstra om barnet utan invänta hjälp från skolsyster. I Sverige är vi inte där än men visst har vi också fått den pedofila blicken? För 50 år sedan badade barn nakna, idag är det inte ovanligt att se baddräkter på bebisar. Vid sekelskiftet och några decennier framåt stod nakenhet för något hälsosamt. Men skulle Carl Larsson målat sin dotter naken 2019?

NAKENHET1

 

 Dansföreställningen OBS! Superviktigt

Vi tittar på Minna Krooks föreställning OBS! Superviktigt för barn från 4 år. En föreställning som på ett mycket finstämt sätt kretsar kring Stopp, min kropp. Föreställningen kan bokas med Kulanpremie.
I föreställningen ställs frågor som; Var på en hund kan man klappa? Var på en kompis kan man klappa?  Kan man säga nej när någon vill hälsa på?

 

Efter föreställningen pratar dansarna Minna Krook , Jonathan Sikell och Emelie Wahlman om hur de tänkte med föreställningen. Minna ville ta sig an de stora frågorna i livet utan att för den skulle bli för ”högfärdig” och filosofisk. Fantisera, vad kan livet bli? Våga lita på att barn klarar det. Att de också funderar på vad som är viktigt med livet.

Föreställningen handlar också om gränser, att känna efter vad som känns bra och när jag ska säga nej.

Dansverkstad med My

Zebradans erbjuder dansverkstad till alla sina föreställningar. Danspedagogen My Gren kommer ut till förskolan/skolan efter att barnen sett en föreställning. Tillsammans med My får de möjlighet att återuppleva föreställningen, element ur föreställningen plockas upp, fördjupas, omskapas och ägs av barnen: dansworkshopen har Kulanpremie 

zebra10

Vi fick prova på hur en dansworkshop kan vara efter det att barn har sett Bokstavsbyrån och OBS Superviktigt.

Göra bokstäver med kroppen
Första övningen var från Bokstavsbyrån, vi fick röra oss fritt till klezmermusik och när musiken stannade skulle vi vara en bokstav. Sedan fortsatte vi med att gestalta fler bokstäver. På bilden ser du My sittande i mitten av bokstäverna.

zebra1

Statyövning
Därefter närmade vi oss temat för dagen, kroppar och närhet. Vi arbetade två och två. En fick börja med att bygga en staty av den andre. Hela tiden testa. Känns det här bra? När vi var nöjda skulle vi knäppa som med en kamera och ta en bild av formen. På bilden ser du en av deltagarna, clownprofessorn Nalle Laanela arbeta. När paren var nöjda med sina statyer fick statyerna liv och vi dansade runt till musik, hela tiden i den form vi hade fått.

zebra2

Maskinövning
Sista övningen med My var en ”maskinövning”. My ställde sig i ringen och började agera som en maskin med något enahanda och upprepande rörelse. Därefter kallade My på förstärkning och nästa som kom in gjorde en rörelse som hängde ihop med den ursprungliga maskinens rörelse. Så höll vi på tills alla var involverade som viktiga kuggar i maskineriet. Det var en rolig övning som jag gärna skulle göra i en klass när de känns okoncentrerade och trötta. Den som gick in kunde välja att bara fortsätta på någon redan pågående rörelse eller att introducera ett nytt förlopp. Det var upp till deltagarna att bestämma när de gick in. Ledaren för övningen ser till att det är ett snabbt tempo för att minska risken att någon stannar upp och försöker klura fram någon riktigt rolig rörelse. Som de flesta samarbetsövningar är det viktigt med tempo. Att göra det som faller en in och inte börja klura ut något konstnärligt eller roligt. Jag har en film från övningen som jag inte vill sprida på nätet men om du vill se den för att själv kunna göra övningen med klassen kan du höra av dig till mig.

Bonsack_machine wikipedia/commons/c/ce/Bonsack_machine.png

Åsa Fagerlund, danskonsulent

Zebradagen arrangeras av Zebradans och Dans i Stockholms stad och län, DIS. En av danskonsulenterna, Åsa Fagerlund avslutade dagen genom att visa filmer från tre omdiskuterade dansföreställningar. Föreställningar med vuxna och barn som dansade tillsammans.

Filmen du kan se här, Boris Charmatz, Musée de la danse “enfant”. Hur upplever du den?


Det är en fransk föreställning, skulle föreställningen kunnat gjorts i Sverige? Hur tänker vi kring vuxna som tar på barn? Hur vet vi om barnen i föreställningen kunnat säga ifrån? Vad känner de medverkande barnen? Är det fantastiskt för dem att få medverka på en scen med professionella dansare, att få uppleva en konstnärlig process? Hur upplever barn i publiken föreställningen? Är det vi vuxna som har en pedofil blick ?

I andra akten är rollerna ombytta och det är barnen som hanterar de vuxna. Om du känner att du har den pedofila blicken när du ser föreställningen, innebär rollbytet att du omvärderar första akten?
Eller har det ingen betydelse på grund av de vuxnas ålder och profession?

En intervju med Boris Charmatz om den kontroversiella föreställningen

10155406_301412560009659_1397385610_n
Följ oss på Kulan facebook så att du inte missar erbjudanden och information.
Prenumera på Kulans veckobrev  Elisabeth Söder