Visar alla blogginlägg med nyckelordet:
slumområde

En lärares resedagbok från Uganda, tredje inlägget

I det första blogginlägget besöker Alexandra Ljungkvist Sjölin skolan, Sky Is The Limit School.  Det andra inlägget handlar om ett starkt berörande besök på aktivitetscentret Zigge House. I tredje och sista inlägget får ni följa med till Ugandas huvudstad Kampala och besöka en skola som ligger i slummen.

Slummen i Kampala 

Vi lämnar Fortportal och åker på en fullproppad buss genom tropiska landskap med vackra svartvita apor hoppandes i träden. Ugandisk reggae ska vagga oss fram under fem/sex timmar. En pastor håller gudstjänst i mittgången och erbjuder en extra välsignelse för en liten slant. Efter två skumpiga timmar stannar vi till där försäljare flockas för att sälja grillad banan, läsk och chapati genom bussfönstret. En kort förhandling om priset och några skrynkliga sedlar senare njuter vi av de nygrillade bananerna i det salta brödet.

åka buss

Resan gungar vidare och när trafiken tätnar och övergår i ett typ organiserat kaos förstår vi att vi är i Kampala.

Kampala trafik

Att komma till Kampala är som att landa i en musikfestival där alla festivaldeltagare åker valfritt fordon. Det är ljud, människor, motorcyklar och bilar överallt. Vi tar en taxi till vårt hotell som ligger 3 km bort och det tar oss 2,5h. Vi sitter still och svettas. Utanför bilfönstret försöker människor att ta sig fram på många olika kreativa sätt. Det är inte ovanligt att en hel familj kommer åkandes på en motorcykel.

kampala över

Framme på hotellet svirar vi om för att ge oss ut igen. Vi har bestämt möte med en kvinna som arbetar i Kampalas slumområde* med att stötta barn och deras familjer. Hon ska ta oss med till skolan som är belägen i slummen samt besöka några av de familjer hon känner och arbetar med där.

alex100

*Slumområde definieras enligt FN som ett område där människor lever trångbott utan enkel tillgång till vatten och sanitet och med bristfälligt skydd mot tvångsavhysning.

kampala slum hus

Vi börjar med en rundvandring. Standarden här är under all kritik såklart. Det går inte riktigt att föreställa sig att människor faktiskt bor och lever sina liv här. Men det som blir väldigt tydligt under turen är att just här lever faktiskt människor och har sina sammanhang. Kvinnan som tar oss runt beskriver hur hennes arbete bidrar med att stötta familjer till att skaffa arbete och hjälper till att få barnen att studera för att i framtiden ha möjlighet att ta sig ur slummen. Men många vill inte lämna slummen. Det är här de har sina vänner, sitt liv. Vi besöker en man som arbetar som frisör. Hans frisörsalong är även hans hem. Vi går in i ett 15 kvm stort skjul. Det står två sovmadrasser uppställda mot väggen och i mitten står en frisörstol. På väggen hänger en trasig spegel. Mannen berättar att hans fru dött i aids för några månader sedan och efter det har barnen fått ett stödboende utanför slummen. Det var omöjligt för barnen att sova när han hade kunder på kvällarna. Han berättar att även han fått erbjudande att följa med sina barn och starta en frisörsalong på ett annat, tryggare ställe men valt att stanna. Jag skulle känna mig osäker på en ny plats, det här är mitt hem avslutar han.

alex 68

alex101

Vi  besöka även det lokala gymmet HOUSE OF PAIN. Bakom denna dörr pågår varje dag tunga fyspass.

skola

Vi avslutar vårt besök i skolan. Lokalen är indelad i fem olika klassrum med skärmar och tyger som delar in klasserna. När vi stiger in i rummet hör vi röster från lärare och elever i de olika klasserna på en och samma gång. Under kvällarna fungerar denna skola som kyrka.

kamp skolgårdSkolgården är även en allmän yta för alla som lever i slumområdet.

alex 71

I förskoleklassen är väggarna klädda med undervisningsmaterial. Undervisande läraren har tillverkat det mesta själv.

alex 72

Vilka ord behöver barnen i detta område lära sig?

Här blir det tydligt vad barnen möter för olika föremål i sin omgivning och att utgår de från den värld barnen befinner sig i. Broken bottle, razor blade och knife är kanske inte de första orden vi har på väggarna i svenska förskoleklasser men här är det viktiga ord för att beskriva sin vardag.

alex 73

Under besöket på skolan blir jag imponerad. Det är ett utmanande jobb att undervisa här. Att skapa framtidshopp och framtidsdrömmar hos eleverna när stora delar av de som bor i slummen bär livshotande sjukdomar och vardagen består av stor otrygghet.

Det är fantastiskt att se allt material på väggarna. Lärarnas engagemang för elevernas kunskapsutveckling gör mig till en stolt kollega. Men jag blir även så ledsen över hur sned denna värld är. På bilden där kroppsdelarna beskrivs är det en kinesisk pojke som agerar modell. Just i Uganda har kineser hög status och arbetar ofta som byggherrar. Så även här gör sig bristen på representation tydlig.  Teoretiskt är jag mycket medveten om detta men det var först under resan här i Uganda som det på riktigt blev som ett slag i magen hur det faktiskt påverkar människor.

kvällstur

Vi lämnar Uganda fyllda av hopp. Resan har varit otrolig på så många sätt. Att få resa med min mamma och dela upplevelserna med henne. Alla människor vi träffat, allt vi fått lära oss och alla nya tankar som utvecklats i möten.

Jag avslutar denna resa med ett utdrag från Chimamanda Ngozi Adiches text i Godnattsagor för rebelltjejer 2

”Chimamanda hade levt hela sitt liv i Nigeria. Hon åt mangofrukter och lekte i solen året om. Ändå var alla hon skrev om vita – de hade blå ögon, åt äpplen och lekte i snön. Jag trodde inte att människor med chokladfärgad hud kunde finnas i böcker.” s.38 Godnattsagor för rebelltjejer 2.

I filminslaget kan du se Chimamanda Ngozi Adiche i ett TedTalks berätta om faran med en enda berättelse

alex 74


Alexandra Ljungkvist Sjölin


Alexandra är lärare i svenska som andra språk på Liljeholmens gymnasium, teater- och dramalärare och verksamhetsledare för teatergruppen Verket.


Kontakt med Kulan

10155406_301412560009659_1397385610_n

Följ oss på Kulan facebook så missar du inte erbjudanden och information.
Prenumerera på Kulans veckobrev