Visar alla blogginlägg med nyckelordet:
stjärnkalaset

Stjärnkalaset den 26 januari

Under dagen och kvällen presenteras ett stort utbud med både dans och teaterföreställningar för barn och ungdomar, från förskolan till gymnasiet. Över 25 programpunkter finns att välja mellan. Stjärnkalaset är inte en vanlig utbudsdag. Här kan en nämligen se hela föreställningar. Som kulturutövare är det ju extra roligt att kunna ge publiken en helhet av det en har att bjuda på. I det här inlägget ger några av de aktörer som medverkar i Stjärnkalaset en glimt av vad du kan få uppleva. /Elisabeth

Teater tre

Vi kommer spelar Eli & Rio (3-6 år) hemma hos oss på Teater Tre, kl 14.30. Föreställningen har Kulanpremie. Precis som alla andra – helt olika. Klänningar och mustascher!  En tröja blir en byxa, en byxa blir en hatt! Hur påverkas vi av vad vi väljer att ha på oss?
Följ med Eli & Rio på ett äventyr i hemmets alla rum, där de delar med sig av sin överraskande och fantasifulla värld. Eli & Rio är en lustfylld föreställning där vi tar oss an roller och identitetsfrågor med rörelse, humor och öppenhet. Initiativtagare till projektet är Per Dahlström och Maria Selander.

teater tre

Zebradans, ett år sen sist…men nu igen…va kul!    

Den 26 januari kommer jag åter att stå i vår foajétrappa och ta emot kvinnor och män (mest kvinnor) som anmält sig till Stjärnkalaset. Denna utbudsdag i Stockholm, på olika scener, arrangeras av Teatercentrum i samarbete med fria teatrar och DANSISTAN.

Det händer alltid något där i trappan! Lite feststämning. Har alla kommit som står på listan? Vi måste börja i tid! Vanligtvis består vår publik mest av barn och unga, men på Stjärnkalaset är det enbart vuxna. Ofta glada, en del springande i sista minuten med frågorna: – Hinner vi, och när går bussen sen när vi ska vidare? -Har ni toalett? -Finns det kaffe? -Ska jag visa biljetten? Samma regler som för barnen; skostopp vid trappans början. Några protesterar, och då finns dom där; dom blå, snygga plastskydden (ni vet) att sätta på skorna. Med eller utan plastskydd är det här en viktig och kul dag för oss! Ett forum där vi har möjlighet att visa professionell scenkonst producerad för barn. Kulturombud och arrangörer bänkar sig och showen drar igång. Vi har visat ett antal föreställningar genom åren och nu är det dags för Våga vara  ( föreställningen har Kulanpremie). Målgrupp: 9-12 år. Dagen sjuder och inspirerar! Teater, dans, musik, workshop, seminarier och mycket mer… Välkomna! Än finns platser kvar! Kolla Stjärnkalasets hemsida

Vi ses på Stjärnkalaset! ZebraDans / Lotta

stjärnkalas

Circonova

För oss på Circonova är det första gången vi deltar. Vi är glada över att ha blivit uttagna och ser fram emot att vara en del av en heldag med riktigt bra kultur för barn och unga.

Vår föreställning Orka Drömma ( har Kulanpremie), som visas på Stjärnkalaset, har sitt avstamp i krav och stressmyllan som många av oss upplever att vi kliver runt i. Utifrån aktuell forskning och våra möten med referensgrupper och publik runt om i skolor i Stockholms län får vi uppslag om vad vår målgrupp vill se. Ett av tre barn i åldern 10-12år känner sig stressade p.g.a. läxor och prov. Hälften av barnen uppger att de har fysiska besvär i form av huvudvärk, magont, sömnsvårigheter, nervositet, nedstämdhet eller koncentrationssvårigheter. Nära 20 %, vilket motsvarar 89 000 barn i denna åldersgrupp, känner sig stressade på grund av höga krav på sig själva. Stress ökar dessutom markant med åldern. Stress är en del av livet, men måste hållas på rimlig nivå så att problemen inte växer sig för stora. Forskare är eniga om att den största stressoren som en människa kan utsättas för är utanförskap. I samhället pratar vi om hållbar utveckling. Hur kan vi skapa ett samhälle som tillgodoser dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillgodose sina behov? Fokus ligger på ekonomisk, social och miljömässig hållbar utveckling. Ofta hör vi mest om miljömässig hållbarhet, som förstås är mycket viktig. Social hållbarhet handlar om att bygga upp ett långsiktigt och dynamiskt samhälle där grundläggande mänskliga behov uppfylls. Att skapa stödjande miljöer där människor kan tillgodogöra sig kunskap, kompetens, utveckling och hälsa. I Stockholms län finns påtagliga sociala skillnader i livsvillkor, levnadsvanor och hälsa mellan olika grupper.

Jag tänker att vi borde fokusera än mer på att skapa ett socialt hållbart samhälle för de barn och unga som växer upp just nu. Att ge dem möjlighet att skapa goda förutsättningar för ett gott liv. En möjlighet att skapa goda relationer både till andra och till sig själva.

En del av det stora med scenkonst är att den upplevs tillsammans med andra men att tolkningen är individuell. En gemensam upplevelse som är omedelbar och sinnlig. Den sker här och nu. Den väcker tankar och känslor. Det jag tänker och känner skiljer sig från andra i publiken trots att vi delat en gemensam upplevelse. Jag tror på styrkan att få möjlighet till att reflektera och samtala om det en har upplevt. Om vi vågar prata om att vi har upplevt olika saker trots att vi sett samma pjäs så ökar vi förmågan att förstå andra och oss själva. Genom våra föreställningar och dramapedagogiska upplägg skapar vi möjlighet för barn och unga att bli sedda, hörda och respekterade utifrån deras egna känslor. Då ökar vi även deras möjligheter för ett gott liv. Scenkonsten synliggör och bekräftar barnens livsvillkor och tillvaro. Och deras fantasi!

Om du som kulturombud än inte har bokat ditt Stjärnkalas gör det på www.stjarnkalaset.se. Där kan du läsa mer om hur du bokar och om alla fantastiska föreställningar som du kan välja mellan. Allt är helt kostnadsfritt.
Marie Spörndly Verksamhetsledare och pedagog

Stjärnkalaset2

 

Följ Kulan i sociala medier

Kulan på Facebook och tkulan_avatarwitter , kulturerbjudanden och tips på hur du kan arbeta med  estetiskt lärande. Elisabeth Söder, elisabeth.soder@stockholm.se

En föreställning växer fram

Två exempel på hur en föreställning kan växa fram.  Teater De Vill involverar elever redan på manusstadiet och danskonstnärerna  Erika Pekula Pettersson och Disa Krosness samarbetar på ett tidigt stadium med  ljudkonstnären Dr Bu med föreställningen Duolog.

Bägge föreställningarna kan ni se på Stjärnkalaset den 23 januari. Den okända resan  visas som en Work-in-progress  kl 14.30 på Scenen Pipersgatan 4 och  Duolog visas kl 16.00 på Danscentrum på Jungfrugatan . I bloggen berättar Hanna Sundén från Teatercentrum mer om arbetet bakom föreställningarna.

/Elisabeth

Den okända resan
Jag följde med Teater De Vill till en tredjeklass på  Runbergsskolan i Haninge.  Teatern är i  full gång med att göra ett omfattande förundersökningsarbete till föreställningen  ”Den okända resan”. Skådespelarna Tobias Andersson och Maria Grudemo El Hayek har hittills hunnit träffa 100 lågstadieelever för att tillsammans undersöka  föreställningens tema flykt.

Eleverna får träffa skådespelarna under tre tillfällen och  både prova på att göra teaterövningar, diskutera frågor och berätta historier  som sedan kommer att influera manuset. Såklart kommer de också att få se föreställningen när den är klar.

Efter en namnpresentation av alla i gruppen inleder Tobias diskussionen. Vad är flykt? Många  händer åker upp i luften. -Att man rymmer. -En utflykt.

-Flykt kan vara att man går från sitt rum själv utan att  någon vet om det. En utflykt är att gå med sina kompisar eller i sin familj  till skogen, titta på saker och dricka varm choklad.  -Flykting är de som flyr.

Maria antecknar vad barnen säger på ett stort pappersark  innan teaterövningarna tar vid. Under rasten hinner jag byta ett par ord med läraren Garbriella Järnspets. Hon tror att eleverna tycker att det är roligt och  bra att få träffa skådespelarna innan de ser föreställningen. Att en  föreställning kan ge en upplevelse utöver det vanliga i vardagen. Under rasten får de elever som vill sätta på sig en mask och ställa sig framför en  videokamera och säga eller fråga något om flykt. Eller kanske vill man bara ta  tillfället i akt och berätta en hemlis för kameran. Till nästa besök får  klassen en uppgift. Tillsammans ska de skapa en historia om flykt. Tobias delar  med sig av en erfarenhet som skådespelare: -Man måste samarbeta när man spelar teater. Tillsammans kan  vi göra saker som man aldrig kan göra ensam.

 

Tobias och Maria kommer under eftermiddagen att åka till  teatern på Kungsholmen och repetera utifrån det rykande färska materialet. Vid  nästa besök kommer eleverna att få se skådespelarnas förslag utifrån deras tankar.  Avslutningsvis plockar Maria fram en diktafon:-Har ni historier om flykt? De kan vara sanna eller  påhittade.

Jag behöver nog knappast skriva mer än att Teater De Vill  nog fick med sig en hel del användbart material från dagens besök.

Den okända resan kommer att visas på Stjärnkalaset som en Work-in-progress
kl 14.30 på Scenen Pipersgatan 4.

Duolog

På Medborgarhuset på Södermalm repeterar danskonstnärerna
Erika Pekula Pettersson och Disa Krosness sin föreställning ”Duolog”. Det är
första gången dansarna medverkar på Stjärnkalaset men deras föreställning har
spelats för mellanstadieelever sedan premiären. Duolog  kommer även att visas på Dansmässan fredagen den 24 januari. Jag sitter med på repetitionen och blir väldigt avspänd bara av att kolla på hur medvetet och  lustfullt Disa och Erika jobbar med föreställningen.

 

Vad kommer titeln  Duolog ifrån?

Erika:  Jag tänkte  Dialog + Monolog= Duolog. Jag och Disa har en dialog samtidigt som vår  ljudkonstnär har en dialog med sig själv samtidigt som han har en monolog.

 

Vad har ni inspirerats  av när ni arbetade fram föreställningen?

Disa: Vi gick in i studion och bestämde oss för att vi ville
jobba med text. Sedan kom vi i kontakt med ljudkonstnären Dr Bu som skickade
ljudspår till oss. Vi gillade hans lite aviga humor i texterna och hans sätt
att uttrycka sig. Jag skulle beskriva det som typisk svensk humor där man inte
vet om man ska skratta eller gråta. Så vi har skapat ett material utifrån det.
Vi hittade också varandra och vår stil att jobba. Båda två regisserar och
spelar. Dessutom blir det en hel del producentarbete också.

 

Det bästa med att  spela för en ung publik?

Erika: Man får en sån tydlig respons på vad de faktiskt
tycker. De är med!

Disa:  Precis. Att det  går att relatera till. En fysisk humor som är tillåtande gör att man inte  alltid behöver förstå allt.

Hanna Sundén, Teatercentrum

 

 

127 festivalen:beröring, motivation, kärlek och inspiration

Bakom den här oansenliga skylten händer det saker . Skärholmen kan snart stoltsera med en festival som bygger barn och ungas engagemang. Hanna Sundén, Teatercentrum från Stjärnkalaset berättar mer/ Elisabeth

Jag besöker  fältassistenterna och festival 127: s  kontor i Skärholmen för att få veta mer. Jag kommer in  i ett kontorslandskap där idéerna och engagemanget lyser igenom. Här träffar jag Naziha Hariri, Karim Aamer, Mantha Kasagianni och Aseffa Hailu.

Mantha, berätta lite om ditt arbete som fältassistent i Skärholmen:

Mantha: Vårt huvuduppdrag är att söka upp ungdomar 12-19 år.
Det vi erbjuder är att bland annat att lotsa de vidare till exempelvis ungdomsmottagningen, erbjuda skydd och stöd. Vi vill jobba förebyggande för att se till så att ungdomarna ska må så bra som möjligt.

Först och främst söker vi ungdomar genom festivalen, den senaste i somras hade 21 000 besökare. Blir så tydligt där vilka vi är och vad vi jobbar med. Det har gett tydliga resultat här färre personrån, vandalisering och istället fler som kommer ut i arbetslivet.

Vad är 127 festivalen för något?

Karim: 127 festivalen är en festival som tillhör Skärholmens stadsdel. Det är en festival för alla egentligen, men vi brukar säga att festivalens huvudfokus ligger mot
ungdomar och barn.  Vi brukar säga ”Av unga för unga”, för det är ungdomar som får vara med och jobba under hela året och planera diverse aktiviteter för att sedan genomföra de. Skulle jag beskriva festivalen med ett ord skulle jag nog bara säga kärlek.

 

Vad står namnet 127 för?

Aseffa: Det står  för postnumret för Skärholmens stadsdel.

 

Hur kom ni på idén till festivalen?

Aseffa: Det var  jag och Krister Eyjolfsson som är fältassistent här i Skärholmen
som träffades för fyra år sedan och tänkte att vi måste fixa någonting och då
blev det festivalen.

 

Var det något som ni tyckte fattades ?

Aseffa: När prinsessan skulle gifta sig så fick alla stadsdelar en liten summa pengar för att hålla i aktiviteter och då tog vi ut en basketkorg på Skärholmens torg. Sen såg vi behovet och startade festivalen. Det var så mycket ungdomar som kom dit och körde och bara hade någonstans att vara under de här två veckorna på sommaren. Efter det bestämde jag och Krister att varför inte göra detta varje sommar.

  

Hur har mottagandet varit från de besökare som festivalen haft?

Mantha: Festivalen har vuxit för att vi har märkt en så tydlig respons från unga och deras föräldrar. Det vi kunde se, dels som socialarbetare, men också boende i området
var att vi fick kontakt med nya ungdomar. Sedan var det väldigt många föräldrar
som kunde få en positiv bild av sitt närområde och vara stolta över sin
stadsdel. Nu har de dessutom en lättare form av kontakt med oss. Att vi inte
bara ska ta kontakt med de när det redan har gått snett för några av ungdomarna,
som kan vara en del av livet såklart, men vi ville vara steget före.  Också sätta Skärholmen på kartan och göra positiva saker som våra ungdomar själva styr. Responsen blir bara bättre och bättre. Vi får fler samarbetspartners, och sponsorer. Verksamheten växer för att man ser att det ger resultat. Där har kultur också har blivit en väldigt stor del i festivalen. Det började som ett starkt idrottsevenemang. Idrott vet
vi är väldigt viktigt, men nu kompletterar vi med mycket kultur. Det är också
en viktig arena att hitta sig själv på.

 

Hur gör ni för att få unga besökare till festivalen?

Naziha: Unga besökare är deras aktiviteter. Vi brukar gå till skolor och ha skolträffar där de får berätta vad de vill se och göra på festivalen. Och så brukar vi ta med oss
det till våra möten och planera. Sen använder vi också sociala medier och
affischerar.

Mantha: Sen har vi bra kontakt med förskolor, skolor och andra verksamheter i förvaltningen som gör att de i sin tur kan sprida det till sina besökare eller brukare. Det har blivit ett tänk i förvaltningen att man har det här att erbjuda som en otroligt
bra sak för alla, oavsett ålder och situation som man befinner sig i livet. I
år märker vi att alla bara förväntar sig att det ska bli av, det är som en del
av kalendariet i planeringen av semester. Att ungdomarna inte vill resa bort vissa
datum för att man inte vill missa chansen att jobba på eller besöka festivalen.

 

Är det någon specifik åldersgrupp som är svårare att nå?

Naziha: Det kanske är åldersgrupper på dagtid. När det är aktiviteter på kvällstid så har äldre ungdomar kommit och på dagarna är det yngre. Det beror på vad vi gör.

 

Tror ni att kultur kan skapa ett bättre samhällsklimat och i så fall varför?

Mantha: Ja utan tvekan. Det vi har märkt genom att ta in kulturen i så stor utsträckning på festivalen. Både ungdomar och vuxna får pröva olika arenor. Att få prova på saker som inte kostar som man tänker att det här kanske är något för mig men jag har aldrig vågat prova eller vetat vart jag ska gå för att prova. Vi öppnar
upp ett buffébord där människor kan smaka och se vad som passar och inte
passar. Kulturen har också gjort att möten har ägt rum som kanske inte har ägt
rum på ett naturligt sätt innan. Till exempel så hade Parkteaterns sin
premiärföreställning på nycirkusen Le Lido här vilket gjorde att hela Storstockholm
tog plats i ett nytt centrum; Bredäng. Det var väldigt rörande att se hur våra
ungdomar gjorde så otroligt starkt intryck hos alla besökare. De visade så goda
egenskaper som de alltid har, men det är inte den synen andra kan ha på vår ort
och våra ungdomar. Nu fick det bli normen att det här var trevliga ungdomar som
tog emot alla besökare i alla åldrar. Det var ett vackert möte från 0-100 år på
publiken. Skärholmen fick vara Stockholms centrum, det är inte en förort där
ute. Också att kulturen fick ta plats. Den dagen hände något i Bredäng som var
viktigt för alla som bor här, och för de som inte bor här.

 

Vad saknas i utbudet av kultur för barn och unga?

Mantha: Med risk för att vi ska låta lite väl kaxiga här… Men med all ödmjukhet vill jag säga att när barnen och ungdomarna får bestämma innehållet i festivalen, vara proffsen  skulle jag nog säga att vi har det vi behöver. Det de önskat har vi med hjälp
av andra aktören lyckats åstadkomma att de får se. På Stjärnkalaset när jag tar
med mig ungdomar tänker jag att de får se ännu mer.

Naziha: På vinterfestivalen förra året var det inte lika mycket kultur, det var mer sport. I år har en som har hand om event kollat vad barnen vill ha och se. Så i år
kommer Jean Banan och en trollkarl som barnen ville se.

 

På Stjärnkalaset visas ett utbud för elever från förskolan och ända till gymnasiet. Tanken är att skolornas kulturombud och även andra kulturarrangörer ska få se vad de fria teatrarna och dansgrupperna spelar för respektive årskurs. Vad tänker ni
spontant när ni hör om det?  

 

Karim:  Det är bra tror jag. Man kan ta in så mycket genom kultur. Går man på en pjäs som speglar exempelvis samhället så kan man lära sig massor. Jag började gå på teater för tre år sedan, innan dess gick jag aldrig. När jag väl går så känner jag att det är så lätt att ta in. Det känns så äkta när det inte är en filmduk, utan riktiga människor. En del av skådespelarna kan man ha sett ute på gatan. Samma sak när några som bor här i området får spela teater. För mig blir det i alla fall lättare att känna igen mig i det de tar upp.

Mantha: Sen stadsteatern fick en fysisk plats i Skärholmen så har det blivit fler barn och vuxna som tagit del av teaterns utbud. De är berörda som kommer ut och har sett
en föreställning, på ett eller annat sätt. Någonting har spelat en stor roll. Vi
ska ha också en teaterskola nu under vinterfestivalen. Förutom att uppleva så vill
många också vara den som förmedlar sin kompetens och sina berättelser genom
teatern.

 

Om ni fick välja ett ord vad en kulturupplevelse i form av en teater- dansföreställning kan ge den unga publiken, vilket ord skulle ni välja då?

Naziha: Beröring

Mantha: Inspiration

Karim: Motivation

Aseffa: Kärlek.

  

Nästa 127 festival
äger rum 2-5 januari. Mer information finns på  
www.127festivalen.se Finns även på Facebook och Instagram  under namnet 127 festivalen.

 

 

På bilden är fr v. Karim
Aamer, Naziha Hariri, Mantha Kasagianni, Aseffa Hailu

Hanna Sundén, Teatercentrum

 

 Gilla Kulan på facebook och följ oss på twitter så missar du inga erbjudandn

Stjärnkalaset 2014

Stockholm. November. Dagarna blir kortare och kortare. Jag sitter med ett späckat program framför mig till Stjärnkalaset den 23 januari 2014. Stockholms största utbudsdag för barn och unga. För snart fem år sedan skulle jag spela i en föreställning som medverkade på Stjärnkalaset. Jag minns att som skådespelare tyckte jag det kändes som en viktig dag. Det kommer experter från skolans värld. Kultursamordnare från Stockholm och hela landet som har sett tonvis med föreställningar för barn och unga. Så lite nervöst var det allt… Men låt oss lämna en kulturutövares narcissistiska oro och istället flytta fokus till publiken. Vad rör sig i huvudet på en arrangör?

En novemberdag ringde jag upp tre arrangörer för att ställa några frågor om hur de uppfattar Stjärnkalaset och vad de önskar av kulturutbudet för barn och unga:
1. Hur många gånger har du besökt Stjärnkalaset?

2. Vad tycker du är det bästa med Stjärnkalaset?

3. Vad längtar du efter att få se mer av i utbudet av teater och dans för barn och unga?

4. Om du skulle beskriva med endast ett ord vad en teater- eller dansföreställning kan ge den unga publiken, vilket ord väljer du då?

 

Sherri Ullgren Short, kulturombud Enskedefältets skola
Jag arbetar med Skapande skola och har ansvar på skolan för att samordna aktiviteterna. Som kulturombud försöker jag ta fram program till de andra på skolan. Hitta aktiviteter anpassade för rätt målgrupp. Jag sprider information om vad som finns på marknaden, försöker hjälpa mina kollegor som försöker få tag på pengar till kulturaktiviteter.

  1. Tre gånger.
  2. Det är ett så brett utbud på en och samma dag. Man får utbyte av så många olika aktörer. Man kan samtala med organisatörer eller någon som är aktiv i gruppen innan eller efter att man har sett en föreställning. Det gör att man får reda på information om föreställningen och hur man arrangerar den. Det viktigaste med utbudsdagen är att man får en chans att komma i kontakt med en föreställning innan man beställer den. Att se en föreställning gör reklamen mer levande än att bara läsa på ett informationsblad.
  3. Jag längtar efter mer köttiga pjäser för mellanstadiet. Ibland tenderar föreställningar för den målgruppen att bli lite för tramsiga.  Eleverna är väldigt mogna och längtar efter mer kött på benen. Jag såg en pjäs på senaste Stjärnkalaset, ”Å andra sidan” som var kanonbra, skulle gärna sett den i en version för yngre publik.
  4. Inspiration.

 

Ulrika Eriksson Nilsfors, kultursekreterare Rinkeby-Kista stadsdelsförvaltningKultursekreterare i Rinkeby-Kista stadsdelsförvaltning med ansvar för barn och ungdomskultur. Förskolebarnens kultur och kultur på fritiden för barn och unga med ett speciellt fokus på skolloven.

  1. Tyvärr ingen gång eftersom Stjärnkalaset ligger på en torsdag och det är min hästdag. En kväll i veckan rider jag och det är på torsdagar. Däremot har jag i alla år gått på Dansmässan som brukar äga rum på fredag på Dieselverkstaden,  dagen efter Stjärnkalaset. Det här har jag inte sett som något större problem eftersom jag som kultursekreterare har goda möjligheter att ändå komma ifrån och se de fria teatergruppernas föreställningar. De som har egna scener. Ofta blir jag inbjuden redan vid premiären. Däremot kan det vara svårare att se dansföreställningar och då känns det viktigt att inte missa Dansmässan.
  2. Att förskollärarna i stadsdelens Barnkulturgrupp kommer iväg och ser många föreställningar så att vi kan diskutera och planera vad vi ska erbjuda förskolebarnen i stadsdelen.
  3. Nu i höst så hade vi en vecka med dansföreställningen Spåra med Livekonstkollektivet Melo här i Rinkeby-Kista. En interaktiv dansföreställning, så otroligt bra! Fler interaktiva föreställningar av hög kvalité. I Rinkeby-Kista så har vi många barn med annat modersmål än svenska. De största språkgrupperna förutom svenska är: arabiska, somali, tigrinja, turkiska, spanska och kurdiska. Fler föreställningar som upplevs som angelägna för alla barn. Fler berättelser där våra barn känner igen sig, fler skådespelare med olika bakgrund.
  4. Lek och fantasi!

 

 

Håkan Nordman, kultursekreterare i Sundsvall på Kulturmagasinet
Jag arrangerar offentliga barnteaterföreställningar inklusive dans och musik. Är också ansvarig för skolbioverksamheten i Sundsvall samt arrangerar lovverksamhet på Kulturmagasinet här.

 

  1. Fem.
  2. För mig som arrangör är det att jag får se hela föreställningar. Bra att jag kan göra mitt eget spår så att jag kan välja vilka föreställningar som jag är intresserad av. Vad jag också uppskattar jättemycket är att få besöka de fria teatergruppernas scener i Stockholm.  Man blir varmt mottagen och det är trevligt att träffa grupperna på hemmaplan.
  3.  Det jag tycker är viktigt är att föreställningarna förmedlar någon form av hopp. De kan handla om tunga ämnen men att det också finns ett hopp, en ljusning. Och ett förlösande skratt. Det finns tyvärr alltför många barn som inte får skratta.
  4. Kreativitet.

 

Boka biljetter
Från den 1 december kan du boka dina biljetter till Stjärnkalset december via hemsidan.  Både till föreställningar och minglet efteråt där du får chansen att träffa både andra arrangörer och kulturproducenter.

Hanna Sundén. Teatercentrum

 

Du kan läsa om alla föreställningar och aktörer från Stjärnkalaset på Kulan
Vi finns också på facebook och Twitter. Gilla oss på facebook så missar du
inte  tillfälliga erbjudanden.

 

 

/Elisabeth