Visar alla blogginlägg med nyckelordet:
svåra ämnen

Väjer skolan för att ta upp känsliga ämnen i klassrummet?

 Att se teater och samtala om upplevelsen kan vara ett sätt att diskutera ämnen som vi värjer oss för att påbörja i klassrummet. Vi har lättare för att samtala om karaktären i en pjäs än oss själva. ”Det är också ett riskfritt sätt att utforska olika sätt att vara människa”  som Cilla  uppsnappade  från ett samtal mellan Kristoffer Leandoer, Yvonne Leffler, Cecilia Pettersson och Sharon Jåma  på Bokmässan.

Fria teatern finns i ett område  där det bor flera papperslösa barn. Hur tänkte de när de valde ämnet papperslösa barn för sin pjäs ? Hur har de förberett arbetet med pjäsen, att  möta reaktionerna bland barn och lärare efter föreställningen?  Jag bad Fria teatern skriva ett blogginlägg om detta/ Elisabeth 

 ”Vad vet mellanstadiebarn om pass, nationsgränser och papperslösa? Ibland lite grann, ibland en hel del.  –  Jag fick mina papper för tre veckor sen, säger en kille ur vår referensgrupp av fritidsbarn från en lokal kvartersgård. Han har precis sett hela Hans och Greta i Högdalen, det är en repetition och nästa gång han ser den kommer det att vara premiär.

Under produktionens gång har vi träffat fritidsbarn som fått läsa manus, titta på repetitioner och prova att spela själva. Det har gett oss olika sätt att se pjäsen, att spela den och även en idé om vilka olika förutsättningar det kan finnas i ett klassrum för att förstå de två papperslösa barnen Hans och Greta.

Dagen innan har vi haft en annan referensgrupp på besök, det är ett nätverk som riktar sig till papperslösa barn.

-Ni tar väl hand om barnen efteråt? är den första fråga som kommer. Vi förklarar att det blir samtal och frågestund efter föreställningen och lärarna såklart får en handledning med sig, en handledning med fakta, övningar och exempel på vidare läsning.

 I över ett år har frågan om papperslösas situation surrat runt i huvud, i ansökningar, i research och på scen på Fria Teatern. Vår Stora Scen ligger i Högdalen, i slutet på gröna linjen mot Hagsätra, här bor många människor som har någon typ av erfarenhet av papperslöshet. I föreställningen är det just upplevelsen som står i fokus, vad betyder det att låtsas vara ett ”vanligt” barn, som Greta säger i pjäsen, men måsta gömma sig själv?

Ifrån och med 1 juli har papperslösa barn rätt att gå i grundskolan, men möjligheten att att idrotta på fritiden, vara med i en kör, teatergrupp eller ta del av andra fritidsaktiviteter är fortfarande svårt utan ett personnummer. Även att ta hem kompisar för att leka kan vara svårt. Vad är det Hans och Greta inte kan göra som barnen i publiken kan?

Med hjälp av en i ämnet meriterad barnpsykolog, Lilian Levin  och Erika Sigvardsdotter från Uppsala universitet som skrivit sin avhandling om upplevelsen av papperslöshet har den här föreställningen vuxit fram. Vi tror att kultur är ett bra sätt att skildra svårigheter och orättvisor, ett bra sätt att sätta igång ett samtal bland elever.

 

Det är en föreställning om en stark och fin syskonrelation som nöts hårt av en tillvaro där tryggheten hela tiden hotas. Vi har gjort vårt yttersta för att balansera verklighet och fiktion, hemskhet och hopp.

 Och vi har våra referensgrupper att tacka. –

Ja, vi tar hand om barnen, i den utsträckning vi kan.

Det vi kan göra är ta dem på allvar, göra en föreställning som inte viker bort blicken från ett tungt ämne, visa barns skörhet och styrka, och inte tumma på konstnärlig professionalism. Vi vet att det verkliga efterarbetet ligger hos skola och föräldrar. Vi vet att ert efterarbete är stort och långtgående, därför gör vi ett stort förarbete, genom möten, samtal och avvägningar. Slutligen vill vi kunna presentera en produktion som är angelägen, med djup och som har klangbotten hos de barn som kommer som publik.  Det skapar frågor, och så fort ljuset tänds i teatersalongen börjar vi eftersamtalet med eleverna för att ni sedan ska kunna fortsätta det i klassrummet.

 

Kulan, barn och unga växer med kultur. Kulan finns numera
facebook och twitter,   Gå in och gilla vet ja