Visar alla blogginlägg med nyckelordet:
teater

Allt går inte att instagramma

9a6f384b3adb2e94d99746fd9b60954c

cb7d40033b44a424ba65c2ff13ee70f7

På Kulan finns det många möjligheter att förstärka ämnet eller projektet genom dans, film, teater, museum, konsthantverk med mera.

Söker du exempelvis på historia får du 64 förslag uppdelat på 9 olika kulturformer. Alla tips är inte lika relevanta, om du är ute efter ämnet historia eftersom kulturaktörer också erbjuder workshops i historieberättande. Men trots detta finns det mycket att välja bland. Är det för mycket att ta ställning till så begränsa sökningen ytterligare genom att välja målgrupp.

arkitektur 5 tips
dans 2 tips
film och media 5 tips
foto 1 tips
kulturarv och museer 13 tips
litteratur 4 tips
musik 1 tips
opera och musikal 1 tips
teater 16 tips.

Kulturupplevelse för sin egen skull

Men ibland måste vi också ta oss tid och låta elever uppleva kulturupplevelsen för sin egen skull utan krav på den skall dokumenteras och ingå i ett ämne. En av mina favorithistorier som jag har hört i olika versioner är en riktig ”Klintbergare” . En liten pojke sitter med händerna för ögonen under skolbesöket på Kolmårdens delfinshow. Läraren frågar varför han håller för ögonen, om det är för läskigt men pojken svarar att han inte vill skriva om upplevelsen när han kommer hem.

Skolans demokratiuppdrag

Vi lever i en segregerad stad och många elevers upplevelser under helgen begränsas till ett besök på Mac Donald.  Att gå med sina barn på operan eller teatern spräcker hushållsbudgeten för många familjer. Men skolan når alla barn och unga och genom skolföreställningar och Kulanpremie ( 50 kronor i rabatt på biljettpriset)  kan vi ansvara för att alla elever får uppleva professionell kultur. Det som fick mig att skriva detta blogginlägg är en intervju med Gunilla Nyroos som i en intervju gav en så fin definition på vad teater är:

Nummer 2013-10-29. Foto Moa Karlberg Nummer 2013-10-29. Foto Moa Karlberg


”Vilken betydelse vill du säga att teatern har? När jag började var det den största konstarten, nu är musik och bild nummer ett. Men fortfarande finns ett behov av teatern. Det är mötet och att vi vill se något om hur det är att vara människa. Det är det flyktiga viktigt. Det går inte att instagramma den känslan, insikten, upplevelsen och ha den kvar. Den kan stanna i oss, men då gäller det att vara här och nu. I ögonblicket finns det”  Från en intervju med skådespelaren Gunilla Nyroos på DN:s familjesida  den 6 oktober.

Missa inte Kulan på facebook och twitter  tips om estetiskt lärande, kultur och kulturerbjudanden.

Elisabeth Söder

Vad tror ni att Hitler skrattade åt?

Vad tror ni att Hitler skrattade åt frågade jag mina elever i år 9. Ingen av eleverna hade tänkt på att Hitler kunde ha haft humor  och kanske skrattade ibland. De flesta av eleverna associerade snarare Hitler med ondska, av naturliga skäl, än med tankar på humor.

Tänk dig att du får uppdraget att roa Hitler, fortsatte jag. Vad händer om du misslyckas? Att tvingas vara rolig under hot måste vara  den största skräcken. Jag ställde frågorna till mina elever för att starta deras tankeverksamhet inför att vi skulle se teaterföreställningen Heil Clown på Boulevardteatern.

 

Förberedelser inför teaterbesöket

Vi hade under flera veckor arbetat med ett ämnesintegrerat 1900-talstema och fokuserat på världskrigen, förintelsen och de hemskheter och brott mot mänskligheten som Hitler och nazismen gjorde sig skyldiga till. I svenskämnet läste vi olika krigsskildringar; brev från fronten, skönlitteratur, reportage, faktatexter och enligt det utvidgade textbegreppet tog vi också del av film, radioteater och dokumentärer.

Clownskräck

Inför föreställningen Heil Clown var det några elever som oroade sig eftersom de sade sig lida av ”clownskräck”. Men jag försäkrade dem om att de clowner som vi skulle se i föreställning varken var skräckclowner el McDonaldsclowner utan skådespelare som arbetar med clownteknik  i en clowntradition som snarare bygger på genuin underhållning som lockar till skratt än som vill skrämmas eller vara obehagliga. Jag var dock själv lite orolig över hur några av våra teaterovana elever skulle uppfatta föreställningen och om de skulle kunna tillgodogöra sig den och få ut något av den.

 Får man skratta ?

Det visade sig vara onödiga bryderier. Heil Clown är en föreställning som är så pedagogiskt uppbyggd att de flesta, även utan förkunskaper, kan tillgodogöra sig och uppskatta den. Mina elever fick många av sina kunskaper bekräftade men de fick också, kanske genom skrattets förmåga till att slå hål på fördomar,  nya perspektiv och en djupare förståelse.

Clownernas samspel och interaktion med publiken fick även den mest skeptiske åskådaren att kapitulera. Det var ett unikt möte här och nu
mellan skådespelare, skolungdomar och lärare men också en känsla av att ingå i något angeläget och större som angår oss alla.

Föreställningen ingår i ett ämnesintegrerat tema

Efter teaterbesöket arbetade vi vidare med vårt 1900-talstema i några veckor till. Heil Clown gav oss ytterligare en gemensam  referens som vi kunde förhålla oss till i det vidare arbetet. Att höra eleverna berätta om sina minnen från föreställningen i en minnesrunda visade hur olika man kan uppfatta samma föreställning och hjälpte eleverna att sätta ord på sin teaterupplevelse.

Att skratta åt makten, våga syna nazismen och antidemokratiska rörelser kräver mod och civil kurage. Föreställningen är tyvärr inte bara fiktiv teater utan sätter fingret på det som är högaktuellt i vår tid med registrering av romer, nazisters attacker och mordförsök på demonstranter, nazistiskt klotter på skolfasader och oron kring en statsannektering av ett av våra grannländer.

Många kunskapsmål på ett bräde

Att se sammanhang och historiska samband, att reflektera, tolka och analysera, att uttrycka sina tankar muntligt och skriftligt, lyssna på andras åsikter och stå för sina egna samt att möta scenkonst är bara några av effekterna från vårt teaterbesök.

Och teatergruppen fortsätter spela föreställningen trots sabotage och stöld av scenkostym och rekvisita. Var det bara en slump eller någons försök att stoppa och tysta ner åsiktsfriheten?

 

Malin Appeltofft
Språk,-dramalärare Blommensbergsskolan

Boulevardteatern berättar varför de valde att sätta upp pjäsen

Pjäsens huvudperson är en gammal Sverigebekant; Charlie Rivel, en av clownhistoriens största. Föreställningen  handskas med fiktion och verklighet. Huvudpersonen föddes alldeles på riktigt  1896 i Cubelles utanför Barcelona – och rakt in i cirkuslivet. Under 20 – och  30-talen gjorde han succé i Paris, London, Köpenhamn… och så kom kriget till Berlin.

Varför ville du sätta upp Heil Clown, Juan Rodriguez (regissör till föreställningen)? – Jag  har levt i Spanien mina första 24 år och under Francos diktatur som troget
följde nazismens alla principer. Att som barn växa upp i ett samhälle där
rädslan har infekterat allt var oerhört sorgligt. Bara clowner på cirkus kunde
genom skrattet befria oss från den vardagliga smärtan. Heil Clown beskriver den
speciellt världen. Clownernas värld. Pjäsen tar upp en viktig fråga om hur
konsten/konstnären skall förhålla sig till den politiska makten.

Om föreställningen

Fyra clowner förbereder en galakväll till Hitlers ära. Fyra clowner med varsitt förhållningsätt till Nazityskland. Stor komik mot nattsvart botten då vi får följa clownerna i deras försök att få  ordning på den förestående galan där ondskan själv sitter i högsätet.

Vad styr våra val i en tid som präglas av brutal maktutövning där de grundläggande  moralbegreppen är omkullkastade och våra liv är i beroendeställning till de som har makten?

En fysisk och musikalisk föreställning om det märkliga och tragiska  förhållandet mellan clownen och nazismen i Tyskland under andra  världskriget. Föreställningen är en fiktion baserad på den spanska clownen Charlie Rivels  vistelse i Berlin i 1943. Det sägs att Charlie Rivel skrev en hälsning till Hitlers födelsedag, en  hälsning som har lett till spekulationer kring Charlies förhållande till Hitler  och nazismen. Under brinnande världskrig försökte Charlie lämna Tyskland men på  vägen till Sverige, som var hans mål, blev han stoppad i Danmark och återförd  till Tyskland då nazisterna ansåg att han hade ett kontrakt att fullfölja. Senare under kriget lyckades Charlie Rivel dock ta sig till Sverige som blev  hans fristad och som han kom att kalla sitt andra hemland. Under de närmaste  åren som följde led han av depression och ville inte längre uppträda,  eventuellt som en följd av chocken då vidden av nazisternas grymheter kom att  avslöjas efter hand.

 

Kulan har listat ett antal föreställningar för både skolan och förskolan som kan passa för ett fördjupat värdegrundsarbete. De omfattas alla av Kulanpremien och bokas på vanligt sätt, antingen genom Kulan eller via kulturproducenten. Ta gärna hjälp av de lärarhandledningar och workshops som kulturproducenterna erbjuder.

Mediotekets Cirkulationsbibliotek  har också gjort ett blogginlägg på tema värdegrund. De tipsar omböcker på temat som går att låna i gruppuppsättningar.
Skolor som har avtal med Medioteket/film har tillgång till en mängd filmer. 40 filmer enbart med temat nazism.

 

/Elisabeth

 

 

 

 

En föreställning växer fram

Två exempel på hur en föreställning kan växa fram.  Teater De Vill involverar elever redan på manusstadiet och danskonstnärerna  Erika Pekula Pettersson och Disa Krosness samarbetar på ett tidigt stadium med  ljudkonstnären Dr Bu med föreställningen Duolog.

Bägge föreställningarna kan ni se på Stjärnkalaset den 23 januari. Den okända resan  visas som en Work-in-progress  kl 14.30 på Scenen Pipersgatan 4 och  Duolog visas kl 16.00 på Danscentrum på Jungfrugatan . I bloggen berättar Hanna Sundén från Teatercentrum mer om arbetet bakom föreställningarna.

/Elisabeth

Den okända resan
Jag följde med Teater De Vill till en tredjeklass på  Runbergsskolan i Haninge.  Teatern är i  full gång med att göra ett omfattande förundersökningsarbete till föreställningen  ”Den okända resan”. Skådespelarna Tobias Andersson och Maria Grudemo El Hayek har hittills hunnit träffa 100 lågstadieelever för att tillsammans undersöka  föreställningens tema flykt.

Eleverna får träffa skådespelarna under tre tillfällen och  både prova på att göra teaterövningar, diskutera frågor och berätta historier  som sedan kommer att influera manuset. Såklart kommer de också att få se föreställningen när den är klar.

Efter en namnpresentation av alla i gruppen inleder Tobias diskussionen. Vad är flykt? Många  händer åker upp i luften. -Att man rymmer. -En utflykt.

-Flykt kan vara att man går från sitt rum själv utan att  någon vet om det. En utflykt är att gå med sina kompisar eller i sin familj  till skogen, titta på saker och dricka varm choklad.  -Flykting är de som flyr.

Maria antecknar vad barnen säger på ett stort pappersark  innan teaterövningarna tar vid. Under rasten hinner jag byta ett par ord med läraren Garbriella Järnspets. Hon tror att eleverna tycker att det är roligt och  bra att få träffa skådespelarna innan de ser föreställningen. Att en  föreställning kan ge en upplevelse utöver det vanliga i vardagen. Under rasten får de elever som vill sätta på sig en mask och ställa sig framför en  videokamera och säga eller fråga något om flykt. Eller kanske vill man bara ta  tillfället i akt och berätta en hemlis för kameran. Till nästa besök får  klassen en uppgift. Tillsammans ska de skapa en historia om flykt. Tobias delar  med sig av en erfarenhet som skådespelare: -Man måste samarbeta när man spelar teater. Tillsammans kan  vi göra saker som man aldrig kan göra ensam.

 

Tobias och Maria kommer under eftermiddagen att åka till  teatern på Kungsholmen och repetera utifrån det rykande färska materialet. Vid  nästa besök kommer eleverna att få se skådespelarnas förslag utifrån deras tankar.  Avslutningsvis plockar Maria fram en diktafon:-Har ni historier om flykt? De kan vara sanna eller  påhittade.

Jag behöver nog knappast skriva mer än att Teater De Vill  nog fick med sig en hel del användbart material från dagens besök.

Den okända resan kommer att visas på Stjärnkalaset som en Work-in-progress
kl 14.30 på Scenen Pipersgatan 4.

Duolog

På Medborgarhuset på Södermalm repeterar danskonstnärerna
Erika Pekula Pettersson och Disa Krosness sin föreställning ”Duolog”. Det är
första gången dansarna medverkar på Stjärnkalaset men deras föreställning har
spelats för mellanstadieelever sedan premiären. Duolog  kommer även att visas på Dansmässan fredagen den 24 januari. Jag sitter med på repetitionen och blir väldigt avspänd bara av att kolla på hur medvetet och  lustfullt Disa och Erika jobbar med föreställningen.

 

Vad kommer titeln  Duolog ifrån?

Erika:  Jag tänkte  Dialog + Monolog= Duolog. Jag och Disa har en dialog samtidigt som vår  ljudkonstnär har en dialog med sig själv samtidigt som han har en monolog.

 

Vad har ni inspirerats  av när ni arbetade fram föreställningen?

Disa: Vi gick in i studion och bestämde oss för att vi ville
jobba med text. Sedan kom vi i kontakt med ljudkonstnären Dr Bu som skickade
ljudspår till oss. Vi gillade hans lite aviga humor i texterna och hans sätt
att uttrycka sig. Jag skulle beskriva det som typisk svensk humor där man inte
vet om man ska skratta eller gråta. Så vi har skapat ett material utifrån det.
Vi hittade också varandra och vår stil att jobba. Båda två regisserar och
spelar. Dessutom blir det en hel del producentarbete också.

 

Det bästa med att  spela för en ung publik?

Erika: Man får en sån tydlig respons på vad de faktiskt
tycker. De är med!

Disa:  Precis. Att det  går att relatera till. En fysisk humor som är tillåtande gör att man inte  alltid behöver förstå allt.

Hanna Sundén, Teatercentrum

 

 

Stjärnkalaset 2014

Stockholm. November. Dagarna blir kortare och kortare. Jag sitter med ett späckat program framför mig till Stjärnkalaset den 23 januari 2014. Stockholms största utbudsdag för barn och unga. För snart fem år sedan skulle jag spela i en föreställning som medverkade på Stjärnkalaset. Jag minns att som skådespelare tyckte jag det kändes som en viktig dag. Det kommer experter från skolans värld. Kultursamordnare från Stockholm och hela landet som har sett tonvis med föreställningar för barn och unga. Så lite nervöst var det allt… Men låt oss lämna en kulturutövares narcissistiska oro och istället flytta fokus till publiken. Vad rör sig i huvudet på en arrangör?

En novemberdag ringde jag upp tre arrangörer för att ställa några frågor om hur de uppfattar Stjärnkalaset och vad de önskar av kulturutbudet för barn och unga:
1. Hur många gånger har du besökt Stjärnkalaset?

2. Vad tycker du är det bästa med Stjärnkalaset?

3. Vad längtar du efter att få se mer av i utbudet av teater och dans för barn och unga?

4. Om du skulle beskriva med endast ett ord vad en teater- eller dansföreställning kan ge den unga publiken, vilket ord väljer du då?

 

Sherri Ullgren Short, kulturombud Enskedefältets skola
Jag arbetar med Skapande skola och har ansvar på skolan för att samordna aktiviteterna. Som kulturombud försöker jag ta fram program till de andra på skolan. Hitta aktiviteter anpassade för rätt målgrupp. Jag sprider information om vad som finns på marknaden, försöker hjälpa mina kollegor som försöker få tag på pengar till kulturaktiviteter.

  1. Tre gånger.
  2. Det är ett så brett utbud på en och samma dag. Man får utbyte av så många olika aktörer. Man kan samtala med organisatörer eller någon som är aktiv i gruppen innan eller efter att man har sett en föreställning. Det gör att man får reda på information om föreställningen och hur man arrangerar den. Det viktigaste med utbudsdagen är att man får en chans att komma i kontakt med en föreställning innan man beställer den. Att se en föreställning gör reklamen mer levande än att bara läsa på ett informationsblad.
  3. Jag längtar efter mer köttiga pjäser för mellanstadiet. Ibland tenderar föreställningar för den målgruppen att bli lite för tramsiga.  Eleverna är väldigt mogna och längtar efter mer kött på benen. Jag såg en pjäs på senaste Stjärnkalaset, ”Å andra sidan” som var kanonbra, skulle gärna sett den i en version för yngre publik.
  4. Inspiration.

 

Ulrika Eriksson Nilsfors, kultursekreterare Rinkeby-Kista stadsdelsförvaltningKultursekreterare i Rinkeby-Kista stadsdelsförvaltning med ansvar för barn och ungdomskultur. Förskolebarnens kultur och kultur på fritiden för barn och unga med ett speciellt fokus på skolloven.

  1. Tyvärr ingen gång eftersom Stjärnkalaset ligger på en torsdag och det är min hästdag. En kväll i veckan rider jag och det är på torsdagar. Däremot har jag i alla år gått på Dansmässan som brukar äga rum på fredag på Dieselverkstaden,  dagen efter Stjärnkalaset. Det här har jag inte sett som något större problem eftersom jag som kultursekreterare har goda möjligheter att ändå komma ifrån och se de fria teatergruppernas föreställningar. De som har egna scener. Ofta blir jag inbjuden redan vid premiären. Däremot kan det vara svårare att se dansföreställningar och då känns det viktigt att inte missa Dansmässan.
  2. Att förskollärarna i stadsdelens Barnkulturgrupp kommer iväg och ser många föreställningar så att vi kan diskutera och planera vad vi ska erbjuda förskolebarnen i stadsdelen.
  3. Nu i höst så hade vi en vecka med dansföreställningen Spåra med Livekonstkollektivet Melo här i Rinkeby-Kista. En interaktiv dansföreställning, så otroligt bra! Fler interaktiva föreställningar av hög kvalité. I Rinkeby-Kista så har vi många barn med annat modersmål än svenska. De största språkgrupperna förutom svenska är: arabiska, somali, tigrinja, turkiska, spanska och kurdiska. Fler föreställningar som upplevs som angelägna för alla barn. Fler berättelser där våra barn känner igen sig, fler skådespelare med olika bakgrund.
  4. Lek och fantasi!

 

 

Håkan Nordman, kultursekreterare i Sundsvall på Kulturmagasinet
Jag arrangerar offentliga barnteaterföreställningar inklusive dans och musik. Är också ansvarig för skolbioverksamheten i Sundsvall samt arrangerar lovverksamhet på Kulturmagasinet här.

 

  1. Fem.
  2. För mig som arrangör är det att jag får se hela föreställningar. Bra att jag kan göra mitt eget spår så att jag kan välja vilka föreställningar som jag är intresserad av. Vad jag också uppskattar jättemycket är att få besöka de fria teatergruppernas scener i Stockholm.  Man blir varmt mottagen och det är trevligt att träffa grupperna på hemmaplan.
  3.  Det jag tycker är viktigt är att föreställningarna förmedlar någon form av hopp. De kan handla om tunga ämnen men att det också finns ett hopp, en ljusning. Och ett förlösande skratt. Det finns tyvärr alltför många barn som inte får skratta.
  4. Kreativitet.

 

Boka biljetter
Från den 1 december kan du boka dina biljetter till Stjärnkalset december via hemsidan.  Både till föreställningar och minglet efteråt där du får chansen att träffa både andra arrangörer och kulturproducenter.

Hanna Sundén. Teatercentrum

 

Du kan läsa om alla föreställningar och aktörer från Stjärnkalaset på Kulan
Vi finns också på facebook och Twitter. Gilla oss på facebook så missar du
inte  tillfälliga erbjudanden.

 

 

/Elisabeth

Interaktiv mobil/mobilteater. Maryam, vetenskapskvinna i 900-talets Aleppo

Nu när vårsolen har tittat fram, ta chansen och ta del av en  annorlunda teaterupplevelse, teater i mobiltelefonen. En ickelinjär utflykt i staden via kartor och platser som gör att historien i hörlurarna triggas igång. Ett drama där du under tiden kan dela med dig av tankar och ta del av andras reflektioner. Resan börjar och slutar på Dramaten

Dramaten erbjuder pedagoger kostnadsfria  biljetter till 7 maj kl 18 och 8 maj kl. 12.30, samt  den 8 maj kl. 18. Anmälan Elisabeth Söder, nätverksamordnare för kulturombud på Kulan. Skriv namn, mejladress och mobilnummer.

Detta är tredje delen i trilogin Women In Science, som porträtterar kvinnliga pionjärer inom vetenskapen, belyser forskningen idag samt utforskar nya sätt för teatern att nå en bredare publik. De två tidigare delarna har getts av RATS Teater (f.d. Kista Teater).  Maryam ges av RATS Teater i samarbete med Dramaten samt Stockholms universitet – Institutionen för data- och systemvetenskap.

Maryam, ett mobildrama om stjärnornas vandring.  Maryam är en ung vetenskapskvinna i 900-talets Aleppo, Syrien. Hon har utvecklat det avancerade astrologiska instrumentet Astrolabe, som inte är större än att det får plats i en ficka och som med hjälp av stjärnorna kan mäta tid, plats och position. Och hon kämpar för att ta plats i Bayt al-Hikma, Visdomens hus, där männen dominerar.

Urpremiär 7 maj 2013 på Dramaten – och flera andra platser runt om i Sverige samtidigt.

Så här funkar det:
1. Om du har tillgång till en smartphone ladda ner appen MARYAM till din telefon. Appen är stor så se till att ladda ner den innan föreställningen börjar. Om du inte har tillgång till en smartphone kan du låna en mobil och ett par hörlurar av Dramaten.

2. Vi samlas i Dramatens foajé där föreställningens guide finns på plats. Genom att vara på plats och ha appen nerladdad på din telefon så startar du föreställningen med endast ett litet klick.

3. Se till att du har dina hörlurar inkopplade då dramat är baserat på ljud där skådespelarnas repliker varvas med specialskriven musik.

4. Scenerna utspelar sig på olika platser i närheten av Dramaten och mobilen känner av när du närmar dig en skådeplats med hjälp av GPS. När en scen är slut väljer du via en karta i appen vilken scen du vill gå vidare till.

5. I slutet av dramat kan du svara på en fråga som kopplats till föreställningen. I mobiltelefonen kan du se dina svar och ta del av andras tankar.

6. Föreställningen ges på flera platser samtidigt i Sverige.

7. I Dramatens foajé gestaltas en virtuell scenografi av konstnären Peter Hagdahl.

 

Här kan du lyssna på förhandsklipp från Maryam

 

Mycket nöje önskar Elisabeth

Prata kultur

För några år sedan såg jag en film med en klass som efter föreställningen var arga och frågade mig hur jag kunde ta med dem på sådan skit. Som tur var ingick filmen i ett paket. Efter filmen fick vi samtala med en filmpedagog som valde ut avsnitt som visades igen. Vi fick nya perspektiv inte bara genom att höra varandras tankar utan också för att samtalet i sig gav oss nya idéer. På tunnelbanan hem var eleverna lika arga – men nu var det för att filmen inte skulle ses av så många som den förtjänade.

Jag har också många positiva upplevelser av att gå med eleverna på så kallade öppna repetitioner. Det ger en förförståelse och bygger upp en nyfikenhet på den färdiga pjäsen. Allra bäst är förställningar där ensemblen är modiga och bjuder in till samtal, berättar om vilka val de har gjort och hur de tänker sig rollerna. I bland har vi bara fått se några scener, scener som spelas två till tre gånger men ändras utifrån samtal med publiken. Vid varje sådant tillfälle har eleverna krävt att vi skall gå och se den färdiga föreställningen.

Så ta chansen när ni får möjlighet att nå bakom verket!

För några veckor sedan erbjöds gymnasielärare att gå på nypremiären av Ett dockhem och därefter stanna kvar och samtala med ensemblen. Här är ett utdrag från en längre artikel som  Eva Winiarski från Södra Latins gymnasium skrev om kvällen.

”Ett Dockhem” med lärarträff på Dramatens Lilla scen

Vi lärare fick efter föreställningen möjlighet att tillsammans med skådespelarna fördjupa oss i karaktärerna under ledning av Dramatens chefsdramaturg Magnus Florin. Florin intervjuade rollfigurerna på scenen och skådespelarna fick fundera högt över vad som kunde gömma sig bakom karaktärerna. Vi lärare funderade tyst.

”Finns det ett liv för Nora efter det att hon stängt dörren om hemmet och gått?” undrade Magnus Florin. En öppen fråga utan svar som inbjuder till frågeställningar att spinna vidare på och ta med till klassrummet. Den Nora som satt på scenen – komplext gestaltad av Julia Dufvenius – betonade det monstruösa i att Nora lämnar sina barn.  ”Kanske får hon bara se dem till jul! Det bara går ju inte…!” En annan röst på scenen undrade om Nora kanske rent av tar livet av sig …?

Aldrig! tänker jag. Den starka och målmedvetna Nora som växer fram i denna uppsättning av Dockhemmet tar verkligen livet på allvar. När hon stängt dörren tänker hon att barnen är i bättre händer hos barnflickan och Torvald. Själv kommer hon, inte minst för de egna barnens skull, att förvalta sitt liv som den skarpa och modiga kvinna hon är.

Hon har tvingats stå tillbaka och stå ut med mycket i sitt infantiliserande äktenskap. När hon till slut bryter upp tycker jag mig se en Nora med frigjord kraft som blir en del av den tidiga kvinnorörelsens pionjärer. Kanske en norsk syster till Sara Videbeck eller verklighetens Wendela Hebbe…? En kvinna vars mod och överlevnadsförmåga förmår inspirera unga kvinnor i vår egen tid.

Samtalsstunden med ensemblen efter föreställningen stimulerade alltså fantasin och gav nya perspektiv som jag som lärare kommer att ha glädje av i diskussioner med eleverna. Hädanefter kommer jag alltid att se Krogstad också med Zardasht Rads ögon som den mest mänsklige och kärlekslängtande av pjäsens karaktärer.

Det var en helgjuten afton Dockhemmets ensemble bjöd på denna augustikväll.  I en tid då dockhemsbröllop är högsta mode och hemmafrubloggarna skördar kommersiella framgångar känns Ett Dockhem från 1879 som en märkligt angelägen pjäs mitt i tiden.”

I september går gymnasieklasser för halva ungdomspriset på Ett dockhem. Passa på!

/Elisabeth Söder