Visar alla blogginlägg med nyckelordet:
teatersamtal

Teatersamtal med årskurs två

I tidigare inlägg har jag tipsat om bra modeller för att samtala med klasser om scenkonst. I det här inlägget berättar Caroline Berntsson om hur hon arbetade med Unga Dramatens föreställning Kras. I inlägget får vi också ta del av vad eleverna tyckte var viktigast i föreställningen. Eleverna går i årskurs 2 i Årstaskolan.

kras-f18

” Kras är en sinnlig föreställning som nästan ordlöst utforskar gränserna mellan rädsla och nyfikenhet, risk och möjlighet, glas och kras. I en trapets ovanför ett hav av kristallglas är känslan av att vilja flyga större än rädslan för att falla…” Regissör är Tilde Björfors, grundare av Cirkus Cirkör.

Efter föreställningen fick alla elever känna på glaset som skådespelaren gick på i föreställningen. De fick också veta hur skådespelaren/cirkusartisten går på glas för att det inte ska göra ont och vikten av att använda svenskt glas som inte splittras. Glasupplevelsen avspeglar sig i många av barnens  teckningar

Carolines upplägg inför teaterbesöket

Frågeställningar inför teaterbesöket: Vad betyder mod? Vad betyder mod för dig? Kan man vara modig på olika sätt? Vad innebär det att vara modig? Varför blir vi rädda? Hör mod och rädsla ihop?

Efter teaterbesöket: Vi pratade om föreställningen som barnen tyckte väldigt mycket om. Vi tog upp frågor och funderingar. Många tankar och kloka funderingar kom fram. Efter samtalet fick eleverna rita med vaxkritor och skriva några meningar om sina tankar om föreställningen.

Elevernas bilder och tankar från föreställningen

Gå på glas är läskigt

 

arsta19EFDB182-5E86-4377-A2A6-FBB649BA45DD

dsc_3890

Spela på glas är intressant

 

arsta4

dsc_3074

Tittut är fortfarande roligt i årskurs två

arsta8 arsta9

Det är modigt att hoppa ned från garderober

arsta10

dsc_3799

Det är roligt att gunga

arsta3

Elisabeth Söder för Kulan och Ung i STHLM Följ oss gärna på Kulans facebook
10155406_301412560009659_1397385610_n

Modell för teatersamtal

Känner du dig osäker på hur du ska inleda efterarbetet med din klass efter en föreställning? Du är inte ensam. I en enkät av Regional Väst uppger majoriteten av de tillfrågade att det är svårt att hålla i ett samtal som inte utmynnar i åsikter som hämmar fördjupad diskussion som , ” föreställningen var bra/ dålig. Det finns modeller för att undvika att hamna i denna fälla. Anna Berg, dramaturg på Unga Dramaten berättar om sin modell Prata scenkonst i blogginlägget.

dbpm_170111_ct0077

 Föreställningsanalys

Teatersamtal är spännande att leda och att lyssna på. Känner eleven sig trygg med att upplevelsen ligger i betraktarens öga blir det garanterat många olika berättelser och reflektioner och när alla fått komma till tals har berättelsen vuxit och teaterupplevelsen fördjupats.

Metoden bygger på tre regler;

  •  Värdera inte
  • Allt kan tolkas
  • Utgå från dig själv

brattom_1504

Beskriva tecken i föreställningen

Om alla i gruppen börjar med en minnesrunda och berättar vilka tecken de upplevde kommer det med säkerhet fram många iakttagelser som tillsammans bidrar till en fördjupad upplevelse. Som lärare kan du hjälpa eleverna att komma igång genom en förberedd text med. Låt var och en tänka igenom tyst en stund och be sedan klassen försöka hitta så många svar på frågan som möjligt.

När började och slutade föreställningen, tyckte du?
Vilka var beståndsdelarna? skådespelare, musiker, dansare, rörelse, röst, ljud, ljus, mask, kostym, scenografi, rekvisita, koreografi m.m.

Olika aspekter av tid? Tidsepok, kronologi, tidshopp? Temp och rytm?

Tolka föreställningen

Vad får det för betydelse här? stämning, situation, betydelse, berättelse, tema, avsikt och intention. Varför ser rummet ut just så där? Varför rörde sig skådespelarna med det kroppsspråket/tempot?  Vad betydde färgen, musiken, scenografin?  Såg ni några tecken som hänger ihop, några som gjorde er förvirrade? Hängde skådespelarnas kläder ihop med hur de uttryckte sig…… Om inte vad fick det för konsekvenser?

dsc_3694

Reflektera

Som avslutning på teatersamtalet fria associationer och reflektioner. Vad betyder det för just mig? Igenkänning, ställningstagande, associationer, minnen, känslor och åsikter. Med vilken känsla lämnade ni föreställningen? Om ni var regissör, scenograf, koreograf, skulle ni ha ändrat på något? Finns det någon moral, filosofisk fråga som genomsyrar föreställningen. Kan det finnas något bakomliggande syfte med att sätta upp föreställningen?  Glöm inte följdfrågorna som: hur menar du då? Kan du ge exempel?

Prata scenkonst

Här kan du hämta Anna Bergs PDF, Prata scenkonst .Bilder i inlägget är från Unga Dramatens föreställningar

prata scenkonst

/Elisabeth Söder för Kulan. En digital och fysisk mötesplats för inspiration och guide till aktuellt kulturutbud för förskola och skola. Följ Kulan på facebook

10155406_301412560009659_1397385610_n

Brobyggare mellan upplevelser och föreställning

- Det blir samtal efter föreställningen! annonserar jag i Unga Klaras foajé. Framför mig står 80 – 100 elever som jag inte känner, aldrig mött förut och som jag snart ska få att säga något om teaterupplevelsen de varit med om. Det är lite nervöst varje gång. Jag ska försöka vara en pedagog och en brobyggare mellan publikens upplevelser och föreställningen.

unga klara 7mg-2297-sarapborgstrom-mindre-640x427 Alltet, Unga Klara. Foto Sara P. Borgström

Jag brinner för teatern och det estetiska formspråket. Jag vill åt känslor, personliga tolkningar och subjektivitet. Men publiken jag möter kommer till teatern med skolan och de har troligen inte valt det själva. Dessutom vill de gärna visa att de kan sätta in det i ett skolsammanhang: Att förstå, att redovisa, att sätta i relation till ämnen i skolan. Kruxet är att inte hamna i det där förödande tyckandet, i det där läget där föreställningen och teaterupplevelsen blir lagda på en våg som mäter om det är bra eller dålig, tråkig eller kul, rolig eller töntig. Jag kan själv gå i ”fällan” genom att glatt fråga: Vad tyckte ni? Hur var det? Och sedan inte veta hur jag ska ta det vidare när samtalet bums landar i korta stavelser. Dött.

Vi ser olika saker, trots att vi delar samma pjäs

Estetiska uttrycksformer är kommunikation och får oss att tänka. Teater är sinnlig, symbolisk och väcker känslor. Det är en gemensam och kollektiv konstform då vi upplever samma föreställning, här och nu, men vi tolkar den alla på olika sätt. Det som fastnar i mig är kanske helt likgiltig för dig. Det som inte rör mig kanske är helt avgörande för dig i pjäsen. Det som kanske betyder mycket för en elev från Botkyrka kanske inte bekommer en elev från Östermalm. Det som fastnar hos en elev från Kungsholmen kanske inte alls slår an i en elev från Spånga.

Unga Klaras publik kommer från olika områden

Jag vill åt dessa skiljaktigheter när jag pratar med publiken. Jag vill gärna veta vad som landat, fastnat och vad som stannar kvar. Om vi vågar prata om att vi alla upplevt olika saker i samma pjäs, så tror jag att vi stärker vår empatiförmåga. En viktig aspekt i detta är att publiken på Unga Klara alltid kommer från olika områden och förorter med socioekonomiska differenser. När jag bokar in skolorna på våra föreställningar strävar jag efter att blanda elever från olika områden så att vi också kan få syn på varandra.

unga klara 5

Hur börjar jag ett samtal efter teaterupplevelsen?

Detta skall och vill jag ta tillvara när jag pratar med eleverna. Och jag skall göra det utan att själv tolka, berätta för och lägga ord i munnen på eleverna. Just det är lätt hänt när jag är nervös eller när jag är lite osäker på vart samtalet bär. Då har jag en tendens att ställa frågor med många olika svarsalternativ, att prata för mycket, att gärna berätta för eleverna hur de kan tolka det och det i pjäsen. Då kommer vi inte långt, då är det inte intressant. Så var börjar jag? Hur kan jag göra ett eftersamtal så bra som möjligt? Hur kan jag komma förbi det värderade tyckandet? Jag brukar be eleverna först gå till själva. Jag ber dem blunda, titta ner, vara i egna tankar. Jag ställer frågor: Vad har du sett? Vad handlar föreställningen om för dig? Vad känner/tänker du? Vilka funderingar/frågor har väckts? Var det något du blev berörd av? Var det något du kände dig igen i? Var det en något som fastnade, en scen som stannar kvar i dig? Jag tror det är viktigt att kunna vara lite för sig själv efter en pjäs. Att få eleverna att stanna upp en liten stund i den egna upplevelsen och samtidigt ge dem några krokar att hänga tankarna på, som en bra ingång till ett samtal. Jag ber sedan eleverna öppna ögonen, titta upp, vara med i rummet. Många elever är trygga på att prata, beskriva och sätta ord på känslor. Många elever är vana vid teater och kan snabbt säga något om både innehåll, tematik, budskap och dramaturgi.

Publiken har olika erfarenheter och förutsättningar

Men i och med att publiken i salongen sitter med många olika erfarenheter och förutsättningar vill jag att alla ska ha en chans att hänga med från början. Jag tar tag i det konkreta och går steg för steg från det trygga. Jag påminner också om att teater inte har rätta svar, det handlar om upplevelser och egna tolkningar. Vem var med i pjäsen? Vilka karaktärer såg vi? Vad hände? Var någonstans var vi? Vem var huvudpersonen? Var det flera huvudpersoner? Hur var relationerna i pjäsen?  Kan vi säga något om godhet/ondska, ljus/mörker, komik/tragedi? Vad handlar föreställningen om, enligt dig? Nu lär vi ha kommit in på tematik och budskap. Jag försöker fråga varför och på vilket sätt så ofta jag kan, så det kan bli fördjupande reflektioner.

Balkongscenen (detalj). Frank Dicksee (1853–1928) Balkongscenen (detalj). Frank Dicksee

Ingångar till Shakespeares Romeo och Julia

  • Kärleken kan aldrig bli helt fri.
  • Vi ärver konflikter.
  • Vänner betyder mer i våra liv än våra familjer.
  • Kärlekens vägar är hotfulla gentemot makten.

Här kan eleverna tycka till, reflektera och diskutera större teman och ändå studsa det mot pjäsen, något som både stärker reflektionsförmågan och fördjupar teaterupplevelsen. Det bästa vid denna punkt är att låta det ta tid. Våga stanna upp och låta eleverna ta ställning. Det kan vara att eleverna får hålla med, inte hålla med eller vara neutral. Som avslutning på ett samtal med publiken tycker jag om att få den personliga teaterupplevelsen från varje individ. Antingen ber jag eleverna skriva på en lapp, berätta för en som sitter bredvid eller säga högt i salongen. Jag försöker få fram en essens från pjäsen och ger uppgiften ut ifrån den.
T ex från pjäsen Romeo och Julia: Vad betyder det för dig när jag säger förbjuden kärlek?

Kulan har tidigare under året skrivet ett inlägg med tips för dig som vill arbeta med Shakespeare.

UK_outline

Jag vill, med Unga Klaras teatersamtal, utveckla publiken och min egen förståelse för upplevelsen. Jag vill bearbeta en kollektiv konstform i gemenskap och jag vill upptäcka och lära av mina medmänniskor då vi alla ser på teater, på konsten och på livet med våra egna ögon och tolkar dessa genom våra egna erfarenheter. Som teaterpedagog på Unga Klara tycker jag mycket om att möta publiken innan och efter en förställning. Jag ser det både som en utmaning och en lustfylld aktivitet där jag kan komma lite närmre den publik som betyder så mycket för teatern. Våren 2017 spelar Unga Klara Avsked för högstadiet och The Sexual Contract för gymnasiet. Vissa dagar har vi eftersamtal, håll utkik på vår hemsida.

Skapande skola med Unga Klara

Det finns flera olika uppslag för dig som vill samarbeta med Unga Klara i större kulturprojekt och Skapande skola , Antingen att ni utfår från en föreställningen ni själva valt och tillsammans med Unga Klara bestämmer upplägg , ni kan också tillsammans med pedagoger arbeta med teaterövningar, improvisation, koncentration och gestaltning.

Gunhild Aubert Opdal, teaterpedagog på Unga Klara, gunhild@ungaklara.se