Visar alla blogginlägg med nyckelordet:
Unga Klara

Morgonsamling med guldbaggegala och förintelsens minnesdag

Rektor Lisa Eklöv på Filosofiska reflekterar över förra veckans morgonsamling.

Alla elever från förskoleklass till och med årskurs 9 är med på morgonsamlingarna . Denna gång handlade det om Guldbaggegalan och Förintelsens Minnesdag.  Avståndet mellan dessa båda händelser kan verka långt, men när vi började tänka på kopplingar vecklade massor av samband ut sig och det kändes med ens helt logiskt att den glittrande galan går hand i hand med svåra och tunga ämnen.

lisa collage

Det är inte helt lätt att tala inför spannet förskoleklass-åk 9 och inför varje samling är det en utmaning att finna ämnen som känns meningsfulla för alla elever. Denna samling funkade ovanligt bra där det kändes som att var och en fick något på sin nivå. De yngsta var mest intresserade av Jättens ansikte, (Guldbaggevinnaren, Jätten 2016), de något äldre mindes hur de upplevde pjäsen Forever Alone (Unga Klara 2016) medan de äldsta som nyss läst om andra världskriget inom SO nog kände mer av allvaret i de djupare frågorna.

jatten

Priser och utmärkelser, viktigast är att få en bekräftelse

För just ett år sedan samlades också hela skolan när jag hade fått ett pris av Hédi Fried för mitt arbete med värdegrundsfrågor inom naturkunskap och filosofi på gymnasiet.  ”Fick du en pokal?”, var elevernas spontana fråga. Nej, jag fick ingen pokal, men har burit med mig en inre pokal och funderat mycket över vad ett pris innebär.

Är det betydelsefullt med priser? Ja, vare sig det gäller glamorösa guldbaggar eller utmärkelser till enskilda lärare för vardagligt arbete med värdegrundsfrågor, så är det viktigt att få erkännande och bekräftelse på att det jag gjort ingår i något större. Det är också som att när någon annan sett vad jag gjort och formulerat vad det handlar om framträder det tydligare. Samma är det nog med de flesta galor galor: i det stora flödet av allt som produceras behöver vi stanna till vid vissa verk och uppmärksamma lite extra. Vi behöver nog urskilja och särskilja och låta somligt framträda mer i relief, för att inte allt ska försvinna i flödet. Likväl finns det något obekvämt med konkurrens och tävling och uppmärksamheten är nog sällan helt rättvis. För min del har priset inneburit en bekräftelse som gett extra energi och säkerhet samt lett till nyfikna frågor.

Färre kulturupplevelser och mer tid för reflektion

Samtidigt som jag vill erbjuda elever och personal många olika upplevelser, landar jag ofta i slutsatsen att vi ändå ska våga hålla oss till färre händelser. Däremot tror jag på att vi om och om igen ska återkomma till något vi upplevt. Forever Alone är exempel på det: tre klasser såg pjäsen, men vid olika tillfällen. Den elev som råkat vara sjuk kunde då få gå med en annan klass. Att klasser går vid olika tillfällen gör att händelsen hänger kvar längre och blir mindre flyktig. Första omgången kom tillbaka med affisch och tatueringar och skapade förväntningar hos andra klasser.

lisa händer

Reflektion i klassrummet skedde direkt när eleverna sett Forever Alone och bilder på olika scener sattes upp i korridoren. Bilder nära kön i matsalen leder till naturligt pratande elever emellan.

Efter ett tag bearbetades pjäsen inom bild: var och en ritade med vit pastellkrita på vitt papper = osynlig teckning. Därefter skickades de osynliga teckningarna runt och varje elev var utrustad med en vattenfärg och målade ett fält. När pappret var täckt framträdde teckningen. Tack vare samarbetet med färgläggandet hade vars och ens teckning blivit synlig. Vi gör varandra synliga.

lisa osynligvägg

För varje gång som vi pedagoger aktivt ger kulturen uppmärksamhet ger vi den också status. Att något återkommer i olika former gör att det inte bara fastnar bättre i medvetandet, utan också växer.

Det är inte alls säkert att ettagluttarna förstod sambandskartan där Forever alone finns med bland guldbaggar, filmer och förintelsen… men de kanske i alla fall fick en känsla av att deras teaterupplevelse platsar bland andra betydelsefulla saker? Förhoppningsvis har varje elev känt att något den upplevt är en av alla trådar som vävs samman till en större väv, såväl vars och ens personliga väv, som den väv vi väver tillsammans över tid.  Både yngre och äldre elever har vid flera tillfällen stannat upp vid sambandskartan i korridoren, pekat och pratat och följt pilarna.

Varje gång något känns splittrat och otydligt – testa om det ändå går att länka ihop!

Lisa Eklöv, rektor på Filosofiska i Skarpnäck

Kulan i sociala media

Kulan på Facebook och twitter , kulturerbjudanden och tips på hur du kan arbeta med  estetiskt lärande. Elisabeth Söder, elisabeth.soder@stockholm.se

kulan_avatar

Teater- film- bok- och metodtips för att arbeta med ankomsten

ankomsten-hu beskuren

Från det ögonblick vi föds in i denna värld möter vi nya miljöer och situationer. Ibland kan det röra sig om vardagliga upplevelser som när vi går på träning eller en fest, ibland mer omvälvande förändringar som första dagen i skolan eller på arbetsplatsen, kanske i en ny stad eller rent av i ett nytt land. Vi hamnar i andra kulturer av olika slag som till en början kan verka obegripliga, ibland skrämmande men också fascinerande och rent av komiska. Hur sådana möten kan te sig skildras i Teateri  senaste produktion Ankomsten som bygger på Alma-belönade Shaun Tans gripande bildroman.

Blogginlägget om teaterproduktionen har Carita Jansson från Teateri skrivet. I inlägget tipsar Kulan också om hur du kan arbeta med boken och andra resurser kring Ankomsten.

Ankomsten

Efter en kylslagen båtresa kliver en man ut i en främmande stad med endast en resväska i handen och ett fotografi av sin familj i kavajfickan. I kampen för att överleva har han tvingats lämna sin fru och tioåriga dotter bakom sig. Nu befinner han sig ensam i en värld där språket är obegripligt och de sociala koderna svårtolkade. Helt plötsligt dyker en obekant och märklig men som det verkar vänligt sinnad varelse upp och vägrar lämna hans sida. Steg för steg börjar mannen bekanta sig med den nya miljön. Han hittar ett jobb och får vänner men samtidigt växer hans längtan efter sin familj och sitt hem allt starkare.

Produktionens egen resa började på två sidor av ett stort hav och föddes genom ett samarbete över två kontinenter. Vid samma tidpunkt som regissören Thaddeus Phillips av en händelse började bläddra i en bok hos en god vän i New York såg Teateris konstnärlige ledare Christian Arin samma bok i sin brors hylla i Uppsala. Ovetandes om varandra bestämde de sig för att detta var en historia som borde skildras på en scen.

Genom ödets försorg så korsade deras vägar när Arin såg Phillips kritikerhyllad uppsättning From Red Eye to Havre de Grace på off-Broadway. Han uppslukades av lekfullheten i föreställningen och förstod att detta var regissören som kunde skapa en färgsprakande, underfundig och gripande version av Tans mästerliga bildroman Ankomsten. Resultatet blev en föreställning som berättas med musik, fysiskt spel och på ett nytt språk som ingen talar men alla kan förstå.

man i rök web

 

”Elementen blir en båt, en flygande spårvagn, ett kök och mycket mer. Ibland används de för att projicera Shaun Tans bilder eller en filmsekvens. Det är lika enkelt som genialiskt, och det fungerar hela vägen.”  en fin och poetisk föreställning om människans utsatthet – för alla.” Jönköpings Posten om Ankomsten

Teateri fyller 20 år 2017 och för att fira detta kommer vi turnera med en av våra mest påkostade föreställningar någonsin. Tillsammans med ensemblen och musikern Juan Gabriel Turbay, samt dockmakarna på The Center for Puppetry Arts i Atlanta, USA och scenografen Lars Jansson har Phillips lyckats förvalta Tans förunderliga bildvärld. Vi på Teateri är stolta över att ha lockat så välrenommerade internationella konstnärer till oss i Jönköping och glada att kunna förmedla deras konstnärskap vidare ut i Sverige.  Ankomsten hade premiär på Jönköpings Teater i september och berättelsen kommer under året föra oss från Malmö till Umeå.

 Medverkande i föreställningen är Martyna Lisowska, Christian Arin, Nanny Nilsson och Sam Rigi. Ankomsten spelas på Kulturhuset/Stadsteatern Kilen, Stockholm 15-23 februari kl 19.

web-9324 (2)

Ankomsten som bok

index

Bilden kommer från författarens webbplats. Shaun Tan fick Almapriset 2011. I motiveringen står bland annat ”Shaun Tan är en virtuos visuell berättare, en vägvisare till bilderbokens nya möjligheter. Hans bildvärldar utgör ett eget kosmos där inget är självklart och allt är möjligt”. Kulturrådet lägger upp läsnycklar som guider till fördjupning av någon av alla Almapristagarnas böcker. Av Shaun Tans alla titlar valde de  Ankomsten  .

I Stockholm arbetar lärare och skolbibliotekarien på Hjulsta grundskola varje år i ett stort Almaprojekt, Världens Alma. På webbsidan får du tips och inspiration om hur du kan arbeta med Almapristagarnas böcker. Syftet med webbplatsen är att visa varandra och andra intresserade vad som händer i klassrum och bibliotek. Vad lär vi oss om ALMA-pristagarna? Hur läser vi böckerna och vilka tolkningar gör vi? Hur lägger vi upp vårt arbete? Så här arbetade Hjulsta grundskola med Ankomsten. Pedagogiskt café har skrivit ett längre inlägg om hur Hjulsta grundskola arbetar med Almapristagarna och världens böcker.

Ankomsten finns att låna i gruppuppsättning för lärare i Stockholms skolor på Cirkulationsbiblioteket och på You Tube finns många filmade ”bokblädderfilmer” med Ankomsten.

Ankomsten som film

En månad till kan vi se dokumentärfilmen Bortom Lampedusa, en ö i Europa där många av de barn , kvinnor och män kommer som första anhalt på sin flykt från länder i krig. På Medioteket/SLI finns många filmer på temat , både spelfilmer och dokumentärer.

Ankomsten i Stockholms skolor

I Sverige tog vi emot många nyanlända elever under 2016. På Liljeholmens gymnasium (fd. Sprintgymnasiet) iscensatte läraren Alexandra Ljungkvist Sjölin scener för att bearbeta flykten och ankomsten till Sverige. Det blev så stort engagemang att de fortsatte till Unga Klara och tillsammans med teatern blev det den gripande filmen Drömmar. Du kan läsa om arbetet i Alexandra blogg på Kulan. Filmen Drömmar ser du här:

Följ Kulan i sociala medier

Kulan på Facebook och tkulan_avatarwitter , kulturerbjudanden och tips på hur du kan arbeta med  estetiskt lärande. Elisabeth Söder, elisabeth.soder@stockholm.se

Brobyggare mellan upplevelser och föreställning

- Det blir samtal efter föreställningen! annonserar jag i Unga Klaras foajé. Framför mig står 80 – 100 elever som jag inte känner, aldrig mött förut och som jag snart ska få att säga något om teaterupplevelsen de varit med om. Det är lite nervöst varje gång. Jag ska försöka vara en pedagog och en brobyggare mellan publikens upplevelser och föreställningen.

unga klara 7mg-2297-sarapborgstrom-mindre-640x427 Alltet, Unga Klara. Foto Sara P. Borgström

Jag brinner för teatern och det estetiska formspråket. Jag vill åt känslor, personliga tolkningar och subjektivitet. Men publiken jag möter kommer till teatern med skolan och de har troligen inte valt det själva. Dessutom vill de gärna visa att de kan sätta in det i ett skolsammanhang: Att förstå, att redovisa, att sätta i relation till ämnen i skolan. Kruxet är att inte hamna i det där förödande tyckandet, i det där läget där föreställningen och teaterupplevelsen blir lagda på en våg som mäter om det är bra eller dålig, tråkig eller kul, rolig eller töntig. Jag kan själv gå i ”fällan” genom att glatt fråga: Vad tyckte ni? Hur var det? Och sedan inte veta hur jag ska ta det vidare när samtalet bums landar i korta stavelser. Dött.

Vi ser olika saker, trots att vi delar samma pjäs

Estetiska uttrycksformer är kommunikation och får oss att tänka. Teater är sinnlig, symbolisk och väcker känslor. Det är en gemensam och kollektiv konstform då vi upplever samma föreställning, här och nu, men vi tolkar den alla på olika sätt. Det som fastnar i mig är kanske helt likgiltig för dig. Det som inte rör mig kanske är helt avgörande för dig i pjäsen. Det som kanske betyder mycket för en elev från Botkyrka kanske inte bekommer en elev från Östermalm. Det som fastnar hos en elev från Kungsholmen kanske inte alls slår an i en elev från Spånga.

Unga Klaras publik kommer från olika områden

Jag vill åt dessa skiljaktigheter när jag pratar med publiken. Jag vill gärna veta vad som landat, fastnat och vad som stannar kvar. Om vi vågar prata om att vi alla upplevt olika saker i samma pjäs, så tror jag att vi stärker vår empatiförmåga. En viktig aspekt i detta är att publiken på Unga Klara alltid kommer från olika områden och förorter med socioekonomiska differenser. När jag bokar in skolorna på våra föreställningar strävar jag efter att blanda elever från olika områden så att vi också kan få syn på varandra.

unga klara 5

Hur börjar jag ett samtal efter teaterupplevelsen?

Detta skall och vill jag ta tillvara när jag pratar med eleverna. Och jag skall göra det utan att själv tolka, berätta för och lägga ord i munnen på eleverna. Just det är lätt hänt när jag är nervös eller när jag är lite osäker på vart samtalet bär. Då har jag en tendens att ställa frågor med många olika svarsalternativ, att prata för mycket, att gärna berätta för eleverna hur de kan tolka det och det i pjäsen. Då kommer vi inte långt, då är det inte intressant. Så var börjar jag? Hur kan jag göra ett eftersamtal så bra som möjligt? Hur kan jag komma förbi det värderade tyckandet? Jag brukar be eleverna först gå till själva. Jag ber dem blunda, titta ner, vara i egna tankar. Jag ställer frågor: Vad har du sett? Vad handlar föreställningen om för dig? Vad känner/tänker du? Vilka funderingar/frågor har väckts? Var det något du blev berörd av? Var det något du kände dig igen i? Var det en något som fastnade, en scen som stannar kvar i dig? Jag tror det är viktigt att kunna vara lite för sig själv efter en pjäs. Att få eleverna att stanna upp en liten stund i den egna upplevelsen och samtidigt ge dem några krokar att hänga tankarna på, som en bra ingång till ett samtal. Jag ber sedan eleverna öppna ögonen, titta upp, vara med i rummet. Många elever är trygga på att prata, beskriva och sätta ord på känslor. Många elever är vana vid teater och kan snabbt säga något om både innehåll, tematik, budskap och dramaturgi.

Publiken har olika erfarenheter och förutsättningar

Men i och med att publiken i salongen sitter med många olika erfarenheter och förutsättningar vill jag att alla ska ha en chans att hänga med från början. Jag tar tag i det konkreta och går steg för steg från det trygga. Jag påminner också om att teater inte har rätta svar, det handlar om upplevelser och egna tolkningar. Vem var med i pjäsen? Vilka karaktärer såg vi? Vad hände? Var någonstans var vi? Vem var huvudpersonen? Var det flera huvudpersoner? Hur var relationerna i pjäsen?  Kan vi säga något om godhet/ondska, ljus/mörker, komik/tragedi? Vad handlar föreställningen om, enligt dig? Nu lär vi ha kommit in på tematik och budskap. Jag försöker fråga varför och på vilket sätt så ofta jag kan, så det kan bli fördjupande reflektioner.

Balkongscenen (detalj). Frank Dicksee (1853–1928) Balkongscenen (detalj). Frank Dicksee

Ingångar till Shakespeares Romeo och Julia

  • Kärleken kan aldrig bli helt fri.
  • Vi ärver konflikter.
  • Vänner betyder mer i våra liv än våra familjer.
  • Kärlekens vägar är hotfulla gentemot makten.

Här kan eleverna tycka till, reflektera och diskutera större teman och ändå studsa det mot pjäsen, något som både stärker reflektionsförmågan och fördjupar teaterupplevelsen. Det bästa vid denna punkt är att låta det ta tid. Våga stanna upp och låta eleverna ta ställning. Det kan vara att eleverna får hålla med, inte hålla med eller vara neutral. Som avslutning på ett samtal med publiken tycker jag om att få den personliga teaterupplevelsen från varje individ. Antingen ber jag eleverna skriva på en lapp, berätta för en som sitter bredvid eller säga högt i salongen. Jag försöker få fram en essens från pjäsen och ger uppgiften ut ifrån den.
T ex från pjäsen Romeo och Julia: Vad betyder det för dig när jag säger förbjuden kärlek?

Kulan har tidigare under året skrivet ett inlägg med tips för dig som vill arbeta med Shakespeare.

UK_outline

Jag vill, med Unga Klaras teatersamtal, utveckla publiken och min egen förståelse för upplevelsen. Jag vill bearbeta en kollektiv konstform i gemenskap och jag vill upptäcka och lära av mina medmänniskor då vi alla ser på teater, på konsten och på livet med våra egna ögon och tolkar dessa genom våra egna erfarenheter. Som teaterpedagog på Unga Klara tycker jag mycket om att möta publiken innan och efter en förställning. Jag ser det både som en utmaning och en lustfylld aktivitet där jag kan komma lite närmre den publik som betyder så mycket för teatern. Våren 2017 spelar Unga Klara Avsked för högstadiet och The Sexual Contract för gymnasiet. Vissa dagar har vi eftersamtal, håll utkik på vår hemsida.

Skapande skola med Unga Klara

Det finns flera olika uppslag för dig som vill samarbeta med Unga Klara i större kulturprojekt och Skapande skola , Antingen att ni utfår från en föreställningen ni själva valt och tillsammans med Unga Klara bestämmer upplägg , ni kan också tillsammans med pedagoger arbeta med teaterövningar, improvisation, koncentration och gestaltning.

Gunhild Aubert Opdal, teaterpedagog på Unga Klara, gunhild@ungaklara.se

Varför träffas aldrig pensionärer och förskolebarn?

Grimsta 2

Unga Klara låter de som är i livets början och livets slut mötas kring livets existentiella frågor i den nyskrivna teaterföreställningen Alltet  av Ann-Sofie Bárány. Pjäsen är tänkt och skriven för en särskild målgrupp, nämligen ”nya” människor och ”årsrika” människor – du ska alltså vara 2-5 år eller pensionär över 65 år. Så står det i Unga Klaras inbjudan som nyligen skickades ut till förskolor och äldreomsorg i staden. På denne inbjudan nappade flera förskolor, bland annat förskolan City  på Norrmalm och Grimsta förskolor.

Förskolan City
I december förra året deltog förskolan Sture, Mitt i City förskolor på Norrmalm, i en referensgrupp på Unga Klara rörande just Alltet. Då fick Stures 3-4-åringar möta ett gäng seniorer för att tillsammans umgås och ta del av utdrag ur den kommande föreställningen. Ett möte som skapade kontakt över gränser, som är suddigare än man kanske vanligen tror. Det fick pedagogerna veta mer om under ett frukostseminarium som Unga Klara bjöd in till under januari. Där föreläste bl.a. psykoanalytiker Björn Wrangsjö om kopplingen mellan unga och äldre, att det händer någon speciellt med barn i två- till femårsåldern och med äldre personer från 65 år.

Just denna koppling har barn och pedagoger på Sture uppmärksammat. När de är iväg på olika stadsmöten – och framförallt i kollektivtrafiken – är det främst ”årsrika” människor från 65 år och uppåt som gärna  söker kontakt med barnen. Och då märks en särskild samhörighet över generationsgränserna! Men vad kännetecknar denna samhörighet? Vad är det för speciellt som sker i mötet?

Detta hoppas Stures barn och pedagoger att närmare kunna utforska under våren då de ska besöka Unga Klara för att se Alltet, och mingla med seniora medmänniskor både före och efter föreställningen. Redan nu har pedagogerna noterat att familjelekarna börjat inkludera rollerna som mor- och farföräldrar!
För Kulan av Ewa-Carin Persson, samordnare på Norrmalm ewa-carin.persson@stockholm.se

Grimsta 3

Grimsta förskolor
Jag, Michelle Smid fastnade vid ämnet ålderssegregation efter en seminariedag  på teatern Unga Klara. Unga Klara spelar nu föreställningen Alltet – en pjäs om livets existentiella frågor speciellt skrivet för att få barn och pensionärer att mötas. Seminariedagen och teaterföreställningen inspirerade oss på Grimsta förskolor att göra någonting i Vällingby. Hur skulle förskolebarnen och pensionärer kunna mötas? Kanske genom att se föreställningen tillsammans?

Jag tog kontakt med en  mötesplats för pensionärer i Vällingby, Växthuset för att se om det fanns intresse. Det var inte så lätt att hitta 20 intresserade pensionärer. De var väldigt tveksamma att följa med fast föreställningen är gratis. ”Jag kan inte byta blöjor” eller ”mina ben orkar inte att springa efter små barn som rymmer” var några kommentarer jag fick. Jag besökte Växthuset flera gånger och sålde idén att se föreställningen tillsammans på gympapass, allsång, engelska lektioner och efter 2 veckors arbete fick vi ihop en lista på 20 glada, nyfikna pensionärer.

Tillsammans med personal på Växthuset har vi kommit överens att barn och pensionärer ska träffas för att lära känna varandra, för att sedan gå på teaterföreställningen. Eftersom några pensionärer hade uttryckt att åka kommunalt inte var aktuellt har vi bokat buss. I en abonnerad buss åker 20 barn från Grimsta förskolor och 20 pensionärer vid två olika tillfällen (den 13e och den 30e maj) till Kulturhuset för att se Alltet. Planen är att därefter fortsätta träffas för att prata om hur alla har upplevt teatern men även för att diskutera ett fortsatt samarbete. Pensionärer kan t.ex. komma till förskolan och berätta om sitt liv för barnen eller att skapa tillsammans i förskolans ateljéer. Tänk att träffas för att äta mellanmål och umgås tillsammans, idéer har vi många!!!

grimsta 1

Ett första möte på förskolan Zinket:

På torsdagen den 28e april skulle första mötet äga rum på en av våra förskolor. 10 barn från 3 olika förskolor samlades, nervösa och lite spända, för att träffa pensionärerna. Några hade aldrig träffat pensionärer förut berättade de. Det blev ett superlyckat möte. 2 pensionärer dök upp trots det gräsliga vädret. Vi träffades i matsalen och berättade lite om oss för att bryta isen.  Samtalet  öppnades upp ordenligt  när Birgitta (74 år) berättade om att hon gillade katter.  Flera barn berättade att de också gillade katter och ville ha katter. Andra barn började berätta om vad de gillade att göra och en väldigt livlig samtal startade. Vi fikade tillsammans och sedan visade barnen från Zinket sin förskola. Birgitta och Ulla var mäktigt imponerade om hur en modern förskola ser ut och var så glada att se vilka möjligheter våra barn har att lyckas i livet…

En reporter och fotograf från Vällingby tidning var med hela mötet och dokumenterade det hela. Pensionärer och barn har blivit intervjuade och fotade. Tyvärr blev teaterföreställningen som de skulle åka och se på fredag den 29e april inställd pga. sjukdom men jag lyckades boka om bussen och ett nytt datum är bokat. Barnen och pensionärer blev bara väldigt besvikna att det kommer ta så lång tid innan de ska träffas igen. Men det första generationsmötet har definitivt gett mersmak …

Fortsättning följer!

Hälsningar Michelle, Ateljerista Grimsta förskolor, Hör av dig om du behöver mer information!
Grimsta förskolor, Telefon: 08-50805264 E-post: michelle.smid@stockholm.se

Kulan på Facebook och tkulan_avatarwitter , kulturerbjudanden och tips
på hur du kan arbeta med estetiskt lärande.

Elisabeth Söder, elisabeth.soder@stockholm.se

Fem exempel på lyckade Skapande skolaprojekt

I det här blogginlägget från Mötesplats Kultur Skola presenterar lärare och kulturaktörer fem lyckade Skapande skola-projekt inom teater, film, dans, musik och scenografi. Du kan läsa mer om projekten och få kontaktuppgifter från ett tidigare inlägg på Kulan där programmet presenterades. Kulturaktörerna går att boka på Kulan.

/Elisabeth

th gerhard

thDen 24 februari arrangerade Kulan i samarbete med Skapande skola en mötesplats för kulturaktörer, kulturombud och andra intresserade lärare från Stockholms skolor. I anrika Citykonditoriet, som också varit ett nöjespalats under den tidigare delen av 1900-talet, minglade lärare och kulturproffs under kristallkronorna. Musikern Matti Norlin bjöd på blues från den scen där även Ernst Rolf, Karl Gerhard och Duke Ellington uppträtt.

Kvällens tema var att utbyta erfarenheter kring lyckade skapande skola-projekt. Timmarna tickade snabbt förbi och vi fick ta del av en hel kavalkad av goda exempel.

Dans

Höglandsskolan inledde med att berätta om deras skapande skola-projekt som blev en dansföreställning. Dansaren och pedagogen Linnea Sundling skapade tillsammans med eleverna en föreställning som hade sorg som inspiration. Ursprunget kommer från Ester Erikssons seriealbum ”Dottertumören” och Linneas personliga erfarenhet av att förlora en förälder som ung.

Eleverna fick i workshop-form, oftast i grupper med max 15 elever, arbeta fram rörelser och skapa texter. Mycket kraft lades på att jobba med relationer och tillit till varandra. Eleverna funderade på frågor som: Vad innebär det att vara beroende av någon? Vad är det att förlora någon? Vad är minnet av någon? Vad är saknad? Vad är sorg?

Enligt Höglandsskolan är de viktigaste ingredienserna i ett lyckat skapande skola-projekt lyhördhet och att elever, lärare och föräldrar informeras om processen under vägen.

Teater

Catharina Drejman är svenska och so-lärare på Gärdesskolan. Hon berättade om hur det var när hon satte upp en pjäs med klass 4C. Från idé till färdigt resultat. Klass 4Ca hade haft det lite stökigt en tid och Catharina tänkte att det här projektet skulle kunna vara ett sätt att arbeta med sammanhållningen i klassen. Med stöd från Kulan och skapande-skola medel anlitades en professionell scenograf, Caroline Romare, som skulle hjälpa dem att sätta upp pjäsen ”Den övergivna dockan”, Brechts Kaukasiska kritcirkel.

Eleverna analyserade pjäsen. Beskrivningarna passade liksom inte ihop med hur eleverna upplevde sin värld. Idag. Så en spansk by blev ett kvarter vid Karlaplan, till exempel. Och ett nytt manus växte fram. Meningar som ”Det var en vacker vårdag på Valhallavägen, skapades. Helt och hållet av eleverna själva. Trygghetsövningar behövdes under projektets gång. Med hjälp av ramsor övades magstöd och artikulation.

Klassens scenografigrupp besökte Operan där de fick visa sina ritningar i smedjan och snickeriet och komma tillbaka till skolan med ny inspiration. En elev i klassen dansar balett och fick bli koreograf. Andra, som nytillkomna elever i klassen, eller de som inte ville vara med på scen agerade ljud- och ljustekniker.

Catharinas slutord var: Ni som brinner för teater i skolan: Kom fram! Tänk inte mer! Bara gör det! Följ vågorna! Och använd Kulan och Skapande Skola!

Musik

Sen var det dags för sång. Äppelviksskolan bjöd in Svenska Gospelverkstaden för att sjunga med eleverna i ett skapande skola-projekt. Rektorn hade en enda målsättning. Att varenda elev skulle vara med och tycka att det var roligt. Men. Hur skulle de lyckas? Motsättningar fanns. Hur skulle vi få tid till det här? Det löste sig. Projektet startade den 9 februari. Den 23 februari var det föreställning. Under dessa två veckor lyckades Svenska Gospelverkstaden med konststycket att få 100 elever att sjunga så taket lyfte. Hemligheten låg i att under processen fick varenda elev känna att ”min röst duger”. Att alla fick vara sig själva. Och att alla är med och skapar. Redskapet var berättandet. Med Afroamerikas historia som tråd och inspiration av medborgarrättsrörelsen och Martin Luther King. Eleverna fick formulera sina egna drömmar, reflektera kring den musik och de låtar som de lyssnar på idag och lära sig sånger och citat utantill. Tillsammans med professionella musiker från Gospelverkstaden.

Teater – nyanlända

Kvällen fortsatte med att Sprint-gymnasiet berättade om sitt arbete med nyanlända elever. Gymnasieskolor kan ju tyvärr inte få pengar från Skapande skola, men istället så används bidrag från Konstnärsnämnden som går att söka.

Sprint-gymnasiet har bara nyanlända elever. Vissa har aldrig gått i skolan och kan inte läsa eller skriva. Men de kan tala. De kan uttrycka sig på sitt modersmål. Och det går att använda och förstärka genom estetiska uttryckssätt. Sprintgymnasiet har arbetat i projekt tillsammans med teatergruppen Unga Klara. De nyanlända eleverna fick skapa en väska. Ett minne, där de berättar hur det var, när de mötte Stockholm med sin väska. Med berättelserna som underlag improviserade Teater Klara, tillsammans med eleverna, fram en film som blev slutprodukten av projektet.

Några erfarenheter som läraren Alexandra Ljungkvist Sjölin har från projektet är att eleverna är väldigt beroende av läraren. Läraren är deras trygghet i livet. Är läraren med i projektet så vill eleven också vara med. Därför måste lärare, elever, regissör och skådespelare samarbeta. Nära. Det handlar om pedagogik och teater. I samklang. Alla måste ha lika stor del i processen. Sen är det viktigt att eleverna blir medvetna om att teater är ett jobb. De måste fokusera och vara med hela tiden. Teater är som att lära sig ett nytt språk. Det är ett hårt jobb, men vi gör det tillsammans. Under arbetets gång måste alla också vara beredda på att det kan bli rörigt. Man måste orka med det. Att känna att det är ok med kaos.

Sammanlagt så spenderar eleverna tre heldagar på teatern. Innan så har teatern växt fram under svenskundervisningen i skolan. Studiehandledning på modersmålet kan vara nödvändigt att ta till under tiden. Det är ett hårt jobb. Att genomföra detta. Men belöningen är effekten för eleverna. Att eleverna inte alltid känner sig begränsade av att inte kunna svenska, känslan av att inte kunna uttrycka sig och bli ansedda som dumma. Att de kan få känna. Att de kan få briljera på åtminstone en arena i samhället. Delar av föreställningen Drömmar  filmades:

Bild och film

Kvällen avslutades med att filmpedagogen Helen Berg och Cecilia Askesjö, lärare på Högalidskolan berättade om sitt filmprojekt med elever från årskurs 7. Temat var identitet i en ämnesövergripande mix av svenska, so och bild. Helen och Cecilia sammanfattade med att berätta om vilka faktorer som bidrog till att projektet blev lyckat:

  • Skolledningen stod bakom projektet.
  • Alla lärarlag var informerade.
  • Tid för stormöten med hela skolan.
  • Alla elever var informerade.
  • Eleverna fick se exempel på filmer som kunde skapas.
  • Tydliga förväntningar.
  • ALLA TYCKTE DET VAR KUL!

Kultur är kul. /För Kulan: Monica Eriksson

Kulan på Facebook och tkulan_avatarwitter , kulturerbjudanden och tips på hur du kan arbeta med estetiskt lärande.

/Elisabeth

Inspireras av lyckade Skapande skola-projekt

Kulan har anordnat flera möten för kulturaktörer och lärare där vi har resonerat om varför det är så svårt för kulturen att komma in i skolan. Nu går vi vidare och tittar in till några skolor där kultur används i undervisningen. På Mötesplats Kultur Skola den 24 februari berättar lärare och kulturaktörer om kultur-Skapande skola-projekt inom teater, musik, film och dans.

bild mötesplatsVi har bett dem berätta om ursprungstanken med kulturprojektet.
Vad det blev?
Framgångsfaktorer?
Hur lades samarbetet upp?
Har det satt avtryck i klassen?
Vad skall ni göra annorlunda nästa gång?

Följande Skapande skola-projekt presenteras från scenen:

sprint 3Sprintgymnasiet , Alexanda Sjölin, Aziza Ali och Hanna Roth från Unga Klara berättar om hur de arbetar med nyanlända och i många fall illiterata elever. Projektet utgår från elevernas erfarenheter och drömmar. Alexandra har tidigare skrivit ett blogginlägg om arbetet för Kulan.  Eleverna fick fylla en väska med ett innehåll. Innehållet bestod av ett minnen som också gestaltades i ett konstverk. Minnet fick tolkas fritt, se exempel i KUL1415 böckerna. Minnena berättades muntligt på modersmålet och dokumenterades på svenska och på modersmålet. Eleverna fick därefter tolka sitt minne i ett fotografi . Efter detta tog vi eleverna och deras berättelser till teatern och improviserade fram en föreställning tillsammans med två skådespelare, en regissör och en filmare. Improvisationerna baserades på elevernas berättelser. Detta blev sedan en kortfilm 

balett 1

Gärdesskolan, läraren Catharina Dreiman sätter tillsammans med sina elever i klass 4 upp pjäsen Den övergivna dockan i samarbete med bildkonstnären Caroline Romare. Ett ämnesövergripande projekt i svenska och samhällskunskap. Via Kulan bloggen har du möjlighet att följa arbetet med pjäsen från ax till limpa, stort och smått, problem och glädjeämnen. Du får konkreta tips på hur du själv kan tänka när du planerar ett dramaprojekt. I vår kan vi se det färdiga resultatet i Gärdesskolans aula.

sorg

Höglandsskolan; kulturombudet Lars  Håkan Larsson presenterar tillsammans med dansare från Dottertumören ett värdegrundsprojekt med dans och bild. När det värsta händer? Hur tar vi upp det i skolan och i klassen? I ett blogginlägg berättar Lars om hur de arbetade med sorg och saknad.

Högalidskolan3

Högalidsskolan, läraren Cecilia Askesjö och filmpedagogen Helen Berg berättar. Kulturprojektet inleddes med en halvdags workshop. Eleverna fick göra porträttfilmer med identitetstema. De filmade med iPads och använda sig av greenscreen-teknik. Projektet blev lyckat och fortsatte under hösten. När nu fyra klasser i årskurs sju ska göra film får eleverna arbeta i halvklass. Under terminen har de förberett sig genom att arbeta ämnesövergripande med både bild och text. De har fått måla teckningar och i svenskundervisningen har de, i grupp, skrivit texter som handlar om identitet. Bilderna och texterna blir sedan utgångspunkten för deras filmer. Läs om projektet på Kulanbloggen

axelsson

Östermalmsskolan tillsammans med Svenska Gospelverkstaden. Med Skapande skola projektet Keep The dream Alive vill de levandegöra den afroamerikanska historien med musik, bild  och berättelse som redskap. Keep The Dream Alive är en resa genom den musiken och historien. Från work songs och spirituals på slavfälten, via frihetsånger på gatorna och gospel i kyrkorna i 60-talets USA, till nutid och låtar som eleverna själva väljer. Allt vävs ihop till en föreställning som berör. Keep The Dream Alive har fokus på grundläggande värden enligt Lgr 11 och öppnar för ämnesintegrering mellan många olika ämnen, t ex historia, samhällskunskap, svenska, engelska och musik.

axelsson 2

Och mycket mer

Under kvällen kommer det att finnas tid att gå runt och titta på andra Skapande skola projekt som presenteras och så klart äta tillsammans med lärarkollegor och kulturarbetare för ett gemensamt utbyte av kultur i skolan. Kvällen inleds med en mingel- och mat-timme som ackompanjeras av musikerna Matti Norlin som spelar Kitchen sink blues. . Programmet från scenen pågår mellan 17.00 -20.00 med en rejäl kaffepaus och tid för samtal i mitten.

Anmälan

Kvällen bekostas av Skapande skola och är utan kostnad för skolan men anmälan är obligatorisk

kulan_avatar

Kulan på Facebook och twitter , kulturerbjudanden och tips på hur du kan arbeta med estetiskt lärande.

/Elisabeth

Våra drömmar – så här arbetar vi med nyanlända

IMG_4819

Vi, Alexandra och Aziza arbetar på Sprintgymnasiet med nyanlända gymnasieelever utan tidigare skolbakgrund. Dessa elevers första möte med skolan börjar hos oss. Första mötet kan vara att lära sig hålla i en penna, forma en bokstav och ljuda sin första mening. För att motivera dessa elever, som har en lång väg att gå, till att fortsätta vara kunskapssökande individer ser vi vissa inslag som extra viktiga.

  • Höga förväntningar: inställningen till att eleverna presterar och är kompetenta individer.
  • Modersmålet: möjlighet att uttrycka känslor, tankar och erfarenheter oavsett språklig förmåga.
  • Estetiska uttryckssätt: skapande genom bild/form och teater/film.
  • Samhällsförankring: skapa möjligheter att hitta vägar ut i samhället och insikten av att vara en del i ett större sammanhang.

Hur vi arbetat med ämnesprojektet väskan

sprint 1

Under hösten-14 och våren-15 fick eleverna möjlighet att gestalta sin väska i fysisk form med ett innehåll. Innehållet bestod av ett minnen som också gestaltades i ett konstverk. Minnet fick tolkas fritt, se exempel i
KUL1415 böckerna. Minnena berättades muntligt på modersmålet och dokumenterades på svenska och på modersmålet. Eleverna fick därefter tolka sitt minne i ett fotografi .

Efter detta tog vi eleverna och deras berättelser till teatern och improviserade fram en föreställning tillsammans med två skådespelare, en regissör och en filmare. Improvisationerna baserades på elevernas berättelser. Detta blev filmen Drömmar.

Dessa berättelser fick nu under hösten flytta in på Bagarmossens bibliotek i form av en utställning under deras tema På flykt.

bagis 3

Vi anser att elever som kommer med en väska fylld med erfarenheter men som ännu inte har svenska språket för att uttrycka sig behöver andra uttrycksmedel till att börja med. Projektet blev mycket uppskattat och lever fortfarande vidare genom böcker och film.

IMG_4817

Nya elever och nytt projekt – Mina drömmars stad
Vi har smygstartat med ett undertema som går under namnet: Mina drömmars stad. Eleverna har fått skapa ett drömhus utav returmaterial. Under detta arbete jobbade elever med olika modersmål tillsammans dels för att träna basfraser som: kan jag få en sax, kan du hjälpa mig osv.
Syftet med övningen var även att träna på samarbete. De resultat vi fick se när olika kulturer möts och bygger något tillsammans var exempelvis: ett hus som både fungerar som kyrka och moské med ett stort garage. Korset på byggnaden var avtagbart för att fungera som ett formbart andligt hus.

Nästa steg var att skapa en stad tillsammans. Eleverna använde både vaxkrita och vattenfärg samt använde geometriska former för att skapa husen. Allas hus ska sättas samman för att bygga en hel stad.

Bilduppgifter är mycket uppskattade av eleverna och det ger en ro för många, som annars har en stor stress över sin privata situation.

Onsdagen 18 november såg vi föreställningen Brev till en ängel (manus: Farnas Arbabi. Regi: Jasmin Sandra) på Unga Klara. En föreställning på svenska och arabiska om en tjej som skriver ett brev till sin avlidna mamma. En föreställning om svek inom familjen, saknad och ansvar. Eleverna uppskattade föreställningen mycket och efterarbetet pågår fortfarande. Vi skriver nu egna brev till någon vi saknar.

Tanken är att eleverna ska försöka formulera sina drömmar i brevet för att fortsätta arbetet inom projektet.

Allt detta är grundarbetet som kommer fortsätta till januari då vi tar med oss berättelserna till teatern. Det finns bara ramar i projektet eftersom det är eleverna och deras drömmar som kommer bestämma riktningen. När vi sedan kommer till teatern börjar en ny resa och temat får ytterligare en form.

”Knuten & Sjalen”

Alexandra L-Sjölin & Aziza Ali

sprint 4

sprint 2

Missa inte Kulan på facebook och twitter, där finns kulturerbjudanden och tips på hur du kan arbeta med estetiskt lärande
/Elisabeth
kulan_avatar

Samtal och upplevelser om identitet

kärrtrop2


Att prata om värdegrund i klassen för att komma åt grupprocesser och fastlåsta roller är svårt. Kunskap och fakta räcker sällan för att förändra elevernas attityder och värderingar. En föreställning däremot kan på ett helt annat sätt öppna hjärtan och göra att eleverna tar till sig svåra frågor och tänker på ett annat sätt än när de bara läser.  Får de dessutom vara medskapande leder det till en förståelse på ett djupare plan utan att de behöver känna att de avslöjat saker de vill hålla för sig själv.

I det här blogginlägget fokuserar jag på hur vi kan samtala om identitet. Jag börjar med att tipsa om en bok och föreställning av författaren Chih-Yuan för de yngsta eleverna. Därefter tips för alla åldrar, kulturformer och upplevelse eller workshop.

En av alla föreställningar på tema identitet som finns på Kulan

Föreställningen Guji Guji  ställer frågorna: Vem föds jag till? Vem blir jag?

Och hur?Ett krokodilägg råkar hamna i ett ankbo. Ur ägget kommer Guji Guji, en liten krokodil som kommer att växa upp som anka. Varken hans ankmamma eller hans anksyskon har några som helst problem med att han är lite olik dem, utan älskar honom precis som han är. Problemen börjar först när Guji Guji träffar tre vuxna krokodiler som vill övertyga honom om att han inte är en anka utan en blodtörstig ankätande krokodil precis som de. Om likhet och olikheter, kärlek, vänskap och att tänka själv. Den kinesiske författaren Chih-Yuans bok ger oss en helt ny variant av fula ankungen- temat. Arv trumfas över av miljö, mobbing erstts av inkludering och istället för ett förutbestämt öde får vi en huvudperson som genom sina handlingar skapar en egen identitet. Föreställningen spelar på Boulevardteatern och kan bokas med Kulanpremie.

Föreställningen är extra aktuell eftersom författaren fick Peter Pan priset på årets Bokmässa i Göteborg. I samband med ceremonin spelade teatern upp en scen från föreställningen. På bilden ser ni skådespelarna tillsammans med författaren.

IMG_0765

IMG_5324 2

Boken Guji-Guije  finns att låna i gruppuppsättning från Mediotekets Cirkulationsbibliotek. På Storyline finns den uppläst och du kan se alla fantastiska illustrationer av författaren.

Mer dans, film, teater, musik och bild på temat identitet

Söker du på ämnesordet identitet på Kulan får du över 30 förslag på kulturaktiviteter, allt från förskola till gymnasium. Alla dans-, musik- och teaterföreställningar jag tar upp har Kulanpremie.

Föreställningen  <3 mig – ung utan pung goes online, en föreställning om unga, sex och internet. På nätet kan vi leka med identiteter, vara anonyma, bli sedda, bekräftade, rika som fattiga – det skiljer sig från IRL. Eller gör det?

 Avklätt och påklätt i konsten på Waldemarsudde,  nakenstudier från sekelskiftet 1900. Om sociala normer, könsroller, makt och identitet.

Barbie-Nils och Pistolproblemet av Teater Barbara.  En tuff berättelse om om hur modig man måste vara för att våga välja att vara den man är.

Workshop med Fanzingo, titta på reklamfilm, kortfilm och utvalda filmklipp och gör pedagogiska övningar kopplat till temat. Syftet är att arbetet kopplas till skolans likabehandlingsarbete och att eleverna får en djupare förståelse för könsroller, genus, normer och identitetsskapande.

Biografen Zita/Folkets bio erbjuder filmanalys , välj mellan sex starkt engagerande filmer – Ida, Girlhood, Franska för nybörjare, Kick it!, Den gröna cykeln, eller Tomboy.

Filmcentrum erbjuder workshops på temat Identitet, genus och självbild – hur ser jag på mig själv och andra?

Cirkus Tigerbrand och föreställningen Institutet för känslomässig forskning på besök. En nyskriven pjäs om känslor, identitet och integritet för barn och unga.

Jag vara Jag,  en dansföreställning av gruppen KolKo Ink. Med eller utan workshop om kropp och identitet, mitt i prick för den identitetsutveckling som målgruppen befinner sig i.

 Kameleonten-Identitet lärare pjäsen ingår i Teater De Vills fleråriga Identitetsprojekt som på olika sätt lyfter frågor kring identitet, självbild, självkänsla och självförtroende.

Kamratstödjaren  av Fria Teatern.  Erik går i 9:an och är killen som får 34 rosor på Alla Hjärtans Dag och ska bli hockeyproffs. Han gör alla till lags och har blivit vald till kamratstödjare. André går i 7:an. Han skulle helst vilja hoppa över högstadiet. Det enda han har lärt sig är att gråta utan att det syns. André och Erik är fångar i en värld av normer, förväntningar och ideal. Vad blir priset för att få leva det liv man vill?

Kapten Klänning – från brottsfall till pjäs  Dramatikern Cristina Gottfridsson föreläser om sitt arbete med pjäsen Fallet Kapten Klänning om länspolismästaren och serievåldtäktsmannen Göran Lindberg. Identitet, genus, klass, maktordning, ordningsmakt.

Maria Johansdotter 1702. En transpersons livsöde . En transpersons livsöde. En rockstjärna på 1700-talet. Nyckelharpspelaren Maria levde sitt liv som Magnus i Stockholm. På scen finns endast en berättare, en musiker och två stolar.

Teater De Vills föreställning Stoneface/Duckface handlar om att söka efter sin identitet, om pubertetens konsekvenser, känslan av att stå utanför och rädslan över att bli avslöjad!

Vitsvit,  Ilska, anpassning, uppror! Unga Klara dramatiserar och spelas Athena Farrokhzads diktsamling Vitsvit.Identitetssökandet är som starkast i tonåren, men det upphör aldrig. Under livets gång fortsätter vi att söka efter oss själva, vilka vi är och vad vi kommer i från – vi växer in i ett samhälle.

Missa inte: KUL1415 och Kulan  på sociala medier

Kulan på facebook och twitter  tips om estetiskt lärande, kultur och kulturerbjudanden.

Elisabeth Söder