Visar alla blogginlägg från: juni 2010

Ny skollag 2011

22 juni klubbades den igenom – Sveriges  första nya skollag sedan 1985. I den kan vi läsa om att:  endast (i stort sett) behöriga lärare ska få tillsvidareanställas, lektorer återinförs, ”försittning”, fler beslut kan överklagas, ökade befogenheter att stänga av elever och att Skolinspektionen kan stänga skolor omgående som inte sköter sitt uppdrag. Läs hela skollagsförslaget här (1348 sidors härlig sommarläsning!). Det står i förslaget om att sätta betyg från årskurs 6 från 2012, men den frågan bereds fortfarande. Bereds gör även möjligheten att kunna överklaga betyg. Inskrivet i lagen finns även ökade möjligheter för rektor att ändra betyg.

De rödgröna har lämnat in 58 reservationer mot den nya lagen, bland annat gällande den borttagna möjligheten att läsa upp betyg på komvux och avsaknad om skrivningar om resursfördelningen. Vänsterpartiet och Miljöpartiet vill inte heller ha betyg från årskurs 6 , och om det blir en rödgrön majoritet i valet kan man räkna med att delar av lagen skrivs om.

Under den intensiva debatten, som försenade genomklubbningen med en dag, hördes  olika uppfattningar om förslaget: Mats Pertoft (mp)  ”Det är som om alliansregeringen inte litar på skolan, inte litar på lärarna och eleverna. Jag frågar mig när jag läser detta – var är framtidstanken?”  Sofia Larsen (c)  ”Det är en skollag för kunskap och valfrihet. Den ger de verktyg som rektorer och lärare behöver.”

Vad tycker du om den nya skollagen?

Tidig bedömning


Skolverket har tagit fram en ny kunskapsöversikt om lärande i förskolan och grundskolans tidigare år ”Perspektiv på barndom och barns lärande”. Översikten har gjorts av en grupp forskare vid Malmö högskola på uppdrag av Skolverket. Den tar upp frågor som: vad är utmärkande för dagens barndom och vad betyder uppväxtvillkoren för lärandet? Vilken betydelse har förskolevistelse och tidpunkten för skolstarten för hur barn senare lyckas i skolan? Vilka didaktiska perspektiv har anlagts på barns lärande och vad säger forskningen om tidig bedömning och dokumentation av barn och barns läroprocesser?

I sammanfattningen till kapitlet om ”Att stödja och styra barns lärande-tidig bedömning och dokumentation” kan man bland annat läsa:

-att bedömning och dokumentation tycks ha ökat och sprids snabbare

-att det behövs mer kritisk forskning om bedömning, exempelvis studier rörande IUP som bedömningsinstrument för yngre barn och studier som belyser konsekvenserna av nya mål, kunskapskrav, nationella prov, själv- och kamratbedömning, diagnosmaterial och test för yngre barn i förskola, förskoleklass och grundskolans år 1–3.

Höga förväntningar i Essunga

DN rapporterade igår om Skolinspektionens rapport från grundskolan i Essunga  (Närmare bestämt Nossebro skola) under rubriken ”Ny syn på eleverna gav toppresultat”.  Enligt rektorn på skolan kommer framgången av: ”Vi har tänkt om. Tidigare skyllde vi på eleverna, ”de kan inte bättre”. Men det kan inte vara elevernas fel när vi har god lärartäthet och goda resurser. Det är vårt ansvar att alla ska kunna lyckas.” Vidare säger man att skolan i stället för att sortera eleverna plockade  in fler lärare på vanliga lektioner och att alla elever fick höra att det ställdes höga förväntningar på dem.

I artikeln kan man läsa att  i år är 100 procent av eleverna behöriga till gymnasiet och att andelen nior med godkända betyg i samtliga ämnen ökat från 62 till 96 procent på tre-fyra år. Det tycks vara en fantastisk uppryckning från förra året då man i Skolinspektionens (SI)  rapport kan läsa att 19,4 procent inte nådde målen i samtliga ämnen och att 6,9 procent av eleverna ej var behöriga till gymnasiet. I samma rapport man man även läsa att skolan bör uppmärksamma de stora skillnader som finns mellan flickors och pojkars betyg: flickornas genomsnittliga meritvärde var 245 medan det för pojkarna var 191. Bland flickorna i årskurs 9 nådde 89 procent målen i samtliga ämnen medan motsvarande siffra för pojkarna endast var 71 procent. Skolan bör enligt SI  även uppmärksamma skillnaden mellan resultaten på nationella provet i matematik och elevernas slutbetyg.

Det finns mycket belägg i forskningen för att förväntanseffekter verkligen existerar. Utifrån det intressanta arbete med höga förväntningar som gjorts i Essunga kan vi fråga oss: Responderar tjejer särskilt väl på höga förväntningar? Vad händer på en skola när man har höga förväntningar på lärare att nå goda kunskapsresultat?

Besök på Akademin

Den 27 maj begav vi oss till Kungliga Vetenskapsakademin som hade anordnat ett heldagsseminarium om ”Learning, assessment of knowledge and grading”. Medverkade gjorde bland annat Wynne Harlen, Svein Lie och Dylan Wiliam. Fokus för dagen var svenska elevers kunskaper i de naturvetenskapliga ämnena, främst utifrån data från PISA och TIMSS, och hur dessa kan förbättras. Professor Wiliam sa att skolorna borde ”focus on the things that will make the biggest difference” och föreslog att mer arbete med formativ bedömning kan vara en del av lösningen. Wynne Harlen pratade om att vi måste anpassa bedömningsmetoderna till de kunskaper vi vill att eleverna ska utveckla och sa att ”different purposes of assessment requires different procedures”. Dagen avslutades med en spännande debatt där vi hade velat höra mer om Prof. Harlens utläggning om tidigare summativa bedömningar i Sverige.

Se Prof. Wiliam prata om formativ bedömning här.

Bedömning för lärande

Lärarförbundet ger  ut skriften ”Forskning om undervisning och lärande” i syfte att bidra till diskussionen om behovet av forskning och utveckling inom skolan. I det senaste numret ”Bedömning för lärande” skriver bland annat Astrid Petterson om ”Bedömning av kunskap för lärande” och Alli Klapp Lekholm om ”Lärares betygsättningspraktik”. Spännande läsning. Gensvara gärna!

På besök i Rinkeby

Jag har varit ute och haft spännande samtal med lärare på Askebyskolan om deras lokala pedagogiska planeringar (LPP). I Allmänna råden kan man läsa att lärare bör: ”beskriva hur de nationella målen har konkretiserats i undervisningen” och ”informera elev och vårdnadshavare om vilka kunskaper och kunskapskvaliteter som ska bedömas”. Skolverket använder begreppet LPP för detta,  men skolan kan ju själv avgöra vad man ska kalla dem för: lärande pedagogiska planeringar? pedagogiska planeringar? lokala planeringar? planeringar för lärande? Vad kallar ni dem på er skola?

Gäller det bara att ha ”rätt” elever?

Skolinspektionen (SI) har gett ut rapporten ”Arbetar skolor systematiskt för att förbättra elevernas kunskapsutveckling?”. Utifrån granskningen av 40 grundskolor i Sverige lyfter SI fram några utvecklingsområden. En slutsats är att orsaken till skolans kunskapsresultat, bristfälliga som goda, tillskrivs de enskilda eleverna. En annan är att flera skolor har en orealistisk bild över skolans kunskapsresultat. Resultaten kan självklart inte generaliseras till att gälla samtliga skolor i Sverige. I SI´s sammanfattning kan man bland annat läsa att:

– ”Enbart en liten andel av de granskade skolorna bedriver ett systematiskt arbete med uppföljning, utvärdering och åtgärder. Utvärdering och åtgärder är inte bara kopplade till den enskilda individen utan främst till att förebygga individuella misslyckanden. Det är vanligt att rektorn inte tar en tydlig ledning i arbetet, samt att det arbete som ändå görs, är av ad-hoc karaktär och utan dokumentation.

– Skolorna är bäst på att följa upp resultaten på elevnivå, främst i de högre årskurserna.  Skolorna är ”individfokuserade”, det vill säga de fokuserar på att följa upp, utvärdera och åtgärda resultaten på elevnivå. De letar efter orsaker till resultaten hos enskilda elever och vidtar åtgärder på individnivå för att förebygga misslyckande. Det är mindre vanligt att skolor tittar på alla elevers kunskapsutveckling, oavsett prestationsnivå, eller att de aggregerar resultaten, detta särskilt i de lägre årskurserna. Detta bidrar till att de fortsätter på samma sätt och gör inte analyser eller utvecklingsinsatser på aggregerade nivåer i syfte att söka förklaringar till bristerna bortom den enskilda individen och då eventuellt hitta dem i organisationen eller i undervisningsmetoder.

– När det gäller systematiken i arbetet med utvärdering har många skolor visserligen schemalagda, återkommande möten av olika slag för lärarna, men få skolor kan visa fastlagda rutiner och gemensamma underlag för hur de ska arbeta vid mötena. Flertalet rektorer beskriver en kultur av muntliga diskussioner och analyser vilket innebär att det brister i dokumentation av vad skolan kommer fram till. En stor del av tillgänglig kunskap finns bara hos dem som var med och kan därmed lätt gå förlorad.

– Flera rektorer ger uttryck för att det är känsligt att analysera hur resultaten hänger ihop med lärarnas insatser eftersom enskilda lärare och grupper av lärare kan känna sig kontrollerade och ifrågasatta.

– Rektorerna och lärarna har i flertalet fall en orealistiskt positiv bild av de samlade kunskapsresultaten på den egna skolan. Det vanliga är att både lärare och rektorer överskattar resultaten. Skolor som uppvisar sämst kunskapsresultat verkar vara mer medvetna om problemen än de skolor vars resultat är på en mellannivå.

– Bilden av hur rektorerna tar sitt övergripande ansvaret för uppföljning, utvärdering och åtgärdsarbete är mycket splittrad. Flertalet rektorer anser att det är de själva som tar ansvaret, men i få av de granskade skolorna ger lärarna en samstämmig bild av att det skulle vara så. Att lärarnas och rektorernas uppfattning skiljer sig åt avsevärt kan vara ett uttryck för att alla inte är involverade i kvalitetsarbetet, att ansvarsfördelningen i många fall är otydlig och att dessa frågor inte diskuteras tillräckligt i skolan som helhet.”

Några av de rekommendationer som SI ger har även starkt stöd i forskningen:

– Sätt kunskapsmålen i fokus

– Ha höga förväntningar på alla elever

– Se till att framgångsrika metoder och strategier sprids på skolan

– Ha en tydlig och känd ansvarsfördelning

– Skapa gemensamma planeringar och verktyg för hela skolan som garanterar att elevernas kunskaper bedöms likvärdigt och som möjliggör att resultaten kan aggregeras och analyseras

– Arbeta med uppföljning, utvärdering och åtgärder kontinuerligt. Kvalitetsarbetet ska omfatta alla ämnen och årskurser. Analysera kontinuerligt tidigare insatser så så det blir tydligt vad som ger resultat och vad som inte ger resultat så att resurserna används på bästa sätt.

Vad är ni bra på på er skola? Vad kan ni vidareutveckla?

Allvarlig statistik

I dagens SvD kan vi läsa att ”Statistik döljer betygsskillnader” . Man pekar på att elevers kunskapsresultat skiljer sig åt beroende på varifrån man har sitt ursprung. SvD skriver att tre av fyra barn födda i Somalia  inte är behöriga­ att söka gymnasiet efter ­nian. Det är allvarligt.  

I SvD kan vi läsa att ” Elever i den statistiska boxen ”utländsk bakgrund” får sämre betyg än jämnåriga med svensk bakgrund” Stämmer det? SvD har rätt i att elever med utländsk bakgrund är en heterogen grupp. I statistik från Skolverket kan vi läsa att kommer man innan skolstart är skillnaden i det genomsnittliga meritvärdet mellan elever med utländsk bakgrund som är födda i Sverige och elever som invandrat till Sverige före ordinarie skolstart  obetydlig; 200,8 respektive 201,5 våren 2009. Självklart är det ju en stor skillnad beroende på hur länge eleven varit i Sverige innan man börjar skolan. Men, kanske är det inte bara geografin eller hur länge man varit i Sverige som är avgörande? Det finns en stark koppling mellan föräldrarnas utbildningsnivå och elevers kunskapande. Enligt skolverket hade elever med föräldrar med grundskoleutbildning ett genomsnittligt meritvärde på 159,4 våren 2009. Elever med minst en gymnasieutbildad förälder hade ett genomsnittligt meritvärde på 193,9 och elever med minst en högskoleutbildad förälder hade ett genomsnittligt meritvärde på 231,4. Jämfört med för tre år sedan har det genomsnittliga meritvärdet för elever med minst en högskoleutbildad förälder ökat med 2 poäng. För elever med föräldrar med grundskoleutbildning har det  istället under samma tidsperiod sjunkit med knappt 6 poäng . Det är allvarligt.

I gruppen elever som inte uppnår behörighet har knappt åtta av tio elevers föräldrar enbart gymnasial eller lägre utbildning. En av tre har utländsk bakgrund och även pojkar är överrepresenterande bland dem som inte uppnår behörighet till gymnasieskolan. Det är också allvarligt.

De allvarliga frågorna vi behöver ställa är kanske: hur kartlägger vi invandrade elevers kunskaper? Hur stimulerar vi dem till lärande innan de behärskar det svenska språket? Hur kan vi planera undervisningen för att överbrygga de skillnader som har att göra med vilken utbildning föräldrarna har? Hur utmanar vi alla elever på rätt nivå? Hur kan vi i undervisningen jämna ut skillnader som har att göra med elevers kön? Vad säger forskningen? Vad säger den beprövade erfarenheten? Hur gör du?