Visar alla blogginlägg från: juni 2011

Glad sommar!

Må solen lysa på oss i sommar! Nu tar vi en liten bloggpaus, vi ses i augusti igen! /Pernilla & Erika

Lite sommarläsning om gensvar

Äntligen har våra lärares utvecklingsartiklar från forskningscirkeln med Astrid Pettersson publicerats på PedagogStockholm. Läs gärna! På filmen nedan pratar Astrid om projektet.

Reflekterande läsning i svenska- gensvarets påverkan på elevens lärprocess
Olle Hjalmarsson har fokus på elevernas läsförståelse och hur den kan utvecklas med hjälp av gensvar. Han vill koncentrera sig på elevernas förmåga att ”läsa mellan raderna”. Hans undersökning genomförs i årskurs 9 och han använder sig av självbedömning och kamratbedömning men också av de nationella proven i svenska. Resultatet av arbetet var att det skapades ett mer gemensamt språk i klassrummet rörande kunskaper i läsförståelse. Detta gynnar kommunikationen mellan lärare – elev och mellan elev – elev. Det framkom att elever är fullt kapabla att ge varandra ett kvalitativt och framåtsyftande gensvar.

Kamrat- och självbedömning inom vuxenutbildning
AnnCharlotte Forsberg Aaltonen arbetar på vuxenutbildning och har haft en tioveckorskurs ”Pedagogiskt ledarskap för personer som arbetar inom omsorgen för personer med olika funktionsnedsättningar”. Hennes studerande har skrivit loggböcker och varje studerande ska ge skriftlig gensvar till minst två av kursdeltagarnas texter. De studerande har också fått göra en självbedömning och också svarat på enkätfrågor om att skriva gensvar. AnnCharlotte har analyserat några av de skriftliga gensvaren och en enkät som studenterna fick besvara om gensvar. De studerande utrycker i sina enkätsvar att gensvaren haft betydelse både för lärandeprocessen men inte minst för ett ökat självförtroende.

Gensvar – med eller utan matris?
Madeleine Häggström och Åsa Wennersten har arbetat med att utveckla elevernas förmåga att skriva argumenterande texter. Arbetet har genomförts i årskurserna 2 och 4. De ville undersöka om en matris kunde vara ett lämpligt verktyg för att utveckla elevernas gensvar till en kamrat.  Eleverna fick använda metoden ”two stars and a wish” dvs. att ge två positiva omdömen och ett förslag till förbättring när de läste varandras texter. Två olika texter skrevs, den första utan hjälp av matris och den andra med hjälp av matris. Det visade sig att eleverna hade stort stöd av matris när de skulle ge varandra gensvar.

Utvecklas elevers skrivande av att de ger varandra gensvar?
Marita Lundkvist har inriktat sig på gensvar i form av kamratbedömning av berättelseskrivandet för att se om eleverna kan bli mer aktiva i sin lär- och skrivprocess. Hon ville också se om hon som pedagog måste förändra undervisningen, arbetsformer, uppgifter eller strategi allteftersom gensvar gavs. Hon har genomfört sin undersökning i årskurs 4 och kunde se att kamratbedömning och gensvar hjälper elever att utveckla och bli bättre på att bedöma sig själva samtidigt som läraren får redskap för att förändra sin undervisning. Men träning behövs om och om igen till dess att gensvar har blivit ett redskap, ett sätt att nå framgång.

Effektivare läsutveckling med hjälp av gensvar?
Ingeborg Cederlöf Hull vill undersöka om det är möjligt att arbeta med gensvar redan i årskurs 2 och om gensvar ger en effektivare läsutveckling. I sitt utvecklingsarbete har hon tillsammans med sina elever konkretiserat läroplanens mål att sträva mot och kursplanemålen i svenska. Utifrån detta har klassen arbetat fram frågor och matriser som bearbetar ”Flyt i läsning, läsförståelse och läsintresse”. Eleverna har med hjälp av dessa frågor och matriser arbetat med självbedömning och kamratbedömning. Eleverna har varit mycket engagerade och positiva till arbetet med gensvar och gensvarsarbetet har fungerat mycket bra och slutsatsen är att gensvarsarbetet troligtvis har lett till ”effektivare läsutveckling”.

Elevers gensvar till varandra på skrivuppgifter i svenska
Carolin Heyer undersöker i sitt utvecklingsarbete om eleverna i årskurs 3 kan ge varandra gensvar i formativt syfte när det gäller skrivande. Slutsatsen är att elever kan göra det, men att pedagogen måste arbeta med riklinjer för gensvaret. Carolin har gjort en matris tillsammans med eleverna utifrån aspekterna; struktur, innehåll, tekniskt och beskrivning. Klassen har även läst texter med olika kvalitet så att eleverna har fått konkreta elevexempel på det som står i matrisen. Elevernas känsla för kvalitet har ökat genom att de läst elevexempel och tränat på att ge varandra gensvar.

Här kan du även läsa intervjuer med lärarna.

En lärares tankar om planering utifrån Lgr 11

Björn Kindenberg, lärare på Hässelbygårdsskolan, skriver om hans och hans kollegors tankar runt planering utifrån Lgr 11 på Skollyftets hemsida.

”Efter ämnesgruppens diskussion är jag övertygad om att en (av flera) framkomliga vägar är att ta sikte på en ”stor berättelse”, för att strukturera det centrala innehållet. Man får inte föreställa sig det centrala innehållet som mål i sig (även om det är frestande, då de är så prydligt uppradade). En berättelse behövs för att forma målet.

Skulle du ägna varje central innehållspunkt lika mycket tid skulle det bara för historia i årskurs 4-6 bli 20 punkter, dvs. 3-4 per termin. Möjligen genomförbart så länge du inte lägger på de tre andra SO-ämnena. Försöker du upprepa konststycket med andra ämnen spricker det snart.

Så åter: ett syfte, med fördel i form av en berättelse, är en nödvändighet för att vikta innehållspunkterna mot varandra. Vi hade inget sådant syfte klart för oss när vi i ämnesgruppen slog upp Lgr11, men lyckligtvis utkristalliserade sig, mer eller mindre slumpartat ett sådant.”

Kamratbedömning eller fiffiga kompisar

Skolverket skriver om en lärares arbete på en skola i Göteborg där man börjat arbeta med tydligare planeringar och även kamratbedömning eller ”fiffiga kompisar” som de valt att kalla det. Läs hela artikeln här.

- Om någon av oss frågar den andre är det viktigt att han inte säger svaret, utan istället försöker beskriva hur man ska räkna ut det, så att man lär sig nåt, säger Jesper. Att vara, och ha, en ”fiffig kompis” handlar i grunden om att dela med sig av sina kunskaper. Under arbetspass där läraren inte har tid att hjälpa mer än en elevgrupp åt gången skapar upplägget en dynamik i lärprocessen, där man undviker att ett stort antal elever sitter passiva och väntar på ”sin tur”. Att den elev i ”fiffig kompis”-paret som har lättast för ett ämne skulle hållas tillbaka i utvecklingen av den som det går långsammare för ser inte Jesper och Burhan som någon risk.

- Man lär sig lika mycket på att vara den som förklarar. Man märker sina egna fel och brister och blir bättre på att beskriva tydligt hur man har tänkt. Och så tränar man på att samarbeta. Det kan vara väldigt bra även inför andra ämnen, säger Burhan.

Känner du någon lärare som inte vill sätta likvärdiga betyg?

Johannes Åman skriver på DN:s ledarsida idag, utifrån Riksrevisionens rapport om likvärdiga betyg, att:

”Så länge det finns betyg måste målet vara likvärdighet. Det är en fråga om rättvisa. Men likvärdiga betyg är inte skolans yttersta mål. Varje förslag som syftar till att göra betygen mer likvärdiga måste också bedömas utifrån vilka effekter det kan få på undervisningen.

En populär idé är att eleverna ska få rätt att överklaga. För att man i efterhand ska kunna avgöra vad som är ”rätt” betyg krävs dock dokumentation. Därmed styrs lärarnas undervisning mot det enkelt mätbara.

Om rättvisa bara handlade om att ha kriterier med vars hjälp eleverna kan rangordnas så vore allt gott och väl. Anser man däremot att det viktigaste är att undervisningen har både bredd och djup är överklaganderätt en lösning som förvärrar skolans problem snarare än löser dem.

Den rapport om likvärdiga betyg som Riksrevisionen presenterade i går var inte av det anspråksfulla slaget. Där fanns inga nya radikala grepp. I stället sökte rapporten svaret på om de åtgärder som Skolverket och Skolinspektionen redan vidtar är effektiva. Når information och stödmaterial ut till lärarna? Utvärderar skolmyndigheterna sina egna insatser som de borde?

Detta är ett typiskt revisionsperspektiv. Men när de radikalare idéerna har allvarliga biverkningar måste man just ta ett steg tillbaka och undersöka om det inte går att nå längre med medel som redan används.

För att kunna sätta rättvisa betyg måste lärarna förstå målen. Men det måste de också för att kunna ge eleverna en undervisning av hög kvalitet.

Ett arbete som är inriktat på att utveckla lärarnas förmåga att sätta rättvisa betyg blir därmed indirekt också ett arbete som kan leda till bättre undervisning.

Lärare som vinner en djupare förståelse av läroplanens mål och av tankarna bakom betygskriterierna kan själva bli tydligare pedagogiska ledare. Och om lärarna blir skickligare på att förklara för eleverna vad som förväntas av dem kan arbetet för rättvisare betyg bidra såväl till bättre provresultat som till djupare ämnesförståelse.”

Något jag saknat i debatten om betyg och likvärdighet är en problematisering av målen. Om nu flera instanser finner att lärarna har svårigheter att förstå målen och hur man arbetar med dem kan man ju även fråga sig vilka verktyg lärarna fått för att förstå målen, och kan det finnas problem med konstruktionen av målen (i Lpo 94)? I Lgr 11 finns en större tydlighet, och mål och bedömning överensstämmer på ett mycket bättre sätt. Detta faktum, tillsammans med Skolverkets stödmaterial och det kommunala och lokala arbetet, tror jag kommer att leda till att undervisningen i större utsträckning kommer ha en tydligare koppling till läroplansmålen och bedömningen till kunskapskraven, vilket leder till en ökad likvärdighet, i dess vidaste bemärkelse.

Jag har heller inte stött på någon lärare som inte vill jobba med bedömning på ett likvärdigt sätt… Har du?

Riksrevisionen om likvärdiga betyg

Riksrevisionen skriver i sin sammanfattning av rapporten ”Lika betyg, lika kunskap? En uppföljning av statens styrning mot en likvärdig betygssättning i grundskolan” att:

”Problemet med bristande likvärdighet i betygssättningen har varit känt under lång tid och omfattande insatser har vidtagits för att åtgärda problemet, hittills utan uppenbara framgångar. Bland annat har de författningar som styr hur betyg sätts ändrats för att ge ökade förutsättningar för en likvärdig betygssättning. Riksrevisionens granskning tyder på att de metoder som Skolverket hittills har använt för att styra mot en mer likvärdig betygssättning genom olika typer av stöd inte har fått ett tillräckligt genomslag bland de betygssättande lärarna. Någon bred utvärdering av orsakerna till att betygssättningen fortfarande inte är likvärdig har heller inte gjorts.

Delat ansvar mellan stat och huvudman komplicerar styrningen.
Skollagen innebär att elever har rätt till en likvärdig utbildning. En likvärdig betygssättning ingår som en del av detta offentliga åtagande. Ansvaret för att genomföra det offentliga åtagandet är uppdelat mellan staten och kommunala eller enskilda huvudmän. Den bild som framträder i granskningen är att en bidragande orsak till att betygssättningen ännu inte sker på ett likvärdigt sätt är att staten inte fullt ut använder sitt mandat att styra över betygssättningen och följa upp att verksamheten genomförs så som det är tänkt. Det kan ha sin grund i en osäkerhet om hur ansvaret är fördelat mellan staten och skolhuvudmännen. Granskningen ger indikationer om att det råder viss osäkerhet hos skolmyndigheterna om hur långt de bör utnyttja sitt mandat i fråga om styrning och stöd i förhållande till skolhuvudmännen. Det är inte effektivt och det riskerar att leda till att målen om en likvärdig betygssättning inte uppnås. Riksrevisionen anser att regeringen borde förtydliga för skolmyndigheterna hur långt de bör utnyttja sina respektive mandat för att styra och stödja den lokala nivån för att åstadkomma en likvärdig betygssättning.

Staten bör samordna sin styrning, uppföljning och kontroll.
För att statens styrning och kontroll ska fungera så effektivt som möjligt är det viktigt att Skolverket och Skolinspektionen har rutiner för informationsutbyte med varandra. Tillsammans ger de båda myndigheternas uppföljnings- och kontrollverksamheter en god bild av var bristerna i betygssättningen finns. Enligt Riksrevisionen skulle resultaten av de insatser som skolmyndigheterna gör kunna användas på ett mer effektivt sätt för att få genomslag för styrningen mot en likvärdig betygssättning. Riksrevisionen bedömer att informationsutbytet mellan skolmyndigheterna kan utvecklas så att de gemensamma erfarenheterna tillvaratas och läggs till grund för styrning, uppföljning och kontroll av skolornas betygssättning. Riksrevisionen anser att det är särskilt viktigt att det finns rutiner, myndigheterna emellan, för att uppmärksamma skolor som har anmärkningsvärda avvikelser mellan betygen på de nationella proven och slutbetygen i årskurs 9 och som därför bör bli föremål för ytterligare tillsyn.

Är statens styrmedel tillräckligt verkningsfulla?
De nationella ämnesproven har många mål och syften. Både Skolverket och Skolinspektionen har påtalat att detta är problematiskt. Enligt Riksrevisionens mening bör de nationella ämnesproven ha en mer renodlad roll för att åstadkomma en likvärdig bedömning och betygssättning. Riksrevisionen anser därför att regeringen bör skärpa provens roll att vara vägledande för betygssättningen genom att se över målen och syftena med de nationella ämnesproven.

I granskningen har det framkommit att Skolverkets stödmaterial trots ökade insatser inte upplevs som tillräckligt omfattande och ingående och att de inte heller når fram till betygssättande lärare i tillräcklig utsträckning. Att framställa och sprida material som inte når fram eller kommer till användning är, enligt Riksrevisionens mening, inte effektivt. Det är viktigt att Skolverket utvecklar sitt stödmaterial och sina informationsspridningsvägar ytterligare. Myndigheten bör även göra återkommande uppföljningar av hur materialet uppfattas och används bland lärare och rektorer.

Otillräckliga förutsättningar på den lokala nivån.
Både de rektorer och lärare som besvarat Riksrevisionens enkäter pekar på otillräckliga förutsättningar på lokal nivå som en förklaring till att betygssättningen inte blir likvärdig. De anger brist på tid för att sätta sig in i och tillämpa Skolverkets stödmaterial. Det saknas även tid för professionella samtal inom och mellan skolor för att kalibrera betygssättningen lärare emellan. Eftersom problemen med den bristande likvärdigheten i betygssättningen varit kända under lång tid, är det anmärkningsvärt att en så stor andel av lärare och rektorer uppger bristande förutsättningar på den lokala nivån som en orsak till att problemet kvarstår. Skollagen har nu ändrats så att huvudmännens och rektorernas ansvar generellt har blivit tydligare. Det är viktigt att Skolverket analyserar vad skolhuvudmännens tydligare roll innebär och utifrån den analysen inriktar sin styrning så att skolhuvudmännens ansvar för att skapa förutsättningar för en likvärdig betygssättning får effekt.”

Om missbedömningar och vad vi inte får bedöma…

…skriver Anne-Marie Körling i ett inlägg på sin blogg. Läs här.

”Om vi bedömer något utanför eleven kan eleven också påpeka, ingå och utveckla lärarens förståelse för hur eleven gjort, tänkt, processat, förstått uppgiften, tänkt kring den. Men då läraren bedömer eleven blir det lätt något helt annat, då måste eleven upprätta försvar och strategier för att möta dessa bedömningar. Och det är nog helt rätt och väldigt mänskligt att göra det. /… /

Så om omdömen, bedömningar ska verka stärkande, framtidsutsiktande bör vi lärare fundera på vad vi bedömer och i relation till vad, varför, hur, när och inkludera vem, alltså eleven.”

Gy 11

Den här boken presenterar gymnasieskola 2011 (Gy 2011). Den vänder sig i första hand till lärare, men till exempel studie- och yrkesvägledare eller skolledare kan också ha nytta av boken. Syftet är att ge en god förståelse av gymnasieskola 2011 och av de överväganden som ligger bakom reformen.

Den första delen av materialet kommenterar övergripande gymnasieskola 2011, bland annat kan man läsa mer om de progressionsord som finns i kunskapskraven.

Den andra delen innehåller examensmål och programstruktur för vart och ett av de arton nationella programmen samt kommentarer till dessa.

Programstrukturerna är ofullständiga eftersom programfördjupningarna kan förändras. Det aktuella innehållet i programfördjupningarna publiceras därför endast på Skolverkets webbplats.

Kommentarer till de olika ämnesplanerna kommer att börja publiceras på Skolverkets webbplats under hösten.

Klicka på boken!

Bedömning av kunskap för lärande och undervisning

Vill du vara med och diskutera hur man kan utveckla arbetet med bedömning av kunskap för lärande och undervisning i klassrummet tillsammans kollegor från andra skolor? Prata isåfall med din rektor som fått inbjudan häromveckan.

Vi planerar för en utbildningssatsning läsåret 2011/2012 tillsammans med professor Astrid Pettersson (Stockholms universitet) som finansieras av grundskoleavdelningen i Stockholm inom projektet “Bedömning & Betyg”.

De senare åren har mycket forskning kring betydelsen av kvalitativa bedömningar kommit fram och flera stora översikter har visat på dess betydelse som framgångsfaktor. I satsningen “Bedömning av kunskap för lärande och undervisning” arbetar vi delvis utifrån den modell som Dylan Wiliam tagit fram för utvecklingsarbete i skolan (TLC) och som används i flera kommuner i Sverige, då under namnet BfL (Bedömning för lärande). Under projektet tar lärarna fram en plan för något man vill utveckla i sin bedömnings- och undervisningspraktik, och arbetar sedan utifrån denna i klassrummet och reflekterar och får stöd över utvecklingen vid träffarna. Lärarna får även möjlighet att auskultera hos en annan deltagande lärare.

Vi kommer att fokusera på de fem nyckelstrategier som kännetecknar formativ bedömning och undervisning, och som även beskrivs i Christian Lundahls nya bok “Bedömning för lärande” som alla deltagande lärare får.

Alla lärare träffas för en storföreläsning i september och sedan i mindre grupper (10-12 lärare) vid 6 tillfällen (halvdagar) under läsåret 2011/2012.

Vem kan vara med?
Lärare i Stockholm (åk 1-9) som är intresserade av att utveckla sitt arbete med bedömning av kunskap för lärande och undervisning. Kanske lärare som tidigare varit med i BLoPP och som sedan kan fungera i en roll som samtalsledare på den egna skolan?

Hur och när anmäler man sig?
Rektor får anmäla två lärare (tre för skolor med över 800 elever).

Frågor om projektet?
Kontakta din rektor eller Pernilla Lundgren  pernilla.lundgren@stockholm.se  08-50833055

Välkomna!
Astrid Petterson, Elisabeth Forsberg Uvemo, Pernilla Lundgren & Erika Isaksson

Om BfL i Borås

..skriver Robert Wallden, lärare i Borås på Skollyftets hemsida. (BfL= bedömning för lärande)