Visar alla blogginlägg från: september 2011

Kunskapsbedömning i skolan

Skolverket har nu kommit ut med stödmaterialet Kunskapsbedömning i skolan som är intressant för alla skolformer.

Materialet innehåller en genomgång av centrala begrepp som används i bedömningssammanhang. Materialet ger också några exempel från kunskapsbedömningens praktik och innehåller råd och rön kring kunskapsbedömningens problem och möjligheter. Det kan fungera som en utgångspunkt för diskussion och utvecklingsarbete på den egna skolan, oavsett skolform, kring kunskapsbedömning.

Tack Nya Elementar!

Jag var idag inbjuden att prata med de nyinrättade ämnesutvecklarna på Nya Elementar. Vi hade mycket givande diskussioner om planering och bedömning utifrån Lgr 11 med högt i tak, både rumsligt och i tanken. Diskussionerna handlade bland annat om: vem vi skriver planeringar och skriftliga omdömen till och vad syftet med planeringar är. Lärarna pratade om att det skulle finnas en röd tråd mellan mål, undervisning och bedömning, det som John Biggs benämner constructive alignment. Kloka samtal och en intressant organisatorisk struktur för att lyfta arbetet med Lgr 11, något som Tove som ansvarar ska berätta mer om på ett kontaktpersonsmöte framöver. Tack igen, även för gofika och finlunch. /Pernilla

Vad är det?

Skolverket har köpt in ett engelskt material med concept cartoons (begreppsbilder?) som de håller på att översatta. Det är alltså bilder med pratbubblor. Jag tänker att det är bra att jobba med ”rika” frågor som dessa; som kan väcka intresse och få eleverna att tänka, även om man för det inte behöver använda concept cartoons. Det viktiga är ju HUR man arbetar med dessa och vad som kan läras med hjälp av dessa.

Skolverket presenterar detta material som bedömningsstöd. Är det dess främsta syfte? Ett stöd för att se vad elever kan och behöver utveckla kan det ju absolut vara och ha ett mer formativt syfte. Att snarare utgå från dessa i undervisningen för att få eleverna reda på elevers förförståelse och eventuella missuppfattningar. För att sedan designa en undervisning som kan utveckla elevernas kunskaper inom området och sedan använda ett annat stöd för vår (summativa) bedömning. (Som självklart också kan användas formativt av mig som lärare efter analys av vad eleverna behöver utveckla). Hur tänker du?

Tack Elinsborgsskolan!

Igår var jag (Pernilla) och pratade om planering utifrån Lgr 11 med lärare på Elinsborgsskolan. En fråga som var i fokus var Vem skriver vi LPP för? Vi funderade på om det främst var för vårdnadshavare, då eleverna förstår mer om planeringen och vad som ska läras inte bara utifrån ett dokument utan även inom ramen för undervisningen. Vi pratade om att en del planeringar verkar skrivas för andra lärare, men skulle jag som lärare verkligen skriva ner hela min planering; om hur jag tänkt utifrån läroplanen, allt jag vet och kan om undervisning och lärande, och allt jag vet om elevgruppen så skulle det bli en ganska lång planering….så den är inte (alltid) nedskriven utan finns med mig i tanken.

Jag pratade om vikten av att ha tänkt igenom innan vad som ska läras och hur man ska se lärandet. Detta för att kunna följa lärandet och kunna jobba formativt. En planering kan även ändras utifrån vad som dyker upp på lärandets resväg.  Tack för blommorna!

Vad är syftet med de nationella proven?

Anders Jönsson, bedömningsforskare, skriver på Skola och Samhälle om de nationella proven. Han funderar över om det finns en övertro på i vilken utsträckning det överhuvudtaget är möjligt att åstadkomma en likvärdig bedömning genom de nationella proven. Han förordar att:

”Det man snarare borde satsa på, ifall man vill åstadkomma hög likvärdighet på riktigt, är att på bred front utveckla lärarnas bedömningskompetens, så att alla de bedömningar som görs i skolan håller hög kvalitet. Och detta är definitivt inget man åstadkommer genom att ta bort lärarnas ansvar för att bedöma nationella prov och överlåta det på kollegor eller externa censorer. Nej, detta är något man åstadkommer genom utbildning, träning och samtal. Lärare behöver utbildas i bedömning och betygsättning, men de behöver också träffas kontinuerligt för att skapa en gemensam förståelse för innebörden av de begrepp som används i kursplanerna, hur dessa förmågor kan ”lockas fram” av olika uppgifter, hur man identifierar olika kvaliteter i elevernas svar och lösningar, hur man utifrån denna information kan stödja vissa elever och utmana andra o.s.v.”

Kanske skriver han detta nu då de Nationella proven har fått en ”ny” syftesbeskrivning från hösten:

”Syftet med de nationella proven är i huvudsak att:
– stödja en likvärdig och rättvis bedömning och betygssättning
– ge underlag för en analys av i vilken utsträckning kunskapskraven uppfylls på skolnivå, på huvudmannanivå och på nationell nivå

De nationella proven kan också bidra till:
- att konkretisera kursplanerna och ämnesplanerna
– en ökad måluppfyllelse för eleverna.”

Skolverket har tidigare skrivit om syften med NP i skriften ”Nationella prov – frågor och svar”:

”Proven ska inte heller fungera som examensprov, dvs. de ska inte styra betygssättningen av den enskilda eleven. För lärarens betygssättning är det således kanske inte främst elevens prestation på provet som har störst betydelse för den samlade betygssättningen utan det förebildliga stöd som bedömningsmaterialen utgör för lärarens bedömning av elevens övriga prestationer. /…/ Tanken är alltså inte att det enskilda provet ska ha en ensamt avgörande betydelse för elevens betyg. Prov kan aldrig pröva mot samtliga mål oavsett om det är ett examensprov eller ett nationellt kursprov. /…/ Men varför ska man då inte ge resultatet på det nationella provet större tyngd vid betygssättningen? /…/ Även om ett prov är välkonstruerat finns alltid sådana mätfel eller bedömningsfel, beroende på vilken typ av prov det handlar om. Är det ett prov som baseras på uppgifter finns alltid en viss slumpfaktor i urvalet av uppgifter. En elev kan ha större tur än en annan när det gäller vilka uppgifter av alla tänkbara som råkar komma på provet. Är det ett uppsatsprov kan man ha mer eller mindre tur med ämnet och det kan finnas slumpfaktorer med när det gäller hur olika bedömare värderar den presterade texten. Och naturligtvis kan man som elev ha en bättre eller sämre dag. Vissa elever blir därtill nervösa och stressade och har svårt att prestera sitt bästa på ett prov, medan andra snarast blir stimulerade och presterar bättre än vanligt.

När det gäller betygssättningen av enskilda elever måste således provresultatet hanteras med omdöme. Ibland presterar elever bättre än normalt på ett prov, ibland sämre än normalt. Det vanligaste är att provresultaten stämmer rätt väl överens med lärarens bedömning, men ibland förekommer avvikelse i ena eller andra riktningen. Då måste läraren bedöma om det är den egna bedömningen som är mest korrekt eller om det finns anledning att ändra bedömningen utifrån provet och dess bedömningsunderlag.”

Jag tänker att ändringen i syftet ställer ännu högre krav på provkonstruktion och arbetsmaterial. Vad tänker du?

Lite höstläsning om gensvar

Våra lärares utvecklingsartiklar från forskningscirkeln med Astrid Pettersson runt Gensvar finns på PedagogStockholm. Läs gärna! På filmen nedan pratar Astrid om projektet.

I det här projektet var det gemensamma att alla skulla jobba med gensvar. Vad ska då ett bra gensvar innehålla?

Feed back: Vad har eleven visat för kunskap?

Feed up: Hur förhåller det sig till målen (i Lgr 11)?

Feed forward: Vad är nästa steg och hur kommer vi dit?

Reflekterande läsning i svenska- gensvarets påverkan på elevens lärprocess
Olle Hjalmarsson har fokus på elevernas läsförståelse och hur den kan utvecklas med hjälp av gensvar. Han vill koncentrera sig på elevernas förmåga att ”läsa mellan raderna”. Hans undersökning genomförs i årskurs 9 och han använder sig av självbedömning och kamratbedömning men också av de nationella proven i svenska. Resultatet av arbetet var att det skapades ett mer gemensamt språk i klassrummet rörande kunskaper i läsförståelse. Detta gynnar kommunikationen mellan lärare – elev och mellan elev – elev. Det framkom att elever är fullt kapabla att ge varandra ett kvalitativt och framåtsyftande gensvar.

Kamrat- och självbedömning inom vuxenutbildning
AnnCharlotte Forsberg Aaltonen arbetar på vuxenutbildning och har haft en tioveckorskurs ”Pedagogiskt ledarskap för personer som arbetar inom omsorgen för personer med olika funktionsnedsättningar”. Hennes studerande har skrivit loggböcker och varje studerande ska ge skriftlig gensvar till minst två av kursdeltagarnas texter. De studerande har också fått göra en självbedömning och också svarat på enkätfrågor om att skriva gensvar. AnnCharlotte har analyserat några av de skriftliga gensvaren och en enkät som studenterna fick besvara om gensvar. De studerande utrycker i sina enkätsvar att gensvaren haft betydelse både för lärandeprocessen men inte minst för ett ökat självförtroende.

Gensvar – med eller utan matris?
Madeleine Häggström och Åsa Wennersten har arbetat med att utveckla elevernas förmåga att skriva argumenterande texter. Arbetet har genomförts i årskurserna 2 och 4. De ville undersöka om en matris kunde vara ett lämpligt verktyg för att utveckla elevernas gensvar till en kamrat. Eleverna fick använda metoden ”two stars and a wish” dvs. att ge två positiva omdömen och ett förslag till förbättring när de läste varandras texter. Två olika texter skrevs, den första utan hjälp av matris och den andra med hjälp av matris. Det visade sig att eleverna hade stort stöd av matris när de skulle ge varandra gensvar.

Utvecklas elevers skrivande av att de ger varandra gensvar?
Marita Lundkvist har inriktat sig på gensvar i form av kamratbedömning av berättelseskrivandet för att se om eleverna kan bli mer aktiva i sin lär- och skrivprocess. Hon ville också se om hon som pedagog måste förändra undervisningen, arbetsformer, uppgifter eller strategi allteftersom gensvar gavs. Hon har genomfört sin undersökning i årskurs 4 och kunde se att kamratbedömning och gensvar hjälper elever att utveckla och bli bättre på att bedöma sig själva samtidigt som läraren får redskap för att förändra sin undervisning. Men träning behövs om och om igen till dess att gensvar har blivit ett redskap, ett sätt att nå framgång.

Effektivare läsutveckling med hjälp av gensvar?
Ingeborg Cederlöf Hull vill undersöka om det är möjligt att arbeta med gensvar redan i årskurs 2 och om gensvar ger en effektivare läsutveckling. I sitt utvecklingsarbete har hon tillsammans med sina elever konkretiserat läroplanens mål att sträva mot och kursplanemålen i svenska. Utifrån detta har klassen arbetat fram frågor och matriser som bearbetar ”Flyt i läsning, läsförståelse och läsintresse”. Eleverna har med hjälp av dessa frågor och matriser arbetat med självbedömning och kamratbedömning. Eleverna har varit mycket engagerade och positiva till arbetet med gensvar och gensvarsarbetet har fungerat mycket bra och slutsatsen är att gensvarsarbetet troligtvis har lett till ”effektivare läsutveckling”.

Elevers gensvar till varandra på skrivuppgifter i svenska
Carolin Heyer undersöker i sitt utvecklingsarbete om eleverna i årskurs 3 kan ge varandra gensvar i formativt syfte när det gäller skrivande. Slutsatsen är att elever kan göra det, men att pedagogen måste arbeta med riklinjer för gensvaret. Carolin har gjort en matris tillsammans med eleverna utifrån aspekterna; struktur, innehåll, tekniskt och beskrivning. Klassen har även läst texter med olika kvalitet så att eleverna har fått konkreta elevexempel på det som står i matrisen. Elevernas känsla för kvalitet har ökat genom att de läst elevexempel och tränat på att ge varandra gensvar.

Här kan du läsa fler utvecklingsartiklar.

Köpekonferenser om kursplanerna :)

Hittade detta från en extern arrangör, och kan ej gå i god för kvalitet, utan vidarebefordrar bara infon från GR utbildning som anordnar konferenserna runt Lgr11 i Göteborg.

GR Utbildning/Pedagogiskt Centrum inbjuder till ämneskonferenser i grundskolans alla ämnen. Vi är extra glada att kunna meddela att Skolverkets undervisningsråd kommer medverka.

Konferenserna kommer vara uppdelade på ett förmiddagspass där Skolverkets undervisningsråd föreläser, och ett eftermiddagspass där fokus ligger på hur man praktiskt kan arbeta i klassrummet utifrån de nya kursplanerna.
Deltagarna ska lämna dagen fulla av inspiration kring hur de kan omsätta “sin “ kursplan till praktisk, pedagogisk handling.

Anmälan sker endast via webben, klicka på ”Anmäl dig här” under respektive konferens eller gå in på www.pedagogisktcentrum.se
Först till kvarn gäller!
Engelska & Moderna Språk
Datum: Måndag 17 oktober
Plats: Svenska Mässan
Tid: 09.00-16.45
Pris: 790 kr exkl. moms
Anmäl dig här
Svenska & Svenska som andraspråk
Datum: Tisdag 18 oktober
Plats: Svenska Mässan
Tid: 09.00-16.45
Pris: 790 kr exkl. moms
Anmäl dig här
Idrott och hälsa
Datum: Onsdag 19 oktober
Plats: Svenska Mässan
Tid: 09.30-16.45
Pris: 790 kr exkl. moms
Anmäl dig här
Matematik
Datum: Måndag 24 oktober
Plats: Svenska Mässan
Tid: 09.00-16.45
Pris: 790 kr exkl. moms
Anmäl dig här
Hem- och konsumentkunskap
Datum: Onsdag 9 november
Plats: Svenska Mässan
Tid: 09.30-16.45
Pris: 790 kr exkl. moms
Anmälan kommer senare
Samhällskunskap, Historia, Religionskunskap, Geografi
Datum: Fredag 11 november
Plats: Svenska Mässan
Tid: 09.00-16.45
Pris: 790 kr exkl. moms
Anmälan kommer senare
Modersmål
Datum: Måndag 14 november
Plats: Svenska Mässan
Tid: 09.00-16.45
Pris: 790 kr exkl. moms
Anmälan kommer senare
Musik
Datum: Måndag 28 november
Plats: Svenska Mässan
Tid: 09.00-16.45
Pris: 790 kr exkl. moms
Anmälan kommer senare
Biologi, Fysik & Kemi
Datum: Tisdag 29 november
Plats: Svenska Mässan
Tid: 09.00-16.45
Pris: 790 kr exkl. moms
Anmälan kommer senare
Teknik
Datum: Måndag 5 december
Plats: Svenska Mässan
Tid: 09.30-16.45
Pris: 790 kr exkl. moms
Anmälan kommer senare
Bild
Datum: Tisdag 6 december
Plats: Svenska Mässan
Tid: 09.30-16.45
Pris: 790 kr exkl. moms
Anmälan kommer senare
Slöjd
Datum: Onsdag 7 december
Plats: Svenska Mässan
Tid: 09.30-16.45
Pris: 790 kr exkl. moms
Anmälan kommer senare

Konferera mera

Idag har jag varit på Skolportens bedömningskonferens och lyssnat på flera spännande föreläsningar. Alli Klapp Lekholm (bilden) pratade om hur elevers bakgrund kan påverka betygsättningen och visade på att i nuvarande system blir elever med lågutbildade föräldrar positivt ”diskriminerade” vid betygsättning, medans det i det relativa systemet var elever till högutbildade föräldrar som i större usträckning blev positivt diskriminerade. Hon visade även på att det faktum att elever på friskolor får högre betyg försvinner om man kompenserar för föräldrars utbildningsnivå. Även om vi inte ska använda det som en bortförklaring…

Åsa Hirsch forskar om IUP:er och visade på både hur de sett ut och vilka problem som finns, men även hur lärare nu tänker om IUP-arbetet och vad det kan ge. Hon skojade lite om att det finns minst två miljoner anledningar att undersöka IUP, då det är minst så många som kommer i kontakt med dem årligen… En sak som framgick från hennes intervjuer var att lärarna i stor utsträckning såg det som ett redskap för sig själva att se vad eleverna kan och behöver utveckla så att de kan analysera och anpassa undervisningen så att den kanske bättre möter elevernas behov. Vilket i sig är Dylan Wiliams definition på formativ bedömning.

Dagen efter pratade Pär Wohlin om ramverket Teaching for understanding, som är en ”kompis” till formativ bedömning. En reflektion jag gjorde var att det pratades om formativa och summativa matriser och även om formativ och summativ feedback. En matris i sig är ju inte summativ eller formativ. Det handlar om hur den tillkommer (som i sig kan öka elevers förståelse om de är delaktiga och om man utgått från elevexempel som kan tydliggöra missuppfattningar och vad eleverna behöver utveckla), hur man arbetar med den och sedan använder informationen som man får som lärare för att anpassa undervisningen så den bättre möter elevers behov. Det är ju viktigt att eleverna är delaktiga, men det är ju vi lärare som är experter och kan se till att bedömningen är i överensstämmelse med och har god validitet i relation till kursplanerna.

20110922-225718.jpg

Astrid in action

Vi har nu snart mött alla (ca 200) lärare i projektet BfLU i spännande samtal om det väsentligaste. Och borrhål (?). ”Vi” är ju professor Astrid Pettersson och jag (och Margareta Oscarsson som har en grupp). På bilden visar Astrid vad ett bra gensvar ska innehålla.

Feed back: Vad har eleven visat för kunskap?

Feed up: Hur förhåller det sig till målen (i Lgr 11)? Därav läroplanen på huvudet!

Feed forward: Vad är nästa steg och hur kommer vi dit?

Om flygande spaghettimonster och annat…

Hmmmm….

Jag läste Kommentarmaterialet till biologins kursplan i Lgr 11. Där kan man läsa att:

”Kursplanen avser inte att lyfta fram naturvetenskapen framför andra sätt att beskriva världen. /…/ Existentiella frågor behandlas inom såväl biologin som i olika religioner.”

I syftestexten står att ”Undervisningen ska skapa förutsättningar för eleverna att kunna skilja mellan naturvetenskapliga och andra sätt att skildra omvärlden”. Från det till att vi ska behandla det naturvetenskapliga sättet att undersöka och skildra världen som vilket sätt som helst och inte lyfta fram det för mycket i NO, känns steget lite långt. Vilka andra sätt att skildra världen måste jag lyfta fram (för att inte lyfta fram det naturvetenskapliga sättet för mycket)? Naturvetenskapen arbetar inte heller med att söka svar på existentiella frågor. Att sedan kunna diskutera i undervisningen vilka frågor naturvetenskapen behandlar och inte (som det står lite om i materialet) är en annan sak.

Hmmm… känns lite som 1-x-2. En helgardering. Just in case någon skulle tycka det var lite för mycket naturvetenskap i naturvetenskapen. Samma skrivelse finns även i fysik och kemi.

Det flygande spaghettimonstret kan kanske dammas av igen alltså.