Visar alla blogginlägg från: oktober 2011

bedomningforlarande.se

GR Utbildning har tillsammans med Christian Lundahl skapat en BfL portal: Bedömning för Lärande där man kan dela med sig av och få BfL-tips. Snygg logga har de också. Sharing is caring.

Tack Skolverket!

…och särskilt då radarparet Niklas Westin och Ulrika Lundqvist för presentationen av ”Allmänna råden med kommentarer för planering och genomförande av undervisning” för våra kontaktpersoner i Bedömning & Betyg. Det sades mycket klokt under eftermiddagen. Mitt favoritcitat (just nu…) från AR är:

”Det är viktigt att eleverna upplever att bedömningarna ända fram till att slutbetyg sätts är till för att stödja deras kunskapsutveckling.”

WHERETO?

Teaching for understanding eller Understanding by design är en kompis till formativ bedömning och är ett ramverk som har sin grund i ett projekt vid Harvard ”Project Zero”. Ett sätt att fundera över planering av undervisning och lärande är att utgå från W-H-E-R-E-T-O.

W = How will you help your students to know where they are headed, why they are going there, and what ways they will be evaluated along the way?
H = How will you hook and engage students’ interest and enthusiasm through thought-provoking experiences at the beginning of each instructional episode?
E = What experiences will you provide to help students make their understandings real and to equip all learners for success throughout your unit or course?
R = How will you cause students to reflect, revisit, revise, and rethink?
E = How will students express their understandings and engage in meaningful self-evaluation?
T = How will you tailor (differentiate) your instruction to address the unique strengths and needs of every learner?
O = How will you organize learning experiences so that students move from teacher-guided and concrete activities to independent applications that emphasize growing conceptual understandings?

‘”Oh, I could have kids do this, oh, that’d be cool”

Grant Wiggins svarar på frågor om bedömning, bland annat på vad som är viktigt att tänka på innan man börjar ett arbetsområde. Nedan skriver han om backward design, det vill säga att tänka igenom innan man startar ett projekt eller arbetsområde vad som ska läras och hur man ska se lärandet.

One of the challenges in teaching is designing, and to be a good designer you have to think about what you’re trying to accomplish and craft a combination of the content and the instructional methods, but also the assessment. And one of the things that we’ve done over the past years in working with teachers is share with them how important it is to say, ”What are you going to assess? What’s evidence of the goals that you have in mind?” Otherwise your teaching can end up being hit-or-miss.

We call it backward design. Instead of jumping to the activities — ‘”Oh, I could have kids do this, oh, that’d be cool” — you say, ”Well, wait a minute.” Before you decide exactly what you’re going to do with them, if you achieve your objective, what does it look like? What’s the evidence that they got it? What’s the evidence that they can now do it, whatever the ”it” is? So you have to think about how it’s going to end up, what it’s going to look like. And then that ripples back into your design, what activities will get you there. What teaching moves will get you there?

Slöjdfröken tänker om planeringar

Jenny Frohagen, stockholmslärare och forskarstuderande  bloggar på http://frokenslojddidaktik.blogspot.com/, nu senast om planeringar.

Vad bör vi fokusera på i första hand – en planering för eleverna? Eller en planering för oss lärare? Jag kan åtminstone särskilja två behov – en för undervisaren och en för den lärande. För mig som undervisar både yngre barn och slöjdlärarstudenter är det ett måste att anpassa spårket till mottagaren, eller åtminstone mängden text. Vi måste välja vad vi ska fokusera på – antingen skriver vi fram så pedagogiska planeringar som möjligt – som ett läromedel, något som kommer att användas i undervisningen. Eller så skriver vi fram planeringar på ett yrkesspråk – i syfte att dela med andra lärare, att utveckla den kollektiva kunskapsbasen – en framtida bank av kvalitativa uppgifter och arbetsområden och tankar kirng hur detta kan behandlas och organiseras. Alltfrån designen av det pedagogiska rummet – slöjdsalen – och hur den inreds och används, till hur vi bedömer elevers slöjdkunskaper och vad det är som ska bedömas.

Allmänna råd med kommentarer om planering och genomförande av undervisningen

…har nu kommit och hittas här. De diskuteras redan, bland annat här och här. Och i Stockholm 26 oktober. Kolla med rektor eller er kontaktperson på skolan om din skola är representerad.

Vi har tagit fram en powerpoint med koppling till Allmänna råden, se här. Använd gärna (CC-licensierad). Sharing is caring.

Kontaktpersonsmöte Bedömning & Betyg 26 oktober

Den 26 oktober kommer Ulrika Lundkvist och Niklas Westin från Skolverket och berättar exklusivt för oss om de (då!) nya Allmänna råden för hur man arbetar med Lgr 11:s kursplaner och kunskapskrav. Inbjudan har gått ut till kontaktpersonerna i Bedömning & Betyg i Stockholm Stad. Har din skola ingen kontaktperson? Anmälan av kontaktpersoner görs (av rektor) till pernilla.lundgren@stockholm.se.

Ska du på konferens om betyg i åk 6?

Förbered dig genom att kolla in materialet till konferensen

Konferensen kommer att ge information om:

  • Bedömning och betygssättning
  • Den nya betygsskalan
  • Hur man kan arbeta med likvärdig bedömning på skolorna
  • Skolverkets allmänna råd
  • Individuella utvecklingsplaner med skriftliga omdömen
  • Nationella prov i årskurs 6

Utmana! En utmaning? Jag uppmanar till utmaning!

Jag har hört från flera håll att ”i fyran och femman tittar vi väl bara på kunskapskravet för E i sexan?”. Jag har även sett planeringar på lektion.se som är uppbyggda på det viset (se dokumentet från en planering i geografi i femman nedan). Och det går ju inte…inte om alla elever ska utmanas att nå så långt som möjligt i sin kunskapsutveckling (som det står i skollagen).

Dessutom har man då kanske inte förstått kunskapskravens konstruktion… I kunskapskraven i Geografi står det till exempel för åk 6 att eleven kan ”föra enkla(E)/utvecklade(C)/välutvecklade(A) resonemang om källors användbarhet”. Kvaliteten på ett ”enkelt” resonemang är ju lite enklare i fyran än i sexan och elever i fyran (och lägre ner i årskurserna) kan ju föra ”välutvecklade” resonemang, som då är lite enklare än i sexan sedan.

Skolverket kommer ju att ge ut exempel, särskilt i sexan och nian, som kan användas som riktmärken även för bedömningar i andra årskurser.

Jag vill ställa några frågor:

Varför används betyg (E) i femman? Särskilt när formuleringarna dessutom inte är kunskapskraven för E?

Varför står det ”vid bedömning av eleverna”? Vi bedömer inga elever, enbart deras uppvisade kunskaper.

Vad är det man kan om kan de fyra väderstrecken? Vad de heter? Vilken funktion de har? Att kunna använda dem?

Vilka begrepp ska man kunna använda (förutom bergskedja, vattendrag och vik?). På vilket sätt? I vilka sammanhang?

Vad ska man kunna göra/visa/förstå/kunna i relation ”några andra platser”?

Hur ska man söka Information? Vilken Information? Hur ska man granska/tolka Informationen? Vad ska man göra med Informationen?

Man ska söka information om MINST ett land. Kan det uppfattas av elever att kvantitet (det är bättre med tre länder…) verkar viktigare än kvalitet på informationssökning och tolkning?

Vad ska man presentera? Varför? På vilket sätt? Vad ska man lära sig genom att presentera Information på en plansch?

Hur ska jag veta att du hört och lärt dig några ord? Vad ska du göra med orden? Hur blir din kunskap observerbar för mig?

Utmanas alla elever? Finns det en risk att det blir avprickningsbar kunskap? Har man tappat lite av syftestexten (som dock står med i planeringen på lektion.se….)?

Här tänker jag att det ligger något i uttrycket:

”att göra det väsentligaste bedömbart och inte det lätt mätbara till det mest väsentliga”.

Vad tänker du?

Har synen på betyg förändrats?

20111016-213339.jpg