Slutbedömning

Sex år har gått och på måndag byter jag arbetsplats och börjar på Skolverket. Tusentals lärarmöten, rapporter, undersökningar, konferenser och ett och annat blogginlägg har det blivit. Från början var bloggen ett verktyg i satsningen ”Bedömning och betyg” för att kommunicera med de lärare som vi var i kontakt med i olika projekt. Kanske minns du BLoPP? Eller BfLU? Det som började med en förkärlek till akronymer och ett behov av att komma i kontakt med lärare slutar med att jag nästan skrivit en bok med blogginlägg.

Jag bär med mig många minnen från arbetet i Stockholms stad, både som lärare och som byråkrat. Jag minns elever och blir glad när de nu och då hör av sig och berättar om vad de håller på med. Nyligen kom ett inlägg från en elev som var i Palestina och berättade nästan lite upprört om hur ungdomarna där inte förstod vad evolution är (och inte är). Förra helgen träffade jag på några andra före detta elever och vi delade minnen från vår tid tillsammans. På slutet frågade de om jag inte längtade tillbaka till läraryrket. Och det gör jag förstås. Ofta. Det blev tydligt även nu när jag skulle rensa i 4 TB (?)  på datorn – inte kan jag slänga mina gamla mappar med undervisningsmaterial! Någon gång hoppas jag de kommer till användning.

Jag vill gärna tro att det faktum att jag fortfarande i själen identiferar mig som lärare har varit en tillgång i arbetet som skolbyråkrat. Jag har kontinuerligt fått möjlighet att fylla på med lärarverklighet genom alla de möten de möten med lärare jag haft – genom mötet med våra kontaktpersoner, alla lärare som ”Bloppat”, skolbesök och flertalet forskningscirklar. Vår första forskningscirkel, som jag hade tillsammans med Astrid Pettersson, har en särskilt plats i mitt lärarhjärta. När någon frågar mig vad skollagsbegreppet ”beprövad erfarenhet” kan vara brukar jag tipsa om skriften Gensvar för lärande som är dokumentationen av den kunskap om gensvar som beprövades kollegialt genom detta arbete. Apropå ”bloppat” så var det även kul att få höra talas om, och senare även hänga med i Kambodja (genom Teachers across boarders), den ”bloppis” som tillkom genom att två lärare fann varandra även på ett lite mer personligt plan, utöver det pedagogiska.

Att få möjlighet att åka på internationella konferenser är något som borde vara möjligt för fler lärare än idag. Jag har genom mitt jobb fått chansen att delta på flera spännande konferenser, och sökte när jag fortfarande var lärare stipendie genom Internationella Programkontorets ”Atlas” och åkte tillsammans med världens bästa kollega Erika Isaksson till Bangkok och deltog på IAEA (International Association of Educational Assessment).

Nu ska kartongerna packas färdigt och hårddiskar rensas. 11 års arbete i staden packas ner, analogt och digitalt. Det ska förberedas för nya kollegor. Jag har även haft i uppdrag att samordna stadens NT-arbete och mappar ska iordningsställas till Per som kommer att ta över den delen av mitt uppdrag. Ett viktigt sådant – bristen på NO-lärare i Stockholm syns verkligen. Vi hoppas på goda samarbeten med bland annat SU för att jobba med kompetensförsörjning i NO.

Hur blir då min slutbedömning? För egen del har jag fått möjlighet att sätta mig in i spännande forskning och lärt mig mycket genom att diskutera och reflektera tillsammans med kloka lärare och kollegor på förvaltningen. Jag har fått träffa många intressanta forskare i olika sammanhang. Jag minns särskilt ett par middagar med Dylan Wiliam och John Hattie. Den senare har även varit här på central förvaltning och diskuterat våra styrkor och utmaningar i Stockholm. Ett problem vi har är stora skillnader mellan olika skolor, och där flera skolor i staden med högt socio-ekonomiskt index har särskilt låga resultat och dessutom med en nedåtgående kurva. Det gör mig bekymrad. Och så även Hattie, som när han var här sa ”you don’t have a gap, you have an ocean”. Know thy impact, är ju hans mantra. Med dessa sjunkande resultat så är det ju så, då alla som jobbar i och för skolan förstås gör det bästa de kan, att det är något vi måste veta lite mer om för att kunna påverka.

Jag tror, och har fått tecken på det genom de utvärderingar vi gjort, att vi har medverkat till en ökad medvetenhet om bedömningars syften och att hur vi arbetar med bedömning är centralt för elevers lärande. Det får bli min slutbedömning. Som förstås bör användas i formativt syfte ;-)

Nu fortsätter min resa – för lärande och för lärare – men på en annan adress. Tack alla ni som varit med mig på denna resa!

Bloggen kommer att underhållas av Erika Isaksson, särskilt då vi (!) på Skolverket kanske publicerat nytt bedömningsstöd eller så.

Vid tangentbordet /Pernilla

PS 1. Min mejladress upphör men om man vill nå mig kan man mejla dr.pernilla.lundgren@gmail.com

PS 2. Har ni frågor om bedömning (Stockholmslärare) så mejla Erika på bedomning@stockholm.se

4 kommentarer

  1. Helena Karlson, 12 september 2014

    Vi kommer sakna dig på Pedagog Stockholm. Alltid uppdaterad och engagerad med kloka svar på allt. Lycka till på nya jobbet!

    • Pernilla Lundgren, 12 september 2014

      Tack Helena :-)

  2. Fredrick, 12 september 2014

    Tack för allt duktiga och kompetenta Pernilla! Du har varit bra stöttning genom åren, både när jag arbetade som lärare med bedömningsfrågor och senare som skolledare. Du kommer göra stor nytta på Skolverket!

    /Fredrick Tjus

  3. Eva-Li, 13 september 2014

    Tack igen Pernilla gör dina insatser och ditt stora kunnande och engagemang! Du har delat med dig, strukturerat, insiktsfullt och begripligt. Du har tålmodigt fördjupat, förklarat och ställt de rätta frågorna. Vi är många som tacksamt tagit del och använt ditt arbete under de senaste årens intensiva skolutvecklingsarbete.

    Välkommen till Skolverket!

    Vi ses!
    Eva-Li

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Vill du veta när din kommentar har fått ett svar, eller prenumerera på inläggets kommentarer via e-post? Du kan även prenumerera utan att lämna en kommentar.