Visar alla blogginlägg med nyckelordet:
Astrid Pettersson

Vi kan aldrig säga att en elev inte kan

Från Skolverkets material ”Utveckla din bedömarkompetens i matematik” kan vi läsa klokheter från professor Astrid Pettersson.

”Bedömning är en ständig följeslagare till undervisning och kan uppfattas på olika sätt. Den kan uppfattas mycket snävt och innebära prov och likställas enbart med bedömning av kunskap, men den kan också ha och har numera en mycket bredare och djupare innebörd, bedömning för lärande och undervisning. /… /

En självklarhet men värd att lyfta fram är att vi endast kan bedöma den visade kunskapen. Vi kan aldrig säga att en elev inte kan utan vi kan bara påstå att en elev inte har visat den eller den kun skapen. Att visa sin kunskap och få möjlighet att göra det ställer krav såväl på den som ska visa den och på den person som kunskapen ska visas för. För att börja med det senare: vi lärare måste ordna situationer, ställa frågor, föra samtal på ett sådant sätt så att eleverna får möjlighet att visa sina kunskaper. Men eleverna måste vara medvetna om att de måste visa sina kunskaper för att dessa ska kunna bedömas. Vilka hinder finns för eleven att visa sin kunskap? En orsak kan vara att eleven helt enkelt inte vill visa den, en annan att eleven inte vet vad hon/han ska visa eller att han/hon inte vet vilken kunskap som efterfrågas. Sättet att fråga kan hindra eleven att visa sin kunskap. En episod som inträffade för mig var när jag frågade en liten pojke hur gammal han var. Han svarade inte på frågan och jag gjorde det som man inte borde, jag ställde om frågan igen tills jag förstod att frågan måste omformuleras. Frågan blev i stället ”Hur många år är du?” och jag fick omedelbart svaret ”Jag är tre år och inte gammal, hur gammal är du?” Han visste alltså hur många år han var, men han gav också en antydan om att gammal var för honom detsamma som en ”gammal människa”.