Visar alla blogginlägg med nyckelordet:
Skolinspektionen

Matematiskt missmod

På förstasidan i dagens DN kunde vi till frukost läsa om Skolinspektionens granskning av matematikundervisningen på gymnasiet. Man skriver att:

  • Flertalet lärare har otillräckliga kunskaper om kursplanen.
    Kursplanen ger lärarna svag eller obefintlig vägledning. Ett skäl kan vara att kursplanen är svår att förstå och att skolorna lägger för lite tid på att diskutera hur undervisningen ska genomföras. Flertalet lärare litar istället på att läroboken tolkar kursplanen på ett rimligt sätt.
  • Lärare gör det onödigt svårt för eleverna.
    Enskilt arbete med mekaniskt räknande i läroboken dominerar lektionerna och gemensamma samtal om matematiska fenomen får för lite utrymme. Det finns lärare som vill förenkla för eleverna och därför avstår från undervisning som tränar problemlösning och matematisk kreativitet. Tyvärr får det motsatt effekt. Eleverna får sämre möjligheter att utveckla centrala förmågor vilket försvårar deras lärande på längre sikt.
  • Elever får för lite utmaningar.
    Alla elever får inte den utmaning som behövs för att de ska kunna utvecklas utifrån sina förutsättningar. Dessvärre förekommer det att lärare har förutfattade meningar om exempelvis elevers förutsättningar på vissa yrkesförberedande program. Det finns exempel på undervisning som kan beskrivas som ”fördummande” och som leder till att eleverna får problem att förstå och använda matematik både nu och i framtiden.
  • Skillnad mellan resultat på prov och i slutbetyg.
    På i stort sett samtliga skolor är betygsnivån i kursen matematik A högre än resultatet på det nationella provet. Skillnaden visar att det finns brister i skolans kvalitetssäkring av en rättvis och likvärdig bedömning och betygsättning.
  • Så många som 36 procent av de intervjuade lärarna bedöms ha uppvisat obefintlig kompetensmålskunskap. Det verkar allvarligt. Om man vill gå på djupet och veta mer om matematikundervisning kan man läsa om det i NCM´s rapporter om gymnasiet och grundskolan .

    Jag var på en presentation idag med Cristina Robertson som är forskningsstrateg i Jönköping och som avslutade sitt spännande föredrag med att säga att ”Skyll inte på eleven”. Du kan inte påverka elevens förkunskaper och sociala bakgrund, påverka det du kan, titta på undervisningen och fråga dig hur den kan utvecklas, ta del av forskning och diskutera med kollegor. Jag kan vara lite avundsjuk på matematiklärare för det är ju det undervisningsämne som är mest beforskat i Sverige och där det finns mest verktyg och litteratur som lärare lätt kan ta del av och grotta ner sig i… Sen gäller det ju att även att ha tid att diskutera ämnet och undervisningen, särskilt i dessa kursplanetider, en av deltagarna på dagens föredrag sa att hon inte varit på en ämneskonferens på 8 år.

    Blir grisen tjockare om man mäter den fler gånger?

    Rubriken på Skolinspektionens (SI) sida, där de presenterar sin nya rapport till regeringen om tillståndet i svensk skola är ”Skolan har ett allvarligt likvärdighetsproblem”. SI skriver bland annat  att:

    ”I vissa skolor likriktas undervisningen kring en medelnivå, utan hänsyn till varje elevs rätt att utvecklas så långt som möjligt. Det gäller både för elever med svårigheter i skolarbetet och för elever som lätt tar till sig undervisningen.”

    ”Det är också vanligt att skolorna lägger ansvaret hos eleverna istället för att analysera förhållandena i skolsituationen.”

    ”Undervisningen tar alltför sällan sin utgångspunkt i de nationella målen i läroplan och kursplan. Istället för att täcka in samtliga delar av de nationella målen tenderar undervisningen att fokusera på innehållet i läroboken.”

    ”Många lärare i grundskolan saknar kunskap om de nationella målen, som riksdag och regering slagit fast, och låter andra saker styra undervisningen. Alltför många lärare saknar dessutom utbildning i det ämne som de undervisar i.”

    ”På tre av fyra grundskolor och på en av fyra gymnasieskolor brister dock den individuella utvecklingsplanen (IUP) och den individuella studieplanen som skolan tillsammans med förälder och elev (endast studerande och eleven om denne är myndig) ska upprätta vid utvecklingssamtalet.”

    ”På de flesta skolor bedrivs någon form av kvalitetsarbete, men arbetet sker ofta utan systematik. Det är visserligen vanligt att man gör uppföljningar men de resulterar sällan i slutsatser och konkreta åtgärder som förbättrar skolan.”

    ”På många skolor är rektorn inte tillräckligt insatt i sitt arbete i skolan och axlar inte rollen som pedagogisk ledare i det praktiska arbetet.”

    Jag kommer att tänka på formativ bedömning som bygger på tre viktiga processer: att man tar reda på var eleven (läs svensk skola) befinner sig, att målet är tydligt och att man får hjälp och redskap för att utvecklas och nå målet. Nu har vi i flera rapporter och analyser från olika håll kunnat läsa analyser om svensk skola och vilka problem som finns, och det är ju bra att identifiera var man befinner sig. Problemet är ju bara att grisen inte blir tjockare för att vi mäter den fler gånger…  För att skolan ska utvecklas måste kanske målen göras tydligare-vart ska vi?- samtidigt som skolor, lärare och slutligen eleverna får bra stöd, feedback och andra verktyg för att komma dit…

    Tidigare nämnda Anne-Marie Körling tänker insiktsfullt till om rapporten här.

    ”nationella provet är en dödsdom…”

    Skolinspektionen har granskat betygsättningen på 30 gymnasieskolor, i första hand i kurserna engelska A, naturkunskap A och ellära A, för att se om betygssättningen motsvarar målen i kursplanerna och vilka system skolorna har för en likvärdig betygssättning. Granskningen omfattar även användningen av nationella prov i samband med betygssättningen.  Granskningen grundas på dokumentstudier och intervjuer med skolledningar, lärare och elever. Dessutom ingår en enkätundersökning riktad till eleverna i underlaget. En av eleverna säger där att ”nationella provet är en dödsdom, det enda som avgör om man ska lyckas – klarar man inte det är det kört”. Nationella prov bör ju inte vara en ”dödsdom” då de oftast inte täcker in alla mål och slutbetyget ska ju utgå ifrån en helhetsbedömning av elevens kunskaper där man även tittar på progressionen. Rapporten skrivs om i flera medier, bl. a. DN och SvD.

    Projektledaren på  Skolinspektionen, Elisabeth Porath Sjöö säger

    – Betygen är avgörande för eleverna både när det gäller vidare studier och möjligheter till arbete. Därför borde det vara grundläggande för skolorna att ha system för sin betygssättning som motverkar godtycke och ger rättsäkra och likvärdiga betyg så långt det är möjligt.

    – Många skolledningar arbetar inte aktivt med att följa betygen i den egna skolan och sammanställa resultaten för att på så sätt skapa större likvärdighet. Utan ett sådant arbete är det omöjligt för skolorna att bli medvetna om brister när det gäller enskilda lärares betygssättning eller att genomföra förbättringar, säger Elisabeth Porath Sjöö.

    De tre slutsatser av granskningen som Skolinspektionen särskilt lyfter fram i rapporten ”Betygsättning i gymnasieskolan” är:

    1. Betyg sätts ibland på oklara grunder.

    2. Stora variationer mellan hur elever informeras om betygskriterier.

    3. Skolor brister ofta i analys av betygsresultaten.

    Inspektionen har även tittat på lärarnas bakgrund för att försöka se några kopplingar till hur man arbetar med bedömning. Hälften har lärarna har någon form av kompetensutbildning i bedömning. Bland de lärare som var obehöriga var chansen att man ändå fått en fortbildning i bedömning dubbelt så stor om man jobbade på en fristående skola än en kommunal. Där har vi något att lära uppenbarligen. Just nu pågår en utvecklingssatsning i Stockholm, BLoPP, där lärare från grundskolan arbetar tillsammans med att ta fram planeringar där man kopplar ihop mål, undervisning och bedömning, utifrån gällande styrdokument och forskning om bedömning.