Första veckan: värdegrund, historia och andliga farsoter

My god… vad har jag gett mig in på?

Första veckan på lärarprogrammet har kommit till sitt slut – och jag är helt slut. Under 3 introduktionsdagar i Sundsvall har vi suttit på föreläsningar mellan kl. 8-17 och jag har lärt känna mina nya trevliga klassisar och lärare. Vi var rörande överens vid lektionernas slut: det är inte vilket yrke som helst vi har valt att utbilda oss till.

Hör bara. Enligt skollagen är syftet med skolan ” […] att barn och elever ska inhämta och utveckla kunskaper och värden. Den ska främja alla barns och elevers  utveckling och lärande samt en livslång lust att lära. Utbildningen ska också förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på.” (Skollag 2010:800, 1 kap., 1§)

Inhämta och utveckla kunskaper och värden. Alltså, lärarens uppgift är enorm: vi ska inte bara lära ut själva innehållet i våra ämnen (kunskaper) utan även undervisa värden: demokratiska värderingar och respekt för de mänskliga rättigheterna. Etiska förhållningssätt. Men vi ska inte bara lära ut dessa värden: vi ska även leva dem! Vi ska GÖRA demokrati i skolan – inte bara PRATA om det.

Det kan tyckas självklart. Jag tycker det är självklart… att en inte bara ska prata om sina etiska principer utan även leva efter dem. Men hur lätt är det på en skala? Om det redan är extremt svårt på en personlig nivå (t.ex reser jag med flyg flera gånger per år även om det går emot mina värderingar och kunskaper kring miljöfrågor!) så borde det vara minst lika svårt i ett klassrum eller i en hel skola, där hundratals mänskliga relationer och samhället i stort samverkar konstant. Inte lätt, ändå viktigt.

Det var lite om värdegrunden. Men historien då? Lärande i organiserade former (skolan) har en lång historia. Den går inte bara tillbaka till de gamla grekerna utan existerade redan långt tidigare i exempelvis Egypten, Mesopotamien, Indien. För lång tidsperiod för att sammanfattas här. Jag ska bara kommentera några saker jag tyckte var anmärkningsvärda under föreläsningarna om läraryrkets historia.

1) Sverige hade en exceptionellt hög läskunnighet redan på 1600-talet. Trots folkets generellt låga utbildningsgrad och fattigdom. De hade kyrkan att tacka: husförhören och översättningen av Bibeln till svenska gjorde att folk började läsa mer. Prästernas husförhör utfördes på sina håll ända fram till 1920-talet! Skolan var alltså länge en högst religiös/kyrklig verksamhet.

2) – Varför säger vi ‘fröken’, fröken?

Benämningen ‘fröken’ för kvinnliga lärare har nog de flesta hört, speciellt i förskolan där uttrycket hänger kvar. Ordet går tillbaka på benämningen för kvinnliga lärare under 1800-talet, då det var förbjudet för gifta kvinnor att ta jobb som lärare. Så var det då: ogift kallades ‘fröken’, gift kallades ‘fru’. Vad underligt det skulle låta om den regeln skulle gälla idag… Om vi skulle vara tvungna att i skolan kalla lärarna efter relationsstatus, hur skulle vi säga då? ”Ursäkta, singel/sambo/särbo/partner/ogift/skild/änka, kan du hjälpa mig med den här matteuppgiften?” På tok för jobbigt, tur att den regeln är borta!

3)  Sveriges ekonomi växte så det knakade efter andra världskriget och eftersom det inte fanns några ruiner att bygga upp så kunde mycket pengar läggas på skolan. Politikerna (främst sossarna) såg till att kyrkan och de medeltida undervisningsmetoderna försvann: nu skulle skolan bara vara en statlig angelägenhet. Och demokratiska värderingar skulle vara grunden för all undervisning. Det kan diskuteras i hur hög grad dessa demokratiska värderingar lyckats hålla sig vid liv inom det svenska skolväsendet fram till idag (likvärdigheten i svensk skola har försämrats och segregationen ökar enligt rapporter från Skolverket) – men klart är att visionen för skolan efter kriget var mycket radikalt för sin tid. Till exempel skrevs i 1948 års skolkommissionsbetänkande (som bland andra Alva Myrdal arbetade fram):

[…] vissa egenskaper är både ur samhällets och individens synpunkt särskilt värdefulla och samtidigt möjliga att genom uppfostran utveckla. Självständigheten är en sådan egenskap. Dess värde har särskilt uppmärksammats i debatten om de totalitära regimernas psykologiska förutsättningar. Av medborgaren i ett folkstyrt samhälle bör man fordra ett kritiskt sinnelag, som ger motståndskraft mot andliga farsoter. Demokratin har ingen nytta av osjälvständiga massmänniskor.

Fordra ett kritiskt sinnelag som ger motståndskraft mot andliga farsoter! Demokratin har ingen nytta av osjälvständiga massmänniskor! Det var såklart riktat mot nazismen och dess konsekvenser… men jag har en obehaglig känsla av att dessa textrader är precis lika akut relevanta för den värld vi lever i idag.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Vill du veta när din kommentar har fått ett svar, eller prenumerera på inläggets kommentarer via e-post? Du kan även prenumerera utan att lämna en kommentar.