Visar alla blogginlägg med kategorin:
Estetiska lärprocesser

Montessori: pedagog och feminist

Vad har Anne Frank, P.Diddy, Gabriél García Márquez och Googles grundare Larry Page och Sergey Brin gemensamt? Jo, alla har gått i Montessoriskolor under sin barndom. Jag har många gånger hört om Montessoriskolor men inte vetat särskilt mycket om dem förutom att de använder ”alternativa” pedagogiska metoder. Nu när vi inom lärarutbildningen läser om specialpedagogik blev jag dock mer nyfiken och såg en dokumentär om Maria Montessori. 

Vilken kvinna – och vilket liv! Maria Montessori föds 1870 som enda dotter i en välmående familj från Anacona, Italien. Hon visar sig ha läshuvud och hennes föräldrar uppmuntrar henne så småningom att studera vidare. Den karriärväg som vanligtvis var möjlig för kvinnliga studenter under den här tiden var lärarutbildning; att bli fröken eller privatlärare. Men Maria ville inte arbeta som lärare, hon var intresserad av naturvetenskap och teknik och sattes därför i en pojkskola (de matematiskt inriktade utbildningarna var bara för pojkar). Senare ville Maria bli läkare. Hon som skulle komma att bli en världsberömd pedagog i framtiden valde alltså från början bort läraryrket.

Att en kvinna skulle studera medicin var på den här tiden otänkbart, och Maria blev till en början nekad plats på det medicinska universitetet i Rom. Med hjälp av kontakter och bevis på sin intelligens lyckades hon dock tillslut komma in – och blev så Italiens första kvinnliga läkarstudent. Hon visade prov på stor genialitet men också uthållighet under studierna, bland annat genom att tillbringa nätterna åt att dissikera kroppar alldeles ensam (kvinnor fick inte dissikera i samma rum som män) och genom att i olika experiment bevisa att teorin om att kvinnors hjärnor var mindre än männens var falsk.

1896 blev Maria Italiens första kvinnliga läkare och började samtidigt engagera sig politiskt för kvinnors och barns rättigheter. Hon fick även upp ögonen för de franska teoretikerna Jean Itard och Edouard Séguin som ansåg att även funktionsnedsatta barn skulle ges utbildning. Hon delade deras syn och fick chansen att under 2 år studera barn och deras lärande på en skola för barn med olika psykiska diagnoser. Maria insåg att små barn är kapabla till att lära sig läsa, skriva och förstå matematiska samband helt på egen hand under rätt förutsättningar. Det är dessa 2 år av nära kontakt med barn som till stor del ligger till grund för Montessorimetoden.

Maria Montessori 1913 Maria Montessori 1913

Marias pedagogiska metod innebär att barnet får utrymme och redskap att lära sig på egen hand och i sin egen takt. Att få tid och rum för koncentration, kreativt utforskande och fysisk aktivitet. Barn gör detta på eget bevåg utan att behöva tvingas till det. Det möjliggörs av klassrum där aktivitet och barnens egna initiativ är utgångspunkten för allt lärande. Pedagogens främsta uppgift är att stödja och uppmuntra barnets egna sökande efter mening och att utföra vardagliga aktiviteter som barnen kan hjälpa till med. Forskning har visat att barn som gått på Montessoriskolor har bättre sociala och konfliktlösande förmågor än barn som gått i traditionella skolor, enligt The Guardian.

Här är olika citat av Maria som förklarar metoden:

Respect all the reasonable forms of activity in which the child engages and try to understand them.

To give a child liberty is not to abandon him to himself.

But to let the child do as he likes when he has not yet developed any powers of control is to betray the idea of freedom.

The child, in fact, once he feels sure of himself, will no longer seek the approval of authority after every step.

But an adult, if he is to provide proper guidance, must always be calm and act slowly so that the child who is watching him can clearly see his actions in all their particulars.

Character formation cannot be taught. It comes from experience and not from explanation.

Imitation is the first instinct of the awakening mind.

(Daily Montessori)

Det sista citatet är fundamentalt. Montessorimetoden går ut på att det finns pedagoger och redskap (t.ex. siffer- och bokstavsklossar i trä) som barnen får observera, känna på och imitera. Genom att få känna på siffrorna och bokstäverna med händerna kan barnen imitera dem och sedan börja skriva. Detta kräver såklart att pedagogerna, som Maria skriver, är lugna och kan visa aktiviteterna (t.ex. hur man planterar en blomma) med långsamma rörelser, så att barnet får tid att titta, processa och testa själv.

Barn imiterar alltid de vuxna de har runtomkring sig, och därför är det ett tecken på att vuxenvärlden har problem när folk pratar om att barn och unga har ”beteendeproblem”. Stressade vuxna ger stressade barn. Det är inte så konstigt att Montessorimetoden, som kräver lugna och kreativa lärmiljöer, i dagens samhälle kategoriseras som alternativ pedagogik. Normen idag är ju snabbhet, flexibilitet och stresstålighet. Nej, säger Maria Montessori, vi ska inte lära barn att tåla stress eller att ”hålla många bollar i luften”. Stress ska överhuvudtaget inte vara det normala tillståndet – barn (och vuxna) lär sig och utvecklas bäst när de får tid till att rikta sin koncentration åt en sak i taget.