Teori bortom raderna

Projektet Budskap bortom raderna är ett litteraturdidaktiskt forskningsprojekt inom STLS där lärare och forskare tillsammans undersöker undervisning om det som i kursplanerna för svenska och svenska som andraspråk kallas ”texters budskap”.books-1655783_1280-300x200

Att inom forskning undersöka ett fenomen, i vårt fall alltså texters budskap och därmed sammanhängande undervisning, innebär att anlägga ett teoretiskt perspektiv på fenomenet. Det låter förstås mycket abstrakt, ja kanske rentav onödigt, inte minst ur ett lärarperspektiv. Varför ha en teori om något som man ändå undervisar om i praktiken?

För att svara på den frågan behöver man först svara på frågan ”Vad är egentligen ett teoretiskt perspektiv?”. Ett teoretiskt perspektiv innebär att man betraktar något ur ett bestämt perspektiv. Om vi betraktar en vardaglig situation, säg en man och en kvinna som sitter och dricker latte på ett kafé i innerstan, så kan vi betrakta den ur olika (teoretiska) perspektiv.

Vi kanske ser situationen ur ett sociologiskt perspektiv: två representanter för en urban medelklass markerar sin sociala grupptillhörighet genom att välja plats och dryck som signalerar kännedom om vad som är trendigt.

Kanske ser vi istället situationen ur ett genusperspektiv: vi kan se lattedrickandet som en vanligen kvinnodominerad situation och studera vilka handlingar (korslagda armar?) och yttranden (”Egentligen dricker jag kaffet svart”) som män i denna typ av situationer kan göra för att upprätthålla en förväntad genusidentitet.

Om vi, för att göra jämförelsen något hårdragen, anlägger ett biologiskt teoriperspektiv på situationen blir den helt annorlunda: två kolbaserade livsformer bryter ned och upptar organiska ämnen med lågt näringsinnehåll.

Oavsett hur vi väljer att se på situationen, så kan vi – om vi som forskare vill undersöka situationen – inte nöja oss med att konstatera att det är ”två personer som fikar”. Vi behöver beskriva vad vi uppfattar situationen som, det vill säga hur situationen ser ut ur det teoretiska perspektiv vi anlagt.

Jag har fortfarande inte svarat på frågan varför vi ska anlägga olika teoretiska perspektiv. En vanlig missuppfattning (tyvärr även hos lärare) om forskning, inbegripet forskning om undervisning, är att det inte finns något svar och inget riktigt syfte med att tillämpa och utveckla teorier. Forskarna gör istället detta mer eller mindre för sin egen skull: de svänger sig med verklighetsfrånvända teoretiska perspektiv på hur undervisning borde gå till; kanske för att få skriva avhandlingar och få fina titlar.

Ett teoretiskt perspektiv är dock inget man ska anlägga enbart för att det ”låter fint”. Det teoretiska perspektivet behöver hänga samman med syftet med att man gör sin undersökning och med de forskningsfrågor man vill besvara.

I projektet Budskap bortom raderna är syftet att ta reda på hur undervisning om texters budskap kan bli bättre och en av forskningsfrågorna vi arbetar utifrån är ”Vad kan hindra elever att urskilja det som i kursplanen kallas ’texters budskap’?”.

För att fånga dessa möjliga svårigheter har elever fått läsa berättande/skönlitterära texter, och svara på frågor kring texterna. VI har alltså, i likhet med fallet med de två tänkta lattedrickarna, en situation som vi kan undersöka utifrån olika teoretiska perspektiv. Materialet (elevernas svar) är det som fångar situationen, i vårt fall en situation av ”budskapsläsning”.

Som nämndes inledningsvis befinner sig projektet Budskap bortom raderna inom litteraturdidaktikfältet. Räckvidden av teoretiska perspektiv är därför inte så extrem som i ”lattedrickarexemplet”, men det finns ändå ett flertal olika teoretiska perspektiv som är tänkbara.

I skrivande stund är vi ganska så öppna vad gäller teoretisk förståelse och teoretiskt perspektiv. Vi prövar oss fram. För att svara på frågan om varför man ska anlägga olika teoretiska perspektiv, tänkte jag därför referera några inom litteraturdidaktiken förekommande perspektiv och se vad som händer om vi skulle anlägga dem på vårt material. Viktigt att ha i huvudet, är då att man som forskare inte bara ”hux flux” kan applicera ett teoretiskt perspektiv. Det finns några saker att tänka på:

För det första finns det inte en ”objektiv” definition av ett givet teoretiskt perspektiv. Om vi tar det sociokulturella perspektivet (ett inom undervisningsforskning vanligt förekommande perspektiv) så har olika personer (olika forskare) olika uttolkning av detta. Därför behöver man alltid referera till någons användning, till exempel ”vi anlägger ett sociokulturellt perspektiv på lärande, som det beskrivs av Roger Säljö i boken Lärande i praktiken (2000)”. Vi kan byta ut verk och författare, till exempel ”Säljö” mot ”Vygotskij”, ”Wertsch”, en kombination av dessa, eller kanske någon helt annan företrädare, men vi måste i vilket fall precisera vår användning av perspektivet ifråga.

För det andra måste perspektivet ha något relevant att säga om materialet ifråga. Man bör inte gå runt och försöka anlägga ett och samma perspektiv oavsett material och forskningsfråga, det leder snabbt till man går runt och ”predikar ett perspektiv” snarare än försöker skapa en teoretisk förståelse.

För det tredje är det inte alltid så att man börjar med ett färdigt perspektiv och anlägger det. Lika ofta, åtminstone är det vad vi hoppas i projektet Budskap bortom raderna, så försöker man utveckla nya teoretiska perspektiv (det vill säga generera teorier), ur tidigare använda teoretiska perspektiv och utifrån det material man studerar.

Låt oss nu ta några kontrasterande exempel på teoretiska perspektiv från litteraturdidaktiken, när det gäller ”texters budskap”. Ett sådant teoretiskt perspektiv beskrivs hos Barbro Westlund i boken Att undervisa i läsförståelse (2009). Här beskrivs budskap som något som finns inuti texten och som läsaren kan ”klura ut” (s. 271) med hjälp av olika strategier för läsförståelse, ett fenomen som i sin tur beskrivs som ”en komplex kognitiv process” (s. 74).

Sett ur det perspektivet innehåller de texter eleverna läst ett eller möjligen flera budskap, i betydelsen tolkningsbara informationsenheter. Kvaliteten i elevernas tolkning kommer att avgöras av hur väl de förmår tillämpa de lässtrategier de har, ju bättre desto större ”mängd” av textens underliggande budskap kan de ta del av. Hinder för att urskilja ett budskap kan alltså ses som en begränsad repertoar av lässtrategier och en bristande färdighet i att tillämpa dessa.

Ett helt annat perspektiv på budskap finns hos läraren och läsforskaren Charles Sarland (Young people reading, 1991). Sarland lät högstadielever läsa och diskutera populärkulturella böcker och analyserade dessa samtal. Sarland, som anlade ett sociokulturellt perspektiv i kombination med marxistisk teori, kunde visa hur John, en ”stökig elev” med tillhörighet i ett halvkriminellt skinhead-gäng, gjorde en tolkning av David Morrells bok ”First blood” (som filmatiserades som ”Rambo”); en samhällskritisk tolkning som är tydligt styrd av hans klasstillhörighet. John identifierar sig med Rambo och ser honom som en person som, precis som han själv, tar strid mot de mer privilegierade i samhället: ”I’m a skinhead… the rich people they don’t want me to be like that, they reckon they can change me, make me become one of them” (s. 41; citat i sammandrag).

John ser alltså ett ”budskap” genom sin identifikation med krigsveteranen Rambo, som i boken trotsar de lokala myndigheterna. När John får veta att Rambo dör i boken (till skillnad från filmen) blir han upprörd och ser det som ytterligare ett utslag av ”de rikas” vilja att skrämma fattiga människor till att anpassa sig till samhället och inte göra motstånd.

Om detta är budskapet eller ej i Rambo låter jag vara osagt. Poängen är att John har identifierat ett budskap, inte som en följd av att han har (eller saknar) adekvata lässtrategier, utan det ”budskap” han urskiljer är mer eller mindre givet på förhand, av hans socioekonomiska position i samhället. Att undervisa John i ”lässtrategier” skulle då kanske ha begränsad effekt. John har i själva verket inte ens läst boken, utan baserar sin tolkning på filmen och vad han får berättat för sig om boken. Istället skulle kanske, utifrån detta sociokulturella perspektiv, en diskussion bland eleverna om skillnader mellan olika grupper i samhället vara en del av en undervisning om texters budskap?

Vilket av dessa två teoretiska perspektiv är då ”bäst”? Frågan är lite fel ställd, åtminstone om man inte formulerar den som ”bäst för vad?”. Vi vill i Budskap bortom raderna hitta sätt att undervisa elever om hur de kan urskilja texters budskap. Det betyder att vi måste pröva våra antaganden i praktiken, det vill säga i undervisningen hos de lärare som är involverade i projektet.

Vad vi befinner oss i är ett initialt undersökande skede. Vi kan kalla det ”pilot” eller ”förtest”, men oavsett vad vi kallar det så har vi att göra med ett inledande utprovande av teoretisk förståelse av ”texters budskap” och de didaktiska svårigheter som hänger ihop med detta fenomen. Ett ramprojekt är utformat i ett flertal på varandra följande ”cykler”, det vill säga ett återkommande utforskande av utformning av undervisningsupplägg (eller undervisningsdesigner), där den teoretiska förståelsen, det teoretiska perspektivet, växer fram.

För att återkomma till frågan om varför vi anlägger, eller kanske snarare genererar, ett teoretiskt perspektiv så kan den nu kokas ned till att vi behöver bli medvetna om vårt teoretiska perspektiv, för att kunna beskriva hur undervisning om texters budskap fungerar i olika situationer. Kanske rör vi oss  med ett, i undervisningssammanhang, för brett teoretiskt perspektiv om det kan innefatta även ”läsning” där eleven inte ens öppnat boken? Kanske är det i en given undervisningssituation faktiskt mest effektivt att se texters budskap som något som kan ”luskas ut” ur en given bok/text med hjälp av kognitiva redskap, det vill säga lässtrategier. Men i så fall i vilka typer av undervisningssituationer gäller detta?

Frågan om varför vi anlägger ett visst teoretiskt perspektiv leder alltså vidare till frågan om i vilken typ av situationer perspektivet är till hjälp. Jag vill ta mig an frågan genom att här avslutningsvis redovisa några preliminära resultat, eller om man så vill observationer, från det initiala skedet av forskningsprojektet:

  • Lärarens oreflekterade tolkning kan styra och därmed försvåra för elever att urskilja budskap (till exempel genom att läraren underlåter att fånga upp de tolkningar bland eleverna som inte stämmer med den egna).
  • Avståndet till texten/kontexten är avgörande för budskapsurskiljandet: för stort avstånd, men även för litet avstånd kan hindra tolkning. Om texten är ”för elevnära” kan det alltså bli svårare att se en djupare innebörd i den, den antas handla om något mycket alldagligt.
  • Textens längd: är den för omfattande glömmer eleverna avgörande detaljer i det lästa innehållet.
  • Omedveten uppfattning om vad som förväntas vid läsning i skolan gör att elever tenderar att se budskap i form av ”moraliska pekpinnar”; berättelsens budskap är att man ”ska vara snäll” [för det brukar läraren alltid säga].
  • Användning av bildstöd kan bli ett hinder: omslagsbilden kan styra elevens förförståelse och därmed fortsatta läsning.
  • Ovana vid litterär läsning (eleven uppfattar inte litterära ord, uttryck och metaforer samt andra textsignaler, till exempel kursiverad text för att signalera en återblick i berättelsen).

Vi kan genast se att enbart de perspektiv jag nu snuddat vid (Westlunds respektive Sarlands) inte fullt ut kan ge en relevant förklaring. Kanske är ett kognitionsvetenskapligt perspektiv som omfattar arbetsminne och processer för lagring i långtidsminnet nödvändigt för att fullt ut förstå den svårighet som har med textens längd att göra, det vill säga i situationer av omfattande textmängd. Kanske behövs teorier om multimodalitet för att utforska samspelet mellan illustrationer, textinnehåll och textförståelse.

Fortsatta observationer, slutsatser och upprepade undervisningsförsök får utvisa vilket teoretiskt perspektiv som i slutändan ger den mest relevanta förståelsen för det som är projektets syfte: att utveckla undervisning som rör texters budskap. Det är för detta vi behöver en teori – en teori som låter oss förstå generella principer för att undervisa om texters budskap i olika situationer.

/Björn Kindenberg, koordinator i STLS och ramprojektet Budskap bortom raderna

Referenser

Sarland, Charles. (1991). Young people reading: culture and response. Milton Keynes: Open University Press.

Westlund, Barbro. (2009). Att undervisa i läsförståelse: lässtrategier och studieteknik. Stockholm: Natur & Kultur.

Effekter av Läslyftet?

sv_modul_forklaringSkolverket har gett Centrum för utvärderingsforskning (UCER), Umeå universitet, i uppdrag att utvärdera Läslyftet. Den sjätte delrapporten har nyligen publicerats (här hittar man alla delrapporterna).

Den sjätte rapporten redovisar delresultat från utvärderingen av Läslyftet i grundskolan med fokus på Läslyftets effekter på bland annat kollegialt lärande och lärarnas undervisning för språk-, läs- och skrivutveckling och söker förklaringar till resultaten. 

Forskarna har genomfört  en fallstudie i åtta läslyftsgrupper på olika skolor som deltog under läsåren 2015/16 och 2016/17. Rapporten är baserad på kvalitativa intervjuer med deltagare i Läslyftet och kompletteras med observationer av kollegiala samtal och lektionsbesök. 

Sammantaget utmynnar fallstudien i följande slutsatser:
– Läslyftet har bidragit med insikter och ökad kunskap om hur lärare kan arbeta med språk-, läs- och skrivutveckling i alla ämnen. Läslyftet har också gett lärarna insikter och kunskaper av mer generell pedagogisk och didaktisk karaktär.
– Läslyftet har stärkt det kollegiala lärandet och samarbetet under genomförandet och till en del året efter genomförandet, men Läslyftet har inte bidragit till en varaktig förändrad undervisningskultur.
– Läslyftets effekter på undervisning och kollegialt lärande påverkas av hur Läslyftet genomförts och de förutsättningar som skapats, samt lärarnas tidigare kunskaper och inställning till Läslyftet.

Det verkar alltså vara mycket som är positivt med Läslyftet – samtidigt som det förstås är bekymmersamt att insatsen inte bidragit till en varaktig förändrad undervisningskultur, något som varit ett av målen med Läslyftet.

Inom kort kommer också resultaten från utvärderingen av Läslyftet Stockholm. Utvärderingen har genomförts i samarbete mellan uppföljningsenheten och FoU-enheten på utbildningsförvaltningen. Dessutom har utvärderingen kompletterats med en forskningsinsats. En viktig fråga uppföljningen ställt är just frågan om varaktighet – hur kan vi arbeta med skolutvecklingsinsatser så att effekterna blir hållbara på sikt.

Vi återkommer snart om våra resultat.

/Anna-Maija

Handleda vidare

Handledarutbildningen inom Läslyftet för Stockholms kommunala skolor avslutades i måndags med en heldag om norra_bantorget_0627handledning. Utbildningen har även haft inslag av läs-, skriv- och språkdidaktik, men tonvikten har legat på handledning och samtalsmetoder. Det kändes vemodigt att avsluta och flera deltagare efterlyste någon form av fortsättning.

Skolverket erbjuder en viss fortsättningsutbildning i form av två dagar (eller fyra halvdagar), en på hösten och en på våren. Utbildningen ges av flera lärosäten, och för Stockholms del är det närmaste Uppsala universitet. Datumen är redan bestämda: den 16 november 2018 och den 13 mars 2019.

Utbildningen riktar sig till lärare som leder en grupp i språkutvecklande arbete under läsåret 2018/2019, och handledare som gått handledarutbildningen har förtur.

Under våren informerar Skolverket på sin hemsida om hur man anmäler sig.

/Anna-Maija

Att se den andre – texten eller världen?

I fredags försvarade Tammi Nadel sin licentiatuppsats i litteraturdidaktik på institutionen för språkdidaktikTammi vid Stockholms universitet. Och det gjorde hon med den äran – vi i nätverket för svenska och svenska som andraspråk inom STLS är jättestolta! Opponenten Magnus Jansson från Mälardalens högskola gjorde en intressant och detaljerad läsning av Tammis text.

Uppsatsen handlar om en interaktion mellan gymnasieelever och en kenyansk novell. Novellen Kärlek på löpande band (Kahora, 2006/2010) är en krävande text för gymnasieeleverna då den är formmässigt ovanlig och dessutom fjärran från deras erfarenheter, både geografiskt, kulturellt och socialt. Frågorna som ligger till grund för studien är vilka övergripande teman eleverna lyfter fram i texter de skriver efter läsningen, vad som kännetecknar interaktionen mellan eleverna och novellen och vilka didaktiska val lärare kan göra utifrån resultatet av undersökningen.

Det är tre övergripande teman som lyfts fram i resultatdelen: Det nya – litteraturen som kunskapskälla och fönster mot världen, Det familjära – litteraturen som igenkänning och spegling och Det annorlunda – litteraturen som den andre. Dessa övergripande teman i elevernas läsningar delas in i underkategorier och exemplifieras med elevcitat. Under rubriken Läsa skönlitteratur för att lära (en underrubrik till temat Det nya – litteraturen som kunskapskälla) ges följande citat:

”Det är så klart intressant att läsa och få en sann uppfattning hur det är utanför Europa, och inte bara läsa om hur Europa uppfattar omvärlden. Så på så sätt är det ju jättebra att läsa litteratur som kommer utifrån. Men samtidigt tyckte inte jag att den här texten berörde mig alls.” (Nadja, åk 1)

Detta citat är med för att illustrera ett i materialet typiskt sätt att läsa novellen som en ”sann” berättelse, alltså som en faktatext, snarare än ett litterärt verk. Här tycks det alltså finnas en skillnad i elevernas läsning av icke-västerländsk litteratur jämfört med deras läsning av litteratur de är mer vana vid att läsa. Estetiska och litterära aspekter riskerar att hamna i skymundan, skriver Nadel, och alltså ställs det krav på den undervisande läraren att fundera på syftet med läsningen och på vilken typ av stöttning eleverna behöver i en specifik undervisningssituation.

Även de andra övergripande temana exemplifieras på samma sätt med elevcitat, förklaringar och didaktiskt relevanta slutsatser. Uppsatsen är inte publicerad ännu, men jag uppdaterar blogginlägget med en länk så fort publiceringen är klar. Alla lärare i svenska och svenska som andraspråk på framför allt gymnasiet och högstadiet rekommenderas varmt en läsning av Att se den andre: texten eller världen? Interaktion mellan gymnasieelever och en kenyansk novell (Nadel, 2018).

/Anna-Maija

Nytt inför läsåret 2018/19

Skolverkets hemsida kan man läsa om en del nyheter gällande Läslyftet. Nytt är bland annat att man kan få statsbidrag för en grupp bupdateestående av fyra deltagare. Tidigare var den undre gränsen sex deltagare.

Några moduler har reviderats, bland annat Textarbete i digitala miljöer, Samtal om text och Skriva i alla ämnen. Det har också publicerats nya moduler: Nyanländas språkutveckling (7-9 och språkintro) och Tidig läsundervisning. Tre nya moduler är på gång: Tidig skrivundervisning, Muntlig kommunikation och Skrivundervisning för svensklärare på gymnasiet.

Sammanlagt finns det nu tjugo moduler för grundskolan, elva för gymnasiet, två för grundsärskolan, två för gymnasiesärskolan och fyra för förskolan. Dessutom finns sju moduler som handlar om digital kompetens, och flera av dessa har koppling till läs-, skriv- och språkutveckling. Alla modulerna finns på lärportalen.

Skolverket har ännu inte publicerat datum för vårens inledande konferenser för handledare respektive rektorer, men vi försöker hålla koll på det och återkommer.

/Anna-Maija

Erfarenheter av Läslyftet i gymnasieskolan – en nationell utvärdering

Utvärderingen av Läslyftet för gymnasiet visar samma mönster som utvärderingen för grundskolan: Läslyftet är uppskattat av majoriteten och sv_modul_forklaringhandledarna är mest nöjda, följt av rektorerna, medan lärarna är den grupp som är minst nöjd. Att handledarna är mest nöjda är kanske inte överraskande med tanke på att de (oftast) får tid i tjänsten för uppdraget och en utbildning. Följande är klippt ur Umeå universitets utvärdering av Läslyftet för gymnasiet (Carlbaum, Andersson & Hanberger, 2017):

”En majoritet av huvudmännen, rektorerna, handledarna och lärarna bedömde Läslyftet som ”mycket bra” eller ”ganska bra”. Svaret ”mycket bra” dominerade hos de tre första målgrupperna där handledarna var de mest positiva följt av rektorerna. I kontrast svarade flest lärare ”ganska bra” och tjugo procent ”varken var bra eller dåligt”, ”ganska dåligt” eller ”dåligt”. Svaren tyder på att Läslyftet har varit en uppskattad fortbildning för en majoritet av deltagarna men att lärarna värderat satsningen lägre än övriga målgrupper. Svarsmönstren mellan målgrupperna var desamma som för grundskolan 2015/16.

Rektorerna bedömde att Läslyftet påverkat undervisningskulturen i kollektiv riktning. En stor majoritet (över 80%) av rektorerna bedömde att Läslyftet ”i hög utsträckning” ”har ökat/fördjupat lärarnas ”pedagogisk-didaktiska samtal om språk-, läs- och skriv-utveckling” och ”engagemang för språk-, läs- och skrivutveckling i undervisningen”. /—/ Rektorer som arbetade vid skolenheter där alla eller en stor andel av lärarna deltog bedömde effekterna som högre på lärarnas engagemang, kollegialt lärande och samarbete. Resultaten visar också att två av tio rektorer bedömde att Läslyftet ”i stor utsträckning” förbättrat elevernas språk-, läs- och skrivförmågor samtidigt som fler, drygt fyra av tio, inte tydligt uppfattat om Läslyftet haft en sådan effekt på eleverna. /—/ Engagerade rektorer som på olika sätt stöttat genomförandet av Läslyftet bedömde Läslyftets värde och effekter på både lärarna och eleverna som högre än de som engagerat sig mindre.

Handledarnas erfarenheter under läsåret 2016/17 är i det stora hela att Läslyftet har fungerat bra på gymnasieskolan och gymnasiesärskolan. De flesta handledare har fått tid för sitt uppdrag och organisatoriska förutsättningar för att genomföra Läslyftet. /—/ På kort sikt har Läslyftet också bidragit till att handledarna fått ökat engagemang för språk-, läs- och skrivutveckling i sin undervisning och ett ökat intresse för kollegialt samarbete. De har också uppgett att Läslyftet utvecklat deras förmåga att handleda kollegor. Handledarutbildningen har rustat dem för att leda kollegiala samtal, använda olika samtalsmodeller och skapa ett tryggt samtalsklimat. Handledarna bedömde Läslyftet som en bra fortbildning och de kollegiala samtalen har enligt deras bedömning lett till fördjupade reflektioner och ett kollegialt lärande. Men vid en jämförelse med handledares svar i grundskolan läsåret 2015/16 var handledarna på gymnasiet inte fullt lika nöjda. Handledarutbildningen bedömdes inte ha haft lika hög kvalitet och bidragit med lika mycket. /—/ Även om handledarna uttryckte att modulerna i stort fungerat bra att handleda fanns det synpunkter på kvalitet och nivå även där. Modulerna uppfattades vara alltför likartade och inte helt anpassade för vissa ämnen och då särskilt estetiska ämnen eller för vissa lärare. Antingen uppfattades modulerna vara för enkla och hålla för låg nivå eller så uppfattades de vara för akademiska och svårtillgängliga.

Sammantaget upplevde en majoritet av deltagande lärare på gymnasieskolan och gymnasiesärskolan att Läslyftet var en bra fortbildning där särskilt det kollegiala lärandet var uppskattat. En stor del av lärarna gav uttryck för att de hade tillräckligt bra förutsättningar att genomföra Läslyftet i form av stöd från handledare och tid för kollegiala samtal.

Lärarna har aktivt deltagit i Läslyftet men har i mindre utsträckning genomfört momentet med undervisningsaktiviteter med eleverna. En del av förklaringarna till detta finner vi i fortbildningsmodellens tempo som av hälften upplevs som alltför intensivt framförallt gällande tiden för just detta moment men även i modulernas innehåll som av vissa lärare inte anses genomförbara eller ens ändamålsenliga för deras ämnen. Det gäller t.ex. lärare i matematik, estetiska ämnen, idrott och hälsa och yrkesämnen. Men genomförandet tycks också hindras av att de undervisningsaktiviteter som förespråkas är för omfattande eller för tillfället inte passar in i den undervisning som redan är planerad.

Modulernas innehåll upplevdes som begripligt men det var stora skillnader i hur stimulerande innehållet upplevdes som antingen alltför självklart och på för låg nivå, inte anpassat till ämnet eller mycket stimulerande. Modulen Textarbete i digitala miljöer är den modul som i lägst grad upplevts som stimulerande, begriplig och ändamålsenlig och även modulen Språk i yrkesämnen har upplevts som mindre stimulerande, begriplig och ändamålsenlig. Det är även dessa moduler som i lägst grad anges ha bidragit till lärares kunskaper och kompetenser i att utveckla elevernas språk-, läs- och skrivförmågor eller bidragit till att de förändrat sin undervisning. /—/ Arbetet med modulerna har enligt lärarna främst bidragit till att de utvecklat sina kunskaper och kompetenser i att utveckla elevernas läsande och begreppsförståelse och att de i sin undervisning använder sig av textsamtal och olika texter på ett mer medvetet sätt än tidigare.

Fler än hälften av lärarna svarade att de själva i stor utsträckning också fått ökade insikter och ett större engagemang i språkutveckling och därtill ökat sitt allmänna pedagogisk-didaktiska tänkande och sin förmåga att fatta välgrundade beslut i undervisningen. Läslyftet hade även bidragit till kollegialt lärande och samarbete för en majoritet av lärarna genom att man lärt av och med varandra och fördjupat sina pedagogisk-didaktiska samtal. Fyra av tio ansåg att gruppen fått ett mer gemensamt yrkesspråk och en fjärdedel svarade att Läslyftet inneburit att man planerat undervisning tillsammans oftare än tidigare. /—/ Lärarna bedömde också att Läslyftet inneburit förbättrad språkutveckling hos eleverna och en större aktivitet i relation till språk. Här använde 15-20 procent svarsalternativet ”i stor utsträckning” medan mellan fyra och sex av tio lärare beroende på fråga, utnyttjade svarsalternativet ”i liten utsträckning”. Störst språkförbättringar rapporterades kring elevernas ord-/begreppsförståelse samt om deras förmåga att kritiskt granska texter och förstå olika texttypers form och innehåll. Elevernas språkaktivitet hade enligt lärarna allra mest visat sig genom att de deltog mer i samtal än tidigare och ställde fler egna frågor till texter.”

Mejla mig, så skickar jag hela rapporten!/Anna-Maija

anna-maija.norberg@stockholm.se

Böckers budskap

Har böcker ett budskap? Det är en inte helt lätt fråga att besvara: Har Robinson Kruse ett budskap och vilket är i så fall det? Att ”ensam är stark”? Eller har den flera ”budskap”? Kanske vill den Prästkragar2säga att vi blir människor först när vi träffar andra människor? Eller har den ett tidstypiskt, idag rasistiskt, budskap om den vite mannens överhöghet?

Sådana här frågor är en typ av frågor vi ställer oss i STLS ämnesdidaktiska nätverk för svenska och svenska som andraspråk, i sammanhanget av att vi är i färd med att formulera en forskningsplan för ett så kallat ramprojekt (så kallat eftersom flera lärare, tillsammans eller oberoende av varandra kan ingå inom den ram som projektets syfte och forskningsfrågor ger).

En andra typ av frågor rör undervisning som rör berättande texters budskap eller, med gymnasiets kursplaneformuleringar, narrativers tematik. Hur undervisningen utformas så att den hjälper elever utveckla förmågan att läsa och analysera skönlitteratur, just när det kommer till texters budskap?

Textens budskap kan i kursplanernas formuleringar vara antingen tydligt framträdande, finnas mellan raderna, eller vara dolda och de kan kopplas till läsarens (elevens) egna erfarenheter, eller omvärldskunskap.

Det gör det inte lättare att besvara frågan om budskapet i berättelsen om Robinson Kruse. Finns det ”mellan raderna”? Eller är det ”dolt”? Men i ett undervisningssammanhang kan det, kanske, vara till ledning att budskapet finns där?

Detta att budskapet ”finns” så att säga ”inuti” i texten, färdigt att plockas fram, är ett synsätt som kritiserats. Svenskämnesdidaktikforskarna Stefan Lundström, Lenda Manderstedt och Annbritt Palo menar att föreställningar om texters budskap står för en teknisk syn på läsning, där budskapet är ett ting och inte en upplevelse. Lundström, Manderstedt och Palo sätter den tekniska litteratursynen i samband med den mål- och mätningsinriktade, marknadsanpassade skolan.  Nog är det en svindlande tanke att ett målstyrningssamhälle på ett så subtilt sätt genom undervisningen påverkar individens egen läsning av de berättelser som omger oss, och därmed i förlängningen formar individen själv?

Till sådana filosofiska djup kommer vi kanske inte fullt ut i ramprojektet. Trots allt har ju texter budskap åtminstone i de styrdokument som styr undervisningen. Men frågan om vilken innebörd ”budskap” har kommer förstås också styra vår undervisning.

Det leder oss in på den tredje typ av frågor som vi i nätverket nu ställer oss, nämligen forskningsfrågor som rör undervisning om texters budskap. Forskningsfrågor tenderar att formuleras om både en och två gånger, så vi ska här inte ännu ge oss på olika konkreta formuleringar, men de kommer att vara riktade mot en övergripande fråga som handlar om att förstå vad som gör en undervisning om texters budskap framgångsrik.

Är du lärare i svenska eller svenska som andraspråk och har tankar om detta som rör undervisning kring berättande texters budskap?

Vårt forskningsprojekt (av den typ vi alltså kallar ramprojekt), Budskap bortom raderna, är i så fall något för dig att delta i!

Ett forskningsprojekt läggs upp kring syfte, frågeställningar, en viss metod för materialinsamling och analys och en beskrivning av de slutsatser som kan dras av resultatet. I denna process kan du som lärare ingå på så vis att du på något sätt dokumenterar din undervisning (till exempel genom att spela in den, även om det förstås också finns andra dokumentationsmetoder) för att ge oss i nätverket underlag för analys och för att kunna besvara projektets forskningsfrågor.

Du behöver alltså inte vara ”fullfjädrad forskare” för att delta, men gärna ”nyfiken på forskning”. Forskningsfrågor, analysmetoder och teoriunderbyggnad kommer att ges av oss som koordinerar projektet (undertecknade), men forskningsgenomförandet kommer att ske i dialog med dig och andra deltagande lärare.

Vi hoppas att projektet ska bidra till ett utvecklat yrkesspråk för oss lärare, i de didaktiska frågor som rör texters budskap. Och vi hoppas förstås att du vill vara med!

Ann Ohlsson

Anna-Maija Norberg

Björn Kindenberg

Koordinatorer i ämnesdidaktiska nätverket för svenska och svenska som andraspråk, STLS

Hög tid att ansöka om Läslyftet 2018/2019

Det är glädjande att resultaten för svenska elevers läsning blivit bättre (länk). Allt är dock inte frid och fröjd: skolan lyckas inte kompensera för socioekonomisk bakgrund, pojkar presterar sämre än flickor och bara 18 procent av eleverna tycker mycket om att läsa. Resultaten visar också att elever som inte tycker om att läsa presterar sämre. 

Det finns alltså all anledning att fortsätta att arbeta med språk-, läs- och skrivutvecklande insatser, såsom Läslyftet. Bland annat innehåller Läslyftet en modul som handlar om att inspirera till läsning, Stimulera läsintresse. LChildWithBook2-300pxäslyftet med statsbidrag var från början planerat att pågå 2015-2018, men utvärderingarna visar att insatsen varit uppskattad och Skolverket har fattat  beslut om att förlänga finansieringen med statsbidrag med två år. Därutöver permanentas Läslyftet som ett av de nationella skolutvecklingsprogrammen.

Ansökningstiden för statsbidraget för 2018/2019 är januari och utbildningsförvaltningen behöver få in anmälningarna före jul. Rektorer som är intresserade av att delta med sina skolor meddelar antal deltagande lärare och rektors kontaktuppgifter till respektive grundskole- eller gymnasiechef. Även skolor som deltagit tidigare kan ansöka igen.

För mer information, kontakta Anna-Maija Norberg (anna-maija.norberg@stockholm.se) eller Birgitta Thorander (birgitta.thorander@stockholm.se) på enheten för forskning och utveckling.

/Anna-Maija

Informationsträffar om Läslyftet 2018/2019

Skolverket har fattat  beslut om ytterligare statsbidrag för Läslyftet. Rektorer som är intresserade av att delta med sina skolor meddelar respektive grundskolechef senast den 7 december. Utifrån skolornas önskemål ansöker utbildningsförvaltningen om statsbidraget i januari vilket innebär att de skolor som beviljats bidrag kommer att informeras omkring mars månad.

Inför ansökan bjuder FoU – enheten in skolledare i Stockholms stads skolor till en informationsträff angående Läslyftet och ansökningsförfarandet inför läsåret 2018/2019. Tre tider att välja mellan:

Onsdagen den 22 november kl. 16.00-17.00, lokal Orten, Hantverkargatan 3A.

Torsdagen den 23 november kl. 16.00-17.00, lokal Orten, Hantverkargatan 3A.

Torsdagen den 30 november kl. 16.00-17.00, lokal Salen, Hantverkagatan 3A.

Ingen anmälan behövs; välkomna!

/Anna-Maija Norberg och Birgitta Thorander

Skrivundervisning på lågstadiet

Förra veckan disputerade Daroon Yassin Falk med sin avhandling: Skrivundervisning i grundskolans årskurs 3. Studiens fokus har varit att belysa vilket lärandestöd som eleverna eDaroon Yassinrbjuds inom ramen för de olika skrivprojekten och vilka texter som eleverna skriver. Avhandlingens frågor har besvarats genom en analys av skrivförlopp, textsamtal och texter.

Författaren konstaterar att eleverna får en varierad skrivundervisning, och hon menar att den dystra bild som framträtt i studier om läsande och skrivande i skolan inte stämmer med helhetsbilden i hennes studie. Det som bland annat lyfts fram i tidigare studier är en avsaknad av explicit undervisning, vilket alltså inte stämmer i det här klassrummet, även om undervisningen förstås alltid kan utvecklas.

Eleverna får möta många olika skrivuppgifter och texter. Det handlar om sagor, insändare, instruktioner och faktatexter. Därmed får eleverna skriva berättelser om en fantasivärld, lära sig att göra sin röst hörd i en viktig fråga, beskriva hur man gör något och fastställa vedertagen kunskap med egna ord. En likhet mellan de olika skrivprojekten är att en modelltext läses i helklass. Gemensamt är också att samtal pågår i samband med varje aktivitet, både inför och under skrivandet.

Studien visar, precis som tidigare studier, att undervisningen tydligt präglar de texter som eleverna skriver. Ett exempel är att en undervisning där texternas funktion framstår som oklar resulterar i texter där relationen mellan form och funktion är oklar. Så blir det med instruktionerna som eleverna skriver vilka snarast liknar beskrivningar av exempelvis skolans ordningsregler, istället för instruerande sekvenser som leder fram till ett bestämt mål. Även under sagoprojektet finns en otydlighet, då läraren inte undervisar om berättelsestrukturen i sagor, vilket alltså syns i elevsagorna.

Det skrivprojekt som framstår som mest lyckat och som eleverna också enligt författaren tyckte var roligast och mest engagerande att arbeta med, är insändarprojektet. De textsamtal som var utgångspunkten för arbetet syftade till att utveckla elevernas förståelse för insändartexters funktion. De insändartexter som lästes gemensamt diskuterades inte utifrån att de argumenterar, beskriver eller berättar utan snarare vad man kan uppnå med att skriva en insändare, som att ge uttryck för egna åsikter, väcka offentlig debatt i en fråga eller klaga på någonting.

Yassin Falks avhandling kan läsas av alla som är intresserade av skrivdidaktiska frågor. Mest relevant är den inom lärarutbildning och bland verksamma lärare inom de tidiga skolåren.

Anna-Maija