Visar alla blogginlägg från: april 2016

Färdigutbildad handledare?

thWRVNSPLMNu är den nio dagar långa handledarutbildningen inom Läslyftet klar. Snar dimper våra intyg hem i brevlådan. Så vad har hänt under denna tid? Har min förmåga att leda kollegialt lärande utvecklats? Skolverket skickade en utvärderingsenkät där man skulle värdera sin förmåga att handleda kollegor och att utmana deras och sin egen didaktiska kompetens. Det är lockande att värdera sig högt i sådana enkäter, samtidigt som det är svårt.

Något som jag verkligen känner att jag blivit bättre på är att reflektera över handledningssituationer. Det känns som om åtminstone min teoretiska kompetens ökat. Metahandledningen under utbildningen har varit mycket givande, och vi har blivit en sammansvetsad grupp. Det har varit tolerant samtidigt som vi utmanat varandra med ibland besvärliga frågor.

Hur har det varit i Läslyftsgruppen på den egna skolan då? Jag är kanske inte rätt person att uttala mig, men atmosfären har känts öppen och vetgirig. Vi har också blivit bättre på att ställa utmanande frågor till varandra. Det som jag lyckats mindre bra med är att anpassa arbetet utifrån de praktiska förutsättningarna. Det krävs tillräckligt med tid vid varje tillfälle och kontinuitet över tid, vilket kan vara svårt att få till. Speciellt på vårterminen har annat, exempelvis lov, kommit emellan alltför ofta. De nationella proven har också gjort att lärare inte hunnit läsa texterna eller göra övningarna med elever. Något att tänka på när man planerar för en fortsättning. Kanske ska man arbeta med en modul intensivt från, säg, mitten av september till sportlovet. När man arbetar med Läslyftet utan statsbidrag har man ju en större möjlighet att planera fritt.

I Stockholms kommunala skolor har 22 handledare utbildats under detta läsår. Förhoppningsvis prioriterar skolorna ett fortsatt arbete med språk-, läs- och skrivutvecklande arbete, antingen med Läslyftets moduler eller på annat sätt. Det känns viktigt att ta vara på handledarnas kompetens!

Anna-Maija

Att skriva texter

Mary_Pickford-deskIgår var sista tillfället på Skolverkets handledarutbildning för handledare inom Läslyftet. Dagen inleddes med en mycket givande föreläsning om att skriva texter av Catharina Nyström Höög. Hon kopplade samman det historiska med det nya på ett intressant och många gånger roligt sätt. Exempelvis menade hon att mycket av skrivandet idag är formatstyrt (Power point, Twitter, Facebook, formella mallar på många arbetsplatser osv.), vilket hon jämförde med runstenar: formatet bestämmer hur mycket och på vilket sätt man kan skriva. Hon talade också om kriterier för text. För att ”något” ska räknas som en text ska det finnas intentionalitet (syfte), adressivitet (mottagare)och finalitet (att texten är färdig). Det sistnämnda ledde till en diskussion, då det idag är vanligt att man på webben skriver texter som hela tiden ska ändras – finaliteten får en annan innebörd då.

Nyström Höög tog också upp det vidgade textbegreppet och vad textforskare intresserar sig för idag jämfört med tidigare. Fokus har flyttats från produkt till process, vilket innebär att man studerar sociala praktiker snarare än bara texter. I texterna undersöker man gärna vems röst eller vilka röster som hörs i texten, för att ta ett exempel. Fokus har också flyttats från monomodalt till multimodalt, och frågan är vad som kan räknas som text. De flesta av oss accepterar en film som text och antagligen också en bild. Kan även musik (utan sång) räknas som text? Eller en möbel?

Föreläsningen handlade också om skolskrivande och texter i svenska och andra ämnen. Nyström Höög menade att eleverna inom svenskämnet skriver för att förstå texten som fenomen, arbetar med språkets byggstenar och finslipar olika typer av texter. I alla andra ämnen används texten som verktyg för att förstå ämnet. Man arbetar med ämnesspecifikt innehåll och väljer rätt texttyp för syftet. Hon menade vidare att svensklärarens ansvar är ”texthantverket”, och hon nämnde meningsbyggnad, ordkunskap och grundläggande drag i typer av texter. Ämneslärarnas ansvar är det ämnesspecifika gällande ord-, konstruktions- och genreförrådet.

Under föreläsningen uppstod flera diskussioner. En handlade om begreppen genre och texttyp. Vad är vad, vad ska vi undervisa om enligt styrdokumenten och vad är skillnaden mellan utredande och förklarande text? Redan på lågstadiet ska eleverna lära sig strategier för att skriva olika typer av texter med anpassning till deras språkliga uppbyggnad och typiska drag. Det ställer förstås nya krav på lärare – förr skrevs det mest berättelser på lågstadiet, och hela grundskolan för den delen.

En annan diskussion handlade om skrivandets betydelse i skolan och ämnet kontra språket. Väldigt mycket – alltför mycket? – av bedömning av elevernas resultat sker via skrivande. Därför är det viktigt att eleverna får en möjlighet att lära sig att skriva sådana texter som bedöms, även i andra ämnen än i svenska. För att kunna skriva en bra labbrapport måste eleverna få lära sig det först. Det ämnesspecifika språket är ämneslärarens ansvar och det går inte att separera ämnet från språket.

Slutligen betonade Nyström Höög vikten av att vara explicit. Det gäller både i undervisningen och i exempelvis instruktioner och uppgiftsformuleringar vid prov. Mycket i skolan är implicit eftersom vi som lärare tar saker för givna. Textvärlden blir alltmer komplicerad, och det grundläggande texthantverket är skolans ansvar. Det verbala språket som är grunden måste samspela med andra modaliteter. Alla lärare har ansvar för att tala om text och skriva text – ju konkret vi talar desto bättre.

Anna-Maija