Visar alla blogginlägg med nyckelordet:
argumenterande text

Lyckobringare i klassrummet?

Varg”Vargen kommer! Om läsundervisning och texter som väcker känslor” är ett kapitel i Läsa mellan raderna (Olin-Scheller och Tengberg, red.), en bok som presenterar modellen dialogisk strategiundervisning (DSU), framtagen i samverkan mellan forskare och lärare (se tidigare inlägg om DSU här).

Kapitlet utgår från en undervisningssituation kring en mycket engagerande debattartikel i samband med forskningsprojektet där DSU implementerades. Författarna (se nedan) beskriver skapandet och återskapandet av maktrelationer i läsundervisningen och diskuterar vilken roll lärarens agerande spelar för dessa relationer. Konkret handlar det om att en klass i Värmland läser en insändare om vargens vara eller icke-vara. Några elever provoceras av ämnet och har svårt att debattera på ett sakligt sätt. Istället tar de stor plats och stör undervisningen.

I kapitlet diskuteras lärarens didaktiska val i utmanande situationer som läsundervisning präglad av kritiskt tänkande, engagemang och emotioner innebär. Elevernas känslomässiga engagemang kan hindra dem i deras kritiska läsning, och därför måste läraren ”fånga det didaktiska ögonblicket för att intervenera” (s. 230). I det här fallet handlar interventionen om DSU, dvs. att det finns en modell att gå tillbaka till. Författarna menar att det utan interventioner finns en risk att engagerande texter snarare befäster rådande maktordningar, vilket inte bidrar till att utveckla kritisk läsning.

Lyckobringare då? Kort och förenklat handlar det om att vi orienterar oss mot sådant som vi mår bra av (jfr happy object, Ahmed, 2010), vilket i klassrummet kan betyda att två elever dras till varandra, ibland på ett störande sätt. I det refererade kapitlet handlar det om att det emotionellt engagerande ämnet triggar igång två elever som beskrivs som varandras lyckobringare. För läraren kan DSU alltså bli ett sätt att bemästra även sådana utmaningar i klassrummet.

(Författarna till kapitlet: Stig-Börje Asplund, Christina Olin-Scheller, Marie Tanner och Magnus Åberg.)

Anna-Maija

Bild: commons.wikimedia.org

Dialogbaserad strategiundervisning stärker läsförmågan

Läsa mellan raderna. Att undervisa om och utveckla en avancerad läsförmåga i skolan. Så hette Christina Olin-Schellers presentation under Vetenskapsrådets resultatdialog i Örebro. Syftet med studien som presentationen byggde på har varit att bredda forskningsfältet metodologiskt och teoretiskt och att pröva hur läsundervisningen på högstadiet kan organiseras och hur effekterna kan studeras. Forskarna har med utgångspunkt från tidigare studier tagit fram ett undervisningsupplägg som de kallat dialogisk strategiundervisning, DSU.

056Den dialogbaserade strategiundervisningen består av tre delar: undervisning om lässtrategier (dvs. kognitiva operationer som skickliga läsare tar i bruk när de läser), strukturerade textsamtal och strukturerat responsskrivande. Undervisningsupplägget kan kort beskrivas på följande sätt: Lärarna introducerar successivt olika typer av lässtrategier i samband med samtal om texterna eleverna läser. I samtalen undersöks också vad som sker med texten och förståelsen när man tillämpar strategierna (vilka är något man tar till när förståelsen inte är automatisk och inte ett mål i sig). Eleverna får också regelbundet skriva ner sina tolkningar av och reflektioner om de lästa texterna och på det sättet förbereda sig för samtalen.

I studien fick ett tiotal klasser under en termin undervisning baserat på DSU, och elevernas läsförmåga mättes före och efter. På samma sätt utvärderades en kontrollgrupp med ordinarie undervisning. Klasserna arbetade med en skönlitterär och en argumenterande text. Resultaten visar att elever med låga resultat på förtestet kraftigt ökade sin läsförmåga, framför allt vid läsning av argumenterande text. Det fanns dock elever som inte alls förbättrades, främst elever med högst resultat på förtestet.

Enligt Olin-Scheller är en tänkbar slutsats att de elever som oftare har problem med att förstå vad de läser sannolikt har större utbyte av strukturerad undervisning där olika tolkningar lyfts fram. De erfarna läsarna behöver kanske något annat än vad DSU – eller läsundervisning på högstadiet i största allmänhet – kan erbjuda. För att ta reda på varför det är så behövs flera studier, konstaterar Olin-Scheller. Vad dessa elever behöver är förstås också en viktig fråga att söka svar på.

Anna-Maija