Visar alla blogginlägg med nyckelordet:
fortbildningsmodell

Gör om tips och råd till frågor!

thWRVNSPLMHandledarutbildningen börjar lida mot sitt slut. Den här veckan har vi haft dag 7 och 8; återstår bara en dag i april. Som vanligt innehöll dagarna både föreläsningar och metahandledning. Tarja Alatalo föreläste om förmågor och färdigheter att erövra för att komma upp i läsflyt. Hon talade bland annat om lässtrategier och läsförståelsestrategier – hon gjorde alltså en skillnad på dessa begrepp. Hon diskuterade också begreppen läsning och läsförståelse och hur dessa kan förstås. För lärare handlar det om att identifiera de barn som tycks kunna läsa men som faktiskt inte förstår det de läser. Alatalo är redaktör för boken Läsundervisningens grunder, där man kan ta del av många läsforskares rön angående den tidiga läsundervisningen.

Catarina Schmidt var utbildningsdagarnas andra föreläsare. Hennes föreläsning hette Läsa och skriva i alla ämnen – ett sammanhang för lärande. Hon talade om vikten av att skapa ett sammanhang för lärandet och att det förstås inte finns ett rätt sätt. I skolan finns en viss tendens att anamma en metod som den för tillfället förhärskande. Vi problematiserade sådana metoder och diskuterade riskerna – men också vinsterna-  med dessa. Ett kritiskt förhållningssätt är viktigt!

Föreläsningarna var mycket givande, men det som ändå är det viktigaste på handledarutbildningen är ”handledning på handledning”. Vi är indelade i grupper om ett tiotal deltagare, och varje grupp leds av en handledare från högskolan (i vårt fall Högskolan Dalarna). Till den här gången hade vi fått i uppgift att ta med oss en skriftlig reflexion kopplad till handledarrollen från våra egna Läslyftsgrupper. Först presenterade vi dessa i mindre grupper för att försöka hitta minsta gemensamma nämnare i de olika reflexionerna. Detta diskuterades sedan i den större gruppen.

Istället för att ge tips och råd till varandra försöker vi ställa utmanande frågor. Det är jättesvårt! Man blir så engagerad och vill hjälpa varandra. Något som underlättar är en tydlig metod, exempelvis att en deltagare berättar om ett problem och att de andra sedan ställer var sin fråga för att få mer kunskap om problemet. Nästa runda kan handla om förslag till lösning, men dessa ska också med fördel ställas som frågor. Vi lyckades inte hundraprocentigt men bättre än i början av utbildningen.

Tyvärr är det bara en gång kvar – grattis till er som har handledarutbildningen framför er under nästa läsår!

Skolinspektionens rapport och Läslyftet

bakomträdhaikuSkolinspektionen har släppt en ny rapport om läs- och skrivundervisningen inom ämnena svenska/svenska som andraspråk i årskurserna 4-6.

Granskningen visar att skolan måste ge grundskoleelever bättre möjligheter att utveckla sin läsförståelse och skrivförmåga och därmed också sin förmåga att tänka, kommunicera och lära. Framför allt behövs ett mer aktivt stöd från lärarna.

”Ett mer aktivt stöd från lärarna” betyder att undervisningen måste utvecklas. Det finns förstås många sätt att göra det på, och det är ett långsiktigt arbete. Läslyftet som syftar till att utveckla elevers läsförståelse och skrivförmåga är ett sätt att ge lärare nya verktyg att använda i undervisningen. Skolor kan få statsbidrag i ett år, men det är viktigt att man arbetar med språk-, läs- och skrivutveckling även efter året med statsbidraget. Skolverkets hemsida innehåller för närvarande tolv olika moduler som behandlar språk-, läs- och skrivutveckling ur olika ämnens och stadiers perspektiv. Läslyftet handlar inte om att reducera ämnena till enbart språk utan det ämnesdidaktiska finns alltid med.

Ta gärna en titt på de olika modulerna på Läs- och skrivportalen!

Anna-Maija

Utvärdering av Läslyftets utprövningsomgång

judgment-889219_640Centrum för utvärderingsforskning, Umeå universitet, har utvärderat Läslyftets utprövningsomgång. Här följer en sammanfattning av de viktigaste resultaten. Utvärderingen bygger på fyra övergripande frågor, och jag skriver om en fråga i taget. Sidhänvisningarna syftar på rapporten som finns på Skolverkets hemsida.

1. Är aktiviteterna i Läslyftet ändamålsenliga för att främja elevers språk-, läs- och skrivutveckling? (s. 2-5)

Utvärderingens samlade bedömning är att Läslyftet som helhet är en ändamålsenlig insats, såväl för att främja elevers språkutveckling som för att främja en hållbar fortbildningsmodell för lärare. Teorin bakom Läslyftet (s.k. programteori och inte en empiriskt prövad vetenskaplig teori) bygger på vissa antaganden, bl.a. att om kollegialt lärande utvecklas kommer elevers språk-, läs- och skrivförmåga att successivt förbättras. Dessutom bör ett antal förutsättningar finnas, som att huvudmän och rektorer ger tillräckligt med tid till handledare och lärare att genomföra Läslyftet. Utvärderarnas bedömning av programteorin är att Läslyftet som helhet har stöd i forskning  och att såväl kort- som långsiktiga effekter med Läslyftet kan förväntas uppnås med undantag för förbättrade resultat i internationella mätningar (se s. 4).

2. Vilka förutsättningar bör finnas på skolnivå, huvudmannanivå och nationell nivå för at Läslyftets mål och intentioner ska kunna uppnås? (s. 5-7)

Det har visat sig att handledarna på olika skolor fått olika förutsättningar för att genomföra sitt uppdrag, trots det avtal skolorna kan sägas ha ingått med Skolverket i och med att de fått statsbidrag. Utvärderingen bedömer det som en nödvändig förutsättning att rektorerna frigör den avtalade tiden, dvs. frigjord tid i tjänsten  (10% för en grupp på 6-10 lärare) och en möjlighet att delta i handledarutbildningen. Det har också visat sig att lärare fått olika förutsättningar, och det är nödvändigt att rektorerna även frigör tid för lärare så att de kan delta under rimliga förutsättningar. Det betyder att skolorna måste frigöra minst den av Skolverket angivna tiden. Huvudmännen måste koordinera fortbildningen, informera sig om och följa satsningen samt ge medverkande skolor stöd.

3. Hur har Läslyftet fungerat för olika skolor och lärargrupper? (s. 7-9)

Utvärderingen visar att Läslyftet överlag fungerat väl och att skillnaderna i uppfattning mellan olika kategorier av lärare på de flesta punkter var små. Det finns ett behov av att tillsammans reflektera över undervisningen och Läslyftet har fyllt ett sådant behov. Det fanns en viss tendens att lärare på skolor med lägre meritvärden bedömde satsningen något högre än lärare på skolor med högre meritvärden. Lärare i årskurserna F-3 var mer nöjda och bedömde satsningen högre än lärare i högre årskurser. Lärare i svenska bedömde genomgående satsningen som högst och mest relevant men skillnaden till vissa andra ämnen var liten. Lärare i praktisk-estetiska ämnen, idrott, engelska och moderna språk upplevde svårigheter i att pröva ut de föreslagna aktiviteterna i klasserna.

4. Vad behöver eventuellt förändras? (s. 9-13)

Det finns ingenting i utvärderingen som tyder på att själva modellen behöver ändras. De problem som synliggjorts handlar om möjligheter att tillhandahålla tid enligt modellen. Huvudmän och rektorer måste i praktiken frigöra minst den tid som Skolverket kräver av skolorna och något mer tid för att lärare och handledare ska uppleva satsningen som meningsfull, engagera sig och använda Läslyftets fortbildningsmodell och stödmaterial fullt ut. Utvärderingen visar att tempot i fortbildningen upplevts som för högt och föreslår att modulen kortas ner från åtta till sex delar. Då skulle en del kunna genomföras på tre veckor istället för två. Ett långsammare tempo skulle göra att man hinner pröva ut aktiviteterna flera gånger eller med olika elever. Texterna har till viss del varit för långa, och exemplen har till övervägande del varit inriktade på skönlitterära texter.

På sidan 12-13 i rapporten sammanfattas de viktigaste slutsatserna från utprövningsomgången i punktform. Utvärderingen ger också Skolverket, huvudmän och rektorer ett antal rekommendationer inför huvudomgången som startat under hösten 2015. Läs gärna vidare där!

Anna-Maija