Visar alla blogginlägg med nyckelordet:
gymnasiet

Hur läser ”goda läsare”?

ChildWithBook2-300pxSenaste numret av Forskning om undervisning och lärande (ForskUL), en vetenskaplig tidskrift om praktiknära forskning, handlar om undervisning och lärande i svenska (se tidigare blogginlägg). Något som debatteras flitigt bland svensklärare är lässtrategier, och en av artiklarna i ForskUL volym 4, nr 2 2016 tar upp just lässtrategier. Här ges en kort sammanfattning; läs gärna den välskrivna artikeln i sin helhet!

Yvonne Hallessons artikel Lässtrategier för att lyckas – om hur högpresterande elever gör när de läser visar bland annat att dessa elever använder flera olika strategier men att de också anpassar läsningen till typen av text och till vilken kunskap de söker i texten. I artikeln betonas därför vikten av att arbete med lässtrategier sker i autentiska lässituationer där även textmedvetenhet och genremedvetenhet är viktiga aspekter. De deltagande eleverna går i årskurs 1 på gymnasiet, vilket gör att artikeln är relevant för såväl högstadiet som gymnasiet.

Utifrån studiens resultat föreslås att arbete med att utveckla lässtrategier sker i konkreta textrelaterade undervisningssituationer där textinnehållet fokuseras. Vikt ska också läggas vid att göra eleverna medvetna om olika genrer och deras typiska drag, och då diskutera och pröva möjliga sätt att läsa olika slags texter på. Det är alltså viktigt att arbetet med lässtrategier sker i ett naturligt sammanhang och inte som isolerad färdighetsträning. Elever får då möjlighet att både utforska vilka strategier som kan användas för olika texter och även hitta sig själva som läsare och vilka strategier som fungerar för dem.

Anna-Maija

Språket i NO-böcker för svårt och för enkelt?

P_ScienceSteg för steg. Naturvetenskapligt ämnesinnehåll som räknas (Judy Ribeck, 2015) är en avhandling där språket i 63 NO-läromedel på högstadiet och gymnasiet undersöks i förhållande till ämnesspråket i andra ämnen och i förhållande till språket i akademiska och berättande texter. Resultaten visar att de naturvetenskapliga ämnesspråken är speciella på många sätt, vilket kan vålla problem för eleverna. Redan på högstadiet innehåller de en mer utvecklad repertoar av uttrycksmedel än berättande texter. De typiska naturvetenskapliga orden är mer sällsynta i vardagsspråket än typiska samhällsvetenskapliga ord. Dessutom försvåras stadieövergången mellan högstadiet och gymnasiet av den ökande syntaktiska komplexiteten i texterna.

Samtidigt visar en jämförelse med naturvetenskapliga läromedel från 70-talet att dagens böcker språkligt är enklare. Jämfört med texter som förekommer på högskolan är NO-texterna på gymnasiet också enklare till sin språkliga utformning. Kanske är gymnasieböckerna för enkla för att eleverna ska vara förberedda för högskolestudier i naturvetenskap? Kanske är språket i högstadieböckerna för enkelt för att eleverna ska kunna lära sig naturvetenskapligt ämnesinnehåll?

Läslyftets NO-moduler bygger på didaktisk forskning om hur språkutvecklande arbete i NO-ämnena ökar elevernas lärande. Undervisningen ska som bekant vila på forskning och beprövad erfarenhet. Kollegialt arbete med Läslyftets moduler kan så småningom och under rätt förutsättningar leda till just beprövad erfarenhet.

Anna-Maija