Visar alla blogginlägg med nyckelordet:
högstadiet

Dialogbaserad strategiundervisning stärker läsförmågan

Läsa mellan raderna. Att undervisa om och utveckla en avancerad läsförmåga i skolan. Så hette Christina Olin-Schellers presentation under Vetenskapsrådets resultatdialog i Örebro. Syftet med studien som presentationen byggde på har varit att bredda forskningsfältet metodologiskt och teoretiskt och att pröva hur läsundervisningen på högstadiet kan organiseras och hur effekterna kan studeras. Forskarna har med utgångspunkt från tidigare studier tagit fram ett undervisningsupplägg som de kallat dialogisk strategiundervisning, DSU.

056Den dialogbaserade strategiundervisningen består av tre delar: undervisning om lässtrategier (dvs. kognitiva operationer som skickliga läsare tar i bruk när de läser), strukturerade textsamtal och strukturerat responsskrivande. Undervisningsupplägget kan kort beskrivas på följande sätt: Lärarna introducerar successivt olika typer av lässtrategier i samband med samtal om texterna eleverna läser. I samtalen undersöks också vad som sker med texten och förståelsen när man tillämpar strategierna (vilka är något man tar till när förståelsen inte är automatisk och inte ett mål i sig). Eleverna får också regelbundet skriva ner sina tolkningar av och reflektioner om de lästa texterna och på det sättet förbereda sig för samtalen.

I studien fick ett tiotal klasser under en termin undervisning baserat på DSU, och elevernas läsförmåga mättes före och efter. På samma sätt utvärderades en kontrollgrupp med ordinarie undervisning. Klasserna arbetade med en skönlitterär och en argumenterande text. Resultaten visar att elever med låga resultat på förtestet kraftigt ökade sin läsförmåga, framför allt vid läsning av argumenterande text. Det fanns dock elever som inte alls förbättrades, främst elever med högst resultat på förtestet.

Enligt Olin-Scheller är en tänkbar slutsats att de elever som oftare har problem med att förstå vad de läser sannolikt har större utbyte av strukturerad undervisning där olika tolkningar lyfts fram. De erfarna läsarna behöver kanske något annat än vad DSU – eller läsundervisning på högstadiet i största allmänhet – kan erbjuda. För att ta reda på varför det är så behövs flera studier, konstaterar Olin-Scheller. Vad dessa elever behöver är förstås också en viktig fråga att söka svar på.

Anna-Maija

Hur läser ”goda läsare”?

ChildWithBook2-300pxSenaste numret av Forskning om undervisning och lärande (ForskUL), en vetenskaplig tidskrift om praktiknära forskning, handlar om undervisning och lärande i svenska (se tidigare blogginlägg). Något som debatteras flitigt bland svensklärare är lässtrategier, och en av artiklarna i ForskUL volym 4, nr 2 2016 tar upp just lässtrategier. Här ges en kort sammanfattning; läs gärna den välskrivna artikeln i sin helhet!

Yvonne Hallessons artikel Lässtrategier för att lyckas – om hur högpresterande elever gör när de läser visar bland annat att dessa elever använder flera olika strategier men att de också anpassar läsningen till typen av text och till vilken kunskap de söker i texten. I artikeln betonas därför vikten av att arbete med lässtrategier sker i autentiska lässituationer där även textmedvetenhet och genremedvetenhet är viktiga aspekter. De deltagande eleverna går i årskurs 1 på gymnasiet, vilket gör att artikeln är relevant för såväl högstadiet som gymnasiet.

Utifrån studiens resultat föreslås att arbete med att utveckla lässtrategier sker i konkreta textrelaterade undervisningssituationer där textinnehållet fokuseras. Vikt ska också läggas vid att göra eleverna medvetna om olika genrer och deras typiska drag, och då diskutera och pröva möjliga sätt att läsa olika slags texter på. Det är alltså viktigt att arbetet med lässtrategier sker i ett naturligt sammanhang och inte som isolerad färdighetsträning. Elever får då möjlighet att både utforska vilka strategier som kan användas för olika texter och även hitta sig själva som läsare och vilka strategier som fungerar för dem.

Anna-Maija

Gör om tips och råd till frågor!

thWRVNSPLMHandledarutbildningen börjar lida mot sitt slut. Den här veckan har vi haft dag 7 och 8; återstår bara en dag i april. Som vanligt innehöll dagarna både föreläsningar och metahandledning. Tarja Alatalo föreläste om förmågor och färdigheter att erövra för att komma upp i läsflyt. Hon talade bland annat om lässtrategier och läsförståelsestrategier – hon gjorde alltså en skillnad på dessa begrepp. Hon diskuterade också begreppen läsning och läsförståelse och hur dessa kan förstås. För lärare handlar det om att identifiera de barn som tycks kunna läsa men som faktiskt inte förstår det de läser. Alatalo är redaktör för boken Läsundervisningens grunder, där man kan ta del av många läsforskares rön angående den tidiga läsundervisningen.

Catarina Schmidt var utbildningsdagarnas andra föreläsare. Hennes föreläsning hette Läsa och skriva i alla ämnen – ett sammanhang för lärande. Hon talade om vikten av att skapa ett sammanhang för lärandet och att det förstås inte finns ett rätt sätt. I skolan finns en viss tendens att anamma en metod som den för tillfället förhärskande. Vi problematiserade sådana metoder och diskuterade riskerna – men också vinsterna-  med dessa. Ett kritiskt förhållningssätt är viktigt!

Föreläsningarna var mycket givande, men det som ändå är det viktigaste på handledarutbildningen är ”handledning på handledning”. Vi är indelade i grupper om ett tiotal deltagare, och varje grupp leds av en handledare från högskolan (i vårt fall Högskolan Dalarna). Till den här gången hade vi fått i uppgift att ta med oss en skriftlig reflexion kopplad till handledarrollen från våra egna Läslyftsgrupper. Först presenterade vi dessa i mindre grupper för att försöka hitta minsta gemensamma nämnare i de olika reflexionerna. Detta diskuterades sedan i den större gruppen.

Istället för att ge tips och råd till varandra försöker vi ställa utmanande frågor. Det är jättesvårt! Man blir så engagerad och vill hjälpa varandra. Något som underlättar är en tydlig metod, exempelvis att en deltagare berättar om ett problem och att de andra sedan ställer var sin fråga för att få mer kunskap om problemet. Nästa runda kan handla om förslag till lösning, men dessa ska också med fördel ställas som frågor. Vi lyckades inte hundraprocentigt men bättre än i början av utbildningen.

Tyvärr är det bara en gång kvar – grattis till er som har handledarutbildningen framför er under nästa läsår!

Läslyftet på min skola, del 3

liftarn-Various-sewing-toolsNu har ”min” grupp nästan avslutat första modulen; bara sista delen återstår, nämligen att läsa kursplanen och tänka efter vilka delar av den där samtal om text kan bidra till elevers lärande. Dessutom ska man fundera på möjligheten till samarbete över ämnesgränserna. Eftersom vår grupp består av lärare från olika ämnen, blir det nog ett intressant samtal.

Våra samtal har faktiskt blivit mer och mer intressanta för varje del i modulen. I början var samtalen trevande – kanske bidrog också den nya gruppkonstellationen till det. Lärarna har blivit bättre och bättre på att anpassa elevaktiviteterna till det egna ämnet – inte alldeles enkelt i alla ämnen, speciellt då de flesta exempelfilmerna handlat om läsning av skönlitteratur.

Vid det senaste samtalet som handlade om samtal om elevers egna texter berättade slöjdläraren hur hon låtit elever samtala om den bild de alltid ritar när de planerar sitt sömnadsarbete innan de sedan skriver ner sin planering. Tidigare har hon låtit elever samtala på egen hand, men nu genomförde hon samtalet utifrån Anne-Marie Körlings artikel Textsamtalet lyfter elevens texter . Såhär gick det till: Läraren samtalade med en elev i taget och uppmanade eleven att berätta mer genom att ställa öppna frågor. De andra eleverna i gruppen om fyra, fem elever lyssnade och deltog också i samtalet. Samtidigt fick de en modell för hur de skulle fortsätta samtalet på egen hand och vilka frågor de kunde ställa. Planeringstexterna som eleverna sedan skrev blev enligt läraren mycket mer kvalificerade än vad de brukar bli. Hon tyckte att hon fått ett nytt, värdefullt verktyg i undervisningen.

Vår nästa modul heter Tolka och skriva text i skolans alla ämnen. Jag återkommer när vi kommit i gång med arbetet med den.

Anna-Maija

Språket i NO-böcker för svårt och för enkelt?

P_ScienceSteg för steg. Naturvetenskapligt ämnesinnehåll som räknas (Judy Ribeck, 2015) är en avhandling där språket i 63 NO-läromedel på högstadiet och gymnasiet undersöks i förhållande till ämnesspråket i andra ämnen och i förhållande till språket i akademiska och berättande texter. Resultaten visar att de naturvetenskapliga ämnesspråken är speciella på många sätt, vilket kan vålla problem för eleverna. Redan på högstadiet innehåller de en mer utvecklad repertoar av uttrycksmedel än berättande texter. De typiska naturvetenskapliga orden är mer sällsynta i vardagsspråket än typiska samhällsvetenskapliga ord. Dessutom försvåras stadieövergången mellan högstadiet och gymnasiet av den ökande syntaktiska komplexiteten i texterna.

Samtidigt visar en jämförelse med naturvetenskapliga läromedel från 70-talet att dagens böcker språkligt är enklare. Jämfört med texter som förekommer på högskolan är NO-texterna på gymnasiet också enklare till sin språkliga utformning. Kanske är gymnasieböckerna för enkla för att eleverna ska vara förberedda för högskolestudier i naturvetenskap? Kanske är språket i högstadieböckerna för enkelt för att eleverna ska kunna lära sig naturvetenskapligt ämnesinnehåll?

Läslyftets NO-moduler bygger på didaktisk forskning om hur språkutvecklande arbete i NO-ämnena ökar elevernas lärande. Undervisningen ska som bekant vila på forskning och beprövad erfarenhet. Kollegialt arbete med Läslyftets moduler kan så småningom och under rätt förutsättningar leda till just beprövad erfarenhet.

Anna-Maija