Visar alla blogginlägg med nyckelordet:
skönlitteratur

Att se den andre – texten eller världen?

I fredags försvarade Tammi Nadel sin licentiatuppsats i litteraturdidaktik på institutionen för språkdidaktikTammi vid Stockholms universitet. Och det gjorde hon med den äran – vi i nätverket för svenska och svenska som andraspråk inom STLS är jättestolta! Opponenten Magnus Jansson från Mälardalens högskola gjorde en intressant och detaljerad läsning av Tammis text.

Uppsatsen handlar om en interaktion mellan gymnasieelever och en kenyansk novell. Novellen Kärlek på löpande band (Kahora, 2006/2010) är en krävande text för gymnasieeleverna då den är formmässigt ovanlig och dessutom fjärran från deras erfarenheter, både geografiskt, kulturellt och socialt. Frågorna som ligger till grund för studien är vilka övergripande teman eleverna lyfter fram i texter de skriver efter läsningen, vad som kännetecknar interaktionen mellan eleverna och novellen och vilka didaktiska val lärare kan göra utifrån resultatet av undersökningen.

Det är tre övergripande teman som lyfts fram i resultatdelen: Det nya – litteraturen som kunskapskälla och fönster mot världen, Det familjära – litteraturen som igenkänning och spegling och Det annorlunda – litteraturen som den andre. Dessa övergripande teman i elevernas läsningar delas in i underkategorier och exemplifieras med elevcitat. Under rubriken Läsa skönlitteratur för att lära (en underrubrik till temat Det nya – litteraturen som kunskapskälla) ges följande citat:

”Det är så klart intressant att läsa och få en sann uppfattning hur det är utanför Europa, och inte bara läsa om hur Europa uppfattar omvärlden. Så på så sätt är det ju jättebra att läsa litteratur som kommer utifrån. Men samtidigt tyckte inte jag att den här texten berörde mig alls.” (Nadja, åk 1)

Detta citat är med för att illustrera ett i materialet typiskt sätt att läsa novellen som en ”sann” berättelse, alltså som en faktatext, snarare än ett litterärt verk. Här tycks det alltså finnas en skillnad i elevernas läsning av icke-västerländsk litteratur jämfört med deras läsning av litteratur de är mer vana vid att läsa. Estetiska och litterära aspekter riskerar att hamna i skymundan, skriver Nadel, och alltså ställs det krav på den undervisande läraren att fundera på syftet med läsningen och på vilken typ av stöttning eleverna behöver i en specifik undervisningssituation.

Även de andra övergripande temana exemplifieras på samma sätt med elevcitat, förklaringar och didaktiskt relevanta slutsatser. Uppsatsen är inte publicerad ännu, men jag uppdaterar blogginlägget med en länk så fort publiceringen är klar. Alla lärare i svenska och svenska som andraspråk på framför allt gymnasiet och högstadiet rekommenderas varmt en läsning av Att se den andre: texten eller världen? Interaktion mellan gymnasieelever och en kenyansk novell (Nadel, 2018).

/Anna-Maija

Böckers budskap

Har böcker ett budskap? Det är en inte helt lätt fråga att besvara: Har Robinson Kruse ett budskap och vilket är i så fall det? Att ”ensam är stark”? Eller har den flera ”budskap”? Kanske vill den Prästkragar2säga att vi blir människor först när vi träffar andra människor? Eller har den ett tidstypiskt, idag rasistiskt, budskap om den vite mannens överhöghet?

Sådana här frågor är en typ av frågor vi ställer oss i STLS ämnesdidaktiska nätverk för svenska och svenska som andraspråk, i sammanhanget av att vi är i färd med att formulera en forskningsplan för ett så kallat ramprojekt (så kallat eftersom flera lärare, tillsammans eller oberoende av varandra kan ingå inom den ram som projektets syfte och forskningsfrågor ger).

En andra typ av frågor rör undervisning som rör berättande texters budskap eller, med gymnasiets kursplaneformuleringar, narrativers tematik. Hur undervisningen utformas så att den hjälper elever utveckla förmågan att läsa och analysera skönlitteratur, just när det kommer till texters budskap?

Textens budskap kan i kursplanernas formuleringar vara antingen tydligt framträdande, finnas mellan raderna, eller vara dolda och de kan kopplas till läsarens (elevens) egna erfarenheter, eller omvärldskunskap.

Det gör det inte lättare att besvara frågan om budskapet i berättelsen om Robinson Kruse. Finns det ”mellan raderna”? Eller är det ”dolt”? Men i ett undervisningssammanhang kan det, kanske, vara till ledning att budskapet finns där?

Detta att budskapet ”finns” så att säga ”inuti” i texten, färdigt att plockas fram, är ett synsätt som kritiserats. Svenskämnesdidaktikforskarna Stefan Lundström, Lenda Manderstedt och Annbritt Palo menar att föreställningar om texters budskap står för en teknisk syn på läsning, där budskapet är ett ting och inte en upplevelse. Lundström, Manderstedt och Palo sätter den tekniska litteratursynen i samband med den mål- och mätningsinriktade, marknadsanpassade skolan.  Nog är det en svindlande tanke att ett målstyrningssamhälle på ett så subtilt sätt genom undervisningen påverkar individens egen läsning av de berättelser som omger oss, och därmed i förlängningen formar individen själv?

Till sådana filosofiska djup kommer vi kanske inte fullt ut i ramprojektet. Trots allt har ju texter budskap åtminstone i de styrdokument som styr undervisningen. Men frågan om vilken innebörd ”budskap” har kommer förstås också styra vår undervisning.

Det leder oss in på den tredje typ av frågor som vi i nätverket nu ställer oss, nämligen forskningsfrågor som rör undervisning om texters budskap. Forskningsfrågor tenderar att formuleras om både en och två gånger, så vi ska här inte ännu ge oss på olika konkreta formuleringar, men de kommer att vara riktade mot en övergripande fråga som handlar om att förstå vad som gör en undervisning om texters budskap framgångsrik.

Är du lärare i svenska eller svenska som andraspråk och har tankar om detta som rör undervisning kring berättande texters budskap?

Vårt forskningsprojekt (av den typ vi alltså kallar ramprojekt), Budskap bortom raderna, är i så fall något för dig att delta i!

Ett forskningsprojekt läggs upp kring syfte, frågeställningar, en viss metod för materialinsamling och analys och en beskrivning av de slutsatser som kan dras av resultatet. I denna process kan du som lärare ingå på så vis att du på något sätt dokumenterar din undervisning (till exempel genom att spela in den, även om det förstås också finns andra dokumentationsmetoder) för att ge oss i nätverket underlag för analys och för att kunna besvara projektets forskningsfrågor.

Du behöver alltså inte vara ”fullfjädrad forskare” för att delta, men gärna ”nyfiken på forskning”. Forskningsfrågor, analysmetoder och teoriunderbyggnad kommer att ges av oss som koordinerar projektet (undertecknade), men forskningsgenomförandet kommer att ske i dialog med dig och andra deltagande lärare.

Vi hoppas att projektet ska bidra till ett utvecklat yrkesspråk för oss lärare, i de didaktiska frågor som rör texters budskap. Och vi hoppas förstås att du vill vara med!

Ann Ohlsson

Anna-Maija Norberg

Björn Kindenberg

Koordinatorer i ämnesdidaktiska nätverket för svenska och svenska som andraspråk, STLS

Skönlitteratur eller faktatexter – är det frågan?

ChildWithBook2-300pxDebatten som ställer läsningen av å ena sidan skönlitteratur och å andra sidan faktatexter emot varandra startade med en debattartikel i DN (17/7 2016). Lars Melin, docent i svenska , hävdade att skolan lägger alltför stort fokus på läsning av skönlitteratur, när det istället är faktalitteraturen som är nyckeln till framgång i skolan, till högre studier och till framgång i alla något så när kvalificerade jobb. Han fick inte stå oemotsagd utan många tyckte tvärtom att det är för lite skönlitteratur i skolan (se t.ex. här). Litteraturprofessorn Ebba Witt-Brattström och Lars Melin rök ihop i direktsänd TV (länk). Enligt Witt-Brattström visar forskning att skönlitteraturen är rena undermedlet för att fördjupa läskunnigheten, få ett mer varierat ordförråd och vidga känsloregistret, vilket Melin kontrade med att det i så fall inte är ”rätt” ordförråd i ett informationssamhälle. Istället bör statusen för informativa texter höjas enligt honom, och i det sammanhanget är det ”fullkomligt onödigt” att satsa på skönlitteratur.

I början av december var det dags igen. Melin skrev i Dagens nyheter (5/12 2016) om bristen på läsning av informativa texter i skolan vilken han menade skulle förklara det fortsatta Pisa-raset (som ju uteblev, fick vi veta dagen efter). Balansen har tippat över till fördel för ”det prestigefyllda skönlitterära läsandet”, skriver Melin. Han tar också upp det förr vanliga arbetssättet med textgenomgång, läxläsning och läxförhör som enligt honom tränade elevernas läsning utan att man egentligen tänkte på det som lästräning.

Återigen får han mothugg, både i tidningar och på sociala medier. Lärare och forskare känner inte igen sig i hans beskrivning av att skönlitteraturen väger så tungt i skolan. De håller inte heller med honom i sak – alltså att skönlitteraturen inte är till nytta (utan bara nöje, vilket Melin hävdar). Gunilla Molloy skriver i en replik att läsning av såväl skönlitteratur som sakprosa kräver en förmåga att läsa mellan raderna för att lyfta fram textens underliggande värderingar och de röster som finns – eller saknas.

Molloy skriver också att hon vid sina besök i olika klassrum  inte alls ser den slagsida mot att läsa skönlitteratur som Melin beskriver, utan istället den variation av olika texttyper som kursplanen föreskriver. Melins farhåga om att läxförhör inte ersatts av något lika effektivt finner Molloy ogrundad, då hon vid sina skolbesök sett arbete med meningsfulla uppgifter i ett socialt samspel.

Något som Molloy också lyfter fram, och som också betonas i Läslyftet, är alla lärares ansvar att arbeta med sakprosatexter och därmed ämnesspråket. Det kan nog vara ett utvecklingsområde på många skolor. Och självklart ska vi läsa skönlitteratur i skolan – kanske även i andra ämnen i svenska (se t.ex. Läslyftets NO-modul).

Anna-Maija

Dialogbaserad strategiundervisning stärker läsförmågan

Läsa mellan raderna. Att undervisa om och utveckla en avancerad läsförmåga i skolan. Så hette Christina Olin-Schellers presentation under Vetenskapsrådets resultatdialog i Örebro. Syftet med studien som presentationen byggde på har varit att bredda forskningsfältet metodologiskt och teoretiskt och att pröva hur läsundervisningen på högstadiet kan organiseras och hur effekterna kan studeras. Forskarna har med utgångspunkt från tidigare studier tagit fram ett undervisningsupplägg som de kallat dialogisk strategiundervisning, DSU.

056Den dialogbaserade strategiundervisningen består av tre delar: undervisning om lässtrategier (dvs. kognitiva operationer som skickliga läsare tar i bruk när de läser), strukturerade textsamtal och strukturerat responsskrivande. Undervisningsupplägget kan kort beskrivas på följande sätt: Lärarna introducerar successivt olika typer av lässtrategier i samband med samtal om texterna eleverna läser. I samtalen undersöks också vad som sker med texten och förståelsen när man tillämpar strategierna (vilka är något man tar till när förståelsen inte är automatisk och inte ett mål i sig). Eleverna får också regelbundet skriva ner sina tolkningar av och reflektioner om de lästa texterna och på det sättet förbereda sig för samtalen.

I studien fick ett tiotal klasser under en termin undervisning baserat på DSU, och elevernas läsförmåga mättes före och efter. På samma sätt utvärderades en kontrollgrupp med ordinarie undervisning. Klasserna arbetade med en skönlitterär och en argumenterande text. Resultaten visar att elever med låga resultat på förtestet kraftigt ökade sin läsförmåga, framför allt vid läsning av argumenterande text. Det fanns dock elever som inte alls förbättrades, främst elever med högst resultat på förtestet.

Enligt Olin-Scheller är en tänkbar slutsats att de elever som oftare har problem med att förstå vad de läser sannolikt har större utbyte av strukturerad undervisning där olika tolkningar lyfts fram. De erfarna läsarna behöver kanske något annat än vad DSU – eller läsundervisning på högstadiet i största allmänhet – kan erbjuda. För att ta reda på varför det är så behövs flera studier, konstaterar Olin-Scheller. Vad dessa elever behöver är förstås också en viktig fråga att söka svar på.

Anna-Maija

Nya moduler för gymnasieskolan och gymnasiesärskolan

Laslyftet, SkolverketInför vårterminen planerar Skolverket att publicera två nya moduler för gymnasiet och en ny modul för gymnasiesärskolan. Den ena gymnasiemodulen heter Läsning av skönlitteratur och riktar sig i första hand till lärare i svenska. Modulens syfte är att ge lärare en orientering om och verktyg för läsning av och undervisning i litteratur. En övergripande fråga är varför vi läser skönlitteratur i skolan. De verktyg som ges rör genomförande av litteratursamtal, bruk av litterär analys och litterära begrepp. Modulen handlar också om narratologiska och intermediala undervisningsupplägg samt undervisning i och om litteraturhistoria.

Den andra modulen för gymnasiet heter Grundläggande litteracitet för nyanlända elever och handlar om hur man kan arbeta med nyanlända ungdomar som inte haft möjlighet att lära sig läsa och skriva. Arbetet med att utveckla deras grundläggande litteracitet sker i ett kommunikativt, socialt sammanhang med stöd av digitala verktyg. Ett övergripande förhållningssätt är att vidareutveckla de resurser ungdomarna har med sig och att låta meningsfullhet och intresse vara starka drivkrafter. Målgruppen för modulen är i första hand lärare i svenska som andraspråk och modersmålslärare som undervisar i åk. 7-9 eller på gymnasieskolans introduktionsprogram.

Den nya modulen för gymnasiesärskolan, Narrativt skrivande, handlar både om elevers berättande och om deras narrativa skrivande. Skolan är en central arena för att elever ska kunna bli delaktiga i olika berättartraditioner. I modulen får lärare redskap för att på ett systematiskt sätt arbeta med elevernas berättelseskapande. Modulen riktar sig i första hand till lärare som undervisar i gymnasiesärskolan (oavsett program).

Redan publicerade moduler hittar du här.

Anna-Maija

Nya moduler till vårterminen

MB900433229På Skolverkets hemsida har nu publicerats information om de fyra nya moduler som kommer till vårterminen.

Grundsärskolan får en till modul, utöver Strukturerad läs- och skrivundervisning. Den nya modulen heter Tematiska arbetssätt och digitala verktyg. Modulen visar hur lärare genom kommunikationsstöd och olika arbetsformer kan stötta elever i deras läs- och skrivutveckling. Exempel på undervisningsaktiviteter är att använda musik och drama som uttrycksmedel, pröva ljudsyntes och ”helordsigenkänning” och att använda bilder och symboler.

Mellanstadiets nya modul heter Skriva i alla ämnen, och i den presenteras en modell för hur undervisningen kan utgå från texters syfte och funktion. Bland annat handlar det om att utforska tankar genom skrivande, att samskriva en text och att arbeta med multimodala texter.

NO-ämnena i årskurs 4-9 får också en ny modul, Främja elevers lärande i NO, del II. Modulen ger verktyg för lärare att fördjupa sitt språkutvecklande förhållningssätt. Det görs exempelvis genom att koppla NO till samhällsrelaterade frågor och att förklara naturvetenskap för andra. Andra exempel på undervisningsaktiviteter är att läsa skönlitteratur med naturvetenskapligt innehåll och att arbeta systematiskt utifrån elevernas frågor om naturvetenskap.

Den fjärde nya modulen, Lässtrategier för skönlitteratur, riktar sig till lärare i svenska och svenska som andraspråk i årskurs 4-9. Modulen visar hur lärare kan hjälpa elever att använda strategier för att utveckla sin läsning och analys av t.ex. romaner, dramatik, lyrik och serier. Exempel på undervisningsaktiviteter är att pröva hur olika berättarperspektiv kan påverka en text, att samtal om föreställningsvärldar och att göra stilistiska analyser.

Även om modulerna har en primär målgrupp, skriver Skolverket i de flesta fall att även andra lärarkategorier kan arbeta med dem. De tidigare publicerade modulerna hittar man på Läs- och skrivportalen.

Anna-Maija