Bråk och japaner

IMG_1975 (2)Drömscenario, supertaggad! Introduktion av bråk för en klass 2. Möjligheterna breder ut sig och måste begränsas, 40 minuter har jag på mig att få med dem på tåget. Dessutom övermättad av inspiration efter att ha läst Mun Ling Los bok Variationsteori. Vilka variationsmönster och kontrasteringar kan jag använda mig av? Såhär i efterhand kan jag se att det kanske blev lite som att blanda alla sina favoritmaträtter i en skål och inse att det kanske inte blev tusen gånger så bra, men något fick de med sig och från att ha en bråkdel (förlåt, typisk mattelärarhumor) av elevernas uppmärksamhet vid lektionens början ökade engagemanget till att i stort sett alla elever viftade med händerna och utstötte såna där ljud som barn gör när de vill dela med sig av sin kunskap omedelbart. Så, vad gjorde vi? Det blev en whiteboardlektion, det ska erkännas. Hade det varit halvklass eller om jag varit säker på att eleverna var vana vid att arbeta med konkret material hade jag låtit dem arbeta mer praktiskt, men nu fanns 40 minuter tillgängliga och min bedömning var att en tavelcentrerad genomgång skulle ge bäst resultat.

IMG_1976Redan när eleverna kom in satt cuisenairestavarna uppe på tavlan vilket väckte några elevers nyfikenhet, sådana hade de inte sett förut, de var coola. Jag inledde med att berätta att bråk kommer av det tyska ordet för bryta och att det handlar om att bryta eller dela tal och att det viktiga är att en måste dela lika. Sedan tog jag den orangea stavan och sa att den var ett eller en hel. – Om jag nu vill dela den i två lika stora delar, vilka stavar ska jag ta då?
IMG_1977Några händer upp i luften, prova den bruna blev första förslaget. Då passade ju bara den röda, det blev inte två lika stora. Nu dök fler händer upp i luften, det här måste lösas! Svart blev förslaget, men det visade sig att det inte heller stämde. Ännu fler händer och det var dags att prova med gul. Ja, det stämde ju! Två gula blev lika länga som en orange.

IMG_1979Men om vi ändrar och säger att brun är en hel? Nu gick det snabbare att fastställa vilken färg det gick två av på den hela. Här skrev jag också att brun var 1 och att lila blev 1 delat i 2. (Det här är något som skaver i efterhand, det blev inte tillräckligt tydligt att detta är benämningen för en av delarna vilket visade sig de sista minutrarna på lektionen då eleverna löste uppgifter på egen hand i boken.)

IMG_1982För att inIMG_1981te fastna i att det bara är rektangulära stavar som kan delas upp tog jag sedan framen cirkel och undrade om den skulle gå att dela i två lika stora delar. Ganska snabbt kom klassen fram till att det gick och vi kontrollerade att det stämde genom att fylla den hela med två lika stora bitar.

Sedan kom lektionens Magic Moment. En elev räckte upp handen på ett sätt som utstrålade lite attityd, lite provokation. ”Jag har en jättesvår! Ta den ljusgröna staven!”

IMG_1983Hen visste mycket IMG_1985IMG_1984IMG_1988väl attdet inte skulle gå att hitta stavar som visade på en halv, men klassen började försöka och jag lät dem hållas. Till slut blev det tydligt att det behövdes tre vita för att dela upp i lika stora delar och följden blev att då kan vi inte skriva att det är en hel delat i två utan i tre och då kallas det tredjedel. Följaktligen skulle vi också kunna dela i 4, 5 , 6, 100, 1000, 1000000… bara alla delar är lika stora.

Efter detta började orken tryta och med tio minuter kvar av lektionen fick det bli eget arbete i bok, inte helt lyckat då som sagt. I och för sig kan resultatet ha påverkats av att det knackade på dörren och rektorn kom in följd av 20 japanska lärarstudenter som nyfiket spred ut sig i klassrummet för att se vad eleverna arbetade med. I och för sig ett bra tillfälle för dem att sammanfatta vad de uppfattat av lektionen även om det faktum att ingen kunde japanska komplicerade det hela något.

Sammanfattningsvis tyckte jag mig ändå se att eleverna fick en första förståelse för vad bråk är, att det inte blev en klassisk pizzabråkslektion utan en lektion där de erfor att det handlar om att dela i lika stora delar. I matteboken ägnades detta en sida för att sedan utan vidare gå över till del av antal. På en väldigt enkel nivå, men på så sätt blev det heller inte synliggjort vad det handlade om. Eftersom jag arbetar i fler klasser har jag förmånen att få göra om lektionen med en annan elevgrupp och då kommer jag att stanna upp mer vid att 1/2 är den ena delen samt att jag kommer ha andra uppgifter än bokens för eget arbete. Önskvärt är också att kunna jobba åtminstone i halvklass, men det är inte så ofta organisatoriskt möjligt. Det är tur att det finns utmaningar i jobbet så att en inte stagnerar totalt:)

IMG_1989

Resa med karta och bagage

Läsåret är igång. Semesterhjärnan jag aldrig trodde skulle vakna är utbytt mot jobbhjärnan och semestern känns väldigt avlägsen. Till en början var den nya perfektstora väskan tom och jag var inte helt klar över vad eleverna behövde för innehåll. De första dagarna var jag med i de tre 2:ornas klassrum för att få en uppfattning om grupperna och individerna. Skolverkets kartläggning gjordes i våras och för att ännu tydligare analysera vilka behov som finns kom vi fram till att jag skulle träffa några elever från varje klass och kartlägga från grunden. Så väskan blev packad med färgglatt konkret; talblock, pingviner, cuisinairestavar och dinosaurier. Vi har det här läsåret förmånen att vara fyra lärare utöver klasslärarna på lågstadiet; två specialpedagoger och två grundskollärare. Eftersom vi fortfarande bara har två rum ställer det krav på logistiken och jag har förflyttat migIMG_1821 med min väska genom korridorerna och också suttit i korridorerna och arbetat. Det har sina för- och nackdelar. Det händer ofta att någon eller några passerar och det kan bli ett störningsmoment, men det väcker också mycket nyfikenhet och de flesta frågar när det blir deras tur, de vill också jobba med det där i väskan. Eleven jag jobbar med får chans att berätta vad hen gör och det blir oftast en givande kommunikation. Det glädjer mig också mycket att eleverna ser det som så självklart att de har rätt att lära, att de inte frågor OM utan NÄR de får jobba. Med det säger jag inte att de alltid VILL jobba när vi pedagoger tycker att de ska, men de är nyfikna på att prova och upptäcka. När väskan öppnas är det svårt att låta bli att känna och upptäcka och då är det bara för mig att börja fråga och be eleven visa hur hen löser olika uppgifter.

Jag träffaIMG_1866de en elev som är ny på skolan som ganska snabbt förklarade att hen var dålig på tiokompisarna. Sen la hen raskt ihop talblocken som på bilden till vänster. Jag höll upp olika talblock och hen visade vilket annat talblock som var tiokompis och sedan sa jag tal mellan 1 och 9 varpå eleven sa tiokompisen. ”Tycker du fortfarande att du är dålig på tiokompisar” frågade jag. ”Nej, så nästa gång får du hjälpa mig med hundrakompisarna!” Mer laborativt material åt folket!

IMG_0239Klurigare var det med eleven som skulle bygga en talblocksbild med pingviner. Hen hävdade bestämt att  pingvinerna står i samma form som nioblocket. Även på andra sätt visade den här eleven att det var svårt att se former, även om det också skulle kunna handla om förståelsen av ordet form. Vi ska jobba vidare nästa vecka, jag har ju hela helgen på mig att klura ut hur jag ska få fram vari missförståndet ligger. Kanske hos mig…

Crazy koffertlady

Nya koffertenEn stor väska och flera små. Packades i, packades ur och packades om. Kanske skulle jag ha fler väskor för att inte behöva ägna så mycket tid åt packandet och när jag fick höra talas om Koffertmannens butik i Midsommarkransen fanns ingen återvändo. Jag gick i spinn. Inför läsåret 2016/17 införskaffades Den Stora Kofferten med två våningar. Problemet med den stora kofferten var att den inte är så mobil så den kom att bli en stationär koffert att inspireras av i lokalerna på Oasen som inrymmer lågstadiets speciallärare och mig som matteresurs.  Efter ett tag fick jag ytterligare en väska av en kollega och jag började fundera på att ha en väska för varje centralt innehåll i kursplanen. Den tanken finns fortfarande kvar, men jag har inte kommit fram till hur jag ska dela upp det konkreta materialet enligt den klassificeringen. Vissa Open koffertmaterial är specifikt gjorda för ett område medan de flesta kan användas till så mycket. Då blir det ändå en massa ompackande. Samtidigt kanske olika väskor kan signalera till eleverna vilket område vi ska arbeta med vilket skulle kunna skapa en tydlighet och förenas med planeringar, utvärderingar och bedömningsstöd. Det är lättare att rusa iväg i tanken än att konkretisera, jag är mer tänkare än görare, men tankarna ska få mogna lite under sommaren så kanske de kan bli till konkreta lösningar till höstterminen. Tips, tankar, idéer kring detta mottas tacksamt! Och har du en väska över tar jag gärna den med :)

De här första inläggen har handlat om hur väskorna kom till. Till hösten planerar jag att berätta mer om hur jag använder olika material i mitt arbete med eleverna, både framgångshistorier och bakslag. Förhoppningsvis hinner jag skriva ytterligare inlägg innan sommarlovet, men för säkerhets skull önskar jag ändå trevlig sommar redan nu!

Carolina

 

Handbagage

Livet som bloggande lärare är inte alltid upplagt för kontinuitet, men här kommer nu att andra inlägg som utlovad fortsättning på det förra.

Som jag skrev i det första inlägget blev jag ganska snart sugen på fler väskor att fylla med matte. Eftersom den förstaIMG_0205 väskan var en så bra ingång till eleverna i och med att den väckte deras nyfikenhet tänkte jag att fler väskor skulle hålla spänningen uppe än mer. Några av de elever jag träffade ville arbeta även när de inte kom till mig och när en av dem skulle ut på en längre resa och behövde ha arbete med sig köpte jag in små leksaksväskor i papp. Flickan som skulle ut i världen fick med sig en liten uppsättning laborativt material som vi arbetat med i skolan och som hjälpte henne inom det matematiska område hon skulle arbeta med. Det var entalskuber och tiotalsstavar för arbeta med tiotalsövergångar, pärlor att trä halsband av förIMG_0204 att träna mönster och ett häfte att dokumentera i. Med på lektionen fanns två andra elever som gärna också ville ha sin egna väska så de fick med sig en liknande packning att arbeta med hemma. Två av väskorna har jag fått tillbaka, en har gått ett ovisst öde till mötes, men som en klok kollega brukar säga om böcker; vill vi att barnen ska läsa måste vi riskera att inte få tillbaka det vi lånar ut, det är värt den förlusten. Och pojken vars väska inte kom tillbaka har haft större matematiska framgångar än vi vågat hoppas så kanske var det en investering. Om vi väljer att tro att det var väskans förtjänst förstås.

Carolina

Nöden och uppfinningarnas moder

IMG_8322 (002)

November 2015. Ny arbetsplats och nya arbetsuppgifter. Eller nytt och nytt, fortfarande skola och fortfarande undervisning. Men ändå, en annan skola och andra förutsättningar för min undervisning eftersom jag efter många år som klasslärare sökt och fått en tjänst som resurslärare i matematik på Grimstaskolans lågstadium. Jag skulle delvis finnas med i klasser men också arbeta med elever i mindre grupper och för mig var det självklart att använda laborativt material i båda fallen. Det blev mycket bärande av lådor och påsar och följdaktligen mycket tappat på vägen och ganska snart insåg jag att jag behövde lösa detta på något sätt. En väska som lösning föll sig naturligt och inspirerad av  Brasses lattjolajbanlåda letade jag fram ett gammalt loppisfynd och började packa. Effekten av att vandra genom korridorerna med en stor gammeldags resväska överraskade mig. Jag hade tänkt att det var ett praktiskt arrangemang men allteftersom jag blev stoppad av elever som undrade vad som fanns i väskan insåg jag att den i deras ögon var något spännande, nästan magiskt, och att jag skulle bygga vidare på den känslan. Det skulle vara spännande att få vara med och öppna väskan och innehållet måste leva upp till förväntningarna. Väskan fick belysning, guldstänk och matematiskt laborativt innehåll och det var en lycka att se eleverna öppna den och upptäcka. Den största lyckan var att de framförallt fastnade för det matematiska laborativa och började använda det, flera undervisningstillfällen utformade sig själva utifrån vad eleverna plockade upp ur väskan och blev på så sätt lärandetillfällen för såväl barn som vuxen. Jag började vartefter att packa om väskan inför varje lektion beroende på vilka elever och behov jag skulle möta och lektionerna kunde ta sin utgångspunkt från väskans innehåll.

Väskan som från början var en nödlösning började snart bli ett koncept. Och i och med det väcktes nya idéer och drömmar om nya väskor, kanske till och med en riktig koffert.

Fortsättning följer!

Carolina