Handbagage

Livet som bloggande lärare är inte alltid upplagt för kontinuitet, men här kommer nu att andra inlägg som utlovad fortsättning på det förra.

Som jag skrev i det första inlägget blev jag ganska snart sugen på fler väskor att fylla med matte. Eftersom den förstaIMG_0205 väskan var en så bra ingång till eleverna i och med att den väckte deras nyfikenhet tänkte jag att fler väskor skulle hålla spänningen uppe än mer. Några av de elever jag träffade ville arbeta även när de inte kom till mig och när en av dem skulle ut på en längre resa och behövde ha arbete med sig köpte jag in små leksaksväskor i papp. Flickan som skulle ut i världen fick med sig en liten uppsättning laborativt material som vi arbetat med i skolan och som hjälpte henne inom det matematiska område hon skulle arbeta med. Det var entalskuber och tiotalsstavar för arbeta med tiotalsövergångar, pärlor att trä halsband av förIMG_0204 att träna mönster och ett häfte att dokumentera i. Med på lektionen fanns två andra elever som gärna också ville ha sin egna väska så de fick med sig en liknande packning att arbeta med hemma. Två av väskorna har jag fått tillbaka, en har gått ett ovisst öde till mötes, men som en klok kollega brukar säga om böcker; vill vi att barnen ska läsa måste vi riskera att inte få tillbaka det vi lånar ut, det är värt den förlusten. Och pojken vars väska inte kom tillbaka har haft större matematiska framgångar än vi vågat hoppas så kanske var det en investering. Om vi väljer att tro att det var väskans förtjänst förstås.

Carolina

Nöden och uppfinningarnas moder

IMG_8322 (002)

November 2015. Ny arbetsplats och nya arbetsuppgifter. Eller nytt och nytt, fortfarande skola och fortfarande undervisning. Men ändå, en annan skola och andra förutsättningar för min undervisning eftersom jag efter många år som klasslärare sökt och fått en tjänst som resurslärare i matematik på Grimstaskolans lågstadium. Jag skulle delvis finnas med i klasser men också arbeta med elever i mindre grupper och för mig var det självklart att använda laborativt material i båda fallen. Det blev mycket bärande av lådor och påsar och följdaktligen mycket tappat på vägen och ganska snart insåg jag att jag behövde lösa detta på något sätt. En väska som lösning föll sig naturligt och inspirerad av  Brasses lattjolajbanlåda letade jag fram ett gammalt loppisfynd och började packa. Effekten av att vandra genom korridorerna med en stor gammeldags resväska överraskade mig. Jag hade tänkt att det var ett praktiskt arrangemang men allteftersom jag blev stoppad av elever som undrade vad som fanns i väskan insåg jag att den i deras ögon var något spännande, nästan magiskt, och att jag skulle bygga vidare på den känslan. Det skulle vara spännande att få vara med och öppna väskan och innehållet måste leva upp till förväntningarna. Väskan fick belysning, guldstänk och matematiskt laborativt innehåll och det var en lycka att se eleverna öppna den och upptäcka. Den största lyckan var att de framförallt fastnade för det matematiska laborativa och började använda det, flera undervisningstillfällen utformade sig själva utifrån vad eleverna plockade upp ur väskan och blev på så sätt lärandetillfällen för såväl barn som vuxen. Jag började vartefter att packa om väskan inför varje lektion beroende på vilka elever och behov jag skulle möta och lektionerna kunde ta sin utgångspunkt från väskans innehåll.

Väskan som från början var en nödlösning började snart bli ett koncept. Och i och med det väcktes nya idéer och drömmar om nya väskor, kanske till och med en riktig koffert.

Fortsättning följer!

Carolina