Nu räcker det tydligen att man kommer till högskoleprovet och fiser lite för att man ska garanteras en plats på lärarutbildningen. Teckentolkskolan tänker lite annorlunda. Där tar man helt enkelt inte in någon alls om de som söker är för kassa. Då får det hellre bli brist. Det kanske vore en tanke att ta med sig?
I Sigtuna har man beslutat sig för att höja lönen kraftigt för de drygt 30 bästa lärarna i kommunen. Andra kommuner gör redan liknande saker och ytterligare är säkerligen på gång. Missförstå mig rätt här, det är naturligtvis jättebra att man satsar pengar på en vettig löneutveckling. Men finns det inte risk för en viss godtycklighet i urvalet? Vad, exakt, krävs det av mig för att jag ska få del av den kakan och är det något jag klarar av under arbetstid?
Enligt ABC har Stockholms skolors IT-nota skjutit i höjden sedan Volvo IT tog över. Min gamla stamkrog i Visby hade ”inte gott men dyrt” som slogan, men där var det mest på skoj.
Migrationsminister Billström har haft lite otur med tanke och tal nyligen. Stockholms rektorer har nyligen varit på medieträning, något som infördes efter en liten… medieolyckshändelse för ett tiotal år sedan. Kanske kunde Billström kolla om han fick haka på?
I år har det blivit dags för nationella prov i kemi också. Kort innan provet har man blivit beordrad att bunkra upp med dyra laborationspinaler. Denna instruktion lär ha gått ut ungefär samtidigt till alla skolor men kanske inte synkats med leverantören.
Varje dag lämnar jag in min son på förskolan lite längre bort på gatan. Varje dag tas han emot med entusiasm och glädje och jag kan gå därifrån med lätt sinne, i trygg förvissning om att han kommer ha en toppendag och bli en aning svår att få hem. Och magsjuka, något som skrämmer skiten ur vem som helst, tja, det är bara ytterligare en dag på jobbet för personalen. Löss? Been there, done that, skapade rutinerna. Rast? Well, kanske, om alla barnen sover. Varje unge unik? Såklart! Marcus Birro uttrycker det bäst, tror jag. Det här är numera mina hjältar också.
Till minne av Trevor Dolan anordnas nu den första av många pedagogiska pubar. Den jag är på just nu äger rum på Vasagatan i Stockholm, på krypavstånd från Centralen, så att utsocknesfolk har nära till tåget. Jag tror att en av poängerna med den här typen av tillställningar är att prata om annat än skola. Det är då vi kan upptäcka vilka oerhört sköna lirare som söker sig till den här branschen.
…studiedag. Det gäller dock främst vid längre lov, inte den här typen av korta pauser. Men även efter blott nio dagars kontemplation och skidåkning vore en vuxendag eftersträvansvärt. Främst för att få igång rösten. Och hjärnan.
Jag arbetar till vardags som högstadielärare på Blommensbergsskolan i Stockholm. När jag inte ritar nidbilder på mina chefer, kollegor och elever försöker jag få de sistnämnda att inse tjusningen med svenska och engelska. Ibland går det riktigt bra.
;void(0);){kind=link}
;void(0);){kind=link}
;void(0);){kind=link}
;void(0);){kind=link}
;void(0);){kind=link}
;void(0);){kind=link}
;void(0);){kind=link}
;void(0);){kind=link}
;void(0);){kind=link}