Igår gick Stockholms elever på sommarlov, men vi har någon vecka kvar. Tur det, det känns lite som de där extra metrarna kortdistanslöparna springer efter att ha korsat mållinjen. Skulle man gå samtidigt med eleverna bleve man nog lite knäpp.
Det här är sista bilden för säsongen, hörni. Vill ni ses vi i Almedalen, annars ses vi här i augusti. Glad sommar!
Nu är det i princip bara timmar kvar innan sommarlovet inträder. Åtminstone för oss med ferietjänst. På min skola ägnade vi fredagskvällen åt att fira av vår rektor, som drar på nya äventyr efter att ha hängt med oss i närmare ett och ett halvt decennium. Det är den långe seriöse liraren i mitten av bilden. Ser han bekant ut kan det bero på att han inspirerat till många teckningar under åren.
Med detta vill jag önska alla en synnerligen behaglig sommar. Vill ni så finns jag i Almedalen, annars ses vi i augusti.
Hörru! Håll ut, ända in i kaklet!
Jamen, asså… vi lovar att vi är grundligt förberedda nästa vecka.
…eller vecka 32 då. Söndag vecka 32. Ni ser – man har ingen koll på sånt när man är ledig.
För er som inte kan få nog finns ju alltid Almedalsveckan. Alla lärarförbund är på plats, plus politiker, debattörer, forskare och proffstyckare. Själv har jag fått barn precis – en son som heter Viktor – så Almedalen blir det inte. Men även annars tror jag kanske att Tofta Bad lockar mer än Almedalsbibliotekets hörsal om soliga Gotland visar sig från sin bästa sida.
Vi ses igen vecka 33, om inget akut skolrelaterat inträffar!
Det är piggt ändå att förlägga skolrelaterade seminarier på vanlig skolstartstid i ett trettiogradigt Visby. Tack, men kanske inte idag.
Anyway. Glad sommar! Själv börjar jag jobba redan måndag den 9 augusti, så titta in då – om det inte råkar hända något oerhört smaskigt inom skolpolitiken under sommaren.
/Max Entin
Skolavslutning torde väl ha inträffat överallt i Stockholms stad. Själv släpper jag nior, vilket alltid ger lite dubbla känslor.
Långhelg. Tänk inte för mycket jobb nu.
Jag arbetar till vardags som högstadielärare på Blommensbergsskolan i Stockholm. När jag inte ritar nidbilder på mina chefer, kollegor och elever försöker jag få de sistnämnda att inse tjusningen med svenska och engelska. Ibland går det riktigt bra.
;void(0);){kind=link}
;void(0);){kind=link}
;void(0);){kind=link}
;void(0);){kind=link}
;void(0);){kind=link}
;void(0);){kind=link}
;void(0);){kind=link}
;void(0);){kind=link}
;void(0);){kind=link}
;void(0);){kind=link}
;void(0);){kind=link}