Visar alla blogginlägg från: juni 2010

Varför undervisar vi så mycket i matematik?

Ett av mina mer givande sidouppdrag är att vara med och utse ”Lärarnas favoriter” bland aktuella avhandlingar inom Skolforskningen. Det kommer ca 130 avhandlingar per år inom vad som kan kallas skolforskning. Just nu verkar Staffan Stenhags avhandling ”Betyget i matematik – vad ger grundskolans matematikbetyg för information” bli en samlad favorit (var och en kan tänka sig att få åtta lärare med olika tankar, ideer, erfarenheter och viljor att enas kring tre avhandlingar av ca 30 inte är det allra enklaste…).

”Finns motiven för skolmatematiken huvudsakligen i den praktiska användningen och nyttan man har av dessa kunskaper i det dagliga livet? Ligger det något i påståendet att matematik skärper den intellektuella förmågan? Kan det vara så att man utvecklar andra förmågor, utöver matematiska, när man studerar matematik?” /Stenhag Staffan sid 13

Stenhags avhandling – skriven på lättillgänglig svenska – inleds med en tydlig historisk tillbakablick över matematikundervisningens innehåll och fokus. Efter det presenteras gedigen statistik över hur man faktiskt kan se hur ett gott matematikbetyg även sannolikt säger en del om andra ämnen, men inte tvärtom. Det verkar faktiskt som om man tränar något med matematik som också spiller över till annat. Stenhag diskuterar även en del kring hur man lär sig lära sig. Han gör även en sidoutflykt till läsförmåga.

”Den enskilt viktigaste faktorn för graden av måluppfyllelse vid inlärning är hur mycket tid eleven lägger ned på sina studier. Det vi männsikor lägger tid på blir vi allmänhet också bra på.” /Stenhag Staffan sid 158

Att läsa Stenhags avhandling har gett mig perspektiv på min egen undervisning i matematik. Jag är övertygad om att det kommer att leda till att mina elever får en något bättre undervisning, som gynnar deras framtida lärande. Sedan kvarstår mina personliga tankar att det ofta är för mycket tid till matematikundervisning i mellanstadiet. Alltför ofta innebär detta att det blir väldigt mycket av räkning i mattebok – och här tror jag vi tappar många elever. Det enda de, som inte har så lätt för sig, lär sig är att de är dåliga i matematik. När de sedan kommer upp till högstadiet är det ofta cementerat och försent att vända skutan. Men det är en annan diskussion! Läs Stenhag – och annan aktuell skolforskning. Det passar faktiskt bra som sommarferieläsning, om man bara tar sig friheten att hoppa över det tunga metodkapitlet (som ger mer till akademin än till skolvardagen).

Bra tid med elever kräver engagemang

Zits är en fantastisk serie, vilken jag – precis som Baby blues samt Kalle & Hobbe – ofta tar med i veckobreven till föräldrarna. I dagens strip har tonåringen tillfälligtvis lämnat hemmet och mamma Zits säger för sig själv ”Sen Jeremy åkte har hushållsarbetet varit en baggis. Jag har till och med hunnit skriva lite grand. Jag känner mig pånyttfödd!”. I sista rutan tänker hon: ”Inget gör en till en bättre förälder än att bli av med sin unge några dagar.”

Parallellerna till lärarledarskapet är inte alls svåra att dra. Jag har inget emot mer tid med mina elever – så länge det också finns möjligheter till återhämtning utan några elever i närheten. Redan nu har jag börjat planera, strukturera nästa läsår. Jag tror det blir bra och givande, med stor kunskapstillväxt hos eleverna. Kommer då att arbeta i klassen måndag, torsdag, fredag – så att jag både inleder och avrundar veckan. Finns stor potential i det. Att jag samtidigt har möjlighet att göra annat tis-ons gör att jag orkar arbeta vidare som lärare – och ofta kommer laddad med nya intryck, upplevelser, kunskaper.

Midsommar fylls av aktivitet, ska i år leda dansen kring ytterligare en midsommarstång. Dels på Hersby hembygdsgård i Sollentuna, som nu har 72 år av tradition med midsommarfirande. Dels på Överjärva gård i Solna, som i år försöker anlägga en ny tradition med midsommarfirande. Till Hersby brukar det komma ca 7000 personer, så det blir 3-400 i ringarna kring dansen. Till Överjärva blir det spännande att se hur många som hittar första året. Roligt är det hursomhelst att leda glada barn och föräldrar i dans! Att leda midsommardansen har också det många paralleller till ledarskapet i klassrummet. Det går inte utan engagemang. Kompetens, erfarenhet, entusiasm hjälper till. Tydlighet är nästan lika viktigt som engagemang. Men utan engagemang går det inte. En mentor myntade uttrycket ”som körledare måste jag alltid ha minst 1% roligare än deltagarna, har jag inte det får deltagarna till sist tråkigt”. Tidigare midsommaraftnar har jag lett 4 pass med lekar. Det går bra, men efteråt är man bra trött. Tur man får lite paus fram till alla julgransplundringar!

Skolavslutning

Igår skolavslutning med obligatorisk Den blomstertid nu kommer. Eleverna diskuterade om den var den första eller den andra – räknas förskoleklassens eller inte? Gemensamt kom vi fram till att båda åsikterna kan räknas som rätt, men att det ändå är något särskilt med skolavslutningen i första klass. Om inget annat är det ju första och sista skolavslutningen i klass 1a. Vi inleder alltid med en FöräldraFri samling i klassrummet, där vi tillsammans summerar året som gått. Det känns viktigt att göra detta utan föräldrar, vilka därmed även får chansen att ta bra platser på skolgården. Det blir också en bra uppladdning inför det som komma skall – det är alltid en viss anspänning att ha föräldrar på plats. När den gemensamma skolavslutningen började sprack molntäcket upp. Alla barnen sjöng härligt, rektor höll ett bra sommartal. Efteråt samling i klassrummet. Denna gång rekord i antal föräldrar och anhöriga, det blev trångt men trivsamt i vårt lilla klassrum. Jag och Kerstin, som jag delar klass med, har haft tur att alltid ha bra föräldragrupper, men stämningen i år var ändå något utöver det vanliga. Kändes bara så oerhört bra på något sätt. Två av eleverna hade också på eget initiativ författat ett sommartal som de höll inför alla. Träning i Visa & Berätta ger uppenbarligen resultat! Efter utspring picnic på gräsmattan med fritidshemmet – oerhört trivsamt. Tänk vad viktigt sådant är. Gemensamt elvakaffe i arbetslaget – alla lärare man nyss sett stolta och strålande på skolgården sitter som utmattade mjölsäckar med tomma blickar (inklusive undertecknad). Det tar kraft och energi att mötas. Det är en uppladdning. Det är viktigt. Efteråt kommer tröttheten, men med den även känslan av att man faktiskt gjort skillnad även denna dag. Vi pratade lite om vilken skillnad i attityd hos föräldrar som finns en dag som denna. Vissa kommer fram och säger ett försynt tack för lärarens engagemang, andra verkar mest spana in andra föräldrar. Andra tar tag i gemensam insamling av fin skål med färska jordgubbar (eller skolmaterial via Unicef – som nog är den bästa avslutningsgåva vi någonsin fått). Visst gör även sådant skillnad. Borde forskas på.

Väl hemma fortsätter tröttheten att ta över, somnar tidigt i soffan och sover gott. Att lilla Nea (13 dagar) ännu inte riktigt funnit nattsömnen gör förstås sitt till. Men redan är tankarna inne på vad som ska göras bättre i höst, då vi efter en tid ifrån varandra möts igen redo att ta nya tag tillsammans. Det är härligt att ha ett jobb där man gör faktisk skillnad – och där man aldrig blir färdig utan ständigt har saker att utveckla.

En början och ett slut

I fredags (28/5) kom min tredje dotter Nea till världen. Eller hon kom i alla fall ut till oss andra, för att ge oss en chans att lära känna henne mer än via sparkar i mammans mage. Ett livets mirakel! Storasystrar Isa och Moa är förundrade över hur liten hon är och hur lite hon kan (”hon kan ju inte ens sitta upp”). Med tanke på att det bara är 5 respektive 6,5 år sedan de själva var i samma situation får man lite perspektiv på tillvaron. Det är mycket som ska läras in, men väldigt ofta går det också oväntat smidigt att göra det. Men helt visst kräver det en hel del ansträngning och hjälp på vägen.

Annat som hänt på samma datum tidigare, enligt det eminenta radioprogrammet Spanarna (podradiolyssning på väg till/från jobbet rekommenderas!) var att Golden Gate-bron invigdes 1937 samt att Mattias Rust landade med sin lilla Cessna mitt på Röda Torget 1987. Här två exempel som verkligen visar att lärande och kunskap – parat med en hel del engagemang, vilja och ansträngning – har möjligheter att skapa unika ting och händelser.

Just nu är jag på väg mot skolan, bland annat för att försöka skapa (nåja, planera iaf, själva avslutningen är ju om en vecka) en mindre – men dock nog så viktig – unik händelse för mina elever: första skolavslutningen. Även om de förstås gått i förskoleklass vill jag hävda att det är något särskilt med både uppropet och avslutningen i första klass. Det finns inbyggt i situationen. Vi som lärare har möjlighet att underblåsa detta. Jag tycker vi ska göra det – med en tanke på att både skapa en trygg och spännande övergångsrit från det ena till det andra.

Men vi ska nog mer förmedla ”Äntligen skolstart!” än ”Äntligen sommarlov!” – för de signaler vi skickar spelar roll för hur både elever och föräldrar ser på skolan, lärande, kunskap. Samtidigt är jag övertygad om att en tids frånvaro från varandra ger möjlighet att ladda allas batterier och engagemang. ”Tid med elever” i all ära, men för att engagemanget och orken ska infinna sig krävs också en hel del tid utan elever. Precis som tid med egna barn också kräver viss egen tid för att i förlängningen bli riktigt bra. Avslutningsplaneringen kräver idag min närvaro i skolan, sedan tar jag ut pappadagar fram till avslutningen – något som jag tror gynnar både mig, Nea och mina elever.

Och idag är även en början av denna blogg. Jag skriver ju även en del på jl-bloggen (www.jlutbildning.se/Blogg.html) samt en och annan krönika på www.lararesyrkesetik.se.