En början och ett slut

I fredags (28/5) kom min tredje dotter Nea till världen. Eller hon kom i alla fall ut till oss andra, för att ge oss en chans att lära känna henne mer än via sparkar i mammans mage. Ett livets mirakel! Storasystrar Isa och Moa är förundrade över hur liten hon är och hur lite hon kan (”hon kan ju inte ens sitta upp”). Med tanke på att det bara är 5 respektive 6,5 år sedan de själva var i samma situation får man lite perspektiv på tillvaron. Det är mycket som ska läras in, men väldigt ofta går det också oväntat smidigt att göra det. Men helt visst kräver det en hel del ansträngning och hjälp på vägen.

Annat som hänt på samma datum tidigare, enligt det eminenta radioprogrammet Spanarna (podradiolyssning på väg till/från jobbet rekommenderas!) var att Golden Gate-bron invigdes 1937 samt att Mattias Rust landade med sin lilla Cessna mitt på Röda Torget 1987. Här två exempel som verkligen visar att lärande och kunskap – parat med en hel del engagemang, vilja och ansträngning – har möjligheter att skapa unika ting och händelser.

Just nu är jag på väg mot skolan, bland annat för att försöka skapa (nåja, planera iaf, själva avslutningen är ju om en vecka) en mindre – men dock nog så viktig – unik händelse för mina elever: första skolavslutningen. Även om de förstås gått i förskoleklass vill jag hävda att det är något särskilt med både uppropet och avslutningen i första klass. Det finns inbyggt i situationen. Vi som lärare har möjlighet att underblåsa detta. Jag tycker vi ska göra det – med en tanke på att både skapa en trygg och spännande övergångsrit från det ena till det andra.

Men vi ska nog mer förmedla ”Äntligen skolstart!” än ”Äntligen sommarlov!” – för de signaler vi skickar spelar roll för hur både elever och föräldrar ser på skolan, lärande, kunskap. Samtidigt är jag övertygad om att en tids frånvaro från varandra ger möjlighet att ladda allas batterier och engagemang. ”Tid med elever” i all ära, men för att engagemanget och orken ska infinna sig krävs också en hel del tid utan elever. Precis som tid med egna barn också kräver viss egen tid för att i förlängningen bli riktigt bra. Avslutningsplaneringen kräver idag min närvaro i skolan, sedan tar jag ut pappadagar fram till avslutningen – något som jag tror gynnar både mig, Nea och mina elever.

Och idag är även en början av denna blogg. Jag skriver ju även en del på jl-bloggen (www.jlutbildning.se/Blogg.html) samt en och annan krönika på www.lararesyrkesetik.se.

2 kommentarer

  1. Cecilia Bengtsson, 4 juni 2010

    Tänkvärt om äntligen skolstart eller äntligen sommarlov. Det är ofta de små sakerna som vi gör eller säger som gör skillnad! Men visst behöver vi just nu tid ifrån varandra och ett sommarlov
    för att möta alla härliga individer igen efter sommaren.

  2. Magnus Blixt, 5 juni 2010

    Ja, vi brukar alltid försöka ha skolstartsfest på uppropet – med ballonger i korridoren (gärna gratisballonger från LR med tryck ”Alla har rätt till behöriga lärare”…), bubbel och ”inskålning” för alla. Signalvärden ska inte underskattas.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

<p>Vill du veta när din kommentar har fått ett svar, eller prenumerera på inläggets kommentarer via e-post? Du kan även <a href='http://pedagogblogg.stockholm.se/mblixt/comment-subscriptions/?srp=7&srk=&sra=s'>prenumerera</a> utan att lämna en kommentar.</p>