Skolavslutning

Igår skolavslutning med obligatorisk Den blomstertid nu kommer. Eleverna diskuterade om den var den första eller den andra – räknas förskoleklassens eller inte? Gemensamt kom vi fram till att båda åsikterna kan räknas som rätt, men att det ändå är något särskilt med skolavslutningen i första klass. Om inget annat är det ju första och sista skolavslutningen i klass 1a. Vi inleder alltid med en FöräldraFri samling i klassrummet, där vi tillsammans summerar året som gått. Det känns viktigt att göra detta utan föräldrar, vilka därmed även får chansen att ta bra platser på skolgården. Det blir också en bra uppladdning inför det som komma skall – det är alltid en viss anspänning att ha föräldrar på plats. När den gemensamma skolavslutningen började sprack molntäcket upp. Alla barnen sjöng härligt, rektor höll ett bra sommartal. Efteråt samling i klassrummet. Denna gång rekord i antal föräldrar och anhöriga, det blev trångt men trivsamt i vårt lilla klassrum. Jag och Kerstin, som jag delar klass med, har haft tur att alltid ha bra föräldragrupper, men stämningen i år var ändå något utöver det vanliga. Kändes bara så oerhört bra på något sätt. Två av eleverna hade också på eget initiativ författat ett sommartal som de höll inför alla. Träning i Visa & Berätta ger uppenbarligen resultat! Efter utspring picnic på gräsmattan med fritidshemmet – oerhört trivsamt. Tänk vad viktigt sådant är. Gemensamt elvakaffe i arbetslaget – alla lärare man nyss sett stolta och strålande på skolgården sitter som utmattade mjölsäckar med tomma blickar (inklusive undertecknad). Det tar kraft och energi att mötas. Det är en uppladdning. Det är viktigt. Efteråt kommer tröttheten, men med den även känslan av att man faktiskt gjort skillnad även denna dag. Vi pratade lite om vilken skillnad i attityd hos föräldrar som finns en dag som denna. Vissa kommer fram och säger ett försynt tack för lärarens engagemang, andra verkar mest spana in andra föräldrar. Andra tar tag i gemensam insamling av fin skål med färska jordgubbar (eller skolmaterial via Unicef – som nog är den bästa avslutningsgåva vi någonsin fått). Visst gör även sådant skillnad. Borde forskas på.

Väl hemma fortsätter tröttheten att ta över, somnar tidigt i soffan och sover gott. Att lilla Nea (13 dagar) ännu inte riktigt funnit nattsömnen gör förstås sitt till. Men redan är tankarna inne på vad som ska göras bättre i höst, då vi efter en tid ifrån varandra möts igen redo att ta nya tag tillsammans. Det är härligt att ha ett jobb där man gör faktisk skillnad – och där man aldrig blir färdig utan ständigt har saker att utveckla.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

<p>Vill du veta när din kommentar har fått ett svar, eller prenumerera på inläggets kommentarer via e-post? Du kan även <a href='http://pedagogblogg.stockholm.se/mblixt/comment-subscriptions/?srp=12&srk=&sra=s'>prenumerera</a> utan att lämna en kommentar.</p>