Visar alla blogginlägg från: augusti 2010

Föräldra – möte – vaffördåda?

Nyss hemkommen efter terminens stora föräldramöte, det obligatoriska med hela gruppen av föräldrar. Känns bra. Tror att jag och min kollega, med vilken jag delar klass, gjorde bra ifrån oss. Fick iaf bra respons från föräldrarna. Extra roligt att många valt att komma dit. Självklart går det ut minnesanteckningar till de som inte var där. Men varför har vi egentligen föräldramöten? Vad tillför de skolan, lärandet, eleverna, föräldrarna? Eller är de en egokick för läraren? Eller väcker de mest ångest även här?

Första föräldramötet i ettan har vi lagt upp enligt en modell som vi fått från Magnus Waller, ”Guldsitsen för lärare”. Där går vi från information till dialog. Jag är övertygad om att vårt val av denna modell är en del i förklaringen till att vi har och har haft så nöjda föräldrar i vår klass. Men det handlar också om tydlighet – inte minst kring valet av kommunikationsmodell och – kanal. Här kan man ju säga att det annars finns en del i övrigt att önska när det gäller skolan som helhet (inte minst utifrån skolledningens gemensamma inledning av kvällens föräldramöte, vilken hade tjänat på lite slipning).

Snart nog blir det sedan dags för det till formatet mindre föräldramötet – utvecklingssamtalet. Här ska förstås eleven och inte föräldrarna vara i centrum. Ett nog så viktigt – viktigare – möte. Men det tar vi när det börjar närma sig – här är det i alla fall tydligare varför man har ett möte.

politiker pratar

debatt skolans dag 2010

politikerdebatt på scen, skolans dag 2010

Var förbi Kulturhuset på Skolans dag. Bland annat lyssnade jag på ”årets viktigaste skoldebatt”, där alla sju riksdagspartier först fick svara ”helt kort” (vilket ofta var ganska långt) på ett antal frågor och sedan ha lite mer fri debatt. Vet inte om jag blev så mycket klokare, som lärare undrar jag verkligen hur ”icke-betygsliknande skriftliga omdömen baserade på kunskapskriterier och likvärdiga över hela landet” skulle kunna utformas… Den enda politiker i panelen som vågade säga något konkret kring lärarlönerna var den som ju faktiskt bär högsta politiska ansvaret för just denna fråga i staden – Lotta Edholm. Kan inte annat än hålla med om att de dels måste uppvärderas, dels gärna differentieras mer – baserat på undervisningsskicklighet (vilket förstås är nog så svårt att mäta, vilket också sades från scen). Löneförhandlingarna drar ju igång om en månad och man kan verkligen inte påstå att 2% känns som någon direkt satsning, det känns snarare knappt värt att förhandla kring. Det känns faktiskt ganska respektlöst mot rektors (och fackets) tid. Avtalet säger förstås att 2% är minsta möjliga utfall, men historiskt har vi ju sett att golvet alltför ofta blivit taket. Men nu är det som det är och man får väl göra som jag så ofta uppmanar mina elever – Gilla Läget. Eller hur ska vi gå från prat till handling när det gäller att uppvärdera lärarlönerna?

Hur blir man duktig seglare?

Sommaren har bland annat ägnats en del åt RS-segling. När allt stämmer – vinden, vågorna, trycket, jämvikten, skotningen, samspelet – är det helt fantastiskt att susa fram i bra många knop. Stundtals infinner sig till och med känslan av flow. Det har dock krävt ganska många timmar till sjöss för att nå hit. Från första segelskolan när jag var sju, via otaliga dagar i optimistjollen och fabolan och några turer med Kryssarklubbens seglarskola. Det har ofta varit slitigt, blött och kallt, men också roligt, soligt och givande. Att lära sig segla är helt enkelt inte alltid roligt, men att kunna segla är fantastiskt. Precis som väldans mycket annat lärande – läsa, räkna, cykla, dansa…

Ett av mina mer givande sidouppdrag är att vara med och utse ”Lärarnas favoriter” bland aktuella avhandlingar inom Skolforskningen. Det kommer ca 130 avhandlingar per år inom vad som kan kallas skolforskning. Det ger bra perspektiv på tillvaron och ställer en del frågor som jag behöver besvara. Ibland konfirmerar och/eller bekräftar det även sådant jag tidigare tänkt, ibland utmanar och problematiserar det. Här ett exempel på det tidigare:

”Den enskilt viktigaste faktorn för graden av måluppfyllelse vid inlärning är hur mycket tid eleven lägger ned på sina studier. Det vi männsikor lägger tid på blir vi allmänhet också bra på.” /Stenhag Staffan doktorsavhanlding ”Betyget i matematik. Vad ger grundskolans matematikbetyg för information?”, Studia Didactica Upsaliensia 3, sid 158

Inte för att det egentligen skulle behövas forskning för att vidimera detta – den beprövade erfarenheten är ju omfattande. Erfarenheten har vidimerats i dagarna efter höstens upprop. Som vanligt har en del elever fortsatt läsa varje dag även under lovet. Där flyter läsningen på minst lika bra som i våras. Andra har inte öppnat en bok på tio veckor. De har alla gått tillbaks. Inte stått stilla, utan backat. Hur kan vi förmå elever och föräldrar att inse det självklara – tid investerad i läsning betalar igen sig med råge?

En av 2009 års – enligt mig – bästa och mest givande avhandlingar finns det en hel del svar i hur läraren kan agera (Elisabeth Frank, ”Läsförmågan bland 9-10-åringar. Betydelsen av skolklimat, hem- och skolsamverkan, lärarkompetens och elevers hembakgrund”).

Haken är förstås att jag och min kollega (som verkligen kan det här med läs- och skrivinlärning på sina fingrar fem) verkligen lagt oss an att följa och förmedla detta till elevernas föräldrar. Hos vissa har det gått hem, hos andra har vi nu ett fortsatt arbete framför oss. Ett arbete vi gärna gör – att se stjärnglansen tändas i barnens ögon när de på allvar knäckt läskoden är helt enkelt obetalbart. Precis som när de upptäcker seglingens flow – nästa sommar tar jag tag i jolleskola för barnen!