Vikten av Gilla Läget

Har varit i Vrigstad och lett ett seminarium kring Lärares yrkesetik. Snön föll!

Ganska mysigt att titta på. Inte lika mysigt att bussen därmed blev sen, vilket innebar att jag inte längre skulle hinna med tåget. Hade förstås bokat ickeombokningsbar biljett. Fick ta taxi till Nässjö och där vänta i två timmar på nästa tåg. Kommer hem två timmar senare än planerat. Väljer att se det som ett bra övningstillfälle på Gilla Läget.

Blir också påmind om en diskussion som ”Lärare I Allmänhet” fick igång på Fejsbok (har länge varit med i VågaVägraFejsBok, men nu till slut gett upp). LIA kan sägas vara något av en internetversion av Stellan Sjödéns seriestrippar om skolan.  Tråden inleddes med

Lärare i allmänhet är tyst när gymnastiklärarkollegor pratar om värdet av kunskaper om kompassen och orientering. Att bemöta deras argument vore…”

vilket födde flera kommentarer bland annat:

”orientering lär barn att bita ihop och inte gnälla över att de är kalla, blöta, leriga, vilse, att de har slagit sig, att det är mörkt etc”.

Vilket sannolikt är sagt med glimten i ögat. Det här med att lära sig Gilla Läget – inom rimliga gränser – tror jag däremot är viktigt. Jag minns för några år sedan när våra tre treor skulle slås ihop till två fyror. Vi tre lärare hade väldigt olika förhållningssätt till det hela. När de nya grupperna skulle presenteras valde jag att inleda presentationen i klassen med att skriva ”Gilla Läget” på tavlan. Vi förde sedan en diskussion kring detta och hur positivt (och till en början skrämmande) det kan vara att hamna i en (delvis) ny grupp. Rasten efteråt verkade nästan alla mina elever vara nöjda, tillits- och faktiskt förväntansfulla. Eleverna i en av de andra klasserna grät hejdlöst hela rasten. Jag misstänker att den läraren hade presenterat, planterat och vattnat tanken att det var synd om gruppen som inte längre skulle få gå tillsammans. Jag påstår att i detta fall gynnade det eleverna mer att lära sig Gilla Läget, än grotta ner sig i tycka-synd-om-sig-själv-träsket. Kan man påverka något ska man förstås försöka göra det, men här var det ju inte frågan om något som eleverna fick eller kunde påverka – då är det ofta bättre att helt enkelt Gilla Läget. Franciskus av Assisi slog förmodligen huvudet på spiken redan på 1200-talet med sina bevingade ord:

”Ge mig kraft att förändra det jag kan, mod att acceptera det jag inte kan förändra och förstånd att inse skillnaden.”

Det är förstås en oerhört viktig balansgång i detta – man får aldrig Gilla Läget så mycket att man inte står upp för sina och andras rättigheter!

5 kommentarer

  1. lsantelius, 21 oktober 2010

    Jag hade velat ha dig som min lågstadielärare. För som jag minns det fick jag mest gråta på rasterna.

  2. elittorin, 22 oktober 2010

    Sant. Jag har funderat mycket över hur passiviserande det kan vara med mindfullness… Hegel brukar ha rätt…
    /Eva-Li

  3. Pingback Kompetens Förtroende Trovärdighet « Välkommen till verkligheten

  4. Pingback PIM – MUPP? « Välkommen till verkligheten

  5. Pingback Skolan, hjärnforskningen, generaldirektören och jag « Välkommen till verkligheten

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

<p>Vill du veta när din kommentar har fått ett svar, eller prenumerera på inläggets kommentarer via e-post? Du kan även <a href='http://pedagogblogg.stockholm.se/mblixt/comment-subscriptions/?srp=130&srk=&sra=s'>prenumerera</a> utan att lämna en kommentar.</p>