Visar alla blogginlägg från: januari 2011

Rätta NP i grupp – självklart!

Såhär på vårkanten har vi börjat med Planen för hela terminen. Där ingår förstås skriftliga omdömen och utvecklingssamtal. Samt Nationella ÄmnesProv i svenska och matematik.

Men du undervisar väl år 2 och inte 3, Magnus?

Och då har man ju inte nationella prov förrän nästa vår!

– kanske du nu säger.

Nja, svarar jag då, jag kanske inte genomför dem – men jag är absolut med och rättar dem!

För så gör vi på Fruängens skola år 1-3, vilket tidningen 360 fångat i ett reportage. Det har vi gjort från första början. Och det är vi väldigt, väldigt nöjda med. Det ger absolut en mer likvärdig och rättvis – professionell – bedömning. Det ger en mer rimligt fördelad arbetsbörda mellan åren. Och – inte minst – det ger oerhört goda tillfällen till gemensam kompetensutveckling kring den centrala bedömarkompetensen, utifrån ett nationellt material från Skolverket.

Det kostar inte skolan särskilt mycket att frigöra alla lärare i år 1-3 efter lunch. Men det ger så mycket mer än om detta ska göras utöver allt annat arbete efter en hel dags undervisning. Både undervisning och bedömning kräver såväl tid som kraft! Rätt utfört kan de också båda tillföra energi och kraft.

and the winner is…

Ett av mina mer stimulerande sidouppdrag från det viktiga, jobbiga, svåra och roliga läraruppdraget är att vara med och utse ”Lärarnas favoriter” bland avhandlingar inom skolforskningen. Efter att vi utsett våra favoriter får de denna kvalitetsstämpel på Skolportens välbesökta hemsida samt presenteras i tidningen 360 (nästa nummer kommer i början av februari).

2010 lades många avhandlingar fram ovanligt sent, så läsningen fick kombineras med glögg, betyg och andra julavslutningsförberedelser. Ur ett spretigt men intressant startfält vaskade vi så småningom fram fyra väldigt olika favoriter – alla med en gemensam kärna av professionsutveckling. Förutom Wibaeus, Bygdesson-Larsson, Strömberg och Gustafsson (nedan) ville vi också gärna lyfta fram Björklund-Boistrup (bedömning av matematik), Bergh (Kvalitet och utbildning?), Lifmark (Emotioner och värdegrundsarbete) som varandes extra intressanta i ett ovanligt intressant kvartal av skolforskning! Det görs en hel del intressant – frågan är bara hur det ska få spridning in i lärarkåren och klassrummen. Jag tror vi måste sluta se skolan som en verkstad och istället se det som både en verkstad och som en arena för forskning och utveckling. Det kräver förstås såväl stödstrukturer som tid, kraft, mod – och inte minst vilja. Vilja att göra och tänka annorlunda, men också vilja från skolledning och politiker att premiera utvecklingsarbete och inte enbart verkstadsarbete.

Nåja, vilka blev till syvende och sist favoriter sista kvartalet 2010 då?

Ylva Wibaeus: Att undervisa om det ofattbara: En ämnesdidaktisk studie om kunskapsområdet Förintelsen i skolans historieundervisning.” Stockholms universitet skriver själv att ”De ämnesdidaktiska överväganden som lärare gör i anslutning till planering och genomförande av undervisning i ett ämne påverkar den effekt som undervisningen får. Att ge historieundervisningen en frigörande kraft med en framåtriktad rörelse innebär att synliggöra att historia är ett resultat av människors val av beslut och handlingar …” och visar därmed att variationen kan vara stor vad gäller både upplägg och utfall av undervisning. Därmed varierar också undervisningens värde – och de värden den kan skapa. Wibaeus bidrar med perspektiv på och underlag för didaktisk och yrkesetisk diskussion kring historieundervisning.

Marianne Strömberg med ”De första sex åren. En studie av fyra lärares professionella utveckling med en yrkeslivshistorisk ingång”, Högskolan i Borås/Göteborgs universitet ger konkret perspektiv på lärares professionsutveckling över tid, där lärarnas hanterande och lärdom kring kritiska brytpunkter under de första tuffa åren står i fokus. Avhandlingen kompletterar de böcker som tidigare utgivits, skrivna av lärare utifrån de erfarenheter man fått under sina första år som lärare. Med denna viktiga forskning får vi en mera heltäckande bild av läraryrket och dess induction (första tid).

Barbro Gustafsson, ”Undersökningar av sociovetenskapliga samtal i naturvetenskaplig utbildning” (Linnéuniversitetet) visar att ämneskunskaper är nödvändiga men inte tillräckliga för demokratisk delaktighet och aktivt medborgarskap. Styrdokumenten är tydliga i att ämneskunskaper ska kompletteras och kombineras med förmågor att ifrågasätta, kritiskt granska, argumentera och ta ställning med hänsyn till grundläggande demokratiska värden. Gustafsson visar oss hur detta i praktiken kan realiseras inom No-undervisningen.

Sist men inte minst (nåja, minst vad gäller längden på barnen som varit föremål för studien):

Bygdesson Larsson: ”Vi började se barnen och deras samspel på ett nytt sätt!”, Umeå universitet som visar att varken enskilda barn eller lärare kan belastas för att vissa barn inte fungerar i förskolans verksamhet – istället är det sammanhanget/kontexten som är avgörande. Detta genom att studera förskollärare som arbetar med en metod som forskaren kallar Pedagogisk processreflektion (PPR) som innehåller socialt samspel mellan förskollärare och barn, samt lek och samspelprocesser mellan barnen. Kunskaperna och erfarenheterna av detta forskningsprojekt är enligt lärarpanelen även möjliga att använda inom grund- och gymnasieskolan.

Hur många avhandlingar som kommer 2011 vet vi inte än. Ännu mindre hur många av dem som blir intressanta, relevanta och viktiga i kunskapsbygget. Men det lär vara ett gäng, jag ser med spänning fram emot vad som komma skall! Har du några tips, frågor eller funderingar kring detta – hör gärna av dig!

slut, slut, slut – dansas ut, ut, ut


Nu är glada julen slut, slut, slut – och har dansats ut, ut, ut!

Knappt 200 elever från förskoleklass till femmor (inkl grundsärskolan förstås), en julgran, en handfull lärare (varav en musiklärare och en folkdansare), en idrottssal och lite engagemang – mer behövs inte för att skapa en oerhörd energi! Hos alla – samtidigt som vi bibringas lite konkret kulturhistoria.

Efter 25 intensiva minuters danslek avrundade vi med lite gemensam avslappning, vilket blev en härlig kontrast. Lika häftigt som det är att höra 200 glada barn sjunga är det att minuten efter kunna höra en knappnål falla när samma barn sitter ner och lyssnar på lite lugn musik och lite improviserade ord  kring året som gått och terminen som komma skall – en termin full av sprudlande möjligheter.

På eftermiddagen frågade sedan en av femmornas praktisk-estetiska lärare (som inte haft förmånen att vara med på julgransplundringen) hur många av eleverna som suttit och tittat på istället för att delta. Svaret var givet: ingen enda! Även femmorna tycker (i smyg) att det är kul med danslek och tradition. Måhända det även hjälpte till att det är före detta lågstadiemagistern som leder det hela förstås (återigen en poäng att arbeta på en skola F-9)…

Så nu har vi lämnat det gamla 2010 och ser det nya med tillförsikt an!

Levde på 1900-talet!

Strax innan jul tittade en av mina elever storögt på mig i matsalen:

”Va, levde du på nittonhundratalet?!?”

… innan hade vi pratat lite om firande av julafton och födelsedagar och kommit in på frågan vilket år jag var född…

Det fick mig nästan att känna mig gammal. Nej, förresten, snarare vuxen. Eller riktigt vuxen blir jag nog aldrig, men så småningom (hoppas jag) gammal. Förhoppningsvis får man uppleva en hel del på vägen, varav övervägande delen förhoppningsvis är positivt. Ty sådant är ju livet, både i allmänhet och som lärare – det har sina uppgångar och nedgångar.

Man måste ha tråkigt ibland, så att man vet när man har roligt…

Ett av de mer intressanta – men också jobbiga, svåra, roliga – stunderna har varit att – äntligen – komma igång med lite bloggande. Avrundade också förra året med att prova det smått fantastiska programmet iMovie (varför har inte GSIT Mac? Tänk vad smidigt allt vore!) genom att på en halvtimme skapa en liten julhälsningsfilm till PedagogStockholm.

Nu ett nytt år – ännu längre ifrån 1900-talet! Ett år med stora förhoppningar. Ser faktiskt fram emot skolstart på måndag! Men först ska det städas i röran på skrivbordet, så att vi kan inleda det nya året med ett tomt skrivbord, tömt på ”måsten-skapar-dålig-energi” och fyllt av ”här-är-tomt-och-därmed-plats-för-kreativt-skapande”…

Sedan måste jag också ut i skidspåret, är övertygad om att det är ett bra ställe att göra en Plan för struktur till Elevaktiva utvecklingssamtal!