and the winner is…

Ett av mina mer stimulerande sidouppdrag från det viktiga, jobbiga, svåra och roliga läraruppdraget är att vara med och utse ”Lärarnas favoriter” bland avhandlingar inom skolforskningen. Efter att vi utsett våra favoriter får de denna kvalitetsstämpel på Skolportens välbesökta hemsida samt presenteras i tidningen 360 (nästa nummer kommer i början av februari).

2010 lades många avhandlingar fram ovanligt sent, så läsningen fick kombineras med glögg, betyg och andra julavslutningsförberedelser. Ur ett spretigt men intressant startfält vaskade vi så småningom fram fyra väldigt olika favoriter – alla med en gemensam kärna av professionsutveckling. Förutom Wibaeus, Bygdesson-Larsson, Strömberg och Gustafsson (nedan) ville vi också gärna lyfta fram Björklund-Boistrup (bedömning av matematik), Bergh (Kvalitet och utbildning?), Lifmark (Emotioner och värdegrundsarbete) som varandes extra intressanta i ett ovanligt intressant kvartal av skolforskning! Det görs en hel del intressant – frågan är bara hur det ska få spridning in i lärarkåren och klassrummen. Jag tror vi måste sluta se skolan som en verkstad och istället se det som både en verkstad och som en arena för forskning och utveckling. Det kräver förstås såväl stödstrukturer som tid, kraft, mod – och inte minst vilja. Vilja att göra och tänka annorlunda, men också vilja från skolledning och politiker att premiera utvecklingsarbete och inte enbart verkstadsarbete.

Nåja, vilka blev till syvende och sist favoriter sista kvartalet 2010 då?

Ylva Wibaeus: Att undervisa om det ofattbara: En ämnesdidaktisk studie om kunskapsområdet Förintelsen i skolans historieundervisning.” Stockholms universitet skriver själv att ”De ämnesdidaktiska överväganden som lärare gör i anslutning till planering och genomförande av undervisning i ett ämne påverkar den effekt som undervisningen får. Att ge historieundervisningen en frigörande kraft med en framåtriktad rörelse innebär att synliggöra att historia är ett resultat av människors val av beslut och handlingar …” och visar därmed att variationen kan vara stor vad gäller både upplägg och utfall av undervisning. Därmed varierar också undervisningens värde – och de värden den kan skapa. Wibaeus bidrar med perspektiv på och underlag för didaktisk och yrkesetisk diskussion kring historieundervisning.

Marianne Strömberg med ”De första sex åren. En studie av fyra lärares professionella utveckling med en yrkeslivshistorisk ingång”, Högskolan i Borås/Göteborgs universitet ger konkret perspektiv på lärares professionsutveckling över tid, där lärarnas hanterande och lärdom kring kritiska brytpunkter under de första tuffa åren står i fokus. Avhandlingen kompletterar de böcker som tidigare utgivits, skrivna av lärare utifrån de erfarenheter man fått under sina första år som lärare. Med denna viktiga forskning får vi en mera heltäckande bild av läraryrket och dess induction (första tid).

Barbro Gustafsson, ”Undersökningar av sociovetenskapliga samtal i naturvetenskaplig utbildning” (Linnéuniversitetet) visar att ämneskunskaper är nödvändiga men inte tillräckliga för demokratisk delaktighet och aktivt medborgarskap. Styrdokumenten är tydliga i att ämneskunskaper ska kompletteras och kombineras med förmågor att ifrågasätta, kritiskt granska, argumentera och ta ställning med hänsyn till grundläggande demokratiska värden. Gustafsson visar oss hur detta i praktiken kan realiseras inom No-undervisningen.

Sist men inte minst (nåja, minst vad gäller längden på barnen som varit föremål för studien):

Bygdesson Larsson: ”Vi började se barnen och deras samspel på ett nytt sätt!”, Umeå universitet som visar att varken enskilda barn eller lärare kan belastas för att vissa barn inte fungerar i förskolans verksamhet – istället är det sammanhanget/kontexten som är avgörande. Detta genom att studera förskollärare som arbetar med en metod som forskaren kallar Pedagogisk processreflektion (PPR) som innehåller socialt samspel mellan förskollärare och barn, samt lek och samspelprocesser mellan barnen. Kunskaperna och erfarenheterna av detta forskningsprojekt är enligt lärarpanelen även möjliga att använda inom grund- och gymnasieskolan.

Hur många avhandlingar som kommer 2011 vet vi inte än. Ännu mindre hur många av dem som blir intressanta, relevanta och viktiga i kunskapsbygget. Men det lär vara ett gäng, jag ser med spänning fram emot vad som komma skall! Har du några tips, frågor eller funderingar kring detta – hör gärna av dig!

2 kommentarer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

<p>Vill du veta när din kommentar har fått ett svar, eller prenumerera på inläggets kommentarer via e-post? Du kan även <a href='http://pedagogblogg.stockholm.se/mblixt/comment-subscriptions/?srp=184&srk=&sra=s'>prenumerera</a> utan att lämna en kommentar.</p>