Visar alla blogginlägg från: april 2011

hur tänka kring ledighet?

Sedan en tid skriver jag, tillsammans med Olle Rimsten (erfaren skoljurist) och Tobias Lundberg (klok gymnasielärare) på en bok i skärningslandet lärarpraktiken – skoljuridiken – yrkesetiken. Den utgår från ett antal aktuella dilemman, vilka diskuteras i ett fiktivt arbetslag, för att sedan lägga på ett skoljuridiskt och yrkesetiskt raster på denna diskussion. Våra dilemman är hämtade från skolvardagen (just detta dilemma diskuterades även i Skolministeriet för ett halvår sedan), vår egen och andras. Just nu ett dilemma jag har högst aktuellt såhär en vecka innan påsk:

Dilemma: Konsekvenser av ledighet

Gunilla: ”Nu har jag fått ett delikat dilemma på halsen: Kims föräldrar har sökt 10 dagars ledighet för en längre resa. Kim behöver mycket stöd för att nå målen. Det är förstås rektors beslut, men jag måste tillstyrka eller avstyrka ledigheten.”

Kalle: Jag tycker inte det är något större problem, bara man är tydligen gentemot föräldrarna kring deras val att eleven därmed kanske inte når målen. Det är ju inte eleven som begär ledigt – det är föräldrarna. De måste därmed ta konsekvenserna. Åker man en vecka varje termin har man missat en hel termin när man når nionde klass…

Karin: Jag har svårt att säga nej. De lär sig ju så många andra saker. Jag vill i alla fall ge möjlighet till kunskapshämtning på egen hand genom att ge eleven uppgifter och material, helst innan.

Sten: Det är is å fall viktigt att läraren ges möjligheter till framförhållning – eller kanske t o m bättre om de får arbeta igen efteråt, som lärare är det inte alltid så lätt att veta vad som görs så långt i förväg.

Anders: Jag tycker det är svårt att skicka med skolarbete, antingen blir det inte gjort, eller gjort ”på fel sätt”, eller kvarglömt eller… Jag är mest intresserad av processen, inte produkten – ofta kan man undra vem som egentligen gjort matteboken om man skickar med den.

Diana: Ibland kan en resa vara väldigt nyttig för eleven – med gott om lärande och möjlighet till ökat engagemang och nya insikter. Om de däremot tar ledigt återkommande blir det lätt ett problem.

Kalle: Jag är tydlig med att det är föräldrarnas ansvar att se till att eleven tar igen det den missar. Eleven kan exempelvis be en kamrat dokumentera allt som görs. Det får hursomhelst inte bli mitt problem, jag måste ägna min tid och kraft åt de som faktiskt är på plats i första hand. Faran att inte klara målen ökar sannolikt om de inte är i skolan.

Karin: Även om jag säger nej så lär de åka, så vad är poängen med att säga nej? Jag tycker man måste vara konsekvent – antingen säga ja till alla eller nej till alla. Och då väljer jag att säga ja.

Diana: Jag tycker vi måste göra en individuell bedömning om eleven rimligtvis kan åka och ändå kan klara målen.

Markus: Men det blir ju också konstigt – ska bara begåvade elever som har bra stöd hemifrån få åka på längre utlandsresor? Det är ju också mycket dyrare på loven, om vi inte ger ledigt kan bara de med ekonomiska resurser åka på skidresor och annat.

Diana: Jag tycker fortfarande man måste ta ansvar för att tillstyrka/avstyrka – oavsett om föräldrarna sedan väljer att följa det eller inte.

Karin: Jag för alltid en dialog med föräldrarna där jag tydliggör att ansvaret ligger hos föräldrarna. Det är klart att de missar en del, men det gör de ju även när de är sjuka. I de framgångsrika skolorna i New York krävs 95% närvaro, tar man ledigt 10 dagar uppfyller man inte det.

Diana: Men de tar ju inte självklart det ansvaret, har vi godkänt eller tillstyrkt, anser de nog att vi ansvarar för vår bedömning av läget vid just beviljad ledighet. Föräldrarna har ansvaret, men kan de ta det? Vi arbetar ju mycket med gruppen och det kan inte ersättas med något annat.

Anders: Jag tycker det är viktigt att poängtera att skolan är viktig, jag tycker vi som regel borde avslå för att visa detta. I synnerhet om det är nöjesresor. Om det handlar om dödsfall i familjen måste man förstås tänka annorlunda.

Skoljuristen Olle ska nu bita i det juridiska kring detta dilemma, jag och Tobias kring det yrkesetiska.

Tar tacksamt emot tips, funderingar, frågor, synpunkter, förslag!

Apropå Arbetsro

P4 Uppland – ang arbetsro i skolan (tisdag 5/4 kl 15.00) – jag är med ca 8 minuter in i inslaget (först är det nyheter, väder, trafik och musik) och pratar om arbetsro i skolan – hur står det egentligen till? Vad kan och behöver göras? Vad är skillnaden mellan auktoritet och auktoritär?

somnar ovaggad

kväll lär jag åter somna ovaggad. Men på det hela taget glad och nöjd med dagen. Inledde dagen med att ta ett senare pendeltåg och istället prioritera att väcka familjen med rejäl frukost. Sådant ger också kraft, jag hann hursomhelst landa på skolan en dryg kvart innan start.

08.00 börjar ju undervisningen varje vardag, fritidshemmets schemaläggning medger nämligen inga ”sovmornar”. Måndagar inleds ofta med en snabb opinionsmätning hur helgen varit på en skala från 1-10 (genom att alla håller upp 1-10 fingrar, där 1 finger betyder ”usel helg”, 3 ”ganska dålig”, 5 ”halvbra”, 8 ”riktigt bra”, 10 ”kan inte bli bättre”). På detta sätt har alla på mindre än en minut fått säga hur helgen varit, så kan vi sedan lämna den och fokusera på skolveckan (ska alla få berätta fritt har vi att göra fram till tisdag lunch eller så…). Sedan dras veckans klassvärdar, veckans stjärna, datum mm. Veckans tio ord gås igenom och antecknas. Klassen går hand i hand till musik med musikläraren. Rast respektive paus (eleverna/lärarna). Efter rasten en kort genomgång, sedan dyker 12 femmor upp med egenproducerade sagor i högsta hugg. Dessa ska läsas för tvåorna, vilka ska bidra med frågor, funderingar, tips, synpunkter för att de ska kunna utvecklas vidare. Parallellt övar jag utvecklingssamtal med de elever som har samtal på eftermiddagen.

Lunch (”pedagogisk” = 100 stycken 7-9-åringar och fem lärare i en matsal…) och en kort paus, därefter följer ett av läsårets höjdpunkter:

Rättning av nationella ämnesprov. Detta var nu för oss tredje gången gillt. Redan första gången bestämde vi oss för att göra det gemensamt hela kollegiet – vi är ju alla ämneslärare i såväl svenska som matematik i år 1-3. Det ger oss väldigt mycket – att få diskutera bedömning utifrån ett centralt material ger stadga åt diskussionen. Vi tycker långtifrån alltid lika, men har respekt för att bästa argument – utifrån provgruppens bedömningsinstruktioner – ska få vinna. Att rätta gemensamt leder dessutom absolut till ökad likvärdighet och en mer rättssäker bedömning. Plus att det gör arbetsbelastningen mer rimlig. Samt att det varje år innebär att man har koll på vart vi är på väg och vad som är aktuellt i ämnet.

Vi sitter helt enkelt kring ett gemensamt bord och griper oss an ett delprov i taget. Så fort man stöter på något som inte är självklart luftar man frågan runt bordet. På knappa fyra timmar (eleverna har sin undervisning på fritids, så att vi kan börja direkt efter lunch när vi ännu är hyggligt pigga och alerta) har vi så rättat sammanlagt nära 300 delprov! Att ha den bördan som enskild lärare vore verkligen inte vettigt. Dessutom skulle man då knappast hinna använda materialet på utvecklingssamtalet (de som har år 3).

Just idag hade jag dessutom lyckats titta snett i min kalender, vilket innebar att fyra elever fått boka in sina utvecklingssamtal just idag. Eftersom de själva bokat sina tider ville jag inte boka om när datum för provrättningen senare bestämdes. Då vi har ett lyckat försök med elevledda utvecklingssamtal var det inte så jobbigt som man kan tänka sig.

Men nog kommer jag sannolikt att kunna somna ovaggad en kväll som denna!

Guldsits?

Onsdag ska jag delvis byta perspektiv. Äldsta dotterns skolas föräldraförening har engagerat mig som föreläsare. Temat för kvällen är ”Hur kan vi bidra till att våra barn lyckas?”. Ämnen som läxläsning, kontakt skola-hem, mandat, sätta gränser, ledarskap, ansvar, arbetsro i skolan ska beröras. Jag utgår dels från min egen föreläsning, dels från mitt lärarperspektiv (inte minst med nya styrdokumenten), dels från min papparoll. Sedan har jag också hämtat en del inspiration från Magnus Wallers föreläsning och arbete kring ”Guldsits för lärare”, som sätter ord och handling på det viktiga kontraktet mellan skola och hem. Slutligen har jag förstås beställt hem alla böcker John Steinberg skrivit i och kring ämnet, här finns som vanligt en guldgruva att ösa ur.

Tror det kan bli nog så intressant. Samverkan skola-hem är ju viktig på många sätt. Jag planerar att bjuda in till viss interaktivitet. Samtidigt är tiden begränsad och det gäller att Kill-Your-Darlings. Det blir inte lätt. Jag har börjat, Powerpoint är för mig ett bra verktyg att strukturera och tänka i. Att skriva en text, en bok eller designa en föreläsning är ett bra sätt att summera ihop sina tankar. Vi får väl se på onsdag hur det går!