Visar alla blogginlägg från: maj 2011

Popcorn stärker läsförmågan?

Få saker är lika avgörande som tillägnande av god läsförmåga. God läsförmåga kräver både strategier (läs: kvalificerad, strukturerad undervisning) och mängdträning (för automatisering).

Alla medel tillåtna!

– skriver vi i veckobrevet hem till föräldrarna. Mellan sport- och påsklov läste klassen över 1000 kvartar (”en kvarts läsning om dagen – högt för en vuxen”) och vi bjöd på stor fest. Vi utmanade dem sedan utifrån Komet-tänk, där belöningen var satt av dem och med olika nivå beroende på hur många kvartar de fick ihop. På vägen delade vi för en gångs skull ut stjärnor (en för fem lästa kvartar – blev sedan till en bra multiplikationslektion). Tillsammans kämpade de sig fram till film, i aulan, med popcorn. Bra jobbat. Just nu ligger popcorndoften tung, rymdfilmen strömmar ner från nätverket (gratis och tillåten). Känns bra. Men det viktigaste är förstås att läsningen kommit igång för några till av eleverna. Stundtals helgar ändamålet medlen!

Skolmiljö 2.0?

Var igår ordförande på konferens ”Den bästa skolmiljön – en satsning för framtiden”. Nio insatta talare – med olika bakgrund och perspektiv – hade var sitt anförande för att sedan samlas i en paneldebatt. En del var ytterst konkret, annat något mer visionärt.

  • Lisa Daram, Arkitekt, Arkus
  • Anna Törnquist, Arkitekt Törnquist & Törnquist AB
  • Annabella Kraft, utbildningschef, Södertälje kommun
  • Peter C. Lippman, arkitekt, forskar på barns lärande, JCJ Architecture, USA
  • Kaisa Nuikkinen, forskare, Helsinki City Education Department, Finland
  • Oskar Ryberg, projektledare Byggadministration Harald Olsson AB
  • Sarah Thorsaeus, Rätt Ljus AB
  • Jonas Christensson, akustiker Ecophon Sverige
  • Anna Lenninger, undersökande landskapsarkitekt, Lenninger lek & landskap

Mycket intressant sades, för de hundratalet i publiken att ta till sig. Som ordförande fanns det inte fokus till mer än sporadiska anteckningar, valde att göra dessa i form av Twitter-inlägg #Skolmiljö. Är ganska ny som ”twittrare” och har länge varit skeptisk, men måste erkänna att det helt klart har sina poänger när man väl kommit in i det hela. Bra tips, snabba svar. Men ändå något som än så länge ses som något nytt och spännande.

För mina elever är det dock inte vare sig nytt eller spännande, utan något som de ser som självklar infrastruktur…

Twitter – #Skolmiljö

Veckans Bästa & IUP hela veckan…

fredag hela veckan, fredag hela veckan, fredag hela veckan lång. Så känns det just nu efter en oerhört intensiv vecka, vilken – som vanligt – bjudit på både högt och lågt.


En av veckans höjdpunkter var den individuella genomgången av varje elevs IUP-hjärta. IUP-hjärtat är en sammanfattning av elevens IUP (Individuella UtvecklingsPlan) i en trivsam ”lågstadieform”. På hjärtats vänstra sida står elevens styrkor/förmågor (av eleven utvalda nyckelord). Till höger står elevens utvecklingsområden (av eleven utvalda nyckelord). Nästan varje vecka görs en check – hur ser det ut? Är vi på spår? Vad kan vi utveckla vidare? Vad har vi att bygga på?

Hjärtat är fastklistrat inne i elevens IUP-mapp. I denna mapp förvaras elevens kopia av aktuell IUP. Nästan varje fredag väljer också eleverna ut ”Veckans bästa”. Det kan vara något de gjort i skolan som de lärt sig mycket på, var roligt att göra, som de är stolta över – ja, det är en ganska vid tolkning där eleven har hela tolkningsföreträdet vad som ska lyftas som ”Veckans bästa”. Är det en stencil ta man med den, är det en sida man läst tar man en kopia, är det en sida i någon lärobok tar man en kopia på den, är det något mer immateriellt skriver man en egen sida om det. Eleverna häftar även på en kort reflektion ”Denna vecka valde jag …… som veckans bästa, därför att ……”. Veckans bästa är mycket bra att ha när det kommer till de elevaktiva utvecklingssamtalen. Dels ger de en trivsam inledning, dels är det ett oändligt material som kan ”fylla tiden” med något vettigt.

Lärarkandidaten (jag vill inte skriva lärarstuderande, det låter så tamt) spelade också in varje elevs läsläxa, vilken eleverna fick lyssna på tillsammans med lärarkandidaten och sedan ge sig själv tips att bygga vidare på. Dessa individuella tips – skrev hon på varsin post-it som också klistrades fast. Kändes som det gav ytterligare skjuts och fokus.

Det känns bra att vi faktiskt i alla fall tagit steg mot att IUP ska vara ett levande dokument och inget som man bara lyfter fram på utvecklingssamtalet (och då ofta konstaterar att man inte riktigt följt upp de mål man satte sist?). Det kan förstås utvecklas ytterligare, men ”steg åt rätt håll är viktigare än stora steg”. Idén och inspirationen till det hela kommer faktiskt från en i övrigt riktigt usel fortbildningsdag, med en illa förberedd föreläsare som mest lekte ”HTG-leken” (Huvudsaken Tiden Går) med oss. MEN, en sak närmast i förbifarten var frågan att diskutera ”Hur kan vi göra konkret för att lyfta elevens IUP varje vecka?”. Så kan det gå! Men nu tar jag fredag!

Självlärande och Bildning

Tittar på Sugata Mitra’s new experiments in self-teaching på alltid lika inspirerande TED (de flesta föreläsningarnas innehåll är intressanta – samtliga är hursomhelst välgenomförda med olika retoriska guldkorn att låta sig inspireras av). Just denna föreläsning har inspirerat mig att ytterligare pröva att släppa in eleverna i datasalen med målet ”lär dig något vettigt denna första kvart – redovisa sedan vad du lärde dig och hur”. Har även försökt prova idén med röstsyntesen (där datorn ju endast godtar ”rätt” uttal för att förstå talade instruktioner), men det stötte (förstås) på tekniska problem med skolans datorer (och det får finnas gränser för hur mycket jag ska använda min privata och fungerande MacBook i min undervisning).

Läser parallellt Mikael Segolssons ytterst intressanta avhandling Lärandets hermeneutik: Tolkningens och dialogens betydelse för lärandet med bildningstanken som utgångspunkt. På ett pedagogiskt och tydligt sätt för han läsaren in i en oerhört viktig diskussion kring bildning och lärande.

”Skolan är utan tvekan en av de mest betydelsefulla platserna i samhället eftersom den utgör det sammanhang där grunden läggs för vår kunskapssyn. Det är genom vår kunskap som vi får tillgång till världen och det är våra tidigare kunskaper som avgör vilka nya som kommer att införlivas.” (Segolsson 2011, sid 61)

Avhandlingen ger en hel del tankar kring både skolan i stort och den konkreta undervisningen. När det exempelvis gäller ovanstående:

”… för att problematisera att det fria och målstyrda flitigt används som varandras motpoler när det gäller frågor rörande bildning och utbildning. Jag hävdar att frågan är central i denna undersökning eftersom den traditionellt symboliserat skillnaden mellan den fria bildningsprocessen och den styrda institutionaliserade utbildningen. Den är också i högsta grad aktuell eftersom digitaliseringen, främst Internet, många gånger förknippas med den individuella friheten att söka kunskap (Løvlie 2007). Detta ställer jag mig tveksam till eftersom Internet inte bidragit till att friheten att söka kunskap ökat, däremot har tillgängligheten ökat. Den individuella friheten handlar snarare om friheten att publicera information på ett sätt som tidigare inte varit möjligt. Jag vill därför bland annat luckra upp distinktionen och peka på att bildningstanken bygger på att det fria och det styrda är varandras förutsättningar, oavsett om tekniska hjälpmedel används eller inte, och av det följer att bildning måste förstås som både en fri och målstyrd process.” (Segolsson 2011, sid 116)

Jag deltog tidigare i ett webbseminarium med titeln ”Förändra skolsverige” (ända tills skolans nätverk gick ner och jag därmed kastades ut – ett problem med de digitala möjligheterna är att de ännu inte är helt stabila i sin infrastruktur, såhär långt har min svarta tavla hitintills aldrig lagt av mitt i en lektion). Seminariet blev bitvis intressant, men innehöll också – som vanligt – en hel del yvigt snömos (enligt min ringa mening). Ett bildningsperspektiv från Segolsson hade säkerligen tillfört en hel del, jag hoppas hans avhandling blir till en lärarfavorit!

– men framförallt att vi lyckas hålla dialogen igång kring vad som konstituerar Bildning och Lärande.