Visar alla blogginlägg från: augusti 2011

Möten med mening – #skolchatt, edcamp, resultatdialog

Sitter på tåg från seminarium kring Lärares yrkesetik.

Tack, den här förmiddagen skapade mening. Nu ser jag mitt läraruppdrag i ett större sammanhang.

– är en kommentar man som seminarieledare blir väldigt glad av att höra. Inte minst eftersom förmiddagen också skapat mening för mig, i mina roller som lärare, facklig företrädare, föreläsare, författare. Lärares yrkesetik kan man stöta och blöta hur mycket som helst i medvetna lärares lag.

Igår var jag också med på ett möte med mening. Eller ja, det var ju inte ett vanligt möte, men vi var i alla fall ett antal lärare i ett utvidgat lärarkollegium som diskuterade just frågan kring skolans möten. Vi gjorde det på twitter #skolchatt. Diskussionen var absolut meningsfull och givande.

Hösten bjuder också på flera möten som förhoppningsvis blir fulla av mening:

Resultatdialog 2011, där de forskare som fått finansiering av Vetenskapsrådets Utbildningsvetenskapliga kommitté, samlas för att redovisa och diskutera sina resultat. Gratis deltagande, med rykande aktuell forskning och många möten. Anmäl dig idag!

Skolforum finns också möjligheter till många meningsfulla möten, och just i år görs ett försök på måndagskvällen med Edcamp – en slags okonferens där lärare träffas för att gemensamt försöka bli klokare tillsammans.

Att se sitt läraruppdrag i ett större sammanhang påstår jag är viktigt för att man som lärare ska kunna skapa fler möten med mening även för elever och föräldrar. Som lärare måste man helt enkelt bottna i något större än en själv, i synnerhet när det tar emot. Vad sägs om att utveckla lite ödmjuk orubblighet tillsammans?

Förstklassig skolstart

Läser i Jönköping.nu om Hovslättskolans förstklassiga skolstart (pappersupplagan har ytterligare barntankar). Jag tror skolstarten är viktig för många. Det är nervöst och annorlunda för många att gå från lustfylld ledighet i ensamhet eller med en mindre grupp barn, till en strukturerad, kravfull, lustfylld, mångfacetterad social samvaro tillsammans med många andra som man inte valt själv, på en ytterst begränsad yta. Vi brukar lägga ganska mycket kraft på att göra skolstarten till en positiv och trivsam upplevelse;

självklart ska man skåla in och fira att skolan börjar, inte när den tar slut

Jag har även försökt förmå staden och LR att arrangera en riktig skolstartsfest, men än så länge har vi fått nöja oss med att smycka vår korridor med ballonger, serpentiner och vackra bilder. Vi lägger en del kraft att snabbt svetsa ihop de nya grupperna, både inom och mellan klasser. Det är en investering att göra detta direkt.

I sommar har jag också läst en god väns examensarbete som handlar om tidig inskolning. Studien är gjord på en förskola, som sedan en tid valt att arrangera inskolning på våren istället för på hösten. De har väldigt goda erfarenheter – både föräldrar, personal och barn. Tänker att det låter väldigt, väldigt sunt – och säkerligen skulle kunna genomföras även på skolnivå.

”En förskola i en större stad i har valt att kalla sin årliga organisation kring den stora flytten av barn från småbarnsavdelningarna till storbarnsavdelningen för rockaden. Denna rockad sker i slutet av maj eller i början av juni under två dagar …

Detta för att det inte skulle bli en så tung och sårbar start i augusti med inskolningar på alla avdelningar samtidigt samt hur man kan göra ett bra avslut för de barn som ska börja i förskoleklassen till hösten. En viktig del i den här rockaden är att ALLA barn bär sina saker själva från sin gamla hylla till sin nya, vilket gör att flytten blir tydlig och konkret …

Någon gång i mars ser man över hur många barn på förskolan som kommer att börja i skolan till hösten. Beroende på vilka behov som finns i de kvarvarande barngrupperna ska ungefär lika många barn byta från småbarnsavdelningarna till storbarnsavdelningen som går till skolan. Här börjar personalen att diskutera vilka barn som har behov av att byta avdelning för att få nya utmaningar.

Diskussionen återupptas vid flera tillfällen. När det beslutats vilka barn som ska flytta bjuds deras föräldrar in till ett frukostmöte där de i lugn och ro kan ställa frågor om de har några funderingar kring verksamheten. Det är inte alltid åldern som avgör vilka barn som byter avdelning. För att barnen ska kunna byta avdelning redan i maj/juni, innan de blivande skolbarnen slutar, måste man skapa plats på storbarnsavdelningen på något annat sätt för de nyanländande. Detta sker genom att dag ett på rockaden ”lyfta ur” de blivande skolbarnen och låta dem bilda en egen grupp. Den blir en utegrupp, med en ny hemvist och med aktiviteter speciellt utformade för dem under deras sista tid på förskolan. De får en två månaders utskolning…”

Detta är ett annorlunda sätt att både tänka och arbeta. Det verkar väldigt intressant – examensarbetet ger också vid handen att samtliga respondenter (föräldrar, personal, föreståndare, barn) verkar väldigt nöjda.

För hur gör vi egentligen för att skolstarten ska bli sådär förstklassig som alla barn borde ha rätt till – varje år?

simning och kunskapsprofil

Morgondopp i havet idag. Riktigt varmt, så jag bestämmer mig för att låta doppet övergå i en rejäl simtur. Tänker på gårdagens debattinlägg kring simundervisning av Roland Poirier Martinsson:

”Svenska Simförbundets uppgift är att verka för en bättre och mer krävande simskola. Inte att anpassa sig efter en tidsanda som lär att vi bör väja varje gång en uppgift kräver disciplin och tålamod.”

Jag erkänner direkt att jag inte är helt insatt i frågan (har inte en enda poäng idrottsdidaktik), min erfarenhet kommer främst från att ha gått med tre klasser till simundervisningen i år 2, egen simskola (på 1900-talet…) samt barnens olika simskolor (2000-talet).

Spontant ligger det mycket i Martinssons argument. Jag är en hyggligt god simmare, på slutet av 1900-talet tog jag guldmagistern. Men jag är inte säker på att jag orkat hela vägen med crawl i morse. Med bröst- och ryggsim gick det dock vägen utan större problem.

Som jag förstått det hela mildrades först kraven på simundervisning i den gamla läroplanen, innan de senare återinfördes igen. På Fruängens skola höll man dock, trots svag ekonomi, fast vid att låta eleverna gå till simhallen med förskoleklass, få regelrätt simundervisning med extern, utbildad simlärare en termin i år 2 samt sedan kontinuerligt följa upp med extra simundervisning innan simborgarmärkeskrav i år 5.

Detta blev även en del av skolans nya profil när den tidigare profilen ”media” lades ned då den blev för kostsam och den drivande it-pedagogen slutade. Efter en svag mellanlandning i profilen ”kultur” (vilken mest verkade komma till som något som är så luddigt att det inte behöver kosta något) blev profilen snarare ”traditionell skola som ger kunskaper för livet” under parollen ”Kunskap – Trygghet – Trivsel” och med en undertext av ”Skolan där man får vara som man är” (vilket är ett uttalande från flera elever, vilka prövat en cool innerstadsskola men sedan kommit tillbaks igen. Jag tycker det känns bra att arbeta på en skola vars profil är både kunskap och trygghet, utan att för den sakens skull gå till någon slags överdrift. Jag tycker också det känns bra att arbeta på en skola där man får vara som man är.

”Skolans uppgift är att låta varje enskild elev finna sin unika egenart och därigenom kunna delta i samhällslivet genom att ge sitt bästa i ansvarig frihet.”/Lgr 11