Visar alla blogginlägg från: september 2011

Lärares mandat

Som lärare är jag beroende. Och inte beroende av vad som helst, utan av elevers och föräldrars mandat. Mandatet från eleverna är något jag dels förtjänar genom att skapa oss en undervisningsrelation, dels får av föräldrarna. Utan föräldrarnas mandat att undervisa och tillrättavisa deras barn har jag inte en chans. Med detta mandat har jag en chans. Det är en nödvändig, men ej tillräcklig, förutsättning för att barnet ska nå alla de mål som staten genom sina styrdokument satt upp för skolan.

Magnus Waller var den som fick upp mina ögon ordentligt för detta då han besökte vårt arbetslag för några år sedan och pratade om hur man kan skapa Guldsitsen för lärare. Han arbetar på stadens Preventionscentrum, där man funnit att forskningen visar att det som är mer effektivt än något annat om man vill hålla ungar utanför missbruk och liknande problem är att det finns ett fungerande samarbete mellan hem och skola. Här är det förstås två parter som har ansvar, men…

”Skolan ska i samarbete med hemmen främja elevers allsidiga personliga utveckling till aktiva, kreativa, kompetenta och ansvarskännande individer och medborgare. Skolan ska präglas av omsorg om individen, omtanke och generositet. Utbildning och fostran är i djupare mening en fråga om att överföra och utveckla ett kulturarv – värden, traditioner, språk, kunskaper – från en generation till nästa. Skolan ska vara ett stöd för familjerna i deras ansvar för barnens fostran och utveckling. Arbetet måste därför ske i samarbete med hemmen.” /Lgr 11, kap 1

läraren ska samarbeta med hemmen i elevernas fostran och klargöra skolans normer och regler som en grund för arbetet och för samarbete.” /Lgr 11, kap 1

Jag intervjuades för en tid sedan i Familjemagasinet kring föräldramöten och föräldramandat, ett bra sätt för mig själv att få lite reflektionshjälp utifrån. Jag kan varmt rekommendera materialet kring Guldsitsen – eller varför inte be dem komma till din skola och berätta – liksom att ställa upp på tidningsintervjuer själv.

Slutligen kan jag inte avhålla mig från att reflektera över en nu tio år gammal krönika i Metro (som jag tyvärr inte hittat någon elektronisk referens till). Kanske något skruvad, men ändå – något att förhålla sig till och reflektera över:

Föräldrarna tar för lite ansvar

(mer…)

läxor – rutigt och randigt

Mellandotterns dansklass är inrymd i anslutning till biblioteket. Under väntan får jag därmed chansen att bläddra lite i tidningar jag inte brukar titta i (samtidigt som jag har koll på minstingen).

Noterar förvånat att både Råd och Rön samt Driva Eget har artiklar kring ”Läxläsning” i de nu aktuella numren (tyvärr verkar de inte lagt upp det aktuella materialet på nätet än). De har förstås lite olika perspektiv, Råd och Rön resonerar utifrån kundaspekten, ”hur vet man att det värt pengarna, med eller utan RUT-avdrag?”, Driva Eget utifrån företagarperspektivet ”tjäna pengar genom att hjälpa till med läxläsning, vilket nu går att göra med RUT-avdrag”. Det är intressant som fenomen. I stora delar av världen är detta vad jag förstått en stor industri och man kan undra om även vi är på väg dit. Om det är så kan man också ställa sig frågan om det är en lovvärd utveckling eller inte.

Mitt eget förhållande till läxor är högst kluvet. Som vanligt är inte världen svart-vit, utan färgglad. I våras när jag föreläste för Sofielundsskolans föräldraförening inledde jag med handuppräckning:

Hand upp, du som:

  • vill att barnen ska ha flera dagar på sig att göra läxorna
  • vill att barnen ska ha en liten läxa varje dag
  • har synpunkter på läxornas innehåll
  • har synpunkter på läxornas form
  • tycker det ska vara mindre läxor!
  • tycker det borde vara mera läxor!
  • tycker läxor borde avskaffas helt!

– vilket sedan följdes upp med det givna konstaterandet: ”Som ni ser kan jag som lärare omöjligen göra alla nöjda samtidigt, hur jag än gör blir det fel”. Läxor engagerar – oavsett vad man tycker om dem – och jag anser det viktigaste är att man gör ett medvetet val, vad man än väljer. En intressant tanke fick jag även när vi hälsade på skolan i Helsingfors.

”Tja, ungefär en timmes läxa om dagen är ju förstås det normala”, så mellanstadieläraren som om det var helt okontroversiellt…

Hur tänker du kring läxor?

Imponerande Islamkalender

Föreläste i början på terminen på Stiftelsen Islamiska skolan, en på många sätt givande föreläsning.

Såhär efteråt är det två saker som verkligen satt sig i minnet. En av dem är väldigt fysisk:

Alla elever och lärare tilldelades en riktig, spiralinbunden kalender vid terminsstart. I kalendern finns alla viktiga datum redan på plats:

  • föräldramöten
  • friluftsdagar
  • studiedagar
  • sista dag för betyg
  • elevråd
  • idrottsdagar
  • temadagar (FN-dag mm)
  • nationella prov
  • osv

Jag fick ett exemplar och blev oerhört imponerad, hos oss brukar det dröja flera veckor in på terminen innan vi har ett spikat kalendarium – ett kalendarium man sedan dessutom håller på och gör ändringar i när det visar sig att idrottsdagen behöver flyttas fram eller tillbaks mm mm.

Jag blev förstås nyfiken och ställde frågan hur de hade samverkat kring datumen och hur mycket som brukade ändras. Svaret blev ungefär:

Allt samverkades i juni, vi vet lika mycket då som nu hur läsåret ska bli. Och det är en av fördelarna med en tryckt kalender – man håller inte på och ändrar fram och tillbaks, utan alla vet vad som gäller: elever, föräldrar, lärare, övrig personal, ja även rektor måste förstås hålla på det som står tryckt.

Dessutom fick de på detta sätt effektivt hem all allmän information om skolan – inklusive Likabehandlingsplan, telefonnummer, Krav som föräldrar kan ställa på skolan, Krav som skolan ställer på föräldrar mm mm.

När jag gick i skolan hade jag alltid en kalender med aforismer längst ned på varje sida (de bästa använder jag fortfarande nog så ofta). I denna fanns det istället verser från Koranen. Men i princip samma sak, något tänkvärt att bära med sig.

Precis som jag alltid får nya saker att bära med mig till skolan/arbetslaget/mitt klassrum/andra föreläsningar/nästa bok när jag är ute och föreläser eller hälsar på i andra skolor. Fler borde få chansen att lyfta blicken från den egna katedern/skolan då och då!