Hur bli bäst och sämst i klassen?

Har lyckats ta mig till Utbildningsvetenskapliga kommitténs resultatdialog, där rykande aktuell skolforskning presenteras och diskuteras (i princip de projekt som fått forskningsmedel från Vetenskapsrådets utbildningsvetenskapliga kommitté, i mitten av oktober varje år, på något universitet – helt utan kostnad utöver resa och logi).

Man väljer ett antal seminarier och jag har bland annat valt: Hur blir man bäst eller sämst i klassen? Uppkomst av skillnader i prestationsförmåga i matematik – en empirisk studie av klassrumspraktik ledd av Eva Jablonka, Luleå tekniska universitet. Ett internationellt forskningssamarbete (Luleå, Berlin, Kanada) vilket studerat elever första året på gymnasiet eller motsvarande. Visar sig vara klart intressant även för en klasslärare på lågstadiet, inte minst i belysning av förra veckans föreläsning kring återkoppling i matematikklassrum.

Utgångspunkten för studien är att andelen lågpresterande elever varierar avsevärt mellan olika länder. I vissa länder är klyftan mellan lågpresterande och medelpresterande elever större än i andra. Prestation i matematik är relaterad till elevernas sociala och ekonomiska bakgrund. Men vilka mekanismer producerar skillnader i prestation i klassrumspraktik i matematik?

Kan man se prestationsnivå som eget val? Studien finner att lärarledd undervisning ersätts med utvärdering av elevernas lösningar. De uppvisade matematiska kunskaperna speglar därmed tidigare framgång/misslyckande. Eleverna ska själva välja uppgifter som passar deras egen nivå: valet speglar snarare deras självuppfattning än deras prestationspotential!

Lärare använder två helt olika strategier för olika elever:

  • Matematiska innehållet lyfts fram, en strategi som erbjuder generalisering och möjligheter att utveckla matematisk kunskap
  • Det specifika i den kontext som beskrivs i uppgiften lyfts fram, en strategi som på längre sikt begränsar elevernas förmåga till matematisk kunskap utanför kontexten

– valet av strategier blir ofta till något av självuppfyllande profetia!

Elevers svar på frågan om vad som gjorde att de trodde att en elev var duktig på matematik:

  1. Kan svara när läraren frågar i klassen
  2. Är långt före i boken
  3. Har gjort det här förut
  4. Behöver sällan få något förklarat av läraren
  5. Förklarar för andra och är bra på att förklara
  6. Klagar inte över att det är tråkigt

Uppgifterna i läroboken är ofta en hybrid mellan vardagsdiskurs och matematik – om inte lärarna är tydliga med att markera vad som är viktigt får eleverna ofta problem med att veta hur mycket av sina vardagskunskaper de ska använda/bortse ifrån. De elever som är mer skickliga på att hitta de dolda kriterierna har en fördel.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

<p>Vill du veta när din kommentar har fått ett svar, eller prenumerera på inläggets kommentarer via e-post? Du kan även <a href='http://pedagogblogg.stockholm.se/mblixt/comment-subscriptions/?srp=410&srk=&sra=s'>prenumerera</a> utan att lämna en kommentar.</p>