Beröm & Argument

I bilen lyssnar jag gärna på radio. Helst P1, då det ofta blir lärorikt. Inte minst för att jag hamnar i program vilka jag inte spontant hade laddat hem till lyssning. I veckan var det Kropp & Själ, som hade tema Sluta ge barnen beröm! Vilket förstås var en titel ägnad åt att fånga uppmärksamheten. Hursomhelst, ett klart lyssnansvärt program!

Ett barn som får beröm för minsta lilla sak blir beroende av beröm och får dålig självkänsla, det menar den danska familjeterapeuten Jesper Juul. I årets första Kropp & Själ är han på besök i studion och berättar om hur han tycker att man ska visa sina barn att man älskar dem. /Sveriges radio

Av egen erfarenhet vet jag att man kan komma mycket långt med beröm. MEN för att göra långsiktig verkan måste denna form av återkoppling vara befogad, personlig och specifik. Precis som i Mario och liknande spel fungerar… Som ny lärare öste jag ständigt, ständigt beröm över mina elever. En dag spänner Matilda, 8 år, ögonen i magistern och säger:

Du Magnus, när det inte finns något riktigt bra att säga, då är det bättre att vara tyst!

Ja, man lär så länge man har elever! Jag älskar förstås beröm. Men bara beröm för sådant jag gjort, och faktiskt gjort bra. Annat beröm smakar mest beskt. Som tur är finns det något att berömma varje elev för varje dag. Rättvist beröm betyder i min värld nämligen att man får beröm utifrån de förutsättningar, den kunskap och föreställningsvärld man i det ögonblicket besitter. Specifikt beröm gör också mycket större nytta än ett allmänt ”bra Kim!”, vilket förstås gör Kim jätteglad i 30 sekunder, men inte självklart leder till någon bestående förändring. Det är ju inte alls är säkert att Kim förstått vad h*n fick beröm för och därmed inte heller vilken riktning min positiva återkoppling utifrån läroplanens värdegrund pekar mot. Tar man sig tiden att konkret beskriva önskningar, behov, förutsättningar så lönar det sig i längden. Det är min fasta övertygelse. Sedan kan man förstås fundera över det här med behavorismen, vilket under min utbildning var ett skällsord i paritet med ”kateder”… Men säga vad man vill, det fungerar väldigt ofta – det finns det ju även konkret forskningsstöd för. Det måste förstås användas medvetet och med magisterblicken som utgångspunkt.

Lite senare samma dag det lika lyssnansvärda programmet Retorik, med tema: Barnens retorik – Hur använder barnen retorik för att få sin vilja igenom, och hur ska vi tala till dem om vi vill ha vår?  Jag anser ju att retorik – i betydelsen konsten att övervägabör bli och vara ett tydligt inslag i dagens skola. 

Kan man tänka sig en skola byggd på en stadig grund av Beröm & Argument – med en riktigt bra och meningsfull undervisning, kärlek till människan och en ödmjuk orubblighet?

Jag hyser i alla fall ett visst hopp inför 2012!

 

 

1 kommentar

  1. Felix Ström, 7 januari 2012

    Hej och tack för länken till retorikserien på P1. Den hade gått mig förbi men nu har jag lyssnat igenom alla program. Sjukt bra tajming för min del med tanke på min egen undervisning under terminen som gått. Sitter redan och funderar på hur man ska låta eleverna (åttor) ta del av programserien.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

<p>Vill du veta när din kommentar har fått ett svar, eller prenumerera på inläggets kommentarer via e-post? Du kan även <a href='http://pedagogblogg.stockholm.se/mblixt/comment-subscriptions/?srp=481&srk=&sra=s'>prenumerera</a> utan att lämna en kommentar.</p>