Visar alla blogginlägg från: februari 2012

Edcamp – effektivt möte!

Veckan innan sportlov blev för mig en intensiv vecka. Yrkesetikseminarium i Härnösand, undervisning om beskrivande och argumenterande texter, viktomvandlingar, aulaskrivning, föreläsning för föräldrar på tema ”hur kan vi bidra till att våra barn samt lyckas?” samt inte minst #edcampsthlm och #skolchatt. De båda sista råkade dessutom sammanfalla, så det är tur man har viss simultankapacitet (att detta endast skulle vara förunnat personer med dubbla X-kromosomer anser jag vara en populär myt vilken jag misstänker mest är ägnad att lasta på kvinnor mer arbete och ansvar?).

Vad är då Edcamp? Edcamp är en knytkonferens, där var och en bidrar och deltar utifrån sig själv och sitt engagemang. Vad som diskuteras bestäms av deltagarna. Passar det inte röstar man med fötterna och väljer något annat. Det är inget oartigt i detta, utan ett sätt att ta ansvar för sin tid och sitt engagemang. Extra intressant att kvällens ämne för #skolchatt var just effektiva möten

Allt kräver lite inramning i form av lokal och en ”gridd” (läs: whiteboard och pennor/post-it). Gärna också lite förtäring. Någon som hälsar välkommen och håller i ramarna. Självklart också en inbjudan så folk vet om att det är och när och var. Vi kan konstatera att kvällens edcamp hade 45 platser. Lokalen som LR Stockholm beredvilligt lånat ut rymmer helt enkelt inte fler. De fylldes på bara två veckor…

Så uppenbarligen finns här ett sug och ett intresse av att lärare lär av och med varandra. Inte styrt uppifrån, utifrån, av nöd. Utan av intresse och engagemang. Vi är intresserade av olika saker och så ska det också vara. Men att träffas och resonera tillsammans, utan krav att finna konsensus kan ge så mycket energi. För dig som är intresserad av korta glimtar av vad vi diskuterade, säger twitterflödet långtifrån allt, men ändå något.

För den som är intresserad av att läsa mer finns nu en samlingssida: edcamp.se. Där finns också visst konkret stöd hur du gör om du själv önskar arrangera en edcamp. Nu i vår är det redan på gång i Västerås, Malmö, Partille, Luleå… Denna rörelse är världsomspännande! Lärarrevolution på gång?

 

Ständigt parallella projekt

Efter en intensiv söndag hamnar jag återigen framför datorn, sneglandes på TV-serien ”Den övervakade skolan”. Alltid lika intressant. Läser Morrica inlägg om detta och om tonåringars skiftande fokus.

Tonåringar är känslostyrda, dramatiska och ofta mycket skörare och mycket yngre än man (och de själva) tror. Det är också en del av det en skola måste hantera.

Sedan min utbildning bär jag med mig en bild från professor Emsheimer där han visade på de ständigt parallella projekten som pågår i varje klassrum. Å ena sidan har vi Lärarens projekt; arbete mot Målen, en förhoppningsvis planerad och strukturerad undervisning (som det står i skolförordningen). Å andra sidan har vi Elevens projekt, förhoppningsvis lärande mot Målen, men också Livet, kompisar, kärlek, hemmet… Det är klart det påverkar när pojkvännen gjort slut på rasten, hamstern eller någon när och kär har somnat in, man inte fick någon frukost på morgonen på grund av något tjafs…

Att då och då ställa sig frågan: Vilka elever är just nu med på skolans projekt och vilka behöver hjälp att åter komma dit? tror jag är en viktig fråga att ställa sig själv. Jag tror att vi har en del att tjäna på att låta projekten närma sig varandra, men jag påstår absolut att vi aldrig ska överge skolans projekt för att enbart ägna oss åt elevens projekt. Jag påstår också att vi aldrig någonsin kan få eleverna att helt överge sitt eget projekt, livet liksom pågår. Men ett närmande? Och med bilden av de två projekten i vårt medvetande kanske vi bättre kan utforma verksamheten så att fler kommer med?