Visar alla blogginlägg med kategorin:
Biologi

Läger skola

I början av terminen åkte vi på lägerskola med klassen till Pettersberg. Det blev verkligen lärorikt på många de sätt. Allemansrätten hade gåtts igenom teoretiskt i klassrummet innan, men för flera elever blev det konkret och tydligt när man faktiskt fick plocka hur mycket blåbär man ville och äta, men inte fick sparka på svampar. Att lära sig tälja med kniv tror jag inte heller är fel – inte minst utifrån självförtroende och självkänsla. Detta har f ö varit en aktivitet jag noterat på mina egna barns fritidshem vissa eftermiddagar.

Med på lägerskolan var en hel del föräldrar, jag vet att det skedde en hel del viktiga samtal och lärande även där, liksom mellan föräldrar och lärare. Utvärderingen efter lägerskolan lyfte i princip uteslutande positiva omdömen, här ett blandat axplock:

Ja, det så bra. Tack alla lärare och föräldrar!… Det finns egentligen ingenting att anmärka på med den här resan utan jag känner mig bara tacksam och glad över att den blev av. Sådana här aktiviteter borde ske för alla barn i skolan och mkt oftare – stimulerar kontakt mellan barn-föräldrar-personal, stimulerar skolarbete och prestationer där, stimulerar samhörighet och trivsel och så vidare … Helt makalös uppslutning av de vuxna … Jag har svårt att se hur det kan bli bättre … Bra övn för erfarenhet och samordning. ”Smörgåsbord” bra så att barnen tycker att de själva får bestämma. Inget utrymme för mobbing eller att lekar spårar ur. ”Spökvandringen” var pricken över i. Jätteintensiv, jättejobbig helg men såå kul som vi kommer minnas och prata om länge. Tack så jättemycket!

Lägerskolan planerades främst av en kollega samt hennes man som är erfaren scout. Hon åker alltid på lägerskola med sina elever i trean, men nu hade även vi fått chansen att ta del av deras kompetens, talang och intresse. vi kan notera att många föräldrar i utvärderingen även uttryckte stort gillande för tydligheten i information innan, vilket förstås knappast varit fallet om vi som nybörjare gjort den.

Frågar man LRs förbundsjurister hur man ska göra med lägerskolor blir det korta svaret ”Åk inte”. Detta framförallt med hänvisning till att ansvars- och försäkringsfrågor vid dylikt är eller kan bli komplicerad. Om jag förstått saken rätt så är man som lärare i princip alltid ansvarig när man är tillsammans med sina elever och kan inte hänvisa till att föräldrar är med, har planerat eller att man inte är i tjänst vid just det tillfället. Om något händer är det samtidigt inte självklart att arbetsskadeförsäkringar och liknande gäller. Nåja, även juristerna vet att det ibland kan vara skillnad på praktik och juridik, så vi valde trots allt att åka med. Ersättningsfrågan kan också vara en spännande fråga. Här finns ju en bilaga till kollektivavtalet: Bilaga L.

Förutom en del såväl praktiska som yrkesetiska aspekter att ta hänsyn till runt elever och föräldrar finns även kollegorna. Gunnel Colnerud, professor vid LiU, fann i alla fall i sitt avhandlingsarbete något som hon benämnde den Kollegiala paradoxen:

Lärare saknar ofta mandat att lägga sig i sina kollegors arbete. Det är tabu att kritisera en kollega som beter sig oetiskt, men betydligt lättare att kritisera en kollega som ägnar extra tid och engagemang åt eleverna. /Gunnel Colnerud

Men här tänker jag att vi måste inse att det som gör skolan så bra är att vi brinner för olika – och inte särskilt ofta bör ha minsta gemensamma nämnare som utgångspunkt utan istället låta många blommor blomma. Självklart till rimliga och anständiga villkor, men dock.

PS. Rubrikens särskrivning är förstås medveten. Frågan är var gränsen går för vad som är skola och vad som är läger – eller fritid. Detta kan och bör man diskutera. DS.