Visar alla blogginlägg med kategorin:
Filosofi

Hur göra med iskanan?

Jag skriver sedan en tid på en bok tillsammans med Olle Rimsten (skoljurist) och Tobias Lundberg (lärare). Boken befinner sig i skärningslandet mellan skolpraktiken, skoljuridiken och yrkesetiken. Den baseras på ett antal dilemman, vilka lyfts i ett fiktivt arbetslag. Arbetslagets diskussion analyseras sedan utifrån skoljuridiskt respektive yrkesetiskt perspektiv. Tror det kan bli nog så intressant.

Här nedan ett dilemma tänkt till boken – sprunget direkt ur vardagen. Namnen och åsikterna är förstås högst fingerade (även om dilemmat diskuterats i tre olika arbetslag). Vem identifierar du dig med? Vad anser du vara rätt i denna situation? Alltså yrkesetisk rätt – det juridiska kommer skoljuristen att hjälpa oss reda ut.

På vintern förvandlas en del av skolgården till en brant iskana som eleverna förstås gärna kastar sig utför…

Bertil: Jag tycker att eleverna ska få åka kana. De har ju så roligt!

Sandra: Men vi är ju också ansvariga och har haft ett antal skadetillfällen med brutna ben och ambulansfärder…

Henrik: Det är svårt! Jag ser en poäng både i att förbjuda för att skydda, och att tillåta för att barnen ska röra på sig så mycket de kan på rasten.

Johan: Jag håller med Sandra, jag tycker vi ber vaktmästaren sanda iskanan för att slippa all diskussion i frågan.

Bertil: Det känns som att jag arbetar i motvind. Den som vill förbjuda verkar alltid ha tolkningsföreträde.

Ann-Marie: Ja, det verkar finnas någon allmän konsensus att förbjuda allt farligt, men då går ju ungarna bara bakom hörnet och kör ihjäl sig.

Sandra: Kan man inte ha hjälmtvång istället, och göra det så säkert som det är möjligt?

Ann-Marie: Ja, jag tycker alltid vi borde ha den diskussionen om hur vi ska göra det så säkert som möjligt istället för att snabbt förbjuda.

Henrik: Det är bättre om alla säger lika, men hur uppnår vi konsensus? Vi har pratat om att ha en regelgrupp med representanter från arbetslagen, men det har inte kommit i mål.

Sören: Hur får vi in elevinflytandet i det hela då? Och föräldrarna? Om och hur ska de få tycka till? Någon förälder kommer säkert kräva att sitt barn inte får åka, en annan att de ska få åka.

Ann-Marie: Först är det ju bara en liten iskana, och då är det inte så farligt, men sedan växer den och blir farlig. Det är inte lätt när vi drar olika gränser, vi skulle behöva mer diskussioner.

Sören: Men diskussioner har vi ju haft i oändlighet. Det är ju tyvärr ofta den starkaste som ändå sedan bestämmer i kollegiet. Vi måste ju kunna ha en demokratisk omröstning där de som blir nedröstade också följer demokratiskt fattade beslut tänker jag.

Sandra: Men när vi är rastvakter har vi väl ett personligt ansvar, kan ett beslut i arbetslaget ta över det?

Ann-Marie: Sedan är det ju så att vi ändå sätter upp olika regler, som barnen sedan gör sitt bästa för att tänja på.

Bertil: En tydlig parallell är om eleverna ska ha jacka eller inte när det inte är så varmt. Jag tycker inte det är min sak, de känner själva om de fryser och det är föräldrarnas ansvar och inte mitt. Jag kan möjligen säga till men tar aldrig en diskussion och tycker det är närmast pinsamt när andra säger till.

Sandra: Men vi är väl ansvariga för eleverna under skoltiden? Tillsynsplikt! Föräldrarna är ju inte där och kan styra upp vad som sker och inte sker, de litar på att vi bidrar med det.

Sören: Kan man lära sig ansvar på något annat sätt än att ta det?

Henrik: Jag vill inte stå där själv som rastvakt och bära hela ansvaret.

Nå: Vem identifierar du dig med? Vad anser du vara rätt i denna situation? Alltså yrkesetisk rätt, som lärare…

föräldramöte: empati och professionell integritet

Laddar inför kvällens föräldramöte med ett seminarium med titel ”empati och professionell integritet”. Mycket givande och intressant, ur många aspekter. Ända sedan jag läste Per Lindkvists artikel kring Ödmjuk Orubblighet har jag hävdat att lärare behöver utveckla detta, dagens seminarium ger ytterligare bekräftelse.

”Att göra det goda för att det är gott. Inte för att uppnå andra syften. Man blir lycklig av att vara god.” /Aristoteles

Självklart behöver lärare en stor portion empati, utan detta lär framgångsrik undervisning inte vara möjlig. Men det gäller då förstås att det handlar om en empati utifrån en definition i linje med:

”Empati: Förmåga att sätta sig in i och förstå andra människors känslor och psykiska situation … ta hand om dessa reaktioner utfirån andras behov, inte styrt av egna känslor”/Ulla Holm

Vi diskuterar bland annat Aristotelisk dygdeetik utifrån Knauer, som talar om den gyllene medelvägen, exempelvis i balansgången mellan att vara Sparsam och Generös. För mycket sparsam betyder snål, för generös betyder slösaktig. Inget är i längden hållbart, utan medelvägen mellan sparsam och generös är den i längden framgångsrika.

Samma sak med Trygghet – Frihet. För mycket trygghet kan innebära förtryck och ångest. För mycket frihet kan leda till kaos och ångest.

Likgiltighet – Respekt – Engagemang – Påflugenhet

Omnipotent – Fri – Höra till – Självutplånad

För mig är detta puckar inför kvällens föräldramöte. Vi diskuterar även vikten av en professionell integritet – liksom att vara tydlig med vem som definierar ens uppdrag. Som lärare har jag ett statligt uppdrag, självklart har jag plockat fram och inleder med att visa upp den nu gällande läroplanen. Min fantastiska kollega har dragit ut den nya, så vi även har den att visa upp och hänvisa till.

Är laddad och ser fram emot ett konstruktivt föräldramöte ikväll!

Alltid: Göra Rätt – Vilja Rätt?

Alltid göra rätt eller alltid vilja rätt?

– det är frågan! Enligt uppgift fattar en genomsnittlig lärare minst 300-500 moraliskt signifikanta beslut per dag. Många fler beslut än så tas, men 3-500 av dem spelar signifikant roll ur ett moraliskt eller etiskt perspektiv.
Ska jag ägna min tid och mitt fokus just nu åt Kim eller Mika? Vilken arbetsform ska vi välja nu? Vilket stoff är viktigast? Hur ska jag fördela ordet? Ska Kim korrigeras när han bryter gruppens normer eller inte? Ska jag stanna kvar efteråt och prata med Mika? Ska jag ringa hem till föräldern? Ska jag ingripa i elevernas konflikt? Hur ska jag ingripa? Ska jag markera rätt eller fel? Ska jag föra en dialog med kollegan om mitt eller hennes förhållningssätt? Ska jag svara på förälderns mail? Hur ska jag isf svara? Ska jag skriva ner en bedömning eller boka ett samtal? (bara några dagsaktuella exempel på beslut som kan fattas och som spelar roll).
Sällan finns det tid eller ens konkret möjlighet att samla in och begrunda alla fakta, väga för- och emot utifrån olika etiska aspekter och slutligen fatta ett välavvägt medvetet beslut.

Kan alla dessa beslut alltid bli rätt? Kan man alltid göra gott?

Nej, självklart inte. Den övermänniska finns inte som alltid kan fatta välavvägda och korrekta beslut i stundens hetta när det handlar om så många beslut med så lite tid och kraft till förfogande. Konsekvenserna av beslut är ofta mångfacetterade och konsekvenserna olika för de inblandade parterna. Konsekvenserna kan också skilja sig kraftigt beroende på när man lägger mätpunkten – på kort respektive lång sikt. Det som är bra för stunden kan få långtgående negativa konsekvenser – och tvärtom!

Kan man ha ambitionen att så många beslut som möjligt ska bli rätt? Kan man alltid vilja göra gott?

Absolut! Det är en rimlig vision, samtidigt som man måste vara medveten om att man aldrig kommer att nå den. Lite som nollvisionen i trafiken, vilken aldrig kommer att uppnås men ändå tydligt stagar ut riktningen. Enda sättet att uppnå nollvisionen i trafiken torde ju vara att upphöra helt att trafikera. Det priset är vi helt enkelt inte villiga att betala, samtidigt som vi satsar stora belopp på att göra trafiken så säker som det bara går. Vi är inte orimligt arga för att trafikverket ännu inte nått sin nollvision. Vi är inte heller orimligt arga för att polisen ännu inte lyckats utrota brottsligheten. Men vi förväntar oss att det ändå ska vara visionen man arbetar efter.

”Den största etiska utmaningen ligger i värderingen av vad vi bör göra i förhållande till vad vi kan göra.” /professor Trygve Bergem, avslutningsbilden på seminarium kring Lärares yrkesetik

Idag har jag och mina kollegor fattat många beslut. Några vet vi redan nu nog inte blev de rätta. Några som vi nu tror vara felaktiga kommer visa sig vara de rätta. Några vi tror varit rätta kommer visa sig vara felaktiga. Några rätta kommer nog även visa sig hålla. Men fattat beslut har vi, agerat har vi, haft en ambition och vilja att göra rätt har vi haft.
Med detta går jag på helg. Blir sedan oerhört glad när jag får SMS från beställaren av torsdagens yrkesetikseminarium ”Ett stort tack för igår. Detta var precis vad vi behövde.” och jag tänker att de inte i första hand verkade behöva det för att de saknade god ambition och vilja, bra stämning eller bra resultat. Just därför att de hade allt detta att bygga på och verkade se Lärares yrkesetik som en hörnsten i byggandet av dagens och morgondagens bildningsinstitution.