Visar alla blogginlägg med kategorin:
Forskning och utveckling

Visa & Berätta – Success

20120402-124125.jpg

Nu är Bo Yxe i klassen och håller ett pass om Presentationsteknik. Eller som jag introducerat det hela för eleverna:

Idag får ni chansen att finslipa Visa & Berätta (presentationsteknik är vuxenord för V & B) med ett riktigt proffs. Ta nu chansen att verkligen ta till er.

Det är verkligen väldigt givande att se och höra eleverna när någon annan leder dem. Man får syn på ett och annat som man i stridens hetta lätt kan missa… Dessutom får de (liksom jag själv) en väldigt massa kunskap till livs. En del sägs ”bara” på ett annat sätt än mitt (men når därmed för första gången hela vägen fram), annat har jag inte ens haft kompetens kring.

Jag vet att vi har mycket att tjäna på att bjuda in samhället utanför. Det behöver inte kosta så mycket mer än en ärlig fråga:

Vill inte du komma och berätta om det du brinner för, med en vetgirig grupp barn som du får vara med och forma för framtiden?

Eleverna tog verkligen chansen idag. Vi lär få se resultaten i framtiden. Det ser jag fram emot.

20120402-133201.jpg

Edcamp – effektivt möte!

Veckan innan sportlov blev för mig en intensiv vecka. Yrkesetikseminarium i Härnösand, undervisning om beskrivande och argumenterande texter, viktomvandlingar, aulaskrivning, föreläsning för föräldrar på tema ”hur kan vi bidra till att våra barn samt lyckas?” samt inte minst #edcampsthlm och #skolchatt. De båda sista råkade dessutom sammanfalla, så det är tur man har viss simultankapacitet (att detta endast skulle vara förunnat personer med dubbla X-kromosomer anser jag vara en populär myt vilken jag misstänker mest är ägnad att lasta på kvinnor mer arbete och ansvar?).

Vad är då Edcamp? Edcamp är en knytkonferens, där var och en bidrar och deltar utifrån sig själv och sitt engagemang. Vad som diskuteras bestäms av deltagarna. Passar det inte röstar man med fötterna och väljer något annat. Det är inget oartigt i detta, utan ett sätt att ta ansvar för sin tid och sitt engagemang. Extra intressant att kvällens ämne för #skolchatt var just effektiva möten

Allt kräver lite inramning i form av lokal och en ”gridd” (läs: whiteboard och pennor/post-it). Gärna också lite förtäring. Någon som hälsar välkommen och håller i ramarna. Självklart också en inbjudan så folk vet om att det är och när och var. Vi kan konstatera att kvällens edcamp hade 45 platser. Lokalen som LR Stockholm beredvilligt lånat ut rymmer helt enkelt inte fler. De fylldes på bara två veckor…

Så uppenbarligen finns här ett sug och ett intresse av att lärare lär av och med varandra. Inte styrt uppifrån, utifrån, av nöd. Utan av intresse och engagemang. Vi är intresserade av olika saker och så ska det också vara. Men att träffas och resonera tillsammans, utan krav att finna konsensus kan ge så mycket energi. För dig som är intresserad av korta glimtar av vad vi diskuterade, säger twitterflödet långtifrån allt, men ändå något.

För den som är intresserad av att läsa mer finns nu en samlingssida: edcamp.se. Där finns också visst konkret stöd hur du gör om du själv önskar arrangera en edcamp. Nu i vår är det redan på gång i Västerås, Malmö, Partille, Luleå… Denna rörelse är världsomspännande! Lärarrevolution på gång?

 

Bedömning och gensvar för lärande

Efter en intensiv dag i skolan far jag in till Utbildningsförvaltningen efter ett tips på Twitter att projektet forskningscirkeln ”Bedömning och betyg – Gensvar för lärande” nu skulle bjuda på Releasefest av en samlat stöd- och inspirationsmaterial. Ett material som kommer ur en forskningscirkel där vetenskap och beprövad erfarenhet stötts och blötts med och mot varandra i några års tid.

Gensvar kan ha funktioner av
Feedback
Feed-Forward
Feed-Up

Bedömning-Lärande-Undervisning-Bedömning-Lärande-Undervisning-
Bedömning-Lärande-Undervisning- … i en nerver-ending-story!

Reflektionskrav mer än Prestationskrav, vi har inte byggt hierkaier med våra kompetenser – vi har lagt pussel. /Astrid Pettersson, Stockholms universitet

Allt vi gör ska ha avtryck i skolvardagen. Vi ska börja i det lilla, låta det ta tid, låta det växa, ta del av forskning men inte direkt köpa frälsningsläror som vi tänder som tomtebloss. /Astrid Pettersson

Efter Hr Grundskolechef, utvecklingsledare och universitetsanknutning presenterar så de åtta lärarna sina egna erfarenheter, vilka alla kan summeras med

”Wow vad detta betytt mycket för mig och min praktik”.

”Tyvärr” fångades jag så av deras verksamhetsnära berättelser att jag inte hann få med några citat.

Detta var bara mina högst spontana tankar, mer kommer högst sannolikt att presenteras på LärandeBedömning

20120118-165058.jpg

Lärares ledarskap

Dans kring granen F-5

Torsdagar kl 20-21 brukar jag försöka ägna tiden åt #Skolchatt, vilket alltid brukar ge god energi. Förra veckan var jag istället i Eskilstuna med Betydelsefulla möten, vilket var nog så betydelsefullt och inspirerande.

Lite tråkigt dock att missa ämnet ”Ledarskap”, vilket ju är något jag brinner för och som jag är övertygad kan vara lösningen på väldigt mycket här i livet, inte minst i skolan. Vi kan faktiskt lära oss något även av Mario. Jag tror också det finns en hel del att lära sig genom att se Mr Drew, vilket jag av en slump lyckades göra igår. Inte för att jag alltid delar hans och den brittiska skolans tankar och idéer, men för att det väcker tankar och känslor hos mig kring mitt egna ledarskap. Precis som jag är övertygad om att kommande Edcamp Sthlm 2 kommer att göra.

När jag skrev handboken för lärare ”Välkommen till verkligheten” för tio år sedan flyttade kapitlet med Ledarskap fram och tillbaks under skrivprocessen. Jag är oerhört glad att det hamnade längst fram. Utan medvetet lärarledarskap kommer vi ingen vart. Jag är övertygad om att detsamma gäller föräldraledarskapet, vilket jag åter har förmånen att få föreläsa om för Sofielundsskolans föräldraförening om en dryg månad.

Vi hade också traditionsenlig dans kring granen på skolan i torsdags. Med nära nog 150 barn i en gympasal kan man snacka om att ledarskap behövs!

”Nu ska vi se om vi kan vara så tysta så vi kan höra fläkten…” (ja, det gick). 

Dans kring granen F-5

”Nu ska vi skicka en raket som hörs ända till rektorsexpeditionen” (ja, dB-mätaren slog i taket)

”Nu ska vi se om vi åter kan vara så tysta så vi kan höra fläkten, sedan smyger vi ut som indianer på rast” (ja, det gick).

När det fungerar och stjärnglansen tänds i ungarnas ögon är det bra härligt att vara lärare!

 

 

 

 

Ledarskap med Mario

Jag, lilla Nea samt är tillsammans med 60-talet andra på inspirationsföreläsning Vad kan Super Mario lära oss om positiv återkoppling?. Oskar Henrikson från Psykologifabriken inleder med frågan:

Hur många armhävningar skulle du klara om du fick träna?

Världsrekordet är på 10 517 stycken. Vilket i sin tur krävde ungefär lika många timmars träning. Det räcker inte med erfarenhet och tid utan kräver avsiktlig träning. Eller med Torkel Klingbergs ord, ur boken Den lärande hjärnan

”Det krävs intensiv, långvarig träning, med någon form av träningens kvalitet, för att man ska nå en effekt. Slentrianmässigt spelande (av brain-train-program, min kommentar) i tio minuter om dagen, några gånger i veckan, ger inga resultat. Egentligen är det inte så förvånande. Ingen skulle förvänta sig en järnkondition av att promenera tio minuter, tre gånger i veckan. Alla övningar är inte lika effektiva. Men många övningar kan vara bra – om man gör dem.” /Torkel Klingberg, professor kognitiv neurovetenskap KI

Barnen lär sig inte av vad du säger. De lär sig av sina egna erfarenheter. Där har vi dock chansen att bidra!

Hur många dagar tar det att skapa en vana?

Det finns en utbredd uppfattning att det ska ta 21 dagar. Enligt Oskar finns det dock forskning som visar att det snarare tar mellan 45-66 dagar, beroende på vad det är för vana. Själv funderar jag om det kan tänkas vara skillnad att bygga upp en ny vana och att bryta en gammal?

Oskar går vidare och pratar om vikten av ledarskap. Ledarskap är något man lär sig genom erfarenhet. Han delar med sig av sin konkreta modell för konstruktiv återkoppling: ABC-modellen.

Tyvärr tröttnade Nea en stund efter att hon vaknat, så jag hann inte höra hela, men till att börja med verkade den gå ut på:

  1. Förklara konsekvensen av beteendet du ger feedback påq
  2. Ge tre-fem gånger så mycket positiv feedback som negativ feedback

Enligt Oskar bör förhållandet mellan positiv återkoppling och negativ återkoppling vara minst 3:1. Återigen denna koefficient, enligt Machiavelli krävs samma styrkeförhållande för att storma en fästning samt även för att genomföra en förändring (tre argument för förändringen krävs för varje argument som finns mot förändringen). 3:1 gällde egentligen främst vuxna arbetsgrupper, barn behöver ännu mer positiv återkoppling – om vi på allvar önskar förändra deras beteenden.

Det känns som om Oskar har god forskningsförankring. För den som önskar lite mer konkret lärarförankring kan jag även rekommendera Martin Karlbergs avhandling kring Skol-Komet. Lisa Boistrup-Björklund har också disputerat kring återkoppling i matematik, även den mycket läsvärd.

För att göra nytta måste återkoppling vara specifik och befogad. Samt rättvis utifrån aspekten att man får återkoppling för det man faktiskt gjort och inte gjort, utifrån de förutsättningar man har och de mål man faktiskt satt upp och klarat. Detta gäller såväl vuxna som barn. Vi vill gärna ha beröm, men vi vill ha det för saker vi faktiskt gjort och faktiskt gjort bra. Om vi specifikt får veta vad det är för beteende som är bra ökar chansen stort att detta beteende återkommer. Inget direkt revolutionerande – säga vad man vill om Behaviourism, men den fungerar alltsomoftast… Det visar om inget annat framgångarna för Mario och liknande spel.

Hur bli bäst och sämst i klassen?

Har lyckats ta mig till Utbildningsvetenskapliga kommitténs resultatdialog, där rykande aktuell skolforskning presenteras och diskuteras (i princip de projekt som fått forskningsmedel från Vetenskapsrådets utbildningsvetenskapliga kommitté, i mitten av oktober varje år, på något universitet – helt utan kostnad utöver resa och logi).

Man väljer ett antal seminarier och jag har bland annat valt: Hur blir man bäst eller sämst i klassen? Uppkomst av skillnader i prestationsförmåga i matematik – en empirisk studie av klassrumspraktik ledd av Eva Jablonka, Luleå tekniska universitet. Ett internationellt forskningssamarbete (Luleå, Berlin, Kanada) vilket studerat elever första året på gymnasiet eller motsvarande. Visar sig vara klart intressant även för en klasslärare på lågstadiet, inte minst i belysning av förra veckans föreläsning kring återkoppling i matematikklassrum.

Utgångspunkten för studien är att andelen lågpresterande elever varierar avsevärt mellan olika länder. I vissa länder är klyftan mellan lågpresterande och medelpresterande elever större än i andra. Prestation i matematik är relaterad till elevernas sociala och ekonomiska bakgrund. Men vilka mekanismer producerar skillnader i prestation i klassrumspraktik i matematik?

Kan man se prestationsnivå som eget val? Studien finner att lärarledd undervisning ersätts med utvärdering av elevernas lösningar. De uppvisade matematiska kunskaperna speglar därmed tidigare framgång/misslyckande. Eleverna ska själva välja uppgifter som passar deras egen nivå: valet speglar snarare deras självuppfattning än deras prestationspotential!

Lärare använder två helt olika strategier för olika elever:

  • Matematiska innehållet lyfts fram, en strategi som erbjuder generalisering och möjligheter att utveckla matematisk kunskap
  • Det specifika i den kontext som beskrivs i uppgiften lyfts fram, en strategi som på längre sikt begränsar elevernas förmåga till matematisk kunskap utanför kontexten

– valet av strategier blir ofta till något av självuppfyllande profetia!

Elevers svar på frågan om vad som gjorde att de trodde att en elev var duktig på matematik:

  1. Kan svara när läraren frågar i klassen
  2. Är långt före i boken
  3. Har gjort det här förut
  4. Behöver sällan få något förklarat av läraren
  5. Förklarar för andra och är bra på att förklara
  6. Klagar inte över att det är tråkigt

Uppgifterna i läroboken är ofta en hybrid mellan vardagsdiskurs och matematik – om inte lärarna är tydliga med att markera vad som är viktigt får eleverna ofta problem med att veta hur mycket av sina vardagskunskaper de ska använda/bortse ifrån. De elever som är mer skickliga på att hitta de dolda kriterierna har en fördel.

Återkoppling i matematikklassrum

Så, då var man tillbaks på Universitetet. Känns mycket bra, jag trivs att befinna mig i bildningsinstitutioner. Sist jag var här var när vi gjorde studiebesök med förra klassen (jag gör alltid det i år 3, ett mycket givande studiebesök – alla får då ett positivt förhållande till Universitetet och fortsatta studier). Anledningen till att jag idag är tillbaks är några av de öppna föreläsningarna på Forskardagarna. Forskardagarna genomförs för trettonde året i rad. De bjuder på 50-talet öppna föreläsningar i en mängd olika ämnen.

Hur kan man som lärare i matematik inte ta chansen att lyssna på en föreläsning med titeln ”Återkopplingens betydelse i matematikklassrum – för elevers engagemang och lärande i matematik” när man nu har den? Jag önskar förstås att fler hade och tog den, det finns hundratals platser lediga i föreläsningssal 2 denna eftermiddag. Universitetet bjuder t o m på kaffet.

”Lärare förbinder sig att i sin yrkesutövning ta ansvar för att utveckla sin kompetens för att kunna bedriva god undervisning och följa den yrkesmässiga och vetenskapliga utvecklingen inom sitt yrkesområde.” /Lärares yrkesetik

Hursomhelst känns det som mycket välinvesterade trekvart för mig som har möjlighet. Här nedan mina spontana och personliga anteckningar från Lisa Björklund Boistrups föreläsning:

Återkoppling i skolan sker:

  • i den dagliga klassrumskommunikationen
  • under helklasspass i slutet av ett projekt
  • i samband med diagnoser och prov
  • summeringar i formulär eller bedömningsmatriser
  • i samband med utvecklingssamtal
  • betyg

För att kunna göra en återkoppling måste läraren alltid först göra en bedömning. Detta var egentligen Björklund Boistrups forskningsfokus i sin avhandling (våren 2011)

Bedömning är ett brett begrepp…

(som bland annat visar sig genom återkoppling)

… med konsekvenser för eleven.

Internationell forskning ser bedömning som något specifikt som har studerats ganska genomgående. I Sverige är dock forskningen kring detta väldigt tunn. Orsaken till det kan man reflektera mycket över… Hur kommer det sig att ordet ”bedömning” så ofta verkar så laddat? Vi gör väl knappast färre eller bättre bedömningar för att vi inte vågar prata om det?

Olika former av återkoppling:

  • Feed-back: beröm/missnöje, erkännande/beskrivande, intresse/ointresse
  • Feed-forward: observera, instruera, utmana
  • Feed-up: lokala mål, läroboksmål, nationella mål

Återkopplingens fokus (analys och resultat) kan vara på:

  • Eleven som person
  • Uppgiften – Görandet
  • Processen
  • Självreglering

– och valet mellan dessa ger mycket olika resultat för hur eleven kommer vidare i sitt lärande.

Uttrycksformer av återkopplingen kan också vara av olika slag:

  • Prat/blick/gester osv
  • Skrift/bilder/symboler osv
  • Räknehäften/Laborativt material osv

– det reflekterade valet mellan dessa spelar, enligt Björklund Boistrup, återigen mycket stor roll för elevens faktiska lärande.

Diskurser som Björklund Boistrup finner i sin analys (diskurserna kan förekomma parallellt i ett och samma klassrum):

  • ”Gör det fort och gör det rätt” (från lärare till elev)
  • ”Anything goes” (beröm, oklart fokus – sällan på matematiken)
  • ”Allt kan tas som en utgångspunkt för en diskussion”
  • ”Resonemang tar tid”

De två översta ger få möjligheter för elevers lärande och aktiva agens, den tredje ger vissa möjligheter och den sista ger flest möjligheter. En intressant aspekt i den sista diskursen var att tystnader på över 3 sekunder var vanliga – och ofta ledde till bra matematikprat när tystnaden bröts. Överhuvudtaget verkar det finnas en viktig aspekt i att våga vänta, våga låta tystnaden verka. Tankar tar tid!

Björklund Boistrup är mycket tydlig i att vi måste finna en BALANS mellan diskurs 1 och 2. Övning behövs också! Sedan finns inte tiden att alltid befinna sig i diskurs 4, men om man lite oftare kan befinna sig i diskurs 3 och 4 skulle sannolikt mycket vara vunnet.

För övrigt var Lisa en kompetent föreläsare som jag varmt kan rekommendera. Tänk att få jobba tillsammans med engagerade kollegor och en initierad forskare kring något så centralt som bedömning och återkoppling i våra matematikklassrum… Här ett konkret tips till statens kommande satsning i matematik!

För övrigt anser jag att lärare behöver utveckla en ödmjuk orubblighet!

Innan Lisas föreläsning lyssnade jag till Anette Odenswärd: Ansvar för skolutveckling, ett nog så viktigt och intressant område på ett mer övergripande plan.

Möten med mening – #skolchatt, edcamp, resultatdialog

Sitter på tåg från seminarium kring Lärares yrkesetik.

Tack, den här förmiddagen skapade mening. Nu ser jag mitt läraruppdrag i ett större sammanhang.

– är en kommentar man som seminarieledare blir väldigt glad av att höra. Inte minst eftersom förmiddagen också skapat mening för mig, i mina roller som lärare, facklig företrädare, föreläsare, författare. Lärares yrkesetik kan man stöta och blöta hur mycket som helst i medvetna lärares lag.

Igår var jag också med på ett möte med mening. Eller ja, det var ju inte ett vanligt möte, men vi var i alla fall ett antal lärare i ett utvidgat lärarkollegium som diskuterade just frågan kring skolans möten. Vi gjorde det på twitter #skolchatt. Diskussionen var absolut meningsfull och givande.

Hösten bjuder också på flera möten som förhoppningsvis blir fulla av mening:

Resultatdialog 2011, där de forskare som fått finansiering av Vetenskapsrådets Utbildningsvetenskapliga kommitté, samlas för att redovisa och diskutera sina resultat. Gratis deltagande, med rykande aktuell forskning och många möten. Anmäl dig idag!

Skolforum finns också möjligheter till många meningsfulla möten, och just i år görs ett försök på måndagskvällen med Edcamp – en slags okonferens där lärare träffas för att gemensamt försöka bli klokare tillsammans.

Att se sitt läraruppdrag i ett större sammanhang påstår jag är viktigt för att man som lärare ska kunna skapa fler möten med mening även för elever och föräldrar. Som lärare måste man helt enkelt bottna i något större än en själv, i synnerhet när det tar emot. Vad sägs om att utveckla lite ödmjuk orubblighet tillsammans?

sökes: medvetna lärare

Sedan en (längre) tid tillbaks håller jag på med min andra bok – tänkt att befinna sig i skärningslandet mellan lärarpraktiken – skoljuridiken – yrkesetiken. Till min hjälp har jag en oerhört klok gymnasielärare samt en av landets mer erfarna skoljurister. MEN vis av erfarenhet söker jag nu några lärare som med kritisk blick kan tänka sig att läsa igenom manusutkast i syfte att finna oklarheter, otydligheter, feltänk o dyl INNAN boken går i tryck. Jag tackar min lyckliga stjärna att jag hade ”en panel med experter” till den förra boken (Välkommen till verklighetenGothia 2002), jag vet hur mycket som behövde ändras som annars hade ångrats (vilket är svårt när boken väl är tryckt). Det är ju så lätt att veta vad man själv menar, men det spelar ju ingen roll om inte läsaren kan uttyda det från texten…

Är du lärare och intresserad av att läsa ett manusutkast med rödpenna i hand? Inte i första hand för stavfel, utan för frågor, funderingar, synpunkter, tips på texten och innehållet – inte minst utifrån yrkesetiken (det är därför du behöver vara lärare). Hör i så fall av dig till magnus@blixtgordon.se!

Skolmiljö 2.0?

Var igår ordförande på konferens ”Den bästa skolmiljön – en satsning för framtiden”. Nio insatta talare – med olika bakgrund och perspektiv – hade var sitt anförande för att sedan samlas i en paneldebatt. En del var ytterst konkret, annat något mer visionärt.

  • Lisa Daram, Arkitekt, Arkus
  • Anna Törnquist, Arkitekt Törnquist & Törnquist AB
  • Annabella Kraft, utbildningschef, Södertälje kommun
  • Peter C. Lippman, arkitekt, forskar på barns lärande, JCJ Architecture, USA
  • Kaisa Nuikkinen, forskare, Helsinki City Education Department, Finland
  • Oskar Ryberg, projektledare Byggadministration Harald Olsson AB
  • Sarah Thorsaeus, Rätt Ljus AB
  • Jonas Christensson, akustiker Ecophon Sverige
  • Anna Lenninger, undersökande landskapsarkitekt, Lenninger lek & landskap

Mycket intressant sades, för de hundratalet i publiken att ta till sig. Som ordförande fanns det inte fokus till mer än sporadiska anteckningar, valde att göra dessa i form av Twitter-inlägg #Skolmiljö. Är ganska ny som ”twittrare” och har länge varit skeptisk, men måste erkänna att det helt klart har sina poänger när man väl kommit in i det hela. Bra tips, snabba svar. Men ändå något som än så länge ses som något nytt och spännande.

För mina elever är det dock inte vare sig nytt eller spännande, utan något som de ser som självklar infrastruktur…

Twitter – #Skolmiljö