Visar alla blogginlägg med kategorin:
Internationellt

man kan skratta eller gråta

man kan skratta, eller man kan gråta när man går genom en skola:

– med idel glada, artiga och välkomnande elever,

– med lärare som gärna bjuder in en i sitt klassrum och har tid att visa, prata, berätta, svara på frågor,

– med en – fungerande – smartboard i varje klassrum,

– med en stoooor aula, med modern läktare man kan dra undan och istället göra plats för ett stort dansgolv,

– med en stooooor idrottshall och två modernt utrustade gym,

– med lärararbetsrum på varje institution – plus rejäla materialrum, och eget rum för institutionsansvarig lärare,

– helt utan klotter i korridorer och på toaletterna,

– där rektor säger sig vara bekymrad över att hon endast undervisar en klass i veckan på schemat (men relativt ofta hoppar in då någon lärare är sjuk)

– där rektor har överanställt lärare för att slippa ta in vikarier utifrån,

– där eleverna i sjuan och uppåt en eftermiddag i veckan kan ägna sig åt volontärarbete, eller någon sport eller annan särskild aktivitet,

– där alla elever lär sig minst två språk,

– där eleverna presenterar alla lärare för sina gäster med ”detta är vår fantastiska lärare i …”.

Men någon dylik skola finns väl ändå inte? Kanske några bitar här och där, men inte all denna utopi. Eller?

Besök gärna Broughton High School i Edinburgh och se efter om jag missat något! Jag vet bara inte om jag ska skratta eller gråta när jag jämför med min egen skola. Var är världsklassen? En rektor som befann sig i närheten av en undervisningssituation mer än på ett kort besök var länge sedan jag träffade på, om ens någonsin. Skulle dessutom vilja se rektor  vika en eftermiddag för att ta emot gäster från ett land långt borta… Detta tror jag inte har med ointresse att göra – men här i Skottland verkar den lokala skolmyndigheten mer intresserade av kontakter och undervisningen än att rektor ska styra upp köket, vaktmästeriet, jämställdhetsplanen, budgeten, skolwebben, rektorsmötet, löneförhandlingen, planeringsdialogen, lönesamtalen och allt annat som förväntas av den som tar på sig detta omöjliga och från undervisningen alienerade uppdrag…

Ack ja, på fredag är jag åter på plats i Fruängen. Vem vet, kanske har vi fått en smartboard då, som rektor kan använda när hon undervisar alla artiga elever? Hoppas det! Hursom har vi säkert en stabil vikarie som kan använda den svarta tavlan, när hon undervisar de faktiskt alltsomoftast artiga eleverna.

Lärarauktorisation i praktiken – Skottland

Är på plats i Skottland och lyssnar till Tom Hamilton, Director of Educational Policy –  The General Teaching Council for Scotland. Oerhört uppiggande!

Man tror fast på professionens självreglering och har därmed självklart en styrelse med  lärarmajoritet (valda bland lärare). Även politikerna anser detta som självklart! Auktorisationssystemet betalas av lärarna själva (ca 40 pund om året), man står i princip helt självständigt från stat och politiker! För att undervisa i statliga skolor måste man vara auktoriserad, ca 90% av de som undervisar i privatskolor är det fast de inte behöver – som en självklar kvalitetsstämpel. Du måste även vara auktoriserad för att undervisa på universitetens lärarutbildningar…

För att bli auktoriserad behöver du till att börja med en lärarexamen (antingen går man reguljär lärarutbildning, eller så bygger man på akademisk examen med ett pedagogiskt år). Lärarutbildningen innehåller en stor del praktik. Lärarutbildningarna är också granskade av GTCS, som ställer konkreta och tydliga krav på bland annat lärartäthet och kompetens.

Lärare kan också bli av med auktorisationen (hände ca 30 st lärare 2009, utifrån ca 500 inkomna ärenden) om man begår ett brott (som kan antas påverka lärargärningen), bryter mot yrkesetiken eller visar sig vara grovt oskicklig – det sista utifrån en fastställd minimistandard för lärarkompetens, med tre huvudområden: Professional Values & Personal Commitment, Professional Skills & Abilities, Professional Knowledge & Understanding.

Lärarinductionen fungerar: Nyutexaminerade lärare har en garanterad anställning första året efter examen. Detta år har man 70% undervisning (”contact”) och 30% till extra yrkesutveckling, tillsammans med en mentor som också har tid och möjligheter till just detta (inkl återkommande klassrumsbesök). Staten betalar för detta! Efter provåret kan man söka auktorisation, vilken tilldelas ca 98% av de som söker, på skolans rekommendation. Av de som inte får kan man ansöka om förlängd tid eller återkomma tre år senare med ny ansökan.

Som auktoriserad lärare kan man också sträva mot att bli extra kvalificerad lärare, genom att genomgå olika moduler på masters-nivå. Detta ett sätt att göra karriär (och erövra högre lön) utan att behöva lämna undervisningen och eleverna!

Ojojoj, vi har en del kvar att jobba på i Sverige, för att det ska ses som självklart att lärare ska ses som – och vara – professionella yrkesutövare med eleven i centrum.