Visar alla blogginlägg med kategorin:
Sociala medier och bloggar

So Long, and Thanx for All the Fish!

Jag tog min lärarexamen 1997. Trots parallella extrastudier fortsatte jag att studera. Som lärare kan man ju alltid läsa lite till – lite till läs- och skrivinlärning, lite mer ekonomisk historia, lite politisk antropologi, lite Mänskliga rättigheter, lite …

En söndagskväll i oktober 1998 ringer telefonen, en god vän som jag läst tillsammans med och bland annat gjort praktik med:

Hej det är jag. Jag har blivit sjukskriven. Du tar över min klass. Du börjar i morgon bitti.

Jag försökte förklara att skolan låg på fel sida stan, att eleverna var något för unga, att jag trivdes som student.

Jo, men som student är du ju också ständigt pank. Du får åtminstone vikariera en vecka för att bättra på ekonomin. Jag kommer och hämtar dig vid tunnelbanan…

Och på den vägen är det. Självklart var det kvinnlig list, kollegan visste förstås att jag inte skulle överge eleverna mitt i terminen till något ovisst och sannolikt obehörigt öde. Veckan blev till en månad, till resten av terminen, resten av läsåret. Sedan följde ännu ett läsår. Sedan ännu ett, man vill ju skörda frukterna av allt slit och engagemang. Jag följde sedan klassen upp på mellanstadiet som någon form av resurs, blev IT-pedagog och kom sedan tillbaks igen till där det började. Jag har nu kört igenom två till klasser år 1-3.

2002 fick jag frågan:

Magnus, borde du inte skriva en handbok för lärare?

och jag hörde mig själv säga ”Ja, det vore skoj – ett bra sätt att få lite ordning på mina egna tankar, hur svårt kan det vara?”. Som ny lärare fick jag förstås ta hjälp av många erfarna lärare, men redan till Bok & Bibliotek samma år stod boken klar. Jag har sedan dess arbetat 50-70% som lärare, resten av tiden har jag haft olika fackliga uppdrag, åkt land och rike runt och föreläst bl a om Lärarledarskap och Arbetsro, gått två ledarprogram i Staden, utsetts som ledamot i Lärarnas yrkesetiska råd och Lärarnas ansvarsnämnd, varit på LR-kongress och bevakat skolforskningen, mm mm…

För några år sedan kom uppmaningen:

Magnus, du borde blogga på PedagogStockholm!

Jag hade länge tänkt att börja blogga och fick nu tummen ur. Ett och annat inlägg har det blivit genom åren. För mig är även detta ett sätt att skapa lite ordning på mina egna tankar. Efter en stund hörde även LR av sig och undrade om jag inte kunde blogga där med. Sagt och gjort. Jag har även gjort några snedsprång på JL-bloggen, Skolporten och Skollyftet. I samma veva testade jag Twitter – vilket jag varmt kan rekommendera alla lärare. Tack vare detta hamnade jag även på Edcamp – även det vill jag rekommendera alla lärare att bevista minst en gång i livet (eller per läsår).

Men om exakt en månad är det Adjö och Tack för Fisken! I alla fall för det närmaste året, i alla fall i Stockholms stad. Efter knappa fjorton år har jag först sagt upp mig och sedan via Twitter (!) skaffat mig ett nytt lärarjobb (föräldraledighetsvikariat år fem) i en kommun i avsaknad av såväl devis ”Skola i världsklass” som Pedagog Stockholm (varav jag kommer att sakna den ena).

För fortsatt följ av min lärarvardag får jag lov att hänvisa till bloggen Välkommen till verkligheten!

Skypedetektiver är vi allihop?

Vi har haft ”Detektiver” som något av genomgående tema denna termin. Matematikdetektiver löser matematikproblem på olika sätt och med olika strategier – och ”för aldrig mål till domstolen om inte bevisen håller hela vägen”. Språkdetektiver försöker ta reda på vad som konstituerar olika texter, vad olika talesätt egentligen betyder och kommer från och hur olika ord stavas. Regeldetektiver funderar ut vilka regler som gäller utöver de uttalade. Presentationsdetektiver funderar över hur man gör en bra presentation. Och så vidare… Det har känts som ett klart vettigt och utvecklingsbart tema. Eller kanske snarare utgångspunkt för undervisning och tänkande.

För en tid sedan skrev läraren Johanna Sandman (Vallaskolan i Södertälje) på Twitter att hon och hennes klass hade testat att Skypa med hennes sambo (vill jag minnas att det var). Intressant! Jag svarade med en fråga om hon och de inte kunde tänkas vara intresserade av att Skypa med vår klass? Vi konstaterade att vi arbetat lite med detektivarbete och de bestämde sig för att skapa en detektivgåta till oss.

Så var det äntligen dags att försöka koppla ihop oss via nätet. Viss Twitterkontakt innan med utbyte av Skypeadress och lämplig tidpunkt, var det enda som hanns med i en fulltecknad lärarvardag. Nu gällde det att få till Skype och nätkoppling. Egen dator med Skype installerat monterad på höga Berättarstolen och inkopplad på Smartboarden. Tidpunkten slår in. Johanna ringer på via Skype. Tyvärr är bussen med sexorna, vilka varit på språkval, försenad... Så kan det också gå, det är mycket som ska stämma i skolans värld!

Men tio minuter senare är vi igång. Vi ser dem, tyvärr vill det inte fungera tvärtom. Vi får höra en historia och sedan se en handfull polisförhör uppspelade framför kameran. En suveränt komponerad historia ”i värsta Lasse-Maja-stil” (elevord) som gav upphov till mycket bra diskussioner och detektivtänk. Dessutom på köpet en snabb inblick i ett annat klassrum, i en annan stad. För både sexor och treor gavs goda tillfällen till lärande och erfarenheter, såväl innan som efter. Och allt detta utan att vi lagt timmar på att planera, dokumentera och ur alla aspekter fundera. Ganska ofta kan man ju bara köra och testa, se vart det bär!

Den som säger ”Då gör vi!” kommer ofta mycket, mycket längre på resan än den som säger ”Man borde”

Jag hoppas kunna vidareutveckla detektivutgångspunkten nästa läsår. Jag hoppas även kunna vidareutveckla elevsamarbete genom Skype. Allt detta dock i en ny skola, i en ny kommun. Efter dryga tretton år har jag snart gjort mitt på Fruängens skola. Många glada minnen, mången erfarenheter och misstag

Vi gör inte fel, vi skaffar oss bara erfarenheter och underlag för lärande.

Det vidgade kollegiet ger så mycket! Har du inte upptäckt lärar-Twitter än, så är det dags att göra det. Inte för någon annans skull, eller måsten, utan för din egen. I veckan hade vi en Twitterdiskussion om det vidgade kollegiet kunde göra att utvecklingslusten fick annat utlopp än i den egna skolan, men jag är fast övertygad om att det är precis tvärtom:

Vidgade vyer, inspiration, erfarenheter, kunskaper utifrån eldar på lusten och hjälper till att hålla brandkåren borta!

Eller med Tomas Tranströmers ord:

”När jag började skriva som 16-åring hade jag ett antal likasinnade skolkamrater. Ibland när lektionerna var mer än vanligt prövande, brukade vi skicka lappar till varandra mellan skolbänkarna – dikter och aforismer, som kom tillbaka med mer eller mindre entusiastiska kommentarer från mottagaren. Vilket intryck de hastigt nedtecknade orden gjorde. Däri ligger poesins grundläggande situation. Det officiella livets lektion brusar på. Vi skickar inspirerande meddelanden till varandra.” /Tomas Tranströmer, nobelpristagare i litteratur 2011, här i ett enkätsvar från 1977 i SvD 111210.

Vän på Facebook?

Återkommande ämne på Edcamp

Intervjuades nyss i Nyhetstimmen P4 Väst på temat ”Ska lärare vara vän med elever på Facebook?” (19:10 in i sändningen). Lärare och sociala medier är en aktuell fråga som ytligt sett kan kännas enkel, men när man funderar djpare blir alltmer komplex. Lärarnas yrkesetiska råd har ägnat den en hel del fokus under hösten och våren, igår släpptes ett uttalande: Råd om lärare och sociala medier. Lärares yrkesetik är som tur är ett område där de båda förbunden har en fungerande kontaktyta i det fristående men gemensamt finansierade Lärarnas yrkesetiska råd, så pressmeddelandet gick ut samtidigt från LR och Lärarförbundet.

Frågan är som sagt komplex, det viktigaste måste vara att man tar medveten ställning. I en mer svart-vit tillvaro skulle det kunna finnas enkla lösningar och otvetydiga policys, men nu är skolvardagen så mycket mer komplex – att lärare prioriterar olika gör skolan rik. Själv har jag funnit mycket kraft och energi hos det vidgade kollegiet, men vet också att en del kollegor inte gillar tanken på att exponera och exponeras på detta sätt – vilket jag har full respekt för.

Jag hoppas och tror att rådets råd (!) kan tillföra diskussionen ett och annat, dialogen lärare emellan är oerhört viktig. Några snabba röster: Frekar06Tysta Tankar, Välkommen till verkligheten, Pedagogisk verkstad, 100% Jardenberg, Max Entin – förhoppningsvis följer många fler! Jag är övertygad om att en stark och förankrad yrkesetik gynnar såväl lärare som elever, precis som en väl utvecklad ödmjuk orubblighet.

Vad anser du? På vilka grunder?

 

Bedömning och gensvar för lärande

Efter en intensiv dag i skolan far jag in till Utbildningsförvaltningen efter ett tips på Twitter att projektet forskningscirkeln ”Bedömning och betyg – Gensvar för lärande” nu skulle bjuda på Releasefest av en samlat stöd- och inspirationsmaterial. Ett material som kommer ur en forskningscirkel där vetenskap och beprövad erfarenhet stötts och blötts med och mot varandra i några års tid.

Gensvar kan ha funktioner av
Feedback
Feed-Forward
Feed-Up

Bedömning-Lärande-Undervisning-Bedömning-Lärande-Undervisning-
Bedömning-Lärande-Undervisning- … i en nerver-ending-story!

Reflektionskrav mer än Prestationskrav, vi har inte byggt hierkaier med våra kompetenser – vi har lagt pussel. /Astrid Pettersson, Stockholms universitet

Allt vi gör ska ha avtryck i skolvardagen. Vi ska börja i det lilla, låta det ta tid, låta det växa, ta del av forskning men inte direkt köpa frälsningsläror som vi tänder som tomtebloss. /Astrid Pettersson

Efter Hr Grundskolechef, utvecklingsledare och universitetsanknutning presenterar så de åtta lärarna sina egna erfarenheter, vilka alla kan summeras med

”Wow vad detta betytt mycket för mig och min praktik”.

”Tyvärr” fångades jag så av deras verksamhetsnära berättelser att jag inte hann få med några citat.

Detta var bara mina högst spontana tankar, mer kommer högst sannolikt att presenteras på LärandeBedömning

20120118-165058.jpg

Lärares ledarskap

Dans kring granen F-5

Torsdagar kl 20-21 brukar jag försöka ägna tiden åt #Skolchatt, vilket alltid brukar ge god energi. Förra veckan var jag istället i Eskilstuna med Betydelsefulla möten, vilket var nog så betydelsefullt och inspirerande.

Lite tråkigt dock att missa ämnet ”Ledarskap”, vilket ju är något jag brinner för och som jag är övertygad kan vara lösningen på väldigt mycket här i livet, inte minst i skolan. Vi kan faktiskt lära oss något även av Mario. Jag tror också det finns en hel del att lära sig genom att se Mr Drew, vilket jag av en slump lyckades göra igår. Inte för att jag alltid delar hans och den brittiska skolans tankar och idéer, men för att det väcker tankar och känslor hos mig kring mitt egna ledarskap. Precis som jag är övertygad om att kommande Edcamp Sthlm 2 kommer att göra.

När jag skrev handboken för lärare ”Välkommen till verkligheten” för tio år sedan flyttade kapitlet med Ledarskap fram och tillbaks under skrivprocessen. Jag är oerhört glad att det hamnade längst fram. Utan medvetet lärarledarskap kommer vi ingen vart. Jag är övertygad om att detsamma gäller föräldraledarskapet, vilket jag åter har förmånen att få föreläsa om för Sofielundsskolans föräldraförening om en dryg månad.

Vi hade också traditionsenlig dans kring granen på skolan i torsdags. Med nära nog 150 barn i en gympasal kan man snacka om att ledarskap behövs!

”Nu ska vi se om vi kan vara så tysta så vi kan höra fläkten…” (ja, det gick). 

Dans kring granen F-5

”Nu ska vi skicka en raket som hörs ända till rektorsexpeditionen” (ja, dB-mätaren slog i taket)

”Nu ska vi se om vi åter kan vara så tysta så vi kan höra fläkten, sedan smyger vi ut som indianer på rast” (ja, det gick).

När det fungerar och stjärnglansen tänds i ungarnas ögon är det bra härligt att vara lärare!

 

 

 

 

Bra börja på en torsdag!

Jag var länge med i Våga-Vägra-Facebook. Bloggandet fick mig dock att överge mitt motstånd. Jag är dock inte (längre) särskilt aktiv där. Istället har jag hittat till Twitter – som också är något jag var skeptisk till, men konkret övertygats.

För mig är Twitter något mycket mer professionellt än exempelvis Facebook. Genom Twitter har jag fått kontakt med ett stort vidgat kollegium av lärare land och rike runt. Vi har olika erfarenheter, olika bakgrunder, olika skolformer, olika ingångar och olika tankar, idéer och åsikter. Men vi delar alla ett intresse för Skolan. En fördel med Twitter gentemot andra sociala medier är att man inte behöver lämna ut någon personlig information. Det räcker gott att i sin presentation skriva namn och att man arbetar som lärare. Sedan behöver man inte ens skriva något, man kan komma långt med att bara läsa vad andra skriver.

Man finner vad andra skriver genom att söka upp folk som verkar skriva något vettigt. Om man söker lärare kan man exempelvis hitta en hel lista på Skollyftet. Eller så söker man bara på ”lärare” på www.twitter.com och ser vad man finner. När man hittar någon som man tycker verkar skriva klokt så trycker man på ”Follow” och får därmed allt den personen skriver i sin egen logg. Att Följa någon är verkligen inte samma sak som att Gilla något på Facebook! Att följa betyder bara att man är intresserad av att läsa det den andra skriver, inte att man delar uppfattning. Om man sedan märker att det inte var så intressant är det bara att sluta följa.

Om man vill kan man märka sina inlägg med olika hashtag. På så sätt kan man enkelt söka ett ämne, exempelvis #skolan #lärarutbildning #efterlysning #resultatdialog.

Torsdagar kl 20-21 är det #skolchatt på Twitter. Då deltar de lärare som kan och vill utifrån sin egen vardag i en diskussion kring ett aktuellt ämne. Alla skriver #skolchatt i sina inlägg och man kan därför enkelt följa tråden.

Fredagar kan man också få tips genom #ffse - då tipsar man om andra värda att följa. Om någon som du följer tipsar om någon annan är ju sannolikheten hyggligt stor att du kan tänkas vara intresserad även av den.

Så – gör slag i saken, sök upp det vidgade kollegiet på Twitter idag!

PS. Gör även slag i saken och anmäl dig till det mer fysiska lärar-lär-mötet Edcamp i Stockholm måndag vecka 44 kl 17-21. Det kostar inget utom den egna insatsen i tid & kraft – högst sannolikt ger det mer energi! DS.

Vad får man skriva i sin blogg – som lärare?

Lärarnas yrkesetiska råd (där jag sitter som en av fem valda ledamöter), har just ägnat tiden efter lunch åt att titta på och diskutera kring vad lärare skriver i bloggosfären.  Inte minst har vi diskuterat vad som kan – respektive inte kan – definieras tänkas utgöra God Lärarsed, i och utanför bloggandet.

Till vår hjälp i diskussionen har vi framförallt haft principerna från Lärares yrkesetik, som nästa år firar tio år som utgångspunkt för den viktiga diskussionen kring yrkesetiken. Diskussionen utan slut, där processen i sig ofta kan vara viktigare än resultatet.

Som vanligt är det inte svart eller vitt, utan snarare färgglatt! Lärares yrkesetik är ju ingen regelsamling att slå in när man står inför ett dilemma, utan mer något att gå till för att bryta sitt tänkande mot något som lärarkåren (dvs LR + Lärarförbundet) anser vara det som ska gälla för just lärarkåren. För att finna ledning i vad man som lärare bör – respektive inte bör – skriva i sin blogg kan man exempelvis reflektera kring:

”Lärare förbinder sig i sin yrkesutövning…

  • ta ansvar för elevernas kunskapstillväxt, stödja deras personliga utveckling och skapa goda betingelser för varje elevs lärande, utveckling och förmåga att utveckla kritiskt tänkande
  • alltid bemöta eleverna med respekt för deras person och integritet samt skydda varje individ mot skada, kränkning och trakasserier
  • verka för att upprätthålla förtroendefulla relationer med eleverna och med deras föräldrar/vårdnadshavare och vara lyhörda för deras synpunkter
  • vara varsam med information om eleverna och ej vidarebefordra information som mottagits i tjänsten om det inte är nödvändigt för elevens bästa
  • påtala och engagera sig mot sådana utvecklingstendenser och handlingar i skola och samhälle som kan skada eleverna
  • hålla de yrkesetiska principerna levande genom att dels återkommande diskutera och bearbeta yrkesetiska ställningstaganden i arbetet, dels ta upp de konflikter av etisk innebörd som uppstår
  • påtala fel, komma med konstruktiv kritik och i yttersta fall genom aktivt handlande ingripa mot sådant som strider mot den människo- och kunskapssyn som lärares yrkesetik vilar på.

Lärare har ett viktigt uppdrag i samhället, att ansvara för kommande generationers grundläggande utbildning och fostran.

Lärare möter eleverna både som enskilda individer och som en del av ett kollektiv. Detta förhållande bidrar till läraryrkets komplexitet och lärare måste finna en balans mellan att se eleverna som individer och kollektiv.

Läraryrket bygger på samhällets tillit och fordrar ett stort yrkesansvar.”

Utifrån ovanstående kan man säga att mitt förra blogginlägg kan sägas balansera på en gräns. Jag kan också säga att det finns andra bloggare som definitivt klivit över gränsen (och där exempelvis lyft enskilda elever och föräldrar, lätta för utomstående att identifiera, på ett negativt och stundtals närmast kränkande sätt). Samtidigt måste vi också inse bloggens funktion som reflektionsarea, både för den enskilda lärare och lärarkåren i stort. På ont och gott är det enkelt att skriva i en blogg, respektive kommentera någon annans blogg. Mycket av det som står på nätet skulle aldrig ha tryckts i en bok, eller publicerats i en tidning med ansvarig utgivare. På gott och ont. När jag undervisar eleverna i IKT och hur man beter sig på nätet brukar jag alltid plantera regeln ”Skriv inget i ett mail eller på nätet som du inte kan säga till personen öga mot öga, när lärare och förälder står bakom och lyssnar”. Tänker att det är ett rimlig regel, som elever i år 2 och uppåt förstår och kan förhålla sig till.

En annan fråga är den större frågan: hur ska vi förhålla oss till de sociala medierna i vår roll som lärare? Någon lär ha sagt att ”man måste fiska där fisken finns”. Men är det så självklart? Man kanske inte tycker om fisk. Eller kanske man istället kan och bör utveckla fiskens vanor och/eller omgivningens villkor så att den istället vill dyka upp på nya ställen? Läs: Elever och lärare online – var går gränsen? så kan vi fortsätta diskussionen!